120530 Det känns som om jag går miste om något…

 Piga berättar:

Det känns helt plötsligt som om jag går miste om något… Igår stack matte iväg utan oss på kvällen. Hon var borta åtminstonde i 1,5 timmar. Jag hörde att hon berättade för husse att hon träffat Max (Amamus Sterna Bengalensis) och hans matte Carina. Det hade tränat lite vid Bodtjärn och matte berättade att hon tycket att han var så snygg! Som om inte jag är det då… Hmmm… Hon sa också något om att han hade kommit i en lite besvärlig ålder och ”fått horn” men att det nog inte var så svårt att få ner honom på jorden igen. När han gjorde som han skulle kom han fortfarande och satte sig så fint framför sin matte och lyfte dummisen men huvudet lite på sne. Orättvist att inte jag fick vara med i alla fall…

Och idag då! När vi varit ut efter maten så tog matte med Doris (!) och INTE mej (!) ut en sväng. Jag hörde nog att hon berättade för husse hur duktig hon tyckte Doris var. Hmmm… VAD ska jag göra för att få vara med? Matte såg när jag tittade undrande på henne och då sa hon något om att jag skulle minsann få fullt upp hela nästa vecka så jag kunde gott lugna mej och ladda batterierna till dess.

Tja, jag har väl inget val… Tur i alla fall att hon hittar på lite hjärngympa när vi går promenaden på morgonen även om det inte är direkt jobb. Nu när Doris har varit här så har vi fått träna sitt/stanna kvar/inkallning som vanligt men det blir inte riktigt som vanligt när det är en hund till. Matte skrattar lite åt Doris ibland för det tog lite tid innan de lärde känna varandra riktigt. Om Doris sitter så hon ser matte då kan hon stanna till sist men om hon inte ser henne och matte ropar på mej eller Greta eller Garbo, då struntar Doris i det och sticker som ett skott. Då har hon inte tid att lyssa på vem det är som ska komma. Om matte går tillbaka med henne då kommer hon inte om hon ropar Doris, då måste hon ropa DoDo för att hon ska komma. Ja, ja säger matte, det är huvudsaken vi förstår varnadra.

På fredag kommer de och hämtar hem henne. Det vill inte jag. Inte matte och husse heller för den delen. Husse sa till matte att de skulle säga att det hade kommit en farbor hit och sagt att hennes husse och matte hade sagt att han skulle hämta hem henne så hon var inte kvar hos oss längre och så skulle de gömma undan henne tills de farit. Matte sa att hon önskade att det skulle gå men hon trodde inte att det var en så bra idé. Men nog skulle det vara bra om de gjorde det. Det är så kul att ha någon som är lika leksugen som jag och som springer lika fort! Passa på att njuta av varandras sällskap i kväll och i morgon sa matte. Får väl försöka med det kanske…

Puss på er! /Piga

 

120528 (2) Doris är här!

 Piga berättar:

I onsdags kom min halvsyrra Doris och ska vara här i drygt en vecka. Jättekul! Vi busar ibland och pussas ibland och det bästa är att vi ganska jämstora och springer lika fort.

I går när matte kom hem från jaktprovet, ja hon måste ju dit och titta på Potifar och Ilo när de startade samt köpa lite vilt som blev över från provet, så fick vi åka upp till Bodtjärn allihop. Husse följde också med för en gångs skull, han har varit lite lat med det på senare tid. I alla fall så skulle vi inviga den nya Chuckit som jag fick som pris på jakprovet i lördags. Så här gick det med den…

Som tur var hade matte vår gamla beprövade kvar så vi fick simma en hel del. Först fick Doris hämta några bollar men hon missade den första så när Doris hämtade den andra skickade matte Garbo på den första. Sedan fick de parköra lite och det gick så bra. Lilla Doris var jätteduktig! Däremot protesterade hon ganska våldsamt när det var dags för oss andra men det hade hon inget för så hon lugnade ner sig lite till slut.

I morse var ordningen återställd och vi fick vår tidiga morgonpromenad som vanligt. Matte tog kameran med sig för det är ju lite kul att ha lite minnen från Doris vistelse här.

Först fick vi gå fot som vanligt, stanna och göra i från oss morgontoaletten och sedan fortsätta fot en lång stund. Efter ett tag satte matte ner oss och då såg det ut så här:

Doris tyckte det var lite märkligt att matte ville ta ett foto just där….

… men medan matte fibblade med kameran och försökte ta fler bilder passade hon på att….

…pussa sin mamma Garbo på nosen. Det är inte alltid hon får tillfälle till det så det gäller att hålla sig framme när man har chansen, tänkte hon. Jag tittar lite avundsjukt på för jag vet ju att matte helst vill att vi sitter stilla tills hon har mixtrat färdigt med kameran.

Efter en inkallning så fick vi tillfälle att springa lite som vi ville. Här undersöker Doris, jag och Garbo vem det är som har markerat revir. Greta ville ha lite grönsaker så hon hade inte tid att hjälpa oss lista ut vem som gått före oss.

Som vanligt så tränade matte oss på sitt/stanna kvar/inkallning men eftersom Doris är ny i gruppen så började vi med korta avstånd. Först fick Garbo komma (hon ser ut att skämmas för att få gå först).

Sedan var det jag, Piga, men jag ser också lite skamsen ut…. Hm… Garbo håller koll på att övriga sitter stilla till deras tur.

Sedan fick Greta komma och då lade sig Doris ner och väntade. Hon tyckte nog att det var lite konstigt att det aldrig blev hennes tur, men det blev det förstås. Batterierna i kameran tog däremot slut så några fler bilder har vi inte från vår morgonpromenad.

Puss på er! /Piga

120528 (1)Provdebut

 Piga berättar:

Oj, mycket har hänt och jag har inte haft tid att berätta om allt… Just nu är det min provdebut som ligger färskast i minnet så då tar jag det i stället.

I lördags fick vi stiga upp jättetidigt och äta och sedan blev det en snabbrastning i stället för vår härliga morgonpromenad. Potifar var här också men han och hans matte Maud låt ute på Hilton för Greta löper och de tyckte inta att det var så lämpligt att han skulle bo tillsammans med en löptik när han skulle starta på prov.

Jag hade startnummer 12 och Potifar startnummer 8. Ilo skulle också starta och han hade nr 16. Matte tyckte det var helt perfekt, då kunde hon få se alla… Nu blev det inte riktigt så, det var många strykningar så det blev bara en hund emellan mej och Potifar. Det var en liten bit att gå och så var det ett järnvägsspår som man skulle över innan man nådde provplatsen och det kom rätt många tåg så det gällde att passa sig. Därför hann matte inte se mer än början av Potifars jobb men det hon såg såg bra ut.

Han blev lite okoncentrerad vid fötterna och en liten svacka på fältet så hans resultat blev en 3:a. För min del var det jättespännande. Det här var ju helt nytt, massor av folk som jag inte kände igen, främmande hund som skulle titta på mej när jag började jobba… Som tur var hade jag ju matte och jag förstår ju att om jag lyssnar på och följer matte så blir det bra. Det började med två enkelmarkeringar på en lite tuvig myrmark med lite tallar och buskar. Det var lätt som en plätt!

Sedan var det en relativt lång förflyttning ner till vattnet där fältet låg. Det fanns 7 vilt där 2 låg på blötmark mot vattnet och resten på den tuviga myr/glesskogmarken. Det var en bamsekanin, kråkor, änder och trut som låg ute på fältet. Jag är ju rätt snabb i benen och har bra näsa så det tog inte lång tid att plocka in dem. Matte hörde domaren säga att ”hon springer så snabbt så jag hinner nästan inte se var hon är”…

När fältet var klart var det en ny förflyttning till startplatsen för vattenmarkeringen. Den landade på en liten ö med lite sjögräs vid vänstra kanten. Jag simmade snabbt ut till ön, upp på den, hittade platsen där det hade legat en fågel… Nähäpp tänkte jag, här finns inget, vände och hoppade ut i vattnet igen. Då visslade matte, jag tittade, hon visade ut, jag vände, upp på ön igen och hoppade i bakom ön, simmade lite till vänster och fick vind av den.
Det kan man kalla att gå i anvisad riktitning sa domaren! Den andra markeringen var lätt som en plätt. Den kom närmare och mer på blankvatten.

Vid öppenkritiken sa domaren att jag var jätteduktig och hade skött allt mycket bra. Hp:t försvann vid vattenmarkeringen som jag fick lite hjälp med men å andra sidan tycket hon att jag var jätteduktig som gjorde som matte sa. Ett 1:a pris blev det och matte är jättestolt över mej. Min flitiga, lilla Piga säger hon och tittar så gott på mej.

Hur gick det för Ilo då? Jo, han skötte sig också riktigt bra till att börja med. Nu har de inte tränat jakt så värst länge och det visade sig på fältet. Hans matte Nina och Ilo har kanske inte jobbat in riktigt vad och hur han ska jobba på ett fältsök så efter några fåglar började det att snurra i hvudet, han visste inte riktigt vad som förväntades att han skulle göra och då bröt domaren. Han fick dock rätt mycket bra kritik så när de åkte hem så laddade de batterierna till söndagen för nya tag.

På söndag fick inte jag följa med. Jag hade ju gjort mitt och matte ville vi skulle njuta av det i stället. Matte blev bjuden på champagne på kvällen…. tyckte inte att det var riktigt rättvist men å andra sidan stack hon åt mej lite godbitar under kvällen.

Potifar och Maud fick starta först på söndag. Det gick kanonbra! Vid öppna kritiken så sa domaren att skötte de passiviteten så har 1:an klar. Nu kunde inte Potifar vara riktigt tyst, måste protestera lite när den andra hunden fick gå på 1:a vattenmarkeringen. Han lät inte mycket men det hördes lite svagt. Sedn kom den andra markeringen och då lät det lite mer… så tyvärr, det blev en 2:a. Domaren kom sedan och beklagade för han tyckte att han hade gjort ett så bra jobb så det var så synd. Hade det bara varit det första lilla så hade han sett genom fingarna men nu blev det som det blev. Det är bara att ta nya tag.

För Ilo och Nina gick det också bra. De låg på prislistan när jobbet var kart. Det som drog ner var att effektiviteten på fältet och det är ju inte så konstigt med den lilla erfarenheten som han har av fältsök. De gjorde bägge ett riktigt bra jobb! MEN sedan var det passiviteten där också. Ilo protesterade lite vid den första markeringen men blev ganska upprörd när det dessutom kom en till som en annan hund skulle ta och inte han. Därför fick det tacka för sig även denna dag. Nu är vi ju helt övertygad om att de två kommer att komma igen och matte har då inget tvivel om att de kommer att fixa de här om de går in för det. De är ju så duktiga både Ilo och hans matte så det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Nähä, nu ska jag ta en liten paus. Matte är hungrig och vill äta frukost men jag återkommer med dagens del två om en stund. Då ska jag berätta om min halvsyster Doris som är här på besök. Kanske hinner matte fixa bilderna från provet också och lägga upp dem i Albumet, hoppas det i alla fall.

Puss på er! Piga

120519 Träning vid Marsättstjärn 120517

 Piga berättar:

I torsdag, på ”Kristiflygaredan” fick matte jag o Garbo träna tillsammans med Maud & Potifar samt Eva Thörnqvist med Viltvårdarns Quling. Alla utom Garbo ska ju starta i Bispgården så våra mattar ville vi skulle få en riktig genomkörare och det fick vi.

Jag och Potifar fick börja med att få två enkla markeringar på land och Quling fick en dubbel på samma ställen. Sedan fick jag o Potifar två enkla markeringar på vatten bakom några öar. Quling fick en dubbel samt två vattendirigeringar.

Sedan fick vi ett rätt stort fält med 7 vilt. Quling fick gå först och sedan var min tur. Potifar fick gå sist.

Eva tog en massa bilder som vi naturligtvis vill dela med oss av:

Garbo & jag tittar på när Potifar jobbar på fältet

Garbo fick öva på ”kanalsimming” dvs dirigering i en ränna med öar på bägge sidor.

Som ni ser gick det bra!

Här har jag hämtat markeringen bakom ön och är på väg in…

Första hindret passerat in till matte….

Strax framme!

Potifar var också laddad för jobb….

Samma fart in som ut!

En glad matte står och väntar!

Tyvärr så finns det inga bilder på Eva och Quling men det finns en massa, mycket fina bilder på oss tre i vårt Album

Imorgon kommer Nina och Ilo samt Maud och Potifar så då får vi ut och träna igen. Livet är bra härligt!

Matte fick också ett trevligt telefonsamtal från Marie & Plura (brorsan). De hade gjort debut på jaktprov i NKL. Innan sista passiviteten (efter muntliga kritiken) låg de på dagens enda 1:a pris och var dittintill provbäst. Tyvärr tyckte Plura att han inte jobbat färdigt och måste pipa lite när den sista hunden fick sina markeringar… Det blev en 3:a men med en ytterst fin kritik. Se själva:

Dessutom var domarens sista ord vid prisutdelningen: Det här känns för j..-ligt, en fantastiskt bra hund, var kommer han ifrån? Lätt att man kanske går lite för fort fram med en så duktig jycke, ta det lite lugnt och fixa till det där sista bara….

Dom uppfödare har man väl rätt att känna sig lite stolt (mattes kommentar)? Gratulerar dem gör vi alla, måste ha varit ett kanonjobb. Synd bara det sista men kom igen! Det där fixar ni nästa gång!

Puss på er! /Piga

120513 Oj, vad livet leker!

 Piga berättar:

Just nu leker livet. Jag får vara med och motionera både knopp och kropp och det är så kuuuuul! Lite trött blir man allt och då sover man gott:

Igår kom Eva Törnqvist med Corall och Quling. Då fick vi åka till Toutinviken men vi höll till på ”lillmyren” under kraftledningen.

Vi tränade på två målområden, ett på vänster sidan där det var lite gles tallskog som tätnade lite och precis i tätningen lade de ut 12 dummisar som vi fick se på. Lite skott blev det också.

Sedna lade de ut 8 dummisar på höger sida i en liten skogsremsa vid strandkanten. Sedan fick vi hämta var sin gång från bägge hållen tills det var tomt. Jättekul! Jag knallade en gång när Eva skulle skicka Corall men det gjorde jag inte om sedan matte talat om att det var helt fel. Nu tog hon själv på sig att det blev som det blev. Hon sa att hon fick väl skylla sig själv som inte var tydlig nog. Hon glömmer ibland hur liten jag är. Sedan skötte jag mej exemplariskt på den punkten. Hur som helst så tappade vi bort en dummy på vänstra söket. Både två- och fyrbenta letade men den var som uppslukad av jorden. Det är smällar man får ta sa matte.

Sedan skulle vi skickas till ett nytt område med bollar men då fick vi besök av en räv som var mycket nyfiken på  vad vi gjorde så vi fick använda oss av samma område som vi använt tidigare på höger sida. Vi började med att få markeringar. Jag fick två enkla och de övriga fick dubbla på rad. Det gick mycket bra för oss alla utom för Eva som kastade åt Garbo. Först kastade hon en som fastnade i en tall, högt, högt upp. Sedan kastade hon en till som fastande i grenen under den första…

Nåja, sedanv ar det dags för att skickas ut till området för att stoppas och få söksignal. Eftersom avståndet var lite långt och jag inte har tränat in stoppsignal på så långt håll ännu så fick jag söksignal direkt i stället. Fixade det rätt bra. Enda plumpen var när jag var på väg in med första bollen så fick jag en liten vittring av något och släppte bollen. Hmmmm bollar var det väl inte vi tränade med idag, det var ju dummys ju. Matte talade om att det var visst bollar så jag fick lov att plocka upp den och komma med den. Själva närsöket gjorde jag bra och jag fick göra det en gång till också och då visste jag ju att även bollarna skulle in.

När det var klart så försökte matte och Eva att skjuta ner dummisarna som hängde i tallen, med apportkastaren.
Det gick naturligtvis inte men två apportkastardummisar landade i vattnet. Jag och Quling fick hämta var sin, jag först. Matte provade att skicka mej på linjetag ut i vattnet (jag hade inte sett var de landade) men när jag talade om att jag inte riktigt förstod så gick vi ner till vattenlinjen och då gick det bra. Qulings hade drivit en bra bit bort under tiden så han fick också en lite knepig en men som han löste bra. 

Summa sumarum sa matte, så tyckte hon att vi skött oss riktigt bara allihop. Skönt!

Idag for matte, jag & Garbo upp till Bodtjärn. Nu fick jag först träna på stopp på synliga linjetag. När hon blåste första gången då struntade jag i vad hon gjorde. Jag visste ju ungefär var dummyn var, men se det skulle jag inte ha gjort. Matte berättade ett och annat för mej och så fick jag gå tillbaka till utgångspunkten och börja om. Gissa vem som stannade klockrent på signalen? Rätt, det var jag. Sedan gjorde vi det en gång till på samma ställe med samma resultat.

Så bytte vi ställe och lite längre. Det gick också väldigt bra så nästa skicka som var ännu längre blev utan stopp. Du har lätt för att lära du, sa matte till mej. Mmmm, det ÄR rätt skönt att göra rätt.

Nu hämtade matte Garbo och vi fick göra gemensam sak. Nu skulle vi få långa linjetag över en liten bäck:

Först fick vi föja med när matte kastade över 10 st dummisar på andra sidan bäcken. Sedan gick vi bakåt uppför hygget och matte skickade mej först. Lätt som en plätt. Sedan backade vi och Garbo skickades och sedan jag från samma ställe. Tredje gången som jag fick gå veck jag in i skogen snabbt som ögat för jag kände något (vinden låg på från höger). Matte hann inte ens reagera förrän jag kom ut med en oragne dummy. Den hade blivit kvar sedan vi tränade fält där förra lördagen då mina syskon var med.

Då fick jag gå en gång till och då gick jag raka spåret över. Sista stället vi skickades ifrån låg ca 100 m från målområdet och jag fixade alla mina liksom Garbo (naturligtvis, skämmes annars sa matte).

Nu gick vi lite härsan och tvärsan tillbaka, kunde inte riktigt begripa vad vi höll på med men det klarnade så småningom. Matte hade under tiden vi gått, droppat dummisar (några såg vi att hon kastade över bäcken). När vi kom nästan fram till vägen så skickade hon oss på sök. Lätt som en plätt utom två av de vi faktiskt hade sett blivit kastade, de som låg längst bort på andra sidan bäcken. Då gick vi lite närmare och blev skickade och då var det ingen konst alls.

Vi avslutade med ett långt linjetag ute på hygget och matte sa, när vi for hem: Jag är lite stolt över dej lill-Piga. Ja dej också förstås, Garbo.

Ljuv musik i våra öron!

Puss på er! Piga 

120510 Morgonpromenad i maj

 Piga berättar:

Matte har lite bekummer med sitt ena ben så igår fick vi avstå långprommenaden. Idag skulle vi göra ett försök och då blev det mycket långsam marsh så det tog betydligt längre tid än vanligt. Vi fick som vanligt gå fot, träna sitt/stanna kvar och inkallning samt någon stoppsignal men i övrigt fick vi röra oss lite på egen hand under halva tiden. Matte hade kameran med så i stället för att jag babblar så visar vi bilder i stället:

Får vi verkligen springa som vi vill nu, frågar Greta?

Tjoho, va’ kul!

Kommer kallad och det strax, ty man är ju inte född till Tax…

Åhej o hopp, skitkul ju!

Vad tror ni vi letar här?

Jo, vårens primörer så klart!

Mycket mumma finns det!

På hemväg ville matte ha en gruppbild.

Väl hemma var det äntligen dags för vår bästa morgonsyssla – Hämta tidningen!

Matte passade på att roa sig med att hålla koll på våren. Häggen är på G, sa hon!

Det finns lite fägring i rabatterna också!

Puss på er! /Piga

 

120509 Hektiskt

 Piga berättar:

Hej å hå, nu har det varit hektiskt några dagar. I helgen skulle mina hel- och halvsyskon komma för att träna på lördag och testa på att starta på prov (inofficiellt) på söndag. Matte hade lovat att jag också skulle få vara med. Jag har ju löpt färdigt och matte tycker att jag behöver också träning på att prestera när det är en massa folk och hundar med.

På fredag kväll kom Kiska (halvsyster), hennes ”sambo” Zorro (kernterrier) och Eeizha (helsyster) och hälsade på. Kiska och Zorro skulle bo i hundrummet och  Eeizha på Hilton. Alla fick i alla fall umgås med oss under kvällen och det var jättekul. Jag fick mej en liten tankeställare i alla fall. Jag brukar ju kunna plocka saker ur munnen från både mamma Garbo och Greta lätt som en plätt. När Eeizha kom med MIN tuggmutt och retades försökte jag men se det gick inte. Hon lämnade inte över den utan bara retades. Efter en stund struntade jag i henne, hon fick väl hålla på bäst hon ville själv. ”It takes two to Tango”. Matte tyckte i alla fall vi var väldigt lika förutom storleken. Eeizha är ett nummer större än mej hon. (Synd att matte inte tänkte på att ta fram kameran på hela helgen).

På lördag kom resten av gänget men vi träffades aldrig riktigt utan vi såg bara skymten av varandra. När det var dags för träning åkte vi upp till Bodtjärn. Där fick jag först vara med och göra ”fyrkanten”. Det gick mycket bättre än matte hade förväntat sig egentligen för vi har inte haft tid att träna just någonting sista tiden. Sedan fick vi göra ett fält och det gick också bra även om det inte var strålande… Det fanns ett dike som man skulle över och de hade hängt upp den dummy i ett snår och det var avbrott för riktat sök och dessutom var det dummy’s som vi skulle leta efter så det kanske inte var så konstigt att man inte var riktigt på topp. Nu sa matte att det duger…. hmmm, duger… tänkte jag, får väl bevisa vad jag kan nästa gång jag får chansen.

På söndagen var det dags att testa hur vi klarade av att starta på prov. Det började med att vi fick gå fot utan koppel och följa skytten till platsen för en markering vid kanten av ett brett vattenfyllt (simdjupt, bävern brukar dämma där). Det var västanvind så jag och några med mej kom lite fel i vind och drog över på andra sidan inann vi fick vind av den och kom tillbaka. Brr… lite kallt var det allt.

Sedan var det fält med 5 vilt. Jag fick hämta 3 st först och när den var på väg in kom ett skott åt motsatt håll. Då fick jag skickas på riktat sök. Matte valde att skicka mej på linjetag för vi skulle över stigen som vi kom på för att komma till området. Tyvärr stod skytten kvar mitt i vägen så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra så då vek jag ner mot markeringsområdet i stället. Då kallad matte in mej och vi gjorde om det så då förstod jag att jag skulle gå rakt lite längre. Det lödande sig för där under en gran låg en kråka.

Sedan gick vi tillbaka till startplatsen för fältet och jag plockade in de resterande två fåglarna. Matte sa att jag hade inte tagit ett steg för mycket på söket. Tjopp, tjopp så var alla fåglar inne! Ja jag sa ju att jag skulle bevisa vad jag kunde nästa gång jag fick chansen.

Det hela avslutades med två enkelmarkeringar. Det var meningen att det skulle landa i vattnet men det var is kvar på tjärnen så det gick inte. Markeringarna kom också in rätt snabbt och fullt godkänt tyckte matte. Det tyckte de anlitade domarna (Tina Gilljam och Pia Stålberg) också och jag fick ett 1:a pris.

Det var jättekul att prova på det hela, får väl se om det är lika kul när det blir allvar. Hur som helst så har jag varit lite trött i måndags och i går. Det tar på krafterna när det är mycket runt omkring och man ska försöka prestera också, men jag gör gärna om det.

Puss på er! /Piga

120502 Nu kan allvaret börja!

 Piga berättar:

Hej å hå, tiden den går. Ja det har varit lite full rulle sedan sist därför har jag inte haft riktigt tid att skriva. I söndags var det träning för mina hel- och halvsyskon. Det var stadge- och skotträning och för Beckasinerna blev det även någon markeringsträning också.

Jag fick inte vara med då det var alldeles tätt inpå löpet. Det hade gått 3 veckor men matte sa att det kunde lukta lite av mej ändå. Dock fick jag sitta kopplad bredvid husse medan de andra var ute på ängarna vid Toutinviken och det gick jättebra. Ingen av herrarna reagerade på mej och jag reagerade inte på deras skott utan jag passade på att lägga mej och vila.

När alla var färdiga så fick jag några markeringar med skott (efter att jag fått ett par skott med inkallning bakåt som de övriga Tärnorna också hade fått). Det blev lite hej och hå på de två första försöken till markeringarna. Jag hittade dem inte och ville inte heller komma på inkallning så matte blev lite syrak på mej så hon kom och satte ner mej och gjorde inkallning. När jag då skötte mej så fick jag en markering utan skott och den spikade jag. Sedan fick jag två till med skott och dem spikade jag också. Slutet gott allting gott för matte var rätt nöjd med mitt fotgående och mina avlämningar. Det var bara inkallningen när jag var ute och sprang på ängen…. men det är inte så lätt för en 1-åring att släppa alla goa dofter från alla mina syskon. De hade ju rört sig på ägnarna och jag ville ju så gärna kolla vad de hade gjort.

Igår fick jag och matte ut och träna med Garmin och hans husse Roland:

Vi skulle få träna fält och de hade lagt ut 6 dummys på stora fältet och så hade de lagt ut 2 på ett riktat sök. Vi fick avlsuta med markeringar.

Fältet låg på ett kalygge med mycket kuperad terräng och det hela gick rätt bra faktiskt. När vi var färdiga fick Cindra, Garbo och Greta också markeringar. Tur det annars har nog Greta & Garbo varit skitsura hela kvällen.

Nähäpp, nu är det frukostdags och hög tid att väcka husse.

Puss på er! /Piga