100623 Äntligen igång

 Garbo berättar:

Äntligen har jag fått börja röra på mej lite och träna lite riktigt. Igår kom Birgitta med Haimon och Nobel upp till Bodtjärn så vi skulle få träna lite. Jag inte Nobel förstås, men det var trevligt att få träffa honom. Han fick larva runt lite när det var paus i träningen och när det var träningsuppläggning. Lite matrast hade han också, lyckosten. Matte hade lite abstinens så hon tyckte det var toppen att få snusa på honom. Jag var lite avmätt förtjust, han ville promt ställa sig in men jag sa åt honom att han fick stilla sig lite. Matte tyckte han skötte sig riktigt bra. Han är ett riktigt litet charmtroll säger hon!

Haimon och jag fick börja med vattenjobb. Först sköt de över en ”kula” snett över viken till andra sida men sedan fick vi gå därifrån till ett annat ställe. Där kom det två dubbelmarkeringar där vi fick ta var sin markering i varje markering och började först var sin gång. Det gick kanoners det tyckte matte!

Sedan gick vi tillbaka till ursprungsplatsen och Birgitta skickade Haimon över viken på dirigering. Förutom lite, lite strul i början gick det hur bra som helst. När den var inne var det min tur. Jag strulade också lite i början men det var ju årets första vattendirre så….. Sedan gick det bra tills jag kom över till andra sidan. Där letade jag och letade, och letade, och letade och det blev lite signaler och tecken och jag letade och letade men hittade inget. Tillslut sköt det över en ny ”kula” och jag tog med den hem Då skickade Birgitta Haimon igen och det gick jättebra tills han kom på andra sidan men han hittade inget heller så efter många om och men så sköt matte över en ny kula som han tog med sig.

Då gick matte och jag runt viken och matte skickade mej på närsök. Jag letade som besatt och efter en lång, lång stund fick jag en liten sniff. Då krafsade jag med tassen och upp ur dyn dök ”kulan” upp. Matte sa att jag var skitduktig!

Nu fick vi gå ut på hygget och göra fyra landdirigeringjobb. De två första var väl inte mycket att hurra för sa matte men de två sista var alldeles utmärkt. Skönt att sluta när det är som bäst, då är våra mattar nöjda med oss och vi får åka hem glada också.

Greta och Atte var också med men Greta får själv berätta.

 Greta berättar:

Efter en lång, lång tid blev det äntligen Attes och min tur att få göra något. Matte hade lagt ett fält ute på hygget där Haimon och Garbo jobbat med landdirigeringarna. Det var rätt så knepigt men vi jobbade på riktigt bra tyckte matte och efter ett tag var alla dummisarna inne. Skönt att få röra på sig lite och känna att man gör någon nytta!

När vi kom hem var vi jättetörstig så vi drack massor av vatten och spillde naturligtvis på golvet. När matte skulle torka upp det så såg hon att det var massor av blod där. Kom Greta så får jag se, sa matte. Vi börjar med dej för det brukar ju vara du som gör illa tassarna. Mycket riktigt! Jag hade ett rejält jack i simhuden mellan trampdynorna. Matte rengjorde såret ordentligt och sedan fick jag ligga på golvet med henne tills det slutade blöda När jag steg upp kände jag att det faktiskt gjorde riktigt ont. Ville inte stödja på tassen. Typiskt, nu lär det väl dröja innan det blir någon mer träning för mej, tänkte jag. Men faktiskt, i morse hade jag inte ont och matte kollade såret och tyckte det såg riktigt bra ut. Då kanske det inte blir så lång konvalescens ändå.

Tills sist vill vi och vår husse & matte önska er en riktigt trevlig midsommar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × fem =