100610 Det är inte lätt att vara morsa….

 

Garbo berättar:

Det är faktiskt inte lätt att vara morsa. Igår när matte tog med mej, Greta o Atte för att rasta av oss då kom det en stor ”kalv”, mao en jättehund som en projektil över stenmuren. Grannen stod och ropade men den skull fram till oss. Jag blev livrädd för mina småttingar som var ute i hagen så jag tänkte att det är bäst att köra bort odjuret. Jag skällde och jagade honom tills han fann för gott att hoppa tillbaka till grannen.

Det visade sig att den är 15 månader (o redan så stor, matte vet inte heller vad det är för ras) och jäntan hos grannarna har tagit hand om honom för att försöka få lite pli på den. Hon har ingen hundvana tidigare…… undrar just om vi inte kommer att få flera besök.

Alla har varit förvånade över att jag har accepterat alla som kommit hit och hälsat på mina småttingar men det är ju bara så att om matte litar på dem så gör jag det. Nu var det faktiskt jag som bestämde att den där ska INTE hit på våran gård, så det så.

För övrigt var det två av mina barn som fick nya hem i går. Jag har nog inte riktigt fattat det ännu men jag ser ju att de inte är lika många….. Matte säger att hon har hört från Ilo (Stricklandii) och det går så bra så. Hmmmm, det kanske blir bra det där, hoppas det. Matte säger att i kväll kommer de några och ska hämta Ozo (Jamesoni), så då blir de ännu färre. Tur man långsamt får vänja sig, både för mej och husse & matte.

Matte & jag försökt samla alla småttingar omkring oss för ett familjefoto men det var lättare sagt än gjort. Så här stökigt blev det, men ett litet minne i alla fall.

Tjingeling/ Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − ett =