120624 Nu är det slut på friden…

 Greta berättar:

Åhej åhå, nu är det minsann slut på friden här hemma. Potifar har kommit hit och ska vara här drygt en vecka medan hans flock är på semesterresa till Turkiet.

Nu är det så att han gillar mej skarpt, men det är inte riktigt ömsesidigt kan jag säga. Se bara hur jag ser ut efter en timme i hundgården tillsammans med honom (ja även Garbo och Piga är där men dem bryr han sig inte om minsann):

Han uppvaktar och suger på mina öron så jag blir tokig! Inte vet jag hur jag ska bära mej åt för att få honom att lägga av heller! Matte säger att han ser så söt ut som aldrig det…. Det tycker inte jag! Avgör själva:

Får väl se hur länge mitt tålamod räcker…

Ha de’! /Greta

120623 Midsommar!

 Piga berättar:

Glad midsommar på er! Visserligen är det midsommardagen men i alla fall… På torsdag kväll tog matte lite foton på oss, där vi öskar Glad midsommar och vi kan väl visa ett av dem även här:

Vi hade en skön midsommarafton. Husse och matte fixade lite utomhus under förmiddagen och efter lunch så gick matte, jag och Garbo och husse och Greta tog Permobilen, ner till Fjällstas gamla badplats. Husse o matte hade med sig lite ”förning” och även vi fick en tuggpinne var efter att vi badad av oss det vi ville.

Sedan blev det lite konditionsträning med hjälp av bollkastaren och sedan fick jag och Garbo träna lite linjetag på vattnet. En mycket härlig dag alltså.

Vi, matte, jag och Garbo, gick över ängarna sista biten och vi passade naturligtvis på att äta lite gräs. Det är gott med ”grönsaker”. Tyvärr tycker inte alltid min mage att det är så bra så matte fick vakna till mitt hulkande i morse. Jag spydde en ordentlig korv med gräs…

Efter maten fick gick vi på vår dagliga långpromenad. Det är så skönt att gå i tidig morgontimma. Frisk luft, och många ljuvliga dofter, mycket att läsa av på vår promenad. Tyvärr fick jag lite bekymmer när jag skulle göra morgontoalett… Det fanns långgräs även i andra änden av kroppen. Hur jag än bar mej åt så hängde det kvar. Tillslut fick matte hjälpa mej. Hon hade som tur var pappersnäsdukar i fickan så hon drog helt sonika ut det som hängde…. och det var inte lite de sa hon. Flera dm långa grässtrån. Gissa om det var skönt att bli av med dem?

När vi kom hem fick vi ett pass med frisbee, JÄTTEKUL!!! Matte ska städa idag så det blir inte så värst mycket mera tid över åt oss så därför passade hon på att låta oss ha lite kul.

Puss på er! /Piga

120619 Äntligen var det min tur….

 Garbo berättar:

Äntligen var det min tur att komma i första rummet! I helgen åkte jag och hela min flock till Fosen, Norge för att starta på jaktprov. Vi fick sällskap av Gustaf & Ingegerd då min halvsyrra Ronja och henens dotter Zita också skulle starta (Zita i Ökl, jag och Ronja i Ekl). Dessutom kom min dotter Kiska (Amamus Gallinago Megala) också dit för att starta i Ökl.

Kiskas matte Ellen hade fixat stugor åt oss och vi bodde alla på Austråt Caming. Ingen lyx men tillräckligt bekvämt och trevligt. På fredag kväll satt de tvåbenta (Ellen, Irene, Ingegerd, Gustaf, husse och matte och hade det gemytligt. Då kom även Hustads och hälsade på och hade med sig en släkting till oss, en systerson till mej och Ronja.

En riktig sötnos tyckte alla tvåbenta. Det blev rätt sent innan det var dags att gå och lägga sig och jag förstod att det skulle bli riktigt roligt dagen därpå så jag skyndade mej att somna så det skulle gå fort till nästa morgon.

Under samlingen drog de vårt startnummer men det skulle sedan visa sig att det spelade inte så stor roll. Vi var bara fyra elithundar och alla fick starta samtidigt. Först körde de nybörjarklassen men det var bara tre hundar så det gick skapligt snabbt. Sedan blev det ett långt uppehåll för de skulle lägga upp provet för oss.

När det äntligen blev dags hade jag laddat för fullt. Vi fick börja med att ”gå på linje” på stenhällar och liknande. Vid första stoppet kom det först en markering som Ronja skulle ta. Den landade bakom en ås och efter en stund, innan Ronja var tillbaka kom det ett skott framåt. Det var meningen att hund nr 4 skulle ta en landdirigering men kastaren hade missuppfattat så han kastade en markering till. När Ronja kom tillbaka med en av markeringarna skulle matte skicka mej på den andra. Hon var inte riktigt beredd på det och hon visste heller inte vilken markering Ronja hade tagit så hon skickade mej mitt emellan. Nu fixade jag den efter en liten stund och då fick hund nr 3 sin markering. Därefter fick hund nr 4 och sedan hund nr 3 sina landdirigeringar. Därefter blev det min tur och det gick riktigt bra. Till sist fick hund nr 4 sin markering och därefter Ronja sin landdirigering.

Nu blev det markeringar för oss alla uppe på åsen vi hade på vår högra sida. Där var det en brant klippvägg som vi skulle ta oss upp för att nå markeringarna som landade uppe på själva åsen. För mej gick det lätt som en plätt, den spikade jag. 

Efter detta fick vi följa skytten och vi gick då över åsen där hundarna hade markerat och på andra sidan fick vi stanna och där fick vi också en markering i en sluttning men med klippskreva som skymde nedslaget. Den markeringen gick också rätt bra.

Sedan fick vi ta oss nerför slänten och ut på en ny stenås. Därifrån blev vi skickade på fältsök. Vi fick en gräns på både vänster och höger sida som vi inte skulle passera men fältet var relativt stort och rätt så kuperat och som sträckte sig ner mot vattnet.

Vi fick ut och söka i turordning och så småningom blev vi skickade på en land/vattendirigering. Den gick över ett klippkrön, ner mot två ”dammar” och i den bortre dammens borte vasskant låg dirigeringarna. Det fixade vi alla rätt bra och domaren hade trott att det skulle vara rätt utslagsgivande så han avslutade med en markering till åt oss alla fyra. Där fick vi stå rätt tätt intill varandra och markeringen kom i en sluttning med en klippa som skymde nedslaget. Den fixade jag också rätt lätt.

Naturligtvis var inte allt frid och fröjd…. Jag var som jag sa i början rätt tänd och kunde inte låta bli att pipa till lite när det var markeringar. Dessutom blev det ett litet glädjetjut när matte skickade mej på den sista dirigeringen. Detta kostade mej 1:a priset sa domaren. Hade jag bara pipit någon enstaka gång, för det var inte särsklit högt eller mycket varje gång, då skulle han ha haft överseende med det men nu blev det lite för mycket. Hmmm… nåja, jag fick ett 2:a pris och blev andra bästa hund efter Ronja. Inte illa pinkat det heller.

På kvällen åkte de tvåbenta på supé. De fick helstekt gris med massor av tillbehör och det hela avslutades med en jättefin och god tårta och kaffe. Under kvällen var det också prisutdelning och ”vår” domare berättade varför han hade tackat ja till att komma dit och döma. Det var för att han hade hört talas om den goda maten, alltså den helstekta grisen som var så god så man åt tills bägge ändarna var vidöppna och matte sa att det nog stämde. Det var jättegott, berättade hon.

Å vad fick vi göra under tiden? Jo vi satt snällt i mattes bil på campingen, för hon och husse fick åka med Gustaf till middagen. Tyvärr så blev Piga dålig i magen av avmaskningsmedlet så det hände en olycka i bilen så när de kom hem så blev det städa av. Gustaf och Ingegerd hjälpte matte med städandet så det gick rätt bra ändå. Natten blev lugn och inga fler olyckor hände.

Söndag morgon var vi uppe lite extra tidigt då matte var tvungen att städa ut oss också innan vi lämnade campingen. De hade lottat startordningen på supén så när vi kom fram var det bara att gå till provplatsen. Även denna dag körde ”vår” domare Nkl först.

Denna gång gick vi två och två och jag hade start nr 1. Det hela började med att det kom ett skott mot andra sidan av ett elljusspår, uppför en relativt brant backe. Där uppe låg en dirigering, relativt kort. Nemas problemas.

Sedan fick vi förflytta oss en bit och nu kom det en dubbelmarkering. Den var inte så lång men rätt knepig för det var lite träd och buskar och lite kuperat. Jag hittade dem utan hjälp men det tog förstås lite tid. Alla andra hade också problem med dem och de andra fick faktiskt hjälp för att hitta.

När vi bägge markerat blev det en ny förflyttning och sedan fick vi vända oss om. Nu kom det en dirigering åt det håll vi kom från men lite längre bak uppför en liten kulle. Publiken var kvar till höger om oss som vi måste passera (men de satt föstås en liten bit ifrån). Detta gick enkelt. Rakt fram, ett litet stopp och en liten styrning.

Nu blev det ny förflyttning och så fick vi stanna på en klipphylla. Nedanför oss var det lite myrmark och där kom en trippelmarkering. Först en till höger som landade vid kanten av en klippbrant, sedan en markering ute på myren till vänster och sist en markering rakt bakåt och där började fältsöket. Den andra hunden fick ta den vänstra och jag skulle ta den högra. Den i mitten var bara en störning. Jag fick gå som andra hund och mellan mej och markeringen (som var rätt lång) var det en ”vik” av gyttjevatten som jag var tvungen att ”runda” och då vek jag av mot fältet. Matte var lite orolig att jag skulle dra ut på fältet så hon stoppade mej så fort jag hade kommit runt och styrde mej till höger. Då kom jag lite fel och uppför branten så hon stoppade mej igen och blåste söksignal när jag kom ner och då hittade jag den förstås.

Nästa uppgift var ett stort sök i flera olika terränger. Jag gjorde stora effektiva slag och hittade dummisar i alla områdena och till slut sa domaren att matte skulle hålla mej.

Sista uppgiften var en vattendirigering från en klippa ut till en ö. Gissa om det gick lätt som en plätt!

När domaren hade sin öppna kritik började han med att säga att jag var lugn och stabil, uppmärksam vid skott och kast, tyst, smarbetsvillig, mycket följsam och utan minsta tillstymmelse till stress! Hur glad blev matte då tror ni, efter gårdagens kritik? Hon tycket det var synd bara att han hade skrivit så lite på protokollet, bara den sammanfattande kritiken så många av de goda orden fanns inte med. Det enda han tyckte kunde ha varit lite bättre var markeringarna. Lite mera distinkt på den första dubbeln och att matte skulle ha haft lite mer is i magen på den sista markeringen där hon gick in och stoppade för att hon var rädd att jag skulle gå till fältet som vi inte fick. Nu blev det ju jättebra i alla fall. 1:a och även denna dag, 2:a bästa hund efter Ronja som tog sin andra 1.a denna helg. Zita fick sin första Ökl 1:a och om jag minns rätt så blev hon 2:a bästa Ökl-hund.

Nu kanske ni undar hur det gick för min dotter Kiska? Jo på lördagen fick hon en 3:a. På söndagen gjorde hon ett riktigt bra jobb ocrh skulle säkert ha fått ett högra pris, kanske det högsta om hon inte hade nobbat en fasan. Det blev en 0:a men med ett stort HP tyckte matte. Hon och hennes matte Ellen gjorde ett kanonjobb och fortsätter de på det viset kommer de höga priserna också. Om ni går in på Ellens blogg så berättar hon lite mera om vad som hände och hon har också lagt in lite bilder från provet.

Nu återstod bara den långa resan hem igen. Gustaf och Ingegerd gjorde sällskap för de skulle bo över hos oss även på tillbakavägen. När vi kom över på den svenska sidan och efter vårt (de fyrbentas) matstopp och sedan de tvåbentas matstopp så blev det tvärstopp på bilen då matte måste stanna tvärt då bilen höll på att koka. Nu hade matte kylarvätska + lite vatten som hon fyllde på så vi tog oss hem. Dagen efter kollade de bilen och konstaterade att det var en slang som läkte….. Verkstaden igen, men tur att det inte hände när vi var på väg till Norge!

Nu har matte en snäll arbetsgivare så hon får låna bil av henne tills vår är reparerad och det blir den i morgon om inget annat inträffar. Ordningen återställs med andra ord!

Ha de’! Garbo

121010 Träningsvecka, Unghundsderby m m…

 Piga berättar:

Oj vilken vecka det har varit! Förra söndagen åkte hela min flock ner till Axi fäbodar hos Jan o Britt Lagg för lite träning och semester för husse o matte. Det blev som vanligt lite förseningar här hemma så vi kom inte iväg förrän på eftermiddagen och vi var framme vid 18-tiden.

På måndag bar det iväg till en tjärn som de kallar för ”Britt-tjärn” eftersom det var hon som ”hittade den” och den har tydligen inget namn. Vi tränade markering och sök och här kan ni se lite bilder från det:

Här är det Ronja som är ute på markeringsjobb

Här kommer Frej in med en dummy från fältet. Ronja är ute på söket.

Greta var vaken och alert mest hela tiden medan Garbo och jag….

… passade på att vila lite mellan varven.

Vi åkte tillbaka till stugan och åt lunch och sedan fortsatte vi till Axitjärn vid ”slakthuset”. Där blev det markeringar både på land och vatten för min del. Garbo gjorde några dirigeringar tvärs över en liten tjärn som ligger alldeles bredvid.

På tisdag var det Axi Cup. Mästare blev Mats & Frej, tvåa Jan & Wanda, 1 poäng före matte och Garbo som i sin tur var 1 poäng före Leif & Primus. Femma blev Gustaf & Ronja. Vi var två som tävlade i ”slyngelklassen”, jag och min kusin Zita. Jag vann med en hårsmån….

Vi hade lunch med oss och på eftermiddagen fortsatte vi träna lite som vi ville var och en.

På onsdag var deras träningsgäng upp och skulle ha träning. Som tur var fick både jag och Garbo hänga med. Garbo fick vara med på dirigering, markering och fält, allt med vilt. Jag var med på markering med jumperboy (dummys). Vid lunchtid åkte vi tillbaka till stugan och därefter fortsatte vi till Axitjärn. Där blev det åter igen en hel del markeringar för min del tillsammans med alla andra som skulle starta på Unghundsderbyt och matte tyckte att jag skötte mej riktigt bra.

Torsdag åkte vi först till Britt-tjärn och tränade markeringar på ett hygge, jag, Zita och Zelda. Sedan åkte vi bort till Tvitjärn och där blev det dirigeringar förbi öar för Garbo och lite vattenmarkeringar och en vattendirigering för min del. Greta fick följa med Jan och jobba lite på sidan av. Naturligtvis hade hon fått jobba lite även de andra dagarna men jag har inte riktigt reda på allt som hon gjorde. Det var husse som körde henne annars.

Efter lunchen åkte matte, jag och Garbo till ”Ägget” och tränade lite stopp på långt håll medan de andra åkte bort till Britt-tjärn och tränade fält med vilt.

Fredag var det dags att packa ihop och fortsätta till Järvsö för övernattning. Vi vill alla, två- som fyrbenta tacka Britt & Jan för härliga dagar. Naturligtvis tackar vi även övrigt sällskap som gjorde att dagarna försvann men otrolig fart men matte säger att så är det när man har roligt.

Föresten tog matte några foton på mej och min halvsyster Wanda:

På fredagkvällen kom även Britt och Mats, (som är ägare till Dopping, min far) för de skulle också övernatta på Järvsö Camping. De kom och hälsade på oss och vi fick hälsa lite på min halvbror Pinnen och pappa Dopping och Knight som är jämngammal med mej. Han skulle också starta på Unghundsderbyt.

Lördag morgon var det dags för avfärd mot Friggesund och Unghundsderbyt. Min bror Plura & hans husse o matte var också där. Det var även tänkt att min syster Maxima och husse Hans skulle ha varit där men hon var struken, varför vet jag inte.

Unghundsderbyt var uppdelat i 5 stationer med enkelmarkeringar på alla. Jag och Plura kom i samma grupp och fick starta på station 2. Där kom det en markering i skogsmark och vi stod på en liten kulle och precis där det planade ut landade dummisen. Jag sprang lite längre ut då jag kom på fel sida vinden men vände snabbt och slog tillbaka och hittade dummyn snabbt. Rakt in och levererade i hand. Där visade det sig att jag fick 17 poäng så förmodligen drog domaren 3 poäng för att jag inte riktigt spikade markeringen.

Nästa station (3:an) var en lite knepig sak. Matte hade fått instruktioner om att jag skulle sitta när domaren sa till, matte skulle ta av koppplet när domaren sa till och skicka när domaren sa mitt nummer och detta var på ALLA stationer. Nu glömde matte sig lite så när domaren sa att hon skulle gå fram till en snitsel och gör oss klara så tog hon av kopplet… det kostade 2 poäng. Hmmm… hon fick sätta på kopplet igen och sedan ta av det när domaren sa till. Sedan kom en markering i lingonris med lite smågranar. Det var lite svårt att se exakt var den var men jag ringade i området och kom in med dummysen i full fart. Tyvärr sprang jag till mattes vänstra sida när jag räckte upp dummisen så där blev det också 2 poängs avdrag… alltså fick vi 16 poäng.

Station 4 var en vattenstation. Där startade man några meter upp på land. Rakt ut var en liten, liten vasstuss och sedan öppet vatten med vass runtomkring. Markeringen kastades från högra kanten, rakt ut på det öppna vattnet. Jag stack iväg spikrakt genom vasstussen och hämtade dummyn på ”blanken”, vände och kom raka vägen in. 20 poäng bärgade!

Vid station 5 var det sådan kö så vi fick gå till station 1 och ta den före. Där var det en liten äng och kastaren stod uppe på en vall och kastade dummyn i kanten på ängen alldelse invid några träd. Det bev också spik, 20 poäng till bärgade!

Nu återstod då sista stationen. Där fick vi först gå fot en liten bit, sedan fick vi hämta en markering som vanligt. Den kom ute på ett hygge där det var två rotvältor. Jag stack iväg ut i full fart och hoppade över trädstammarna som låg i vägen. Tyvärr hoppade jag nog lite för långt på sista så jag hoppade över dummisen och sprang lite för långt. Då vände jag inåt men fick inte napp så jag kom tillbaka till matte. Matte skickade om mej och då spikade jag den…. Poäng? En stor rund nolla! Matte skulle naturligtvis ha stoppat mej när jag var på väg tillbaka och gett söksignal men hon var så inne i träning så hon tänkte inte. Hon vill ju att jag ska träna mej på att helt på egen hand fixa mina markeringar men då var det faktiskt läge att ge lite hjälp, det var ju tävling ju! Domaren kom och beklagade för mitt andra skick var ju precis som det skulle vara. Om matte hade stoppat mej och jag hittat så hade jag haft 12 poäng där.

Med facit i hand så shabblade jag egentligen bort 15 poäng och matte 14 så det blev lite fity-fifty. Men nu säger ju matte att hon är helnöjd med mej. Det blir som det blir och det går som det går säger matte. Denna gång var det inte meningen att det skulle bli bättre men vi får vara nöjd med 73 poäng på mitt första WT. Kul var det i alla fall.
Om ni undrar hur det gick för Plura och Marie så kan jag tala om att det fick 56 poäng. De nollade två stationer, inte pga jobbet utan därför att han inte kunde vara riktigt tyst. De övriga fick han 18, 18, 20 så de gjorde också ett MYCKET strongt jobb.

Nähäpp, nu har inte matte tid att sitta här och skriva längre så nu måste jag sluta.

Puss på er! Piga

120601 Nu har egentligen sommaren börjat…

 Piga berättar:

Nu har egentligen sommaren börjat säger matte…. Nåja då brukar det väl vara varmt och inga isvindar? Föresten spelar det ingen roll tror jag för matte har nog ändå inte tid att följa med oss och bada som det hörs.

Igår kväll kom Doris husse, matte och lillmatte och hämtade hem henne. Det blev lite tomt… Det tycker faktiskt både husse och matte. Hon passade in så bra så hon får hemskt gärna komma hit igen!

Efter midsommar kommer Potifar och ska vara här en vecka och i augusti kommer Ronja en sväng så vi kommer att få mer sällskap framöver så vi ska inte klaga tycker matte. Det låter skitkul om ni frågar mej!

Matte håller på att stöka och dona för att ordna så att vi kan få fara till Axi en vecka. I morgon blir det heller ingen träning för då åker hon in till Östersund för att proviantera och uträtta några ärenden och på söndag när allt är packat och klart, då drar vi! Det ser vi fram emot. Då blir det skogsliv, massor av andra hundar och träning och Axi Cup och som avslutning ska jag få åka på Unghundsderby. Håll gärna tummar och tassar för oss! 

Det mesta är fixat, gräset klippt, ledighet beviljat och sist men inte minst, husvakt ordnad så vi kan med gott samvete åka!

Vi hörs när vi hörs, puss på er! /Piga