100720 Lite av varje

 Garbo berättade:

I helgen har det varit valpträff här. Potifar  kom redan på fredag kväll. Ja inte ensam förstås, Maud och Emelie och Pucko var också med. Sex andra av mina småttingar kom på lördagen så totalt var det sju stycken här. Matte o husse tyckte det var jättetrevligt att få träffa dem igen. Jag var glad att jag slapp, räckte gott o väl med Potifar. Jag har ju gjort ifrån mej det där, var ju rätt så jobbig faktistk. Men det är klart, det var ju skönt att höra att alla verkar ha det mycket bra och såg pigga och glada ut.

På söndag fick jag följa med matte, Ullis, Izi och en ny liten krabat (ska man aldrig få vara ifred för dom?) som hette Gry. Hon var ju faktiskt väldigt liten och väldigt söt förstås. Maud, Emelie, Potifar och Pucko var också med så Potifar och Gry lekte med varandra så vi andra fick vara i fred. Skönt! Matte tog några kort men de blev inte så bra men här är ett i alla fall:


Tänk så liten man kan vara….

Jag fick sitta o vänta medan Izi och Ullis skulle ta en trippel med apportkastaren. Den första gick längs strandkanten i strandgräs, den andra till andra sidan ån och den tredje ut på tjärnen bland näckrosorna. Det gick alldeles utmärkt för henne!

Sedan var det min tur. Plopp sa det och den första markeringen landade kansk 15 m ut, plopp sa det och den andra landade bara strax ut i vattnet halvvägs ut till ön. Nåja, jag fick plocka in dem och det visade sig att o-ringen på apportkastaren hade försvunnit så de satte dit en ny och så var det dags igen. Hur tror ni det gick då? Jo, det ska jag tala om. Matte har gjort nya överdrag till dummisarna och det första gick naturligtvis sönder så det blev en dubbelmarkering av den enkla. Då fick jag rensa bort det först. Den närmaste, tygbiten, låg närmare än vad både jag, matte o Ullis trodde så det tog en stund och med lite hjälp av matte, att hitta den. Den rätta dummisen, den de inte trodde jag ens sett, den spikade jag. Så skulle vi göra om det en sista gång då. Den första gick bra, den efter strandkanten, den andra landade också där den skulle, på andra sidan vattnet alltså men så gick o-ringen sönder och det blev intet mer. Lite problem blev det att hitta dem blev det också, ibland går det inte så gott kan man säga.

Nu bestämde matte o Ullis att vi skulle göra lite dirigeringar på hygget. Fyra rätt långa och knepiga blev det. Izi fick sitta o titta på när de lade ut men hon såg nog inte så mycket eftersom det var mycket som skymde sikten. Matte hade berättat för Ullis att hon tyckte att höstens träningar hade gett mycket för jag har varit duktig på att gå rakt även där det är kuperat och saker ivägen. Nu ville ju jag ta ner henne på jorden igen förstås, så vid de tre första dirigeringarna visade jag att så där våldsamt rakt går jag ju inte. Däremot försökte jag lyssan på pipan och på tecknen. Matte höll god min så när jag skulle ut på den sista så gick jag förstås spikrakt, rakt genom all skit som fanns efter vägen….. Jag tror hon blev liiiite glad att jag tog mitt förnuft tillfånga och gjorde som jag har gjort nu den senaste tidn.

Izi hade lite svårare och har ju inte kommit riktigt lika långt så de gick lite närmare på dirigeringarna. När det var klart så gick vi tillbaka till ursprungsplatsen bredvid tjärnen och skulle plocka ihop men då hade det slutat att blåsa så då blev det lite dirrar på vattnet med hjälp av båten. Jag fick bara en för matte tyckte att jag gjorde den riktigt bra och man ska ju sluta när det går som bäst…. Izi fick några flera för de kom på lite övningar som kan vara bra för henne och de två sista av hennes dirigeringar gick kanonbra! De är på G!! Nä, nu vill Greta berätta något så det är bästa att lämna över ordet…… Hej svejs från mej, Garbo!

 

Greta berättar:

Husse har ju fått en permobil och igår hade de monterat på en ”Springer”, en grej med fjäder som man ska koppla fast en hund i och som gör att det inte är så lätt att springa in i permobilen. Nu skulle jag få testa! De har ju inte köpt någon sele kom de på, så det tog helt sonika spårselen och den funkade alldeles utmärkt. Husse och jag tog en tur runt byn och från början var det väl lite konstigt men efter ett tag fick jag kläm på vad det gick ut på. Här kan ni få se hur det såg ut: 

Husse har lovat att han och jag ska ut och röra på oss ofta. Jippi! Äntligen får jag göra något tillsammans med bara honom igen. Gissa om jag låg vid hans fötter i går kväll! Ha det gott! /Greta 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − 15 =