110227 Kärt besök

 Greta & Garbo berättar:

I lördags fick vi kärt besök. Det var en av ”Beckasinerna”, Ronja (Amamus Gallinago Media) som kom och ska vara hos oss en vecka. När hon skulle få träffa oss så gick vi en långpromenad (matte hade gått med bara henne lite först för att de två skulle bli riktigt bekanta med varandra). Det gick rätt snabbt att komma överens för vi har ju samma språk så vi förstod varandra ganska bra. Jag, Greta, är ju inte SÅ intresserad av att bli intensivt uppvaktad men jag har lite svårt att säga ifrån. Ronja försökte förstås göra sig till och slickade mej hej vilt och blöt runt hela huvudet blev jag. Jag, Garbo, har inga problem att tala om vad jag tycker och tänker så jag hade då inga besvär alls…. Man får väl skylla sig själv lite, tycker då jag i alla fall.

Sedan på kvällen kom Pucko, Lady och Potifar. Potifar och Ronja blev jätteglada att få träffas men Lady ville sätta Ronja på plats gång på gång. Då sa henens matte, Maud, till på skarpen några gånger så det slutade hon med och sedan var det lugnt på alla fronter. I natt sov Ronja, utsträckt på rygg med bena spretande åt alla håll, på sin filt bredvid mattes säng. Vi sov alla till kl 7 då jag, Greta, var tvungen och upp och spy. Matte vaknade med att hon hörde att att jag spydde i hallen nere så då fick Garbo och Ronja också stiga upp och vi gick ut en sväng. När vi hade ätit och stökat färdigt var det Puckos, Ladys och Potifars tur att få gå ut och att få sig lite mat för då vaknade Maud också. Ronja tyckte det var mycket konstigt att bara få sitta och titta på när någon annan åt och att hon inte skulle få något. Efter en par tillsägningar så förstod hon också att det inte var hennes mat. Matte tycker att hon är mycket lättlärd… kanske ett arv från mej, Garbo?

När de ”tvåbenta” hade ätit frukost fick vi gå på en lång skogspromenad. Det var jätteskönt och vi hade mycket skoj. Se själva:

Här poserar vi i Alexisbacken

Full fart framåt!

Fullt ös som sagt var…..

Massor av bus….

På väg hem i någorlunda samlad tropp (ja det är Ladys öra i nedre kanten)

Till råga på allt var vi tvugna att sitta och vänta innan vi fick gå in också!

Nu har i alla fall Potifar, Pucko och Lady åkt hem så nu är det bara vi tre som behöver samsas. Nu väntar vi på att matte ska göra färdigt bloggen så vi får oss någon mat. Hungriga är vi alla tre och vi gissar att husse och matte också är det, trots att de fikat födelsedagstårta hos Göran i dag! Orättvist! Fast… nä kanske inte föresten. Vi fick ju varsitt grisöra av Maud idag. Det var jättegott men Ronja såg lite brydd ut i början innan hon vågade smaka på det. Hon kanske aldrig har fått något sådant förut? Hur som helst så när hon väl smakade så tycket hon också att det var jättegott!

Fler rapporter kommer nog under veckan…. till dess…. Tjingeling! /Greta & Garbo

110220 Sundsjön i solsken!

 

Greta & Garbo berättar:

Igår fick ut på en riktigt härlig sparktur. Husse följde med för en gångs skull också. Han fick sitta på sparken, vi på var sin sida och matte vid styret som vanligt. Vi skulle åka ner till Fjällsta badplats för att ge oss ut på en tur på sjön, jag inte husse då för det hade nog blivit lite för jobbigt åt oss alla. Han steg av vid avtagsvägen ner till badplatsen och knatade hemåt och vi mötte upp efter sjöturen.

Husse var nog liiiite rädd när vi satte iväg nerför backarna men allt gick bra. Matte har bra skor att bromsa med så det var bara för honom att slappna av.

Så här såg det ut strax innan husse lämnade oss:

Det är jättehärligt med de vita vidderna och när man kan springa lite som man vill. Se själva vad härligt det var:

Det gäller att ge gärnet så länge man kan tycker jag, Garbo. Snart nog får jag hålla mej till valplådan….

Här tävlar vi om vem som kommer först!

När matte blåser stoppsignal stannar jag, Garbo, så det rycker om tassarna.

Vi mötte också en och annan skidåkare som också ville njuta av det fina vintervädret.

Om man tittar riktigt noga kan man se en liten prick ute på isen…. det är fiskare och det fanns flera sådana också! Vi fick i alla fall inte springa fram hälsa på, varken skidåkarna eller fiskarna men det såg intressant ut, i alla fall dom som fiskade.

Vi hoppas naturligtvis på en lika skön tur idag men det kanske blir lite övningar i stället. Solen håller sig borta idag och då är sjön inte lika härlig tycker matte.

Tjingeling! Greta & Garbo

PS. Matte säger att det är något knas med formatet och har ingen aning om vad det beror på. Hon har i alla fall inte tid att göra om allt så ni får hålla till godo ändå DS.

 

110216 Att röra på sig

  Greta & Garbo berättar:

Ja matte gör det hon kan för att leva upp till sitt löfte om att vi ska få röra på oss så mycket som det bara går men ibland blir det inte som det är tänkt i alla fall. Igår gjorde vi en längre hundpromenad där vi fick göra lite som vi ville. Nu ville vi inte så mycket för vi trodde matte skulle ha något kul i bakfickan men se då bedrog vi oss allt….

Idag blev det lite samma visa. Det blev en hundpromenad, inte så lång för det var meningen att matte skulle iväg och jobba mycket tidigare idag. Till skillnad från i går så hade hon dummisar med sig, till vår stora glädje kan vi tillägga. Det blev en del längre linjetag efter skoterspåren och lite stopp för mej Garbo. För mej, Greta, blev det också långa linjetag men jag fick också träna mej på att sitta lös medan matte körde Garbo. Det är liiiiite svårt och det går inte så många gånger eller långa stunder men skam den som ger sig säger matte.

Vi fick också göra några sök efter minidummisar i snön och det gick riktigt bra. Kul är det i alla fall! När vi vänt och var nästan hemma ringde telefonen och då var det mattes jobb som talade om att det blev en ordinarie start för jobbet idag också…. synd att hon inte visste det tidigare, då hade vi kanske fått jobba mera…. MEN man får väl vara glad åt det lilla<3

Ha en bra dag! /Greta & Garbo

110213 Att hålla ett löfte

 Garbo berättar:

Nu har matte fullt sjå med att hålla sitt löfte! Hon har nämligen lovat att hålla mig i så god trim som det någonsin går innan jag ska få mina valpar. Det innebär härligt långa promenader eller sparkturer varje dag.

I förrgår var det dags för en sparktur. Vi drog iväg efter vägen ca 2 km och sedan skulle vi ta en rejäl slinga på skoterspåret var det tänkt. Hmmmmm…. skoterspåret var kört en gång efter all snö som kom så matte fick slita rejält med sin spark. För Greta och mej gick det alldeles utmärkt! Hon har ju ingen kondis den där…  Det blev alltså bara ca 1 km i skoterspåret och sedan 1 km på vägen, alltså totalt 4 km, innan vi var hemma.

I går och idag blev det därför promenix i skoterspåret i skogen bakom oss. Det är som att gå i potatismjöl klagade matte och så vek vi av på en stig som matte och några andra hundägare trampat upp tidigare i vinter. Lite tungt var det nog för det var lössnö på stigen men ändå lättare att gå än i skoterspåret. Matte tyckte att vi kunde ta den kortare slingan och gå ner på vägen sista biten…. Det var bara det att där hade ingen gått mer än rådjuren, sedan matte trampade upp den tidigt i vinter. Knädjup snö var det men vi fick i alla fall, på ett mycket tydligt sätt, påminnelse om hur vad kommandot bakom betyder!

Idag hade matte tagit lite minidummisar med sig så när vi kom till Alexisbacken fick vi göra några sök i lössnön. Jag hittade fyra av sex….. om det berodde på att jag var duktig eller om Greta var lite för ivrig ska vi låta vara osagt men jag tror att matte var ganska nöjd med mej (matte nickar instämmande).

Nu har vi fått mat och välbehövlig vila men vi kan båda konstatera att det är ganska härligt att jobba i lössnö, särskilt när den är så pass djup som den är nu. Det känns nästan som att simma. Enda skillnaden är att när vi kör på vatten behöver vi inte dyka för att hitta det vi ska. Simma lungt! / Garbo

Nu är det på G….. 110209

 Garbo berättar:

Hej å hå… i fredags fick vi besök av min kusin Izi och hennes matte Ullis. De skulle följa med ner till Småland där jag skulle få träffa Dopping. Matte vill nämligen att vi ska ha valpar ihop. Det innebär att Izi är kusin med mej och halvsyster till mina kommande valpar! I alla fall så skulle de sova över här för vi skulle åka tidigt på lördag morgon. Matte hade tänkt få hjälp med att få upp takboxen under veckan men det blev bortglömt så Ullis o hon skulle sätta på den.

Matte tyckte att de kunde spara tills lördag morgon, då kanske det var lite ljusare. Nu var det inte helt enkelt att fixa till så tid tog det. Ullis satte fast den medan matte packade det sista och gjorde huset i ordning innan avfärd. När allt var inpackat och vi, matte, husse, Ullis, Greta, jag och Izi, äntligen satt i bilen så blev det dax för avfärd.
Varför ska det vara enkelt när det kan vara krångligt sa matte när det skrapade högt och ljudligt därbak. Bilen har aningen för stora däck och nu när den var fullpackad så orkade inte stötdämparna pumpa upp sig riktigt och ena bakdäcket tog i skärmen. Behöver jag säga att det utbröt full panik?

Mattes hjärna gick på högvarv och var och en av oss kände nog  att: Jaha det var den resan det. Men då trädde en riktig ängel in. Vi tar min bil sa Ullis beslutsamt. Det var bara det att matte har bara haft automatväxlad bil sedan -75, alltså har hon inte kört en växlad bil på 42 år och eftersom hon är en riktigt fegskit så blev det Ullis som fick köra hela vägen, både dit och hem. Det var väl inte riktigt så det var tänkt….

Nåja, iväg det bar och några större missöden inträffade inte. En lampa på bilen gick sönder, halvljuset på vänster fram, och det byter man ju inte bara så där så lite krångel blev det väl förstås. Dessutom så mötte vi en bil som blinkade våldsamt och vi trodde naturligtvis att det var för halvljuset men det var ett vildsvin som promenerade på vägen….

Vi kom fram till Hillerstorp vid halvsjutiden och blev mycket väl mottagna. Dopping stod i köket bakom en grind och vi flickor stannade i hallen. Jag förstod inte att den grinden var ett hinder för mej så jag hoppade förstås över, matte satt ju i köket! Jag vande mej ju sist jag hade valpar att sådana avspärrningar är till för att hoppa över så jag gjorde eleganta hopp flera gånger innan jag förstod att jag inte skulle.

Izi löpte också så Greta kände sig nog lite på sidan av. Izis bror och tillika Doppings son, Pinnen, hade fått åkt på semester medan vi var där. Britt o Mats tyckte att det skulle bli lite onödigt jobbigt för honom men han hade verkligen fått det bra där han var så det gick ingen nöd på honom.

Först fick alla lite mat och vi flickor fick sträcka på benen och rasta av oss. Nu blev det så äntligen dags för mej och Dopping att få träffas riktigt. Efter två uppvaktningar och ett litet försök så satt vi ihop. Det tog nog inte mer än några minuter säger matte. Hur som helst så hängde vi i 22 minuter och allt gick otroligt smidigt. Något privatliv fick vi förstås inte, matte tog kort:

                           

På söndagen fick vi träna lite. Det var jättekul för oss alla. Det fanns en hel del barfläckar och inte alls så mycket snö så det gick riktigt bra. Vi fick börja med tre olika övningar med markeringar. Först två enkla, sedan en dubbel och till sist en markering utför en backe och där vi bara såg bågen, inte nedslaget.

Sedan blev vi testade på koncentrationen. Vi fick göra en dirigeringsövning där jag först skickades ut för att stoppas. Medan jag satt och väntade så skickde Britt Dopping förbi mej för att hämta sin dirigering. Det blev lite strul först för vi förstod inte riktigt vad vi skulle göra. Dopping satte sig och sket också så vi blev inkallade och så gjorde vi om det och då gick det bra. När Dopping hade plockat upp sin skickade matte iväg mej för att hämta en också. De tyckte att vi skötte oss bra andra gången, speciellt med tanke på att vi på lördagen hade parat oss och nu jobbade vi tillsammans utan att bry oss om varandra. Hur som helst så fortsatte vi så tills vi alla hade suttit och alla hade skickats förbi den som satt. Det säger väl rätt mycket om min moatje Dopping! Inte lätt att hålla huvudet kallt med två löptikar men det gjorde han. Denna övning fick Greta hoppa över för husse och hon har inte tränat dirigering på år och dag.

                          

                                       Här kommer Dopping med sin första markering….

                          
 
                                                  …. som han levererar till matte Britt

                          

                                                  Izi med sin första markering

Vi avslutade med en lång markering men då var vi nog alla mer eller mindre okoncentrerade men alla lyckades få med sig en markering hem så slutet gott = allting gott!

På måndag morgon skulle vi åka hem men Dopping och jag skulle få chansen till ett nytt möte. Vi hörde förstås att det var lite brått för de ville komma iväg så fort som möjligt. Därför tog det nog inte mer än en minut innan vi satt ihop och hängningen varade 13 minuter för vi försökte vara dem till lags, vi är ju lite lika där, Dopping och jag.

Resan hem gick jättebra. Vi stannade och fikade i Borlänge och hälsade på Izis syrra Wanda som bor hos Jan o Britt Lagg. Då hade vi åkt ungefär halvvägs så vi hade ju förstås en bra bit hem och det hann blir mörkt nu också. Klockan var nog runt sju på kvällen och vi tyckte nog alla att det trots allt var skönt att komma hem.

Husse och matte vill förstås passa på att tacka Britt och Mats för deras stora gästfrihet och generositet! Vi hoppas att vi får gengälda gästfriheten i vår när valparna är födda. Tusen tack och tusen tack till Ullis också. Har inte hon ställt upp så är det inte säkert att vi hunnit ner innan jag löpt färdig… Ni är alla värda en jättebukett av vårliga tulpaner! 

Nu blir det en spännande tid säger matte men jag tar det hela med ro. Hoppas bara att det inte blir riktigt lika många telningar denna gång….. det blev ju lite mycket sist. /Garbo