100711 I går också!!!

 Greta berättar:

Igår åkte vi alla fem till ”Toutinviken”. Vi fyrbeningar blev utsläppta ur ”skuffen” och fick springa fritt en stund. Behöver jag säga att vattnet drog? Garbo och jag gick ju ner och badade lite själva men Atte såg ut att vilja men inte våga så då tog matte fram bollkastaren igen. Det är märkligt sa hon, men du Greta blir faktiskt mycket lugnare när du väl får göra något…… och så fick vi apportera varsina bollar med varierade storlekar. Tyvärr såg hon att skenet bedrar. Jag fick en låååång boll i kanten på en ”rörvass” och då visste jag helt plötsligt inte riktigt vad jag skulle göra. Gick inte att få mej i vattnet ens så jag fick en ny boll åt ett annat håll och Garbo fick ta den första på dirigering. Klart hon skulle fixa den, mallgrodan! Till mej sa matte att: ”Du kanske inte är så cool som du ser ut trots allt, men det är i alla fall skönt att du kan sitta stilla vänta på din tur.

När vi ”motionerat” en stund gick vi upp på en kulle och husse satte sig på en stol och jag fick apportera till honom. Från början kastade han några dummisar själv men det blev så korta avstånd så han bad matte om hjälp. De som var korta hade jag lite svårt med men de som var längre spikade jag. Hmmmm. märkligt sa husse. Nåja, det var inte helt enkelt någon av dem för det var riktigt långt gräs och ingen vind så det gällde att nosen var påkopplad.

Efter mej var det Garbos tur men jag utmärkte mej då också. Först öppnade jag gallret till baksätet och hoppade dit. Det så matte så hon stoppade tillbaka mej men medan hon och Garbo gick till vattnet så rev jag helt enkelt ner hela härligheten. Matte (och för all del Husse också) var inte så glad på mej kan jag säga….. Passa dej du! Nästa gång kanske du får stanna hemma när du inte kan uppföra dej sa matte…. Du store tid, hur säger man att man ångrar sig? Hoppas de glömmer det fort, fort, fort, för jag vill verkligen följa med. Det är ju så kul!! Nä nu ska Garbo få berätta vad hon gjorde. Vi kanske hörs i morgon? /Greta

 Garbo berättar:

När det äntligen blev min tur fick jag börja med dirigeringar. Matte hade satt ut två käppar och preparerat med fyra dirigeringar. Den första skulle jag ta rakt på men med en störingsmarkering ganska tätt intill den tänkta linjen. Vi stod på en kulle så jag skulle nerför en svacka och över ett dike och några meter in på nästa fält stod käppen med en dirigering. Det var ju skitenkelt ju och rätt kort, kanske 40 m?

Nästa skick gick snett över till den andra pinnen också den från kullen och över diket till nästa fält men en bra bit till vänster om den första. Dessutom gick dirren över fältet som Greta hade fått sina markeringar i….. matte blev mycket nöjd över mej!

Nu skickade matte mej till den ”tomma” pinnen igen, stoppsignal och tecken till vänster. Spik blev det! Den sista apporten som fanns vid den vänstra pinnen fick jag också ta snett över fältet med samma resultat som tidigare. Det kanske är så att övning ger färdighet, sa matte!

Nu gick vi ner till vattnet, jag hade fullt med fröer i både päls och ögon så det kunde vara bra att göra någon vattenapport för att få bort det, tyckte matte. Härligt! Jag fick en dubbelmarkering, först en lång markering med kula och sedan en något kortare men åt precis samma håll. Jag var rätt stolt och matte sken som en sol när vi kom tillbaka till bilen. Leendet slocknade dock när hon såg vad Greta hade gjort.

Hoppas det blir mera kul i morgon, skulle visst vara finväder då också och det verkar som om ju bättre väder desto säkrare är det att vi får ut och träna. Atte har också blivit bättre och bättre i rumpan så det ser rätt bra ut just nu. Hoppas vi hörs i morr’n! /Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × fem =