120424 Ibland har man tur…

 Piga berättar:

Ibland har man tur… som t ex i söndags. Då kom mina syskon och halvsyskon för att träna fältsök med vilt. Jag skulle egentligen inte få vara med men Doris har också börjat löpa och matte lovade att hon och jag skulle få gå sist när alla killarna gjort sitt. Då fick det också tillfälle att träna på att hålla sig coola fast det var löptikar i farten.

När jag började mitt sök gjorde jag som alla andra hade gjort… föll ner i vind och började jobba i högra skogskanten. Där fanns det inget, men när matte kallade in mej och skickade om mej så fattade jag var jag skulle jobba. Första fågeln jag kom med var jag tänkt att sticka förbi med men då sa matte med förberående röst: Och var har du tänkt ta vägen då? Då kom jag ju på att det kanske var bäst att matte fick den så jag fick jobba mer. Det stämde! Matte sa att jag jobbade som en dröm fortsättningsvis. Snabbt och effektivt och med alldeles utmärkt näsarbete och vilthantering inbegripet inleverering (bortsett från första) och avlämning. 

Saken gjorde det ju inte sämre av att alla de andra hade också skött sig hur bra som helst med tanke på vars och ens förutsättningar. Matte sa att det var härligt att både vara matte och uppfödare den dagen…

Idag har jag varit till veterinären. Det var liiiite läskigt. Matte tyckte det var märkligt att jag tyckte det var en del läskiga saker. Sist var jag hur tuff som helst. När vi skulle gå in låg det en sorts plåt framför dörren. Den var inte kul att gå på men jag fick träna lite så det släppte. Sedan skulle matte väga mej. Det ville jag inte! Nu är matte mycket bestämd så jag hade inget val till slut. Jag vägde 23 kg! Nu får vi vara lite försiktig med maten framöver sa matte. Det är tur att det kommer att bli mer och mer träning. Nu var det ju inte bara jag som lagt på hullet lite. Även min mor, Garbo, hade några extra kilon. Hon vägde hela 28 kg så där blir det minsann neddrag på maten och utökning av motionen. Ca 2 kg för mycket!

Nä nu har matte lovat att vi ska få ut på en liten prommis. Kardan skulle få följa med för vi hårar så förskräckligt. Föresten är vi alla tre jättelyckliga idag för matte har hämtat hem husse. Han har varit och opererat sig, vad nu det innebär, och kom inte hem i går kväll. Vi har saknat honom men nu är ordningen återställd här hemma. Alla är samlade.

Puss på er! /Piga 

120421 Nä men våren har tagit paus!

 Piga berättar:

Vilken osis, våren har tagit paus. Idag snöar det för fullt. Och vi som skulle få träna med vilt i morgon, undrar just hur det går med det….

Jag börjar gå in i höglöp och det märks säger matte. Min hjärna är inte riktigt lika alert och följsam som tidigare. Igår morse när vi skulle hämta tidningen så såg Greta en katt hos grannen och stack som ett rött streck medan matte stod på andra sidan vägen med ryggen mot oss. Naturligtvis hängde jag på. Har Greta den farten är det något riktigt kul på gång. Matte upptäckte det medan vi var inne på vår tomt och skrek på oss men då hade vi fått upp farten. Hur dum får hon vara? Går väl inte stanna då inte. Matte kom och hämtade oss, Greta först som var närmast och så ropade hon på mej men jag låtsades inte höra…. Det var förstås inte så bra om man tänker på vårt annars så goda samförstånd. Hon blev inte glad kan jag säga.

I morgon är det dags för träning med Beckasiner och Tärnor. Ja förstås, jag och Doris får inte träna med de andra för hon har också börjat löpa men matte har lovat att vi får köra lite när alla andra är färdiga. Ska bli skoj men jag hoppas den nya snön hinner tina bort för som sagt var, i morgon blir det träning med vilt. Matte säger att ”det finns lösningar på allt” och ”det finns inga hinder, bara utmaningar”. Så då får man väl tro på det då.

Så här såg det ut igår i Alexisbacken:

Det gör det nog inte idag skulle jag tro…

Så här såg det ut i skoterspåret när vi träffade på vår granne Boss (Pumi) med matte Ingrid:

Boss börjar bli lite intresserad av mej men ännu så länge är han en gentleman säger matte. Vi brukar för det mesta stöta på varandra varje dag då vi har ungefär samma tider. Matte brukar använda honom som ”störningsobjekt” för hans matte brukar kasta pinnar till honom. Då får vi gå fot bakom medan han skuttar fram och tillbaka och ibland skäller han när hans matte inte kastar nog fort.

Får väl se om jag hör av mej igen i morgon kväll efter träningen. Matte har lite att stöka med för husse ska in och operera bort lite ”järnskrot” från lårbenet på måndag så det är mycket som ska fixas i morgon kväll så hon har kanske inte tid att hjälpa mej.

Puss på er! /Piga

120412 Våren är här nu

 Piga berättar:

Nu är nog våren här för idag när vi var ute på vår långtur så såg vi massor av tussilago. Varmt och härligt var det också och imorse hörde vi duvorna kuttra i skogen. Matte tycker det är lite synd att jag passade på att löpa just nu när det är dags att börja träna lite på allvar. Jag är lite splittrad i skallen säger matte för det som jag har varit bombsäker på tidigare är det lite si och så med. Så nu blir det bara basicträning på hyfs och fason ett tag. Matte talade om att jag kommer inte heller att få vara med på söndag när mina syskon och halvsyskon kommer. Jag tror jag får en tår i ögat….

Matte tycker att jag ska sluta sura och istället visa hur jag gör när jag får en tuggpinne eller ett grisöra, så då gör jag väl det då:

Hundsängen går att använda på många olika sätt!

Puss på er! /Piga

PS. Greta hälsar att hon kom ihåg hur hon skulle göra med tidningen i morse. DS.

120411 Jag är något på spåren….

 Greta berättar:

Jag tror jag är något på spåren…. Under senaste halvåret har vi gått ner till brevlådan efter vår första morgonpromenad (tidigare gick matte, Garbo och Piga medan frukostäggen kokade). Garbo och Piga bär var sin tidning och matte har även erbjudit mej att bära en men jag har konsekvent, artigt men bestämt avvisat detta. Tidningar är väl inget att bära, det kan matte göra själv eller de andra två dumbomarna. När vi kommit in så har jag blivit aningen frustrerad. Varför då kanske ni undrar? Jo, matte är väldigt orättvis tycker jag. Garbo och Piga får alltid var sin godis men inte jag. Får jag inget av dej så får du inget av mej brukar matte säga när jag försöker påminna henne om att jag också finns och vill också ha godis.

I morse glömde jag mej när matte räckte mej tidningen så i hastigheten tog jag den. När vi kom in så kom jag ju på det! Naturligtvis får man godis om man bär in tidningen. Så när jag såg att matte tog fram godis skyndade jag att släppa tidningen för att vara beredd på att få godisen. Nähä du, sa matte. Du får om du lämnar tidningen snyggt i hand precis som Garbo och Piga gör, sa hon och räckte mej tidningen igen. Nänä sa jag, godis vill jag ha, inte tidning, MEN matte är en envis rackare. Tidning först godis sen sa hon och till slut så började jag inse hur det hängde ihop så jag höll i den så pass länge så hon med nöd och näppe fick den i hand OCH DÅ fick jag äntligen mitt godis!

Matte tycker jag är lite knäpp för jag är jätteduktig på avlämningar på både dummys och fågel men det är ju skillnad det, håller ni inte med? Matte sa, vi får väl se om du kommer inåg det här tills i morgon nu eller om du alldeles glömmer bort dej igen. Få se hur jag gör, ska sova på saken….

Tjaba! /Greta

120410 Jag har blivit stor!

 Piga berättar:

Hå hå ja ja… Jag har tydligen blivit stor nu. Inte nog med att jag fyllde 1 år i går, jag började löpa också! Jag har hört att matte pratat om att det är konstigt att jag inte börjat löpa ännu men jag trodde att det hade något med min fart ute att göra. Att jag kanske sprang för långsamt alltså. Därför har jag ju tränat mej på att springa fort, fort, fort, men det var ju onödigt… men jag har ju fått bra kondition i alla fall. 

Det känns lite konstigt både i kroppen och utanpå kroppen. Känner mej lite ”mattesjuk”, vill gärna hålla mej till henne och som lök på laxen har hon satt på mej ett tikskydd. Det var lite äckligt och underligt och det kändes som jag hade svårt att både gå och sitta. Men då tog matte på mej kopplet och vi ömson gick och ömsom sprang runt i huset en stund och rätt vad det var så hade jag nästan glömt bort det. Sedan gick vi och lade oss och jag sov gott hela natten, utan något stök, så matte var jättenöjd med mej i morse.

Puss på er!/Piga

120409 Födelsedag!

 Piga berättar:

Idag är det min och mina syskons födelsedag. De tvåbenta ser ut att göra rätt stor affär av det…. Matte beklagade att hon inte hade något grisöra att bjuda på idag men jag fick två tuggpinnar, en liten bit skinka och lite pommes frittes och det var kalasgott. Ja nu är det ju så här i huset att det är jämlikhet. Både Greta & Garbo fick förstås samma sak. Vi tackade och bugade! Det gäller att passa på sa Garbo. När du blir lite äldre kan det helt enklet glömma bort att du fyller år också.

I alla fall fick Greta följa husse på en bytur. De var bl a ner till Sundsjön där det var pimpletävlning så där träffade de lite folk som husse stannade och pratade med. När de kom hem fick hon apportera lite tillsammans med husse.

Jag och Garbo fick vårens första sök, bara för att du fyller år, sa matte! Det är nog inte så dumt att ha födelsedag i alla fall. Hur det gick? Nja lite ringrostiga var vi nog sa matte. Slarvade med de närmaste men vinden låg lite så också så det var väl inte så konstigt egentligen. Jag fick också träna lite på det här att ta en och en. Vill ju så gärna byta när jag ser något som jag tror är bättre men jag tror jag vet vad matte menar även om det ibland kliar lite i mun för att få byta.

När vi gick hem fick vi som vanligt bära var sin dummy. När det har gått ett tag brukar jag låta den glida lite, antingen så den hänger lite åt ena sidan eller att jag bär den längst fram i mun men då kallar matte in mej och så tar hon emot den för att ge den tillbaka så jag håller den rätt. Sedan går vi igen. Numera händer det mer och mer sällan att hon gör så för det börjar gå bättre och bättre att ha ett perfekt grepp.

Nä nu är jag trött så jag slutar med ett STORT GRATTIS TILL MINA 9 SYSKON.

Puss på er!/ Piga

120408 Ut ur dimman

 Piga berättar:

Nu börjar hon kliva ut ur dimman påstår matte…  Tro de? Förra inlägget som vi gjorde i morse blev i alla fall feldaterat och det var inte mitt fel så det så.

Fast lite rätt har hon nog för idag tackade matte Garbo och mej för hjälpen, för att vi stöttat henne till 100 % medan hon har varit som värst under isen. Allså iföljde det med lite dummisar dag när vi gick en promenad. Det började med att vi fick gå fot ända bort till Alexis. Det var inte så lätt för det blev lite störningar efter vägen.

Först kom det två ungar som kastade snöbollar emot oss …. mycket frestande. När de passerat och vi fortsatte så förstod inte matte att nästa störning var på gång…. VI hade nämligen upptäckt att bakom oss kom en annan tjej med hund, troligen blandras för matte kunde inte lista ut vad det var för någon (inte för att hon är någon expert men…). Lite stök blev det eftersom matte inte var medveten om vad vi visste men detta avklarades utan större intermezzon. Sedan fick vi gå fot efter dem medan de gick och kastade/hämtade snöbollar ända fram till Alexis. Jag fick börja jobba och vi körde klockan, för matte hade inte så stor ork sa hon… Det där kan man kalla klockrent, sa matte när vi var färdiga!

Så var det dags för Garbo. Hennes övningar innebar också teckenövningar men med en högre svårighetsgrad. Bra du påminner om att vi måste uppfriska minnet från grunden igen, sa matte när de var färdiga efter en del ”gör om gör rätt”! Gissa vem som kände sig stolt som en tupp över dagens reslultat?

Vi fick bära var sin dummy på hemvägen. Ibland fick vi lämna av och så fick vi den ibland. En gång vardera fick vi en minnesmarkering och det går superbra. Nu är vi uppe i rätt långa avstånd och matte hoppas det hjälper till när vi ska jobba med ”vanliga” markeringar också.

Under tiden fick Greta följa husse på en tur med permobilen. Ja de har tagit med en dummy de också så lite apportering blir det även för henne. Det är nämligen så att Greta börjar tycka det är roligare att följa med oss än med husse så nu måste husse anstränga sig lite för att förtjäna hennes sällskap. Inte mer än rätt tycker jag.

Hur som helst, när vi kom hem var vi alla fyrbenta mycket glada och nöjda, husse har en förkylning på gång så han var också mycket nöjd med att vara hemma igen. Matte hon behövde en dusch för hon hade blivit sjöblöt av svett och var nog rätt så trött o sliten men jag tror att hon var lite nöjd också. Dels över min prestation och dels över sin egen prestation att kunna göra en av de saker hon sett fram mot i Påsk, nämligen ta sig lite tid med oss även om den inte blev så lång som hon hade hoppats på.

Påskpussar på er! /Piga

120407 Förtroendeuppdrag

 Piga berättar:

Jag och mamma Garbo har haft ett riktigt förtroendeuppdrag några dagar. Ja inte så att vi blivit tilldelad uppgiften, vi har själva åtagit oss den. Det är så att matte kom hem på skärtorsdagen och var riktigt risig. Hon har drabbats av en rejäl förkyling. Så fort vi hade ätit och varit ut och de också hade fått lite mat i magen så lade hon sig i soffan i vardagsrummet. Då insåg vi vår plikt. Vi lade oss så nära vi kunde och höll vakt så att inget hände. Hon somnade tryggt….

Så småningom gick vi och lade oss på riktigt och vi intog genast våra platser som bodygard på var sin sida om matte. Så låg vi tills morgonen då matte steg upp och gav oss mat och vi fick gå ut en liten sväng. Husse fick också lite frukost sedan lade vi oss på samma sätt igen och sov oss igenom nästan hela dan…. Å så har det fortsatt tills nu idag. Matte är faktiskt på benen! Jippi! Hon hostar något alldeles förskräckligt och hon rör sig kanske inte lika snabbt som hon brukar (klagar lite på mjölksyra i kroppen när hon rör sig) men hon har faktiskt lovat att vi ska få ut en lite längre sväng idag. Så ni ser…. Det lönar sig att vara rädda om varandra. Jag tror att matte är nöjd med vårt självpåtagna uppdrag. Hon säger i alla fall att det är skönt att det finns någon som bryr sig när man är ”tussig”.

Puss på er! /Piga

120403 Skämmes igen!

 Piga berättar:

Ja nu får vi ”skämmes igen” sa matte. Det blir så långt emellan som vi skriver i bloggen. Vi vill skärpa till oss men det tar lite klent men idag gör vi ett försök.

I morse när vi vaknade var inte matte på humör får någonting. Det lär nog inte bli någon längre prommis idag inte sa hon och suckade. Det var ryggen igen som inte var så snäll. Dessutom var det 10 grader kallt. Bättre början på dagen kan det väl få vara….

Skam den som ger sig sa matte och satte på sig ”elplattorna”, stretchade och smörjde med linement. OK nu går vi en sväng sa hon, solen skiner ju. Vi fick gå fot, sakta, sakta, sakta säkert 1 km. Sedan fick vi springa lite som vi ville och så gick vi bort till Alexisbacken och tog lite kort.

Som tur var mådde mattes rygg mycket bättre sedan vi gått ett tag trots att det var snömodd på stigen. 
När vi gick hemmåt fick vi träna lite inkallning, stoppsignal och fotgående så helt bortkastad var ju inte turen.

Tidigare i veckan har jag fått träna lite på sido- och ut-tecken. Så mycket mera har det inte blivit gjort men nu hoppas jag att vi får komma igång med lite mera aktiviteter. Jag vill ju jobba och har så mycket att lära mej. Synd bara att våren kom av sig men snart blir det nog bättre.

Puss på er! /Piga