110829 Träningshelg… vad får man då göra?

 Piga berättar:

I helgen fick jag vara med när ”Beckasinerna” hade en träningshelg. Om ni vill veta vad jag tycker så är det mycket överskattat. För min del innebar det bara väntan… på ingenting! Ibland fick jag sitta med ute men vad hände då? Jo, jag fick sitta där och titta på tills jag blev less på det och rullade ihop mej och sov en stund.

Den enda ”action” för min del var att igår, alltså dag 2 vid lunchtid fick jag hämta en, säger en, kråka…. Hmm, är det så här det går till när man har träningshelg så är det då rakt inget att hetsa upp sig för. Matte tyckte däremot att jag var jätteduktig och skötte mej hur bra som helst. Vad då duktig? Jag gjorde ju inget! Nä, just det, sa matte…. Konstig knopp hon är va?

Puss på er! /Piga

110824 Spökålder?!

 Piga berättar:

Matte säger att jag kommit i trots- och spökåldern…. Hmmm, undrar jag? Man behöver väl inte vara i spökåldern bara för att man tycker det är mycket märkligt att det ligger ett gammalt bildäck på vår ”rastnignsstig” i skogen? Sånt där tycker jag man ska akta sig för. Matte hon gick bara vidare hon och sedan ropade hon på mej och trodde att jag skulle springa förbi det? Märkliga människa! Jag gjorde en stor omväg, men kom gjorde jag ju. Då gick hon tillbaka och ställde sig bredvid däcket och ropade på mamma Garob och Greta. Sedan fick de sätta sig där, tätt intill däcket och dessutom fick de godis…. men inte jag…. Självklart måste ju jag också komma dit, någon rättvisa måste det väl finnas här i världen. När jag kom fick jag också sätta mej och DÅ fick jag en godisbit. Sedan lade hon en på däcket också. Den hann jag ta före både mamma och Greta. Ha! Där fick de… och däcket, tja hon hade väl rätt matte. Det var ju inget att bry sig i egentligen.

Det här med trotset då? Jo matte & mamma Garbo höll på med lite övningar ute på ängen. Självklart satt jag i hagen och tittade på. Tyckte det var orättvist även om jag nyss hade fått röra på mej lite. Jag satte fart och hoppade över och sprang till matte. Tror ni hon blev glad? Pyttsan heller! Hon blev arg, riktigt arg faktiskt. Snabbt som ögat blev jag förpassad tillbaka till valphagen.

Sedan fortsatte matte och mamma med övningen som jag avbröt…. men jag måste ju testa. Var det verkligen så att hon menade att jag skulle sitta i hagen och de två skulle vara ute på ängen och ha kul? Tog sats en gång till jag och kom som en kanonkula glad i hågen till matte. Om möjligt blev hon ännu argare och om möjligt gick det ännu snabbare tillbaka till valphagen.

DÅ förstod jag! Inte värt att komma om man inte är ombedd och att hoppa över stängslet det var inget som matte blev glad över i alla fall. Får väl försöka låta bli då, men jag lovar inget. Vi får se hur det går.

Puss på er! /Piga

110823 Huvva

 Piga berättar:

Huvva vad tråkigt det är när inte magen är i ordning riktigt. Hoppas det har gått över tills i morgon. Det är iof inte värre än att jag äter som vanligt men ändå…

Idag fick jag i alla fall var med och träna lite när matte och Garbo skulle ut. Tänk vad roligt det är att göra något med dej, gumman, sa matte. Tänk att jag tycker också att det är roligt.

Idag fick jag göra två markeringar där de landade i högt gräs. Matte och husse är riktigt imponerade av min envishet. Jag letar tills jag hittar och dessutom håller jag mej i rätt område säger dom.

Det tråkigaste att träna är nog att gå i koppel. Jag tror matte tycker det också som tur är så det blir inte alltför ofta. Nu måste vi ta oss i kragen och träna lite mera säger matte…. men så blir det inte, i alla fall blir det fortfarande rätt sällan. Jag får däremot träna på att inte gå före matte när jag är lös och vi går ut för att rasta allihop. Det brukar gå rätt bra för Greta & mamma Garbo gör ju också det så då gör jag som dom, för det mesta i alla fall.

Idag höll jag på att skrämma slag på husse och matte. Dörren ut till hagen är för det mesta öppen och det var den i kväll också för det har varit rätt varmt väder. Då går jag ut och in som jag vill och när husse satt och tittade på TV och matte stod och strök kläder, så var jag ut en liten sväng. Något skrämde mej så jag rusade in med raggen på ända och skällde, riktigt grovt till och med. Matte följde med mej ut men hon kunde inte se vad jag blev rädd för och inte kunde jag tala om det heller. Nåja, hon kan gott ha något att fundera över hon också.

Nähej nu är jag riktigt trötter. Natti, natti och puss på er! /Piga

110820 Jaktprov? Ska det vara nå’t speciellt det?

 Piga berättar:

Nu har jag varit på mitt första jaktprov…. Det var då inget att hänga i julgran tycker jag! Matte skulle se mina halvsyskon Nobel och Potifar när de gjorde debut i Nkl. Hur det gick till? Jo det kan jag berätta…. Jag, mamma Garbo och Greta fick hoppa in i bilen kl 07.15 och Greta & Garbo var lite spända, det kände jag så jag var säker på att nu är det kul grejer på gång. Pyttsan heller. Vi fick sitta i bilen när vi kom fram efter en dryg timmes bilåkande. Det smala och det small lite då och då men för vår del hände ingenting….

När klockan var runt halv 10 kom matte och jag fick gå ut och kissa… sedan in i bilen igen. Inget mer hände förrän ca 12 då matte kom och flyttade bilen en bit. Sedan fick jag komma ut och få lite mat och när jag ätit fick Greta & Garbo göra mej sällskap och vi fick gå en liten promenad och göra ifrån oss. Sedan in i bilen igen…. väntande, lite bilåkande, nya skott, väntande och så kom matte och jag fick ut och kissa. Nu flyttade hon bilen igen, nya skott, väntande och sedan åkte vi hem… Hur kul är det på en skala? Matte var dock väldigt nöjd och tyckte jag skött mej sååååå bra! Kanoners, sa hon!

Hmmmm… nåja vi fick i alla fall grisöron att tugga på i kväll. Sedan hoppade jag upp i mattes knä när hon tittade på tv. Hon hade ett vinglas på bordet bredvid…. HADE säger jag. Jag var kanske lite väl glad och viftade lite för mycket på svansen. Matte fick helt plötsligt lite annat att göra än att titta på tv. Lagom åt henne!

Det värsta av allt…. vi ska tydligen göra om det i morgon! Åka på prov och titta på Nobel och Potifar alltså. Och det lär ju bara vara att finna sig i det….

Puss på er! /Piga

PS. Nobel fick en 2:a och Potifar en 3:a, godkänd debut sa matte! DS.

110819 Oj, oj, oj… vilken vecka!

 Piga berättar:

Oj, oj, oj… vilken vecka alltså! Vi har haft träningsvecka med ”Dalafrämmat” och däribland en släkting till mej som är 9 veckor äldre. Hon föddes samma kväll som jag ”skapades”. Våra mammor är halvsyskon så vi kan nog räkna oss som kusiner. Hur som helst så hade hon med sig sin flock, husse Gustaf, matte Ingegerd, mamma Ronja och Olle (som är 10 år och veteran). Dessutom var Maja, Britta och Wanda här med husse Jan och matte Britt. Wanda är jag också släkt med för mamma Garbo är kusin med henne och vi har samma pappa. Det låter väl lite krångligt det här…. släkt är vi i alla fall.

Zita och jag fick också vara med och jobba lite ibland. Jag fick bära min första kanin och and. Anden bar jag i huvudet för det var så stor. Kaninen var en mycket liten kanin så den var alldeles lämplig för mej men lite annorlunda så den undersökte jag rätt så noga innan matte fick den av mej.

Ett kort spår efter en kråka fick jag  gå igår och naturligtvis fixade jag det och kom till matte med den. 
Jag fick även apportera på vatten när man kastade från båt. Första gången blev jag lite förskräckt när jag kom ut  en bit och upptäckte båten men då fick jag sniff på dummisen och då insåg jag att det inte var något farligt. Nästa kast kom lite längre ut men jag missade ändå dummisen och simmade förbi. Medan jag letade dummisen kom jag alldeles nära båten och då tänkte jag att jag måste ju upp och hälsa på Jan. Nu gick det inte så bra att ta sig upp i båten och dessutom visslade matte på mej så då vände jag. På hemvägen fick jag sniff på dummisen så den kom med hem. Sedan fick jag göra ett litet linjetag på vattnet och det gick också bra. Det som var lite krångligt med alltihop var att det var svårt att ta sig upp för det var en så hög och krånglig kant men jag kämpade och kämpade och till slut gick det och så skyndade jag mej till matte med dummisen innan jag skakade mej. Matte var faktiskt riktigt nöjd!

På kvällarna hade vi lite race inomhus, Zita och jag. Tyvärr så blev matte lite besviken på mej då för vi fick tag på husses nattskena som han har för sin dåliga hand. Det var inte så mycket kvar av den så den kan han inte använda längre. Dessutom tuggade jag sönder bandet på husses ”Foppatoffel” i förrgår kväll när de satt ute och jag inte hade något att göra. De går heller inte att använda längre men som tur var hade matte redan köpt ett ”reservpar” till husse så det blev ingen panik. Jag får väl säga som husse alltid brukar säga…. ”Det är smällar man får ta”, så det så. Man kan ju inte vara snäll jämt, då är man ju menlös!

Idag när Zita skulle åka hem så tog de lite foton på oss. De hade sina uträkningar kan jag säga. De ville att vi skulle springa bredvid varandra med var sin dummy. Riktigt så bra gick det väl inte men resultaten på vårt posernade kan ni se här:

Först försökte vi samarbeta…. men till vem skulle vi gå med den?
Var det till min matte eller Zitas husse?

Nu fick vi sätta oss och hålla en dummy….
Då tog det lite tid innan kameran var i ordning så Zita blev lite trötter

När vi så skulle komma med dummyn var jag lite osäker om jag också
skulle få gå så jag kom på efterkälken.

Då gav de upp försöken coh det blev lite profilbilder på oss i stället.

Från sidan….

…. från sidan men lite ”vridet”….

… nästan så vi tittar i kameran….

… och så tittar vi lite till vänster (kamerans höger)….

Visst ser ni också likheten fast jag är svart och Zita gul, jag yngre och hon lite äldre? Nähä, nu är jag trött. Måste få ta mej en tupplur innan maten.

Puss på er! /Piga

PS. Mamma Garbo tycker att jag ska ”skryta” lite… Hon och matte vann Jämtlands Cup även i år. DS

110813 Mitt rätta jag…

 Piga berättar:

Matte säger att jag börjar visa mitt rätta jag… Hmmm, undrar vad hon menar med det. Jag som är så timid och snäll? Oftast lägger jag öronen bakåt och försöker verkligen lyssna och förstå vad matte säger.

I morse sa hon det igen. Jag fick ett tuggben för mina tänder kliar så förbaskat så jag måste få tugga på något, och det är ju så klart okey. Men nu fick Greta ett malt tuggben och de är ju så himla mycket roligare för det går så fort att tugga sönder. Jag snöt det ur munnen på Greta och så måste man väl få göra? Har hon velat ha det kvar har väl HON kunnat säga något men det gjorde hon inte. Däremot matte då! OJ vilken reaktion. Jag sprang under bordet och försökte ändå behålla det men hon är ju snabb alltså….. När hon tog tillbaka det så tittade hon stint på mej och så sa hon: Man får nog se upp så du inte blir ”ett hår av hin” du. Hmm, jag förstår inte riktigt vad hon menar men det lät inte så bra. Får kanske se upp lite och försöka höra lite bättre, som jag gör när vi går ut och tränar?

Igår tränade vi en sväng med koppelträning och senare under dagen inkallning och stadga. DÅ är matte jättenöjd med mej alltså. Kan ju iof tycka att då kan hon väl ha lite överseende med att jag faktiskt HAR en egen vilja också ibland men näe då! Allt ska vara på mattes villkor. Det är tydligen vår lott i livet det! Att lyssna på andra alltså, suck.

Puss på er! Piga

110811 Ja se barna…

 Garbo berättar:

Igår hade matte lovat hjälp tre av mina barns mattar och göra ett provprov. Två av dem ska starta på jaktprovet i Lit och ville gärna testa på lite. Det var Potifar, Nobel och Anton, den sistnämnda ska inte starta på prov men ville få chansen att jobba med fågel. Potifars hela flock var med så husse Lars agerade skytt. Kastare turades de om med att vara, husse var Piga-barnvakt, matte lade upp provet och var båtsman och jag & Greta fick sitta i bilen och vara avundsjuka.

De fick börja med en enkelmarkering på land som landade bakom en rotvälta. När den var inne fick de jobba på fältet som låg dels på en strandremsa med lite vass/gräs/surhål och dels i skogen. Fem vilt fanns på det fältet och när de hämtat tre så kom ett skott när den tredje var på ”ingång”. När den var levererad så fick de vända sig om och hämta en fågel på ett riktat sök. Därefter fick de fortsätta på fältet och när det var inne eller de tyckte att de jobbat nog så blev det två enkelmarkeringar på vattnet.

Själva jobbet skötte sig alla riktigt bra. Lite småjusteringar återstår men det är bara att köra hårt. Det är ju en och en halv vecka kvar….

Greta & jag fick inte göra någonting annat än att vi fick springa av oss lite och kolla vad de hade gjort. Vi fick ju sitta i bilen medan de andra jobbade för jag löper ju… inte så lämpligt att beblanda sig med dom då. Piga hade förstås tur hon för hon fick göra ett litet fält med två kråkor och en mås som hon lätt som en plätt hittade och kom in med. Ser bra ut det också tycker matte.

Ingen kamera var med så några bilder får ni inte. Nähä nu vankas en långpromenad tror jag. Ha de! Garbo

110810 Oj, vilken helg!

 Piga berättar:

I lördags kom min syster Eeizha (Amamus Sterna Sumatrana) hit för vi skulle ha valpträff på söndag. Vi fick träffas och busa av oss lite och det var så kul så det kan ni inte tro. Vi var dessutom väldigt lika varandras å våra mattar hade svårt att se vem som var vem om vi inte var i närheten av varandra. Eeizha var en aning större än mej men kanske lite smalare men det syntes inte om vi inte var bredvid varandra.

På söndag morgon kom så tre syskon till. Det var Max (Amamus Sterna Bengalensis) med husse Ulf och matte Carina, Plura (Amamus Sterna Dougalli) med husse Torbjörn och matte Marie och Zigge (Amamus Sterna Elegans) med husse Pelle och matte Kicki. Carina Tolf var våra och våra mattars instruktör, ja ni läste rätt. Alla vi Tärnor har mattar som ”kör” oss och hussarna tittar på!

Det började med samling och en massa prat… vi fyrbenta tog det lungt och laddade batterierna.

Sedan blev det dags för lite övningar.

Medan det var genomgång så passade jag på att vila mej….

Matte och jag fick oftast börja övningarna. Kul men matte hade det nog lite jobbigt. Hon är ju inte lika van som jag med att det är någon som talar om för henne vad hon ska göra. Hon brukar för det mesta själv ränka ut övningar och då är hon mera förberedd. Nu var hon tvungen att tänka på ett annat sätt… lagom åt henne, då kanske hon förstår hur jag har det.

När vi gjort vårt så passade jag på att vila mej lite…

Mycke passivitetsträning blev det…

Ibland lade jag mej och sov, rätt skönt faktiskt.

Här var det en övning där man skulle lära sig fokusera, alltså inte titta på matte. Det gäller att komma ihåg när man ska göra det och när man inte ska göra det. Ibland, som t ex när jag får mat, ja då ska man titta på matte och lika dant när jag går i koppel. Varje gång vi ska till att börja och gå så vill hon att vi ska ha ögonkontakt. Så att vi förstår varandra säger hon. Helt plötsligt så ska man inte det… men jag blir nog en fena på markering om jag lär mej det här. Föresten så gick det faktisk riktigt bra.

Här kommer kastet….

Jag fixerade dummyn och fick springa och hämta…

… och sedan hem till matte.

Sedan var det dags för lite vila igen.

Skönt att ha matte att luta sig mot….

Första apporterna under dagen hade jag lite svårt att greppa. Jag håller på att ömsa tänder och när de är lösa så gör det faktiskt riktigt ont. Nu lossnade den rackaren efter denna övning så sedan gick det riktigt bra, tack och lov. Matte var lite förvånad när hon såg att jag stod och bökade med apporterna, för det brukar jag faktiskt inte göra, men när hon såg min lösa tand så förstod och förlät hon mej.

Här var det dags för att få hämta en kråka. Nemas problemas.

Leverans till matte så klart!

Vid vattnet tände jag till riktigt ordentligt och tog åter igen matte på sängen. Jag har ju varit lugn som en filbunke, gått i vattnet, om än inte försiktigt, så lugnt och sansat. Nu knallade jag när Carina kastade fågeln och dessutom gjorde jag en omväg innan jag gick till matte med den… Dr Jäkel & mr Hyde minsann sa matte, vad hon nu menade med det. Nu blir det lite mer tankearbete vid vattenapporterna, sa matte. Vi får inte förvärra förväntan utan jobba på det motsatta. Kasta i vatten, vända om och göra något på land istället kan vara melodin. Hur som helst ska vi nog ta det väldigt lugnt framöver tyckte hon. 

Summa sumarum var både matte och jag väldigt nöjd med söndagen. Matte tyckte att alla mina syskon skötte sig alldeles utmärkt och det syntes att de hade de riktigt, riktigt bra med sina hussar och mattar. Vi var alla mycket bra på att koppla av. Vi har med andra ord en väl fungerande av- och på knapp för det var heller inget fel på farten när vi jobbade. 

Eeizha stannade till måndag morgon för de bor ju Värmland och har långt att resa så därför var det skönt att få åka på morgonen istället för kvällen. Tur för oss det för innan de åkte fick vi busa lite mera. Dessutom tog matte kort på oss där även mamma Garbo var med. Nu ser det ut som om Eeizha är MYCKET större än jag men riktigt så är det inte men hon satt nog kanske lite framför mej så därför ser det ut som det gör. Dessutom sitter jag på skinkan och hon på hasarna.

Visst är vi väl väldigt lika ändå?

     

Eeizha till vänster och jag till höger

Nähä nu har jag skrivit så jag är trött…. Puss på er! /Piga 

110804 Det bättrar sig…

 Piga berättar:

Idag känner jag mej helt återställd i magen. I morse fick jag lite vanlig mat blandat med köttförs, keso och ris och det gick bra så när det var dags för mitt middagsmål så fick jag nästan full dos hundmat och lite ris. Matte sa att det blir samma sak i kväll. Äntligen! Om ni bara visste vad hungrig jag varit…

Idag var matte ledig från bortajobb så jag trodde jag skulle få ”rå om henne” lite men pyttsan. Hon måste in till Östersund och fixa fågel till valpträffen och det var väl okey men sedan var det en massa andra ärenden också. Det tog lååååång tid och inte blev det fixat heller. Hon var inte på världens bästa humör kan man säga. Dessutom skulle hon ut och träna med mamma Garbo hade hon tänkt men då blev det åska och störtskur.

Puss på er! / Piga

110802 Det är faktiskt lite synd om mej…

 Piga berättar:

I går fick jag följa med till Bodtjärn. Det var väldigt varmt så matte tyckte att vi alla tre skulle få bada lite men för att det skulle gå lite lugnt till för min del så fick jag gå före både mamma Garbo och Greta. Jag blev lite stolt för för det mesta är det jag som får vänta till sist.

Hur som helst så fick jag gå i koppel bredvid matte och ut på ”gungflyt”. Där fick jag sitta och vänta medan matte kastade ut en dummy. Hon kastade rätt så långt men den fixade jag lätt som en plätt. Naturligtvis hoppade jag upp i hennes famn med den, tycket att hon också behövde blir lite blöt, så det så! Jag tror matte tänkte ”hämden är ljuv” för nu fick hon till ett riktigt långt kast minsann. Jag simmade ut men hittade den inte så jag vände. Matte fick nog lite hicka för hon trodde nog att jag skulle komma tillbaka upp på land utan men se det gjorde jag inte. Jag bara ”ringade” och nu kom jag ännu lite längre ut och då fick jag en liten sniff så sedan var det bara att söka och lokalisera den. Gissa om matte blev glad när jag kom med den! Här är några bilder från i går:

Här hämtar jag den första apporten

Ända här ut fanns den andra…

Här kommer jag men det var lite svårt att ta sig upp

Sedan fick jag sitta hos husse….

När vi var färdiga och jag satt hos husse gick matte och hämtade mamma Garbo och Greta som skulle få lite motionssimmning med hjälp av tennsibollar. Ja de fick stadge- och minnesträning också sa matte. Under tiden som hon hämtade dem från bilen så spydde jag. Men jag var ju fortsatt pigg och glad så matte trodde att ”det är väl något tillfälligt” så när vi kom hem så fick jag också mat som vanligt. Men nu började eländet… Jag började dregla något kopiöst. Matte har ju några tyger i soffan för att den inte ska bli ful av våra klor (ja det är mest bara vi med fyra ben som ligger i den, matte o husse har ju sina fotöljer dom). Tygerna blev i alla fall genomblöta av min saliv och till slut så spydde jag igen, i soffan….. Fast matte var nog glad för det för det hade varit sämre om jag spytt på mattan. Den är svårare att tvätta. Jag spydde en gång till också men då var det bara en liten, liten klutt som kom. Däremot var jag med ut på kvällsrastningen och då kom det från andra hållet. Det var löst men inte så det rann sa matte. Jag mådde i alla fall fortfarande illa. Matte hade handukar som hon torkade mej med och som hon lade under mitt huvud. Vet inte hur många det var som blev blöta.

I natt har det i alla fall varit lugnt och vi har faktiskt alla sovit gott. I morse fick jag lite kokt ris… det var inte så bra, jag spydde då också men inte så mycket ris, det var mest bara blött. Då åkte matte till affären och köpte köttfärs och keso. Det har jag fått lite av i omgångar och jag har inte spytt något mera men ibland kommer det fortfarande saliv. De tror att det är något som jag ätit i mej men vad vet varken de eller jag.

Nu gäller det i alla fall att blir frisk och kry, jag ska ju få träffa mina syskon på söndag. Då gäller det att ha laddat alla batterier säger matte.

Puss på er! /Piga