100109 Förberedelserna fortsätter….

 Garbo berättar:

Ianne mej vad kallt det är! Vi får fortfarande vara inne på dagarna så länge som det är över -20 grader och det har nu hållit sig mellan -23 o -29. Fy attan vad tråkigt det blir! Det klirar i hela kroppen, både för att vi inte har nåt att göra och för att vi alla har börjat tappa päls. Matte kör dammsugaren stup i kvarten också och då gäller det att hålla sig undan….

Hur som helst så fortsätter förberedelserna för att jag ska få bli mamma. I går var vi till Sundsvall på ögonlysning. Mycket stök var det, droppar hit o dit och sedan var de två som skulle titta i mina fina ögon. Det var en som gick och lärde sig också (hon var nästan färdig) så de tittade lite extra. De sade att jag hade underbart fin ögonbotten, alldeles mörkbrun och med ett mycket vackert mönster. Inte vet jag vad de menade med det men det hördes som det var mycket positivt. Däremot hittade de en prick i ena ögat, främre y-sömskatarakt kallas det för, tror jag. Eftersom det bara fanns en liten prick så kunde de inte bedöma den som ärftligt. Veterinären sa också: Ska det vara något som är fel så var det ju bra att det var bara detta. LRK skriver ju också i sina ögonrekommendationer när det gäller avel: ”De små katarakterna i främre delen av linsen har med nuvarande erfarenhet inte bedömts vara så allvarliga att de ensamma diskvalificerar hunden från avel, även om de skulle vara ärftliga. De är dock defekter som får vägas ihop med hundens övriga fel och förtjänster”. Matte har naturligtvis också diskuterat detta med ägarna till min ”moatje” Retu, och de har precis samma inställning så planeringen fortsätter. Retu är helt fri och eftersom detta inte bedöms som någon allvarlig sak så ska den här ”skönhetsfläcken” inte hindra att vi får valpar. De berättade också att de gärna ville ha en parningsvalp, tik (det är en mycket god vän till dem som ska ha den) och det känns riktigt bra.

Jag fick en hel del beröm också hos veterinären. De tyckte jag var så lugn och fin och lätt att ha och göra med. När vi var färdiga frågade de om de fick ge mej en godis och det är klart de fick det! Jag gjorde som jag brukar och tog den jättefint. ”Men det var ju ovanligt för att vara en labrador, brukar hon vara så försiktig”? För säkerhets skull så gick hon och hämtade en till som jag fick. Jag tror att de ville kolla om det verkligen var sant att jag var så försynt…. och det var jag naturligtvis. De tyckte också att jag var väldigt fin i kroppen…. Kul med beröm! Jag tror matte var lite stolt också…..

Nej nu hoppas vi på bättre väder så vi får ut och röra på oss riktigt. Ha det gott så länge! /Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + sjutton =