120131 Flitig liten Piga kan behöva vila!

 Piga berättar:

Flitig liten Piga kan behöva vila liksom flitig liten Pigas matte, sa matte i dag. Vill ni veta vad hon menar? Jo, i natt, vid 4-snåret vaknade jag och spydde. Naturligtvis även på sovrumsmattan! Nu var det inte bara det, matte blev riktigt orolig… Det sista som kom var slem och det var lite blodblandat. När hon tittade lite mera noga på mina spyor så såg hon att det var små, hårda, vassa flagor, massa av dem föresten.

Någon mera sömn var det ju inte tal om för mattes del. Hon låg på ”aga” medan jag fick min återstående skönhetssömn. När vi rastade i morse så kollade matte vad som kom ut andra änden också förstås. Där var också små, vita, vassa, flagor men de var mycket mindre.

Jag fick bara fil när det var dags för mat, och jag som var så hungrig! Sedan fick jag vänta i två timmar innan jag fick min mat. Matte ville kolla hur läget var först och som det ser ut så har det inte hänt något och jag är hur pigg som helst. Peppar, peppar säger matte.

Matte kom på att ta en titt i hundrummet i hundgården…. Hmmmm, jag får inte vara i hundgården mera innan matte har varit där och ”sanerat”,sa hon. Så här såg det ut:

En gång i tiden så påbörjade Tickan det jobb jag försökte slutföra igår….

Jag passade på att ”noppa” på fällarna också när jag ändå var i gång, men de smakar inte så bra så de ”tussarna” lämnar jag till matte att städa upp.

På promenaden idag så fick jag bara gå fot, hela sträckan! Bara för att vara på den säkra sidan så får du lov att ta det lungt, sa matte. Det enda roliga med det var att matte var nöjd med mitt fotgående så jag fick i alla fall liiiite beröm.

Puss på er!/ Piga

120130 Det här med stopp och att gå bakom…

 Piga berättar:

Det har varit rätt lungt med träning som ni kanske sett. Nu tror jag matte har fått ett ryck i alla fall. Hon har fått lite extra tid den här kommande veckan och tro det eller ej, det ser ut som om bara tanken gör underverk.

I går fick jag ut och träna ut-tecknet sedan vi kom hem från skogspromnaden. Jag hade liiiite svårt att förstå första gångerna men nu tror jag att jag har en hum om vad som menas. Matte säger att vi behöver jättemycket träning innan jag kan det. Tro det? Jag fick avsluta med två enkelmarkeringar i djupsnö bakom snövallen. Fixade galant trots hög svårighetsgrad sa matte!

Idag när vi gick på promenaden fick vi som vanligt börja med att ”gå bakom” ner till den stora stigen. Det gör vi både dit och hem varje gång vi går ner till skogen. Det börjar sitta ganska bra säger matte. Sedan fick vi gå fot jättelänge och vi mötte även några skidåkande skolungar men nemas problemas. Vi skötte oss jättefint.

Sedan fick vi rasa av oss lite. Det är så härligt nu med den lösa, djupa snön. Rätt som det var, när vi sprang skoterspåret blåste matte stoppsignal. Tvärnit och satte oss, både Garbo och jag (Greta gick som vanligt, av någon konstig anldening, bara bredvid matte hon).

Detta gjorde matte en gång till under vår ”fria aktivitetstid” och det gick lika bra då. Därför tänkte hon ”svåra till det” lite för mej och blanda in inkallningssignalen under promenaden också. Vi fick gå på ny mark och Garbo och jag passade på att sträcka ut ordentligt. DÅ kom inkallningssignalen och naturligtvis kom vi som ett skott. Vad skulle vi annars göra säg? Så fick vi gå bakom i det breda skoterspåret. Det har vi aldrig gjort förut och det var väl liiite knepig att förstå att vi inte fick ens ha huvudet i linje med mattes ben utan var tvugna att hålla oss helt bakom. Det kommer vi att träna på lite mera sa matte. Hmmmm, kanske inte roligaste övningen om ni frågar mej.

Sedan testade matte om stoppsignalen fungerade …. och det gjorde den! Sista tredjedelen av sträckan hem gick vi fot och jag tror matte var nöjd med oss för vi fick en godis när vi kom hem.

Greta var föresten i onåd igårkväll. Matte hade gjort i ordning en omgång klyftpotatis. Det var både olja, salt och peppar på också, alltså färdig för ugnen. Ungen var däremot inte varm så matte passade på att gå ner och hänga lite tvätt innan det var dags att stoppa in dem i ugnen. Gissa vem som stod på bakbenen och tjuvade potatis från arbetsbänken om inte Greta. Garbo och jag stod bara och tittade på, förstod att man inte kan göra så. Matte sa några väl valda ord och fick börja om med att skala potatis igen. Tur för dej Greta att det fanns några potatisar kvar, sa matte. Nu blir det nog råttfällan igen sa hon också. Undrar vad det betyder?

Puss på er! /Piga

120125 Skärpning…

 Piga berättar:

Skärpning på oss, säger matte. Jag har inte skrivit i bloggen för jag har faktiskt inte så mycket att skriva om. Det beror i sin tur på att matte har haft annat än oss att stöka med. Bilen trasig, förkylning m m…. skyller hon på i alla fall. Det enda vi har gjort är väl det här med stadga och inkallning på olik sätt.

Iof har vi lite kul i snön i alla fall. Så härligt att slänga sig ut i det vita, känns nästan som när man simmar i vatten.

Matte kallar mej snömonster!

Trots kyla så är det soligt och fint….

Igår när vi var ute så lade matte in något nytt i stadgeträningen. Först gjorde hon en inkallning på mej när jag var ute och kollade på lite grejer. Naturligtvis kom jag som ett skott:

Se själva. Full fart alltså!

Sedan fick vi alla sätta oss i en klunga och matte gick ifrån oss. Det brukar hon kunna göra annars också men då ropar hon in oss en och en. Nu började hon med att ropa in Greta och när hon börjat springa ropade hon på Garbo och när hon började springa ropade hon på mej. Jag blev så paff, trodde inte riktigt på att det var min tur eftersom de andra fortfarande sprang mot matte så matte fick ropa en gång till. (Detta finns på film på sidan Album på hemsidan, se följande länk: https://picasaweb.google.com/116857828152653552122/2012_0123?authkey=Gv1sRgCOvvtaXYt-T_MQ#5701460890203962322)

Hmmm…. vad säger man om det här sa matte. Iof skulle vi träna stadga, dvs hur duktig jag är att stanna kvar och DET skötte jag ju helt perfekt. Inkallningen satt ju inte i ryggmärgen sa matte men jag hade ju visat att det fungerar rätt bra i alla fall lite tidigare. Jag tycker nog att hon ska vara riktigt nöjd med mej, så det så. Jag gör bara så gott jag kan.

Puss på er! /Piga

110113 Ovälkomna besökare

 Piga berättar:

I förrgår kväll hade vi ovälkomna besökare på gården. När matte släppte ut oss i hagen (fd valphagen) kände vi att någon varit på besök. Vi snusade genom hagen med raggen rest och matte såg att någon hade hoppat in i hagen:

Nåja, vi rastade oss så småningom och kom in och fick vår skönthetssömn alla i huset.

På morgonen, när vi rastat i skogen så brukar vi få följa med och hämta tidningen och då upptäckte matte att det kanske hade varit lite dramatik ute på gården under kvällen:

Vem var besökaren? (Snön är kändjup)

Matte är övertygad om att ett lodjur hade kommit på besök. Det fanns gott om rådjursspår av minst tre djur kunde konstateras:

Här är det lite blandade spår:

 

Hund till höger och lo till vänster.

Matte berättar att för ca 15 år sedan, när Maud bodde i den lilla stugan tvärs över vägen, iaktogs ett lo som smög runt den kåken och några år senare träffade husse och Kråka, Atte, Kaja & Tickan på ett lodjur utanför huset nedanför garaget. Den gången drog både Tickan och Kråka iväg (slet kopplena ur husses hand) och skrämde iväg lodjuret som stack iväg mot skogen och som av spåren att döma dagen efter, träade bakom logen. 

Vart årets lodjur tog vägen är höljt i dunkel då matte inte riktigt hade tid att lägga ner på att spåra hur det hade gått.  Lite ruskigt tycker husse och matte att det är och vi tycker att det luktar liiiiiite läskigt men spännande på samma gång.

Puss på er! /Piga

120111 Lugna dagar…

 Piga berättar:

Det har varit några lugna dagar nu på sistone. Vi trodde att det kanske skulle bli lite action efter vårt snösök men inte då…

Det som har hänt sedan dess är bara lite sitt/stanna-kvar övningar och inkallningsövningar som matte har kört med oss när vi varit ute på våra långprommisar. Ja åsså ”bakom” förstås. Inte så kul men det har hon kört stenhårt nu ett tag. När Gudrun var på besök fick vi ju göra om stigen ner till skoterspåret och dessutom har det kommit rejält med snö. Matte har därför fått trampa upp stigen igen och som sagt, göra om den lite. Det innebär att hon tycker det är ett alldeles utmärkt tillfälle att lära oss vad kommandot bakom betyder. Vid det här laget har vi nog alla förstått vad hon menar men ….

På morgonen när vi har bråttom för vi är kissnödiga t ex, hur kul är det då att gå bakom när hon går sakta som en lus? Vi fösöker putta på henne på vaderna lite och hjälper inte det försöker både Garbo och jag att på varsin sida sticka fram huvudet så det åtminstonde är bredvid hennes ben. Vad tror ni matte tycker om det? Rätt! Inte alls, vi får oss en liten åthutning. Hon säger att för en gångs skull är Greta exemplarisk om hon jämförs med oss.  Hmmm… kanske ska ta och göra något åt det då?

Puss på er! /Piga

121108 Nu ni, händer det grejer här!

 Piga berättar:

Nu ni, händer det grejer här minsann. Matte har varit/är lite ”justerad” i ryggen och benen och har därför haft lite problem att ta sig fram där det är mycket snö. I förrgår blev det bara rastningspromenader och igår blev det en kort långpromenad men lite sök efter minidummy’s hemma på gården. Hon hade lagt dem uppe på snövallar och bakom snövallar och gömt dem i lössnön. Behöver jag tala om att det var skitkul? Jag fick även göra några enkla linjetag och en markering i djupsnön. Vi fick jobba alla tre men bara en åt gången och vi hade ungefär lika uppgifter förutom linjetag/dirigering. Greta slapp helt o hållet och Garbo fick mera avancerat. Markeringarna och söket blev ganska lika åt oss alla tre men JAG  fixade markeringen allra bäst så det så!

Idag blev det också en kort promenad, bara till Alexisbacken men där fick vi göra ett riktigt snösök. Vi fick faktiskt jobba alla tre samtidigt. Matte filmade men tyvärr så kan vi inte visa film här på bloggen. Kanske kommer matte at lägga ut dem på sidan Album på hemsidan (de finns också på sidan Labradorägare i Facebook för er som är medlemmar där). Lite bilder från vår promenad kan ni få ändå:

Hemma på gården

Snart finns det ingenstans att lägga snön. Snövallarna börjar bli onödigt höga säger matte!

Solen tittar fram mellan träden på vår väg mot Alexisbacken

Snart framme

Kommer kallad och det snabbt!

Här vankas det snösök efter minidummy’s!

Hemma igen efter väl förrättat värv.

Greta är fortfarande redo för fler övningar medan mamma Garbo och jag är rätt nöjda med vad vi presterat idag.

Puss på er! /Piga 

120104 Nu du gumman….

 Piga berättar:

Nu du gumman, sa matte, är det dags att vi skärper till oss. Det är ju 2,5 veckor sedan vi berättade något och mycket har ju hänt. Vi får väl ta det lite kronologiskt…

Julveckan kom, som sagt var, min halvsyster Ronja (Amamus Gallinago Media). Hon löpte när hon kom men det var i ”sluttampen” men under veckan som kom började både Greta & Garbo att löpa. Nu väntar matte på att jag också ska börja men jag tror jag sparar ett tag till innan jag blir ”vuxen”.

 Första dagarna fick Ronja och jag gå långturerna ensamma med matte för Greta & Garbo var ”sjukskrivna”. Det gick kanoners det med för vi hade jätteskoj tillsammans men torsdagem före julafton fick de börja följa med oss.

Här är det Ronja som ”lurpassar” på oss när vi gjort en avstickare i snön.

julafton kom Potifar (Amamus Gallinago Imperialis), Lady och deras familj, Maud, Lars, Emelie, Andreas och Lars mamma, Anitha. Som vanligt fick vi göra en långpromenad på förmiddagen men alla hade inte kommit. Lars & Anitha gick miste om den. Husse och Greta tog vägen men husses nya Permobil och vi gick skoterspåret och möttes där det korsar vägen. Då gick vi lite på sidan och vi fyrbenta fick ett litet godissök i snön medan de tvåbenta drack glögg/chockladmjölk och åt pepparkakor. Tyvärr hade matte glömt kameran hemma…

Precis när vi kom hem så kom de saknade också. För vår del var julaftonen rätt så lugn. Vi fick lite grisöron så det gick ingen nöd på oss i alla fall. Ronja och Lady kom mycket gott sams:

Här var det kramkalas med överinseende av Potifar.

Juldagen gick vi fyrbenta + matte och Maud en promenad. Nu var kameran med och här kommer en bild från det tillfället.

Soligt var det men inte så varmt. När vi kom hem tog matte en bild av oss framför huset också:

Potifar, jag, Ronja, Garbo, Greta och Lady sitter framför oss.

När vi kom hem kom Dante (Amamus D’Artagnan), Kitty, Kia och deras husse Göran, mattarna  Ann-Sofi, Cassandra och Melinda. Då blev det fullt hus med vovvisar, 5 labbar, 1 Jack Russel, 1 Jämthund och en Stövare.

Potifar med familj for hem på eftermiddagen medan övriga stannade och åt julhare här. Ja inte vi fyrbenta fick smaka på den förstås. Den njöt det tvåbenta av….

Natten mot annandag jul kom stormen Dagmar med stor kraft och besökte oss. Strömmen försvann och med den värme och vatten. Två tallar trillade omkull på tomten också:

De stod alldeles nedanför vår hundgård men den klarade sig som tur var.

Vi fick följa med matte på en inspektionsrunda i skogen bakom oss och fy vad det såg ut!

Plockepinn lite här och var och naturligtvis över våra elledningar också.

Inget var som vanligt, mörkt och lite svalt, utom i vardagsrummet. Matte eldade för fulla muggar i öppna spisen så där var det varmt och gott. Husse o matte drog dit sina fåtöljer och Garbo som var lite frusen hoppade upp i mattes knä och låg där i flera timmar och mådde gott.

onsdag förmiddag kom strömmen tillbaka. Matte fick fullt upp med att kolla frysen (alla mat var bara att kassera), försöka städa upp efter all ved som skräpat ner, diska och röja upp för det vankades fler gäster minsann.

torsdag åkte matte in till Östersund för att bl a proviantera och på kvällen kom min kusin Zita (Frankie’s Rozita), hennes mamma Ronja, Olle och deras husse Gustaf och matte Ingegerd. Vi skulle få fira nyår ihop. Jag fick bl a en ny bädd som jag ska ha i köket:

Ronja provlåg den först och godkände den men nu älskar jag den!

Promenader blev det både fredag och lördag, nyårsafton. Det var meningen att det skulle bli ”glöggparty” för de fyrbenta under färden men det blev ändrade planer. Husse hade sin vana trogen tagit sin Permobil och Greta och skulle möta upp efter halva vägen men eftersom Permobilen började krångla så blev det inte riktigt så. De ”glöggade” när de kom hem istället. Här är i alla fall en bild från vår promenad:

Ronja, jag, Zita närmast kameran. Vila de andra två är vet jag inte riktigt och några fattas förstås.

Nyårsaftonen förflöt sedan relativ lugnt för vår del…. men lite missöden blev det förstås. Först hade vi fyrfotingar (vilka som var/är skyldiga respektive oskyldiga är inte helt kartlagt ännu) tippat ur en stor låda med främmandets hundmat och det mesta var uppätet. Ingen av oss skvallrade om vem som gjort vad. Sedan tippade matte ett glas vitt vin i sitt knä, och därefter var det Gretas tur att vifta ner ett glas rött vin på nya ryamattan och  på Ingegerds kläder. Stämningen dämpades betydligt en stund kan jag säga men med hjälp av vitt vin på det röda försvann fläcken på ryamattan så jag tror att matte ”tinade upp” i alla fall.

nyårsdagens förmiddag åkte Zita och hennes flock hem till sej och någon timme senare kom Ronjas husse och hämtade henne. Gissa om det blev tomt och ödsligt i huset!

Nä, nu är jag trött och orkar inte tänka längre… vi får höras lite senare. Puss på er och ha en god fortsättning på nya året!/Piga

PS. Matte säger att det finns flera bilder på denna länk: https://picasaweb.google.com/116857828152653552122/JulNyarshelgen20112012#. DS