101013 Ibland är vi överens om vad som vi tycker är kul….

 Greta & Garbo berättar:

Ibland är vi överens om vad vi tycker är kul, både vi och matte. Det vi gjorde i måndags var exempel på sådant. Vi fick besök av Eva & Korall samt Lena, Ice & Rix och då blev det lite träning av. Vi gick ner i skogen och Korall, jag (Garbo) och Ice fick börja med ett stort sök på 18 dummisar. När vi plockat in två bröts det  för en landdirigering (det fanns tre olika till oss vardera), meningen var att det skulle rulla på så men allt går inte efter planerna, så det blev lite hipp som happ men vi gjorde allt i alla fall. Fältet blev lite uppdelat så till området minidummisarna som låg längs bort blev det ett ”glapp” så det blev en förflyttning när vi skulle hämta där. Inte så dumt det heller, så här i efterhand.

Fältet låg i en skogsbacke med lite träd här och där och dirigeringarna låg också i kuperad terräng och med en hel del träd så de var inte helt enkla. För min del (Garbos) så fick jag ju också träna på att vara ute på fältet och jobba medan någon annan körde dirigeringen. Det innebar att det blåstes en hel del och tyvärr reagerade jag på den visselpipan men matte sa bara ”Gäller inte dej, kör på”…. Jag måste försöka lära mej det där, att inte reagera på annan pipa än mattes alltså. Lite osis hade jag förstås för det hampade sig så att jag fick leta rätt på sista dummisen både på det stora fältet och det med minidummisarna men matte tyckte att det blev rätt bra träning om man tänker på både det och på att jag fick träna på att lyssna efter rätt pipa även om inget blev alldeles klockrent! Det blev det inte för någon annan heller så på det hela taget tror jag att alla var relativt nöjda.

När de var färdiga så blev det Rix, Attes och min (Gretas) tur att få jobba lite. För vår del blev det bara fältjobb och vi fick jobba samtidigt allihop. Antalet apporter blev också mindre, bara 12 st men jisses vad kul det var. Jag (Greta) gav järnet och var hur effetiv som helst. Atte, gamle mannen, gjorde också så gott han kunde och plockade in sina fyra men tog det betydligt lugnare. Härligt var det i alla fall.

I går fick jag (Garbo) träffa en av mina valpar. Anton (Gallinago, Gallinago) och hans matte Lena kom för lite enskild träning och då fick faktiskt jag också vara med på ett hörn. Han var jätte duktig och det är så skönt att se att han inte verkar ha några men efter magoperationen.

Ja som ni kan se så är vi rörande överens, matte och vi. Det här var riktigt kul! Ha det gott! /Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + arton =