100422 Skulle inte ha sagt nå’t……

 Garbo berättar:

I söndags skrev jag och sa att jag var piggare och piggare. Det skulle jag inte ha gjort förstås för i måndags kände jag mig eländig. Lös i magen och feber och hängig så det blev till att åka till Djursjukhuset med alla mina små. Resan med småttingarna gick över förväntan, tyst och lugnt hela vägen. När vi kom fram fick vi ett rum med egen ingång och det plockade fram en biabädd med en vetbädd i för mej och mina små. Jag fick förstås först upp på bordet där de tog temp, blodprov och veterinären kände igenom hela kroppen och tittade över allt. Jag hade också fått mjölkstockning mitt upp i allt…. Sedan fick jag in på röntgen för de ville vara alldeles säker på att jag inte hade någon valp kvar, men det hade jag inte.

Det visade sig att jag hade kalkbrist så sedan fick jag ligga med dropp i ca 1 timme. Både matte och alla som skötte om mej tyckte det var tur att jag är så snäll och duktig. De fick göra precis som de ville med mej för jag vet ju att jag kan lita på att det blir bra. När jag låg i dropp passade jag på att mata mina små så de skulle klara resan hem också. Jag fick också antibiotika som jag ska ha i en vecka, sån’t som inte gör något för mina småttingar. När vi kom hem började jag redan känna mej bättre.

På tisdag blev det ändå en resa till Djursjukhuset igen. De ville att jag skulle komma in så de fick ta prov på mjölken i spenen med mjölkstockningen. Matte packade snällt in oss alla i bilen och vi åkte iväg och gjorde som de ville. Bilresan gick jättebra både dit och hem men matte blev något förvånad när vi kom hem och hon öppnade för att plocka ut oss. Alla mina små låg hos mej och dia i stället för i lådan. Ni är då ena företagsamma rackare allihop sa matte, men hon flina så jag tror inte att hon var alltför arg på oss.

Idag torsdag mår jag jättebra. Febern är i stort sett borta och mjölkstockningen ser man inget av. Härligt, pigg känner jag mej också men hungrig, jämt! Jag får tre gånger så mycket mat men det hjälper ju inte, jag är hungrig i alla fall. Matte ökar på för varje dag så det blir nog bra till slut, säger hon.

Nä nu har vi inte tid längre, mina små kallar. Ha det så gott! /Garbo

PS. Det finns bilder och ”filmsnuttar” på hemsidan på sidan Valpdagbok! DS

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 1 =