100710 Härliga sommar!

 Greta berättar:

Just nu tycker jag att sommaren är riktigt härlig. Igår åkte vi allihopa ner till sjön så vi ”fyrbeningar” skulle få bada lite, det var ju så varmt. T o m Atte uppskattade att få ta sig en liten simtur. Först fick vi springa och göra lite som vi ville men det blev ingen riktig simtur för någon av oss. Då tog matte fram bollkastaren och vi fick hämta några bollar vardera. Jag och Garbo fick riktigt långa och Atte några kortare. Atte har fortfarande ont i rumpan men han uppskattade faktiskt simturerna. Förmodligen gjorde det inte så ont när han simmade, det är kanske värre när han bara går?

Men vet ni vad? Matte tyckte jag skötte mej riktigt bra när det väl var dags att få hämta bollarna från vattnet. Jag var mycket mera stressad på väg ner. Matte säger att det ser ut som om det blir bättre och bättre ju mera jag får jobba. Äntligen har hon också fattat hur det ligger till! Få se om det blir nåt kul idag också….. Ha de! / Garbo


 Garbo berättar:

När vi kom hem från sjöturen fick jag följa med matte upp till Bodtjärn för lite enskild träning. Först fick jag fyra dirigeringar med olika svårighetsgrad. Matte konstaterade att så länge som jag ser en störning (tex en störningsmarkering)  är jag lätt att hålla därifrån. Däremot om jag vet (eller tror mej veta) var det finns något och matte säger annat (om det är i närheten) då litar jag inte riktigt på matte ännu. Hon säger att det får vi träna på tills jag blir övertygad! Och tänk, jag tycker det låter fullständigt underbart! Då är det mycket mera träning i sikte.

Vi gjorde också markeringar på hygget med apportkastare. Två av tre var jag riktigt, riktigt duktig på men den andra virrade jag bort. Då upptäckte matte också att jag inte var så duktig på inkallning som hon trodde. Nu blir det mera inkallningsövningar i träningen sa hon. Det lät inte så kul, tycker inte om att komma in utan apport men hon lovade att hon skulle göra lite roliga övningar för mej. Tro det, den som vill!

Vi avslutade på vattnet med en dubbelmarkering som blev en trippel….. eller kanske en dubbel + en dirigering…. Det gick till så att matte sköt ut två apporter med apportkastaren. Den första som hon sköt åkte rakt igenom tyget så den ”rullen” stannade ca 15 m ut i vattnet, den ”riktiga” landade säkert 50 m ut (hon hade laddat med röda skott). Hon var också osäker på att jag uppfattade vad som hände, den inre apporten var ju svart. Nåväl, hon sköt den andra åt andra hållet bland alla näckrosor. Den var också riktigt lång och det blev lite sicksack ut men i rätt riktning så den var godkänd sa matte.

När jag skulle gå ut på den nästa så var det ju ”tygrullen” som jag hämtade. Lätt som en plätt! Så skickade matte mej en gång till och jag stack iväg. Naturligtvis måste det ju finnas något mera eftersom hon skickade mej. När jag kom ut en bra bit drog jag mot höger men apporten hade flutit iväg lååååååångt åt vänster. Matte styrde om mej två gånger (signal – tecken, signal – tecken) och jag fixade det galant. Den hade dessutom drivit in mot stranden så den låg ca 20 m från strandkanten men säkert 70 – 80 m från utgångsläget. Matte tyckte jag var skitduktig, härligt! Dessutom kom hon på långt efteråt att jag faktiskt hade simmat hela vägen tillbaka trots att det var så nära till kanten, så då fick jag lite mera beröm.

Ibland är livet härligt! Simma lugnt! /Garbo 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − tolv =