120729 Ny dag, nya tag sa matte

 Piga berättar:

Ny dag, nya tag sa matte när vi åkte iväg för ett träningspass, hon, jag och Garbo. Greta fick som vanligt följa husse på lite äventyr.

Idag åkte vi till ett ställe i skogen där det är lite berghällar, skrevor, storstenar och lite träd och buskar. Även idag var det främst linjetag som stod på tapeten. Vi gick efter en tänkt linje bland alla klippor, skrevor och stenar ca 70 -80 m. Där lade matte 4 dummisar och sedan gick vi tillbaka efter samma linje. Ungefär halvvägs lade matte två dummisar och sedan gick vi tillbaka till utgångspunkten. Jag fick gå först och det var ju lätt som en plätt. Sedan fick Garbo gå och det var lika lätt för henne som för mej. Nu var nog inte det som skulle vara svårigheten heller. Det var ju att få mej att gå förbi stället och fortsätta till de som låg längst bort. Jag har ju haft svårt att släppa vittringen där det har legat nåt och det tränade vi stenhårt på strax efter kennelträffen.

Nu fick i alla fall Garbo gå först och hon saktade ner lite där de första hade legat men matte sa ut i farten, utan att hon stannade och gick till rätt ställe. Sedan var det min tur. Jag bara blåste iväg till rätt ställe utan funderingar alls. Saktade inte ens in där det hade legat något.

Nu blev det ett närsök, två bollar var. Jag hade lite svårt att lugna ner mej, hade lite brått så jag fick jobba lite extra på den första men sedan kom jag ju på att det var närsök. Här gällde det att röra sig sakta och stoppa ner nosen i backen så den andra fixade jag lätt som en plätt. Garbo fixade sina ungefär på samma sätt. Hade lite brått i början men coolade ner sig sedan.

När vi var färdiga med närsöket skickade matte oss på de sista dummisarna på linjetaget. Nemas problemas. Som ”belöning” för att vi varit så duktiga fick vi ett relativt stort sök på 12 dummisar. Jag fick börja och när Garbo fick gå på sin första fick vi ”köra” tillsammans. Jag slog Garbo! När jag hade 6 inne hade hon bara hämtat 4! Då fick jag vila och träna mej på att vara passiv medan Garbo hämtade de sista.

Sammanfattning från oss alla tre: En bra och kul träning i dag och det var lite annat ljud i skällan än igår från matte!
Puss på er! / Piga

120728 Jösses så arg hon blev!

 Piga berättar:

Våra träningar är lite av ett äventyr numera sa matte idagnär vi kom hem från träingen. Jag är benägen att hålla med…. Här ska ni få höra! 

Idag hade matte planerat linjetag över myrmark. Två målområden upprättades och jag och Garbo fick gå varannan gång, först vid ca 50 m och sedan vid ca 80 m. Vi hämtade totalt 4 var och det gick jättebra, frid och fröjd!

Sedan tog matte bollkastaren och kastade ut 8 bollar på tjärnen. Sedan fick vi gå och göra ett närsök på två bollar vardera. Gick också som en dans för oss bägge.

Därefter var det dags att ta bollarna på vattnet som linjetag men en bra bit från standen som dessutom hade en liten, liten vik vatten i vägen. Först var det ca 10 m från inre kanten och sedan blev det kanske ca 20 m och till sist var det nog ca 30 m. Matte var hur nöjd som helst med oss. Jag hade ett litet stopp på fjärde skicket men när hon sa ut så förstod jag…

Dagens träning skulle vi få avsluta med en dubbelmarkering på vatten med bollar. Först fick Garbo hämta, lätt som en plätt. Sedan var det min tur. Till vänster var det lite vass och näckrosor och Garbos ena markering hade landat bakom den vassen men ute på vattnet bland näckrosorna. Jag skulle få en som var lite kortare tänkte matte och det blev den! Den landade precis i framkanten där det också växte någon annan sorts växt som matte inte heller vet vad det är. Jag hade siktet inställt och simmade dit men det var helt omöjligt att hitta den. Till slut kom matte dit och kallade även på förstärkning av Garbo. Vi letade bägge och Garbo stoppade t o m huvudet under vattnet två gånger men ingen boll. Förmodligen, sa matte, så har du Piga trampat ner bollen i dyn (där Garbo dök) så vi får klara oss utan den. Ni har jobbat bra ändå flickor, sa hon och skickade mej på linjetag därifrån efter den andra bollen som låg ute på tjärnen.

Sedan fick jag en ny dubbelmarkering och det var inget problem alls. Vi fick några enkla ute på myren också för att springa av oss vattnet som matte sa. Sedan var det dags att packa ihop och gå hem. Vi fick gå fot och ibland bakom för det var rätt trångt på stigen.

När vi kom fram till en liten bäck sa matte åt oss att stanna och så gick hon över. Nu hade hon ju inte sagt stanna kvar utan bara stanna så jag antog förstås att det var fritt fram att komma när hon hoppat över bäcken. Jag tog således sats och satte av i full kareta. Det var bara det att jag sprang rakt in i mattes ben så jag tacklade ner henne så hon flög som en bowlingkägla (hennes uttryck) och på alla fyra ner i den blöta myren med den tunga dummysäcken på ryggen.

Inte visste jag att hon kunde så många elaka ord, hugaligen!!! Det var bara att huka ner sig och vänta tills det hade gått över…. hmmm… Sedan fick jag sitta kvar och vänta medan matte och Garbo tog sig nästan ända fram till bilen. Gissa om jag kom som ett skott när matte visslade på mej, men jag passade mej noga för att inte komma åt hennes ben. Vem vet vad som då kunde ha hänt? Man ska nog inte utmana ödet…

Puss på er! / Piga

120723 Vilka bröder jag har!

 Piga berättar:

Jag måste bara få skryta lite över mina duktiga bröder. Med mina bröder menar jag idag Nobel (Amamus Gallinago Nobelis) och Plura (Amamus Sterna Dougalli). De har, tillsammans med sina mattar Birgitta respektive Marie, varit till Bollnäs på jaktprov och startat i Nkl.

Nobel fick mycket fin kritik och ett 2:a pris. Plura fick också mycket fin kritik och 1:a Hp och hans glada matte har skickat både ett foto och en kopia på protokollet som jag med stolthet vill visa er:

Marie Östergrens ocH Plura (Amamus Sterna Dougalli)

Naturligtvis skickar vi ett jättegrattis till de duktiga killarna och deras mattar!

Puss på er!/Piga

120721 Wow, vilken händelserik dag!

 Piga berättar:

Det blev en riktigt händelserik träningsdag igår. Maud, Lars, Emelie och Andreas kom till oss tillsammans med Potifar och Lady för jag, Potifar och Garbo skulle få träna lite vid Marsättstjärn.

Vi hade fågel för en gångs skull och det är ju lite extra när vi får träna på det viset, det tycker t o m Garbo. Maud och matte hade tänkt ut lite övningar åt oss och vi skulle få börja med en vattenmarkering. Lars var båtsman och först kastade han en markering på blankvattnet på andra sidan tjärnen men framför en ö. Den fick Potifar hämta, sedan blev det samma sak för mej. När jag simmade in med min fågel så lade han två fåglar på ön och sedan rodde han på baksidan av ön så han var gömd men beredd att hjälpa till om det behövdes. När jag hade lämnat av markeringsfågeln skickade matte mej på linjetag tvärs över. Lätt som en plätt! Sedan var det Potifars tur. Även det lätt som en plätt trots att han inte kört linjetag på vatten just någonting alls.

När det var klart var det dags för ett litet närsök. Matte hade gömt två kajor, en skata och en duva i ett litet område med stora ”myrmarkstuvor”, små träd och buskar. Kan väl säga som så… Ingen större utmaning för någon av oss.

Det blev också ett avbrott i träningen där vi fick bara sitta passiva och vänta för matte skulle prata i telefon… Hmmmm… gör man så när man ska träna…. eller ingår det i träningen kanske? Inte gott att veta hur de tänker de där tvåbenta. Potifar lade sig ner medan jag satt lugt bredvid och väntade. Nåja, så småningom var det dags för ett linjetag på land. Lite stök blev det för Potifar så han fick bryta en stund och stå och vänta och jag fick ta min. Hans husse hade gått lite i skogsområdet bredvid landdirigeringen och det hade Potifar sett så han blev lite väl fixerad av att ta reda på vad husse hade gjort. När jag hämtat min blev det Potifars tur igen och då gick det riktigt bra.

Nu skulle vi få en dubbelmarkering på vattnet. Lars rodde ut och lade båten bakom en liten vass. Potifar var först ut och det kom först en trut i vassen och sedan en and bland lite näckrosblad men också det lite bakom vassen. Potifar spikade sina med elegans!

Så blev det min tur. Lars kastade och jag simmade ut och hämtade anden. Precis när jag kom iland och skulle lämna av blev det ett förfärligt liv på Lars. Matte såg hur han föll bakåt och försvann ner mot vattnet och han ropade: Hjälp mej!!! Matte tog emot min fågel, satte ner mej bredvid Potifar och ropade på Garbo. Maud hade redan hunnit springa iväg liksom Emelie och Andreas. Matte och Garbo sprang förbi Emelie och Andreas för det var en liten bäck som de skulle över så det tog lite tid för dem för att hitta en bra väg över.

När det kom fram hade Lars lyckats ta sig i land och hade även lyckats få med sig båten men årorna, korgen som fåglarna låg i, en mås, Lars handskar och bägge årorna låg i vattnet. Garbo fick agera hjälte! Hon plockade in allt utom korgen som låg upp och ner och som matte bedömde som rätt omöjlig att få tag på för en hund. Gissa om matte tyckte hon var skitduktig som bogserade in bägge årorna. Det var inte så lätt precis för de är ju rätt långa och svårhanterliga för en hund. Korgen plockade Maud upp sedan när båten kommit i ordning.

Nåväl, allt blev räddat och Lars var oskadd, vilket var det viktigaste. Hans telefon däremot fick några vattendroppar i sig och han hade jour. Han och Andreas åkte hem till oss för att se om han kunde hitta några kläder som han kunde låna. Han lånde Andreas telefon och ringde larmtjänst för att lämna ett nytt telefonnummer och då fick han reda på att han hade fått larm. Något som ytterst sällan händer men det är klart, ska det hända så är det väl en sådan här gång. Det var bara för Lars att ge sig iväg i Thords röda gamla vindtygsbyxorm, som var de enda som passade som han hittade i en hast. Lars är ju några storlekar större än Thord…

Jag och Potifar hade suttit stilla och tyst och betraktat kalabaliken och de tyckte nog att vi var rätt duktiga som suttit där okopplade och tittat på utan att röra en fena. Nåväl, jag fick börja om på min avbrutna markering. Maud kastade om bägge och jag hämtade dem utan några som helst missöden.

Sedan rodde matte ut och kastade en markering till Potfar, ungefär på samma sätt som vi började men på ett annat ställe men även nu på motsatta sidan av tjärnen. Nu skulle han emellan två öar när han gav sig ut. Det fixade han lätt som en plätt. Sedan lade matte ut två fåglar på en liten ö där och rodde sedan till vänstra sidan av tjärnen. Efter lite omtag för Potifar, han ville gärna gå åt vänster där matte satt i båten, så gick han mellan öarna, ut till andra sidan av tjärnen, upp på ön och tillbaka raka vägen hem.

Då kom matte i land och hämtade mej och jag fick göra vattendirigeringen. Gick jättebra! Maud filmade när jag skickades över så bildbevis finns men tyvärr går det inte att lägga ut filmer här på bloggen (kommer på Facebook, så ni som är med där kan se den). När jag var klar skulle Garbo få en dirigering mellan alla öarna (s k ”kanalsim). Det gick också lätt som en plätt.

Som avslutning på dagen lade matte ut alla 12 fåglarna på ett myrområde med en bäck som ringlar sig i mitten. På sidorna finns gles ”myrmarksskog” med träd, buskar och stora tuvor. Vi fick alla tre turas om att hämta 4 stycken var. Den som blev kvar till näst sist var den som låg i bäcken alldeles intill där vi startade. Matte och Maud tyckte nog att vi skulle ha börjat jobba med näsan lite tidigare… I övrigt var de mycket nöjda med våra jobb. Nöjd var även jag för jag sov gott både i går kväll och i natt.

Puss på er!/Piga

120719 Mera linjetag…

 Piga berättar:

Idag blev det mera linjetag för mej och Garbo. Husse tog med sig Greta på en bytur så vi passade på att åka upp till Bodtjärn för att träna lite. Matte lade ut 6 dummisar i ett målområde på land, sedan kastade hon ut 6 dummisar i vattnet. Innan vi fick jobba gick vi fot en sväng men vi var ju lite spända på att få jobba så det blev en längre tur än vad matte hade tänkt sa hon. Nåväl, så småningom insåg vi förstås att det var bara att ta det lite piano.

När vi kom tillbaka till platsen vi skulle jobba ifrån så fick jag sitta lite bakom medan Garbo fick ta första linjetaget på land. Sedan var det min tur att ta ett linjetag ut på vattnet och därefter ett på land. Sedan växlade vi så tills alla dummisar var inne. Jag tror att vi skötte oss rikitigt bra för sedan fick vi göra en markering på vatten och en på land innan det var dags att åka hem.

Synd att matte måste i väg på jobb… annars hade VI kanske fått jobba mer.

Puss på er! /Piga

120718 Kul, kul, kul!

 Piga berättar:

Nu är det kul att vara liten flitig Piga. I flera kvällar har jag fått ut och träna linjetag, främst utskicken då säger matte. Bara matte betonar kommandot rätt så är det inga som helst problem, jag tror att vi börjar förstå varandra. Igår fick jag till och med träna på störningar. Matte hade gjort ett målområde med fyra dummisar och först fick jag hämta en på linjetag. Innan hon skickade mej nästa gång så kastade hon en dummy till vänster om den tänkta linjen, så fick jag gå fot några steg och sedan skickade hon mej för att hämta nästa på linjetag. Lätt som en plätt! När jag lämnat av fick jag hämta den som hon kastade.

Sedan var det dags att häm ta den tredje dummisen på linjetag men innan dess så kastade hon en dummy till vänster och en till höger om den tänkta linjen. Då títtade jag lite undrande på henne men hon sa bara fot och så gick vi några steg igen och sedan skickade hon mej. Då förstod jag! Självklart hämtade jag den i målområdet och när jag kom tillbaka fick jag också hämta bägge som hon hade kastat som störning. Sedan gick vi ca 30 m bakåt och så skicakde hon mej på linjetag efter den sista dummyn i målområdet. Gissa om jag kände attt matte var nöjd med mej? Nöjda var däremot inte Greta och Garbo för de fick inte göra något. Det regnade och matte ville inte ut en gång till…. Ibland har man tur när man är yngst i flocken!

Idagpå förmiddagen var vi ut med Garmin och Roland. Det gick inte så bra…. Jag började först med en markering som inte alls funkade. Fick göra om den flera gånger innan det gick. Sedan lade Roalnd ut ett fält på 10 dummisar medan matte och jag gick och hämtade visselpipan som matte glömt i bilen. När vi kom tillbaka så fick Garmin hämta 5 på fältet och sedan skulle jag få jobba. Nu fanns det ingen kvar i närområdet så Roland kastade ut en extra medan matte och jag gick en liten runda. Fyra dummisar kom in rätt så fort men sedan blev det stopp. Nu var det tung mark och en liten bäck som ringlade genom området som man måste hoppa över stup i kvarten. På sidorna var det skog och väldigt tuvig, lite myrmark… När det blev stopp, matte såg på mej att det inte var läge för att pressa mej, då gick hon ut i området som det skulle finnas en dummy. Sedan skickade hon mej och då gick det förstås lätt som en plätt att hitta den. Det matte inte riktigt förstod var att jag INTE använde min goda näsa som jag brukar. Ja, ja det är inte lätt det här. Ibland har jag för bra näsa för att det ska vara bra, ibland tycker hon inte att jag använder den tillräckligt bra… Fast det är nog kanske första gången jag hör hon säga det sista …

Den sista dummyn skulle Garbo få hämta. Matte tänkte att hon skulle få jobba lite hon också för det hade ju legat 10 stycken ute och nu var det bara en kvar på hela området. Garbo drog iväg i full fart och satte upp huvudet och följde vittringen och hittade dummyn. Det tog nog inte en minut ens…. Så kan det gå när inte haspen är på.

Vi avslutade med två vattenmarkeringar vardera (Garmin fick nog kanske någon fler). Nu var Greta också med så hon fick också hämta. Sedan fick Garbo, jag och Garmin en dirigering tvärs över tjärnen vardera. Det gick också lätt som en plätt.

När vi hade ätit ikvällt så fick jag ut och träna spår på kråka. Matte skickde mej på spåret med linjetag för att se åt vilket håll jag skulle gå. Det tog kanske 5 m åt fel håll så upptäckte jag det. Vi gjorde detta 3 gånger (jag såg inte när matte drog spåret och varje gång släppte hon på mej på mitten. Vi kan ju säga så här: Flitig liten Piga börjar förstå det här med gammal och ny vittring… som sagt var!

Puss på er! /Piga

120716 Inspirationen har infunnit sig…

 Piga berättar:

Ha! Mattes inspiration har infunnit sig. Vi har faktiskt fått träna fler gånger under veckan som gått. Först var vi ut med Garmin och hans husse Roland. Bl a fick vi apportera från vatten (apportkastare) och det fungerade riktigt bra så klart.

Garmin fick börja med vattenmarkeringar, ett sök, riktat sök och en landmarkering. När han var klar lade matte ut ett nytt fält där apporterna låg på andra ställen så det skulle finnas dubbelt så många vittringar som dummys. Det fixade jag faktiskt riktigt bra, låste mej inte på någon gammal vittring.

Sedan gjorde vi en kort landmarkering som funkade. Därefter gjorde vi en längre där jag skulle förbi den första nedslagsplatsen. DET gick inte så bra. Vi fick försöka många gånger innan det funkade och till slut så låg det en markering där som jag inte hade hämtat som jag fick ta på linjetag. Även då stannade jag till på den gamla vittringen men jag släppte den snabbt när matte sa till.

Vi kanske är på väg sa matte. Det är ju inte lätt det här. Hur ska jag kunna veta vad som är svag vittring, gammal vittring ”färsk” vittring?

Även Greta och Garbo fick jobba lite men bara på vatten och inget avancerat.

I lördags var vi ute med Korall, Quling och deras matte Eva. Då fick vi först hämta miniapporter på andra sidan ån, ett närsök och sedan fick jag testa med markering bakom stället där vi hade haft närsöket. Det gick faktiskt riktigt bra.

Det var rätt varmt så vi fick gå ner till sjön och bada lite fritt innan vi allihopa fick dubbelmarkeringar på samma ställe som tidigare men där de kom ”på linje”. Det var inte så enkelt men det matte var mest glad åt var att jag inte fastnade någonstans på gamla vittringar. Du kanske har börjat förstått nu sa matte.

Vi avslutade med att hämta lite fågel dels på andra sidan ån, dels en var i området strax före ån men där vi skickades på linjetag till området. Kul!

Igår var vi ute på gården och körde linjetag. Jag har ju lite problem med utskicket, vill gärna stanna efter några meter för att fråga om jag gör rätt. Dessutom brukar jag i dessa fall ställa mej och fråga innan jag tar upp dummyn. Nu slog matte två flugor i en smäll och gjorde ett målområde med 5 dummys. Sedan skickade hon mej från ca 25 m på linjetag. Därefter gick vi bakåt ca 15 m och nytt skick. När den var inne gick vi ytterligare ca 15 m men då hade hon passat på att lägga ner den första dummyn där vi stod när hon skickade mej andra gången. Sedan tog hon förstås med sig dummyn men vittringen fanns ju där. Detta upprepades tills jag hämtat alla 5 och det gick lite blandat. Ibland var det full fart, ibland stannade jag och fick komma in för nytt skick.

Sedan vände vi riktning och då blev det en liten nedförsbacke där dummisarna låg så jag kunde inte titta på matte och då gick upptagen myckt snabbare. Här gick de flesta skicken bra trots att det då låg många vittringar efter ”vägen”. I morgon kväll (läs i kväll) gör vi om det så får vi se om du lärt dej nå’t, sa hon.  Jag fick i alla fall avsluta med några dubbelmarkeringar. Vi brukar oftast inte göra markeringar när vi är själva för matte vill inte att jag ska släppa koncentrationen på nedslagsplatserna medan hon gör förflyttningarna men det gick rätt bra i alla fall.

Garbo fick också ut och jobba med dirigeringar och Greta fick göra det hon mest av allt älskar nämligen frisbee.

Puss på er! /Piga

120713 Vilken helg (del 2)!

 Piga berättar:

Nu har jag fått ett riktigt hedersuppdrag. Jag ska försöka berätta lite från mina halvsyskons, Beckasinernas, träningar under kennelträffen. Jag har fått uppgifterna i andra hand från Potifar och hans matte och det kan vara så att jag missuppfattat något och det kan också vara så att de har glömt något. Om det är någon annan som var med som kom ihåg något mer eller som har en annan uppfattning så uppskattar vi en kommentar som berättar mera eller som rättar om det blir någor som är galet! OCH det menar jag!!!!

På lördag började övningarna med L:et. Det gick till så att tre stod i en lodrät linje och tre i en vågrätt = ett L. En dummy blev kastad och en husse/matte förflyttade sig till andra sidan och gjorde en inkallning. Från andra ”benet” på L:et fick en hund hämta dummisen. Detta gjordes flera gånger tills alla hade apporterat 2 ggr.

Nästa övning var markeringar i gräs men i området fanns en stolpe som riktmärke men det var det ingen av hundarna som brydde sig om. D v s markeringarna var svårare än vad som var tänkt. Vad det berodde på vet nog bara hundarna…

Efter lunch gjordes ett närsök i ett mycket begränsat område. Hundarna skickades på dirigering till området och svårighetsgraden på övningen bestämdes för varje ekipage beroende på i vilken kunskapsnivå de befann sig i.

Därefter blev det en frågestund med problemlösningar för varje ekipage. Som avslutning på dagen fick alla som ville prova med vilt. Det blev ett litet fält som inleddes med en markering, om jag nu har uppfattat saken rätt.

På söndag var det dags för L:et igen. Sedan var det dags för att träna att gå på linje. Där blev det individuellt anpassade apporteringar. Några dummys kastades, några lades, några framför linjen och några bakom linjen beroende på i vilken stressnivå hundarna låg.

Sista övningen innan lunch var stoppsignal. Där blev ett område motiverat och sedan skulle hunden skickas till området och när den var framme kom stoppsignalen. När hunden satt sig gick föraren fram och belönade och lade en apport 3 – 4 m vid sidan av hunden varefter föraren gick tillbaka och sedan skickade hunden på handtecken till apporten.

Tyvärr har vi inte fått in några bilder från deras träningar annat än när det var fikatime (fast den har vi ”tjuvat”:

Från vänster: Gustaf Nilsson, Ellen Hove (Kiska), Fredrik Söderbaum (Ozo), Maud Barkar (Potifar), Lena Blom (Anton), Birgitta Sjögren (Nobel), och vår eminente funktionär Arne Hustad. Den som håller i kameran som också deltog är Monica Andersson (Doris).

Förutom alla övningar som vi fyrbenta hade under helgen så träffades våra hussar/mattar och instruktörerna under kvällarna också. Våra, Tärnornas, hussar/mattar fick en genomgång av resultatet på valptestet som gjordes när vi var 7 veckor. De fick gissa vilken hund som var deras men ingen lyckades pricka rätt. Vi kanske var för lika eller…?

Puss på er! /Piga

PS. Matte ser ut att ha fått lite inspiration… Vi var ut och tränade i två timmar idag och nu säger hon att vi ska ut i morgon eftermiddag också… Jippi! DS.

120712 Vilken helg (del 1)!

 Piga berättar:

Vilken helg det blev! Matte sa att det var kennelträff men det spelar inte så stor roll vad det heter, kul var det ialla fall.

På torsdagen kom några som skulle vara instruktörer åt oss fyrbenta… eller det kanske egentligen är till de tvåbenta som sedan ska lära oss en massa. Först kom Gustaf och Ingegerd och de hade med sig moster Ronja och kusin Zita samt Olle. Gustaf skulle vara instruktör för Beckasinerna. Efter ett tag så kom Britt Sandahl-Gustafsson och Mats Gustafsson. De hade med sig min pappa Dopping (han blev lite kär i mej, tyckte nog att jag var ovanligt söt förstås).

De tvåbenta grillade och hade det lite mysigt på kvällen medan vi laddade för fullt inför helgen, för vi förstod alla att det var något på gång. Mitt på dagen på fredag så var det dags att ge sig av till Rissna och Depå Grande där vi skulle bo.

Vi skulle samlas kl 13.30 och starta Rallylydnad kl 14.00 och sedan skulle vi fyrfota få vila medan de tvåbenta fikade lite. Nu blev det ändrade planer då det var lite folk som blev sena så till slut beslöt de att de skulle fika först och sedan åka dit vi skulle köra Rallylydnad med Emil Falk som insturktör och domare.

Först fick vi träna lite på en del moment som sedan skulle ingå i en liten tävling på skoj.

Matte drog sista startplats så jag fick starta som nr 13, alltså inget lyckonummer….. men det blev det för vi vann faktiskt. Det trodde vi inte och det trodde kanske ingen annan heller. Alla som vi trodde låg bra till kom långt ner på listan men det är ju klart, det är ju inte lika med vanlig lydnad så vi kanske inte skötte oss så illa. Det blev ju avdrag bl a om föraren gjorde något fel på varje station och tydligen var det inte så lätt att komma ihåg vad varje skylt menade. På en del ställen skulle vi sitta när vi kom i rätt position och på en del ställen skulle vi inte göra det tex. Vi fick inte ha sträckt koppel och det var väl kanske inte så lätt att komma i håg. Hur som helst… Kul att få vara bäst någon gång också! Vi startade på topp och det skulle visa sig att det behövde vi för sedan blev det lite blandat resultat för mej och matte.

Alla som deltog fick priser, även instruktörerna samt supportrarna som en del hade med sig. ”Priset” var vår nya ”kenneltröja”:

Sedan gällde de att för oss fyrbenta att ta det lugnt medan de fyrbenta åt och umgicks och hade det trevligt under kvällen. Vi hade kanonväder, lite för varmt för min smak men jag tror det tvåbenta var väldigt nöjda.

Lördag morgon var det riktigt gråmulet och regntungt. Vi passade på att ta lite gruppfoton på morgonen och det var tur det för sedan regnade det hela dagen. För det mesta ett fint duggregna men rätt som det regnade som kom det en skur också och då var det som att hälla vatten ur en hink. Varmt var det i alla fall så det gick rätt bra ändå.

Fr vänster: Garbo, Piga, Marie & Plura, Hans & Maxima, Sofia & Eeizha, Carina & Max, Kicki & Zigge samt vår instruktör Britt Sandahl-Gustafsson med Dopping

Vi, Tärnorna, gjorde mest lite basicövningar, fotgående, sitt – stanna kvar, hopp upp på låda, fotgående med kast som vi inte skulle bry oss om, stoppsignal/tecken och att gå på linje men inte apportera och sedan fick vi också göra ett närsök. Naturligtvis så avslutade vi med lite fotgående. Både matte och Mats o Britt tycket att vi skötte oss alldeles utomordentligt bra! Vi kunde med gott samvete koppla av medan de hade det trevligt på kvällen. För min del fanns det dock några minus. Jag blev lite osäker på linjetaget och stannade på skicket och sedan måste jag titta på matte innan jag plockade upp dummisen. Detta vet ju matte att jag gör när jag blir osäker men hon förstod inte varför jag blev osäker just då. Jag har lite svårt att förklara det men det handlar lite om mattes närvaro också. Jag kände nog att hon inte var med till 100 %, tror att hon hade tankarna lite hos Beckasinerna som hon hade dåligt samvete över eftersom hon var här hos Tärnorna och tränade själv i stället för att titta på dom… 

Sitt, stanna kvar medan matte o Britt bollad dummy mellan sig.

Hopp upp på låda

Här går vi på linje med Mats som ”riktkarl”.

Under söndagen fick vi först gå fot, sitt – stanna kvar, fotgående en och en och det kastades en dummy både från sidan och bakifrån. Därefter fick vi göra markeringar. Först fick vi göra två relativt korta enkelmarkeringar och sedan förflytta oss dit de landade och så kom det två enkelmarkeringar till. Sedan fick vi backa till utgångspunkten och så kom det två långa enkelmarkeringar.

Övning två var krysset, d v s en fyrkant där vi använde hörnen. Först fick vi (fyra ekipage) göra en kort linjetagning och ett närsök i hörnet (vi hade följt med och sett att matte/husse hade gömt en boll där). Sedan gick vi tillbaka till hörnet och bollen gömdes igen men nu fick vi gå tillbaka till mitten och ta ett linjetag därifrån. Sedan fortsatte vi så tills vi hade varit i alla hörnen. NU kom det svåra. Våra mattar och hussar gömde ånyo bollen i ett av hörnen och sedan gick vi alla fyra tillsammans på rad till det första hörnet. Den som hade lagt i motsatt hörn fick skicka sin hund på linjetag och närsök där. När den bollen var inne fortsatte vi till nästa hörn och nästa ekipage fick göra samma sak. Så fortsatte vi tills vi alla hade gjort var sitt hörn.

För min del blev både markeringarna och krysset ganska så katastrofala. Första markeringen såg jag inte så den fick jag göra om men det gick bra. Sedan fixade jag de andra tre också. Problemet uppstod förstås när jag fick de långa markeringarna och jag skulle över där jag och alla andra (för jag var sist även nu) hade fått våra korta markeringar. Jag låste mej vid de vittringarna. Jag har en ”djävulsk näsa” säger matte och när jag känner en vittring så vill jag inte släppa den. Har inte lärt mej att sortera bort ”gammal” vittring, så jag låste mej där så någon markering kan man inte tala om att jag gjorde på de långa markeringarna även om jag fick in dem till slut.

Krysset blev också lite av samma grej. Vi skulle ju också där över mitten där vi alla stått så jag stannade ju till lite förstås men släppte det rätt fort och fortsatte till hörnet. Där fick jag ju söksignal och stannade till men jag kände ju också spåren som gått förbi från alla hundar och förare och då ville jag ju kolla om det inte var efter den linjen som dummisen låg, vi hade ju nyss gått där. Det fick jag inte och matte blåste stopp och ville styra in mej i hörnet igen. Nu var det inte det vi skulle göra utan linjetag och närsök så hon fick kalla in mej igen i stället och nu blev jag riktigt osäker. Stannade lite längre på mitten och hamnade i hörnet så småningom men det blev samma sak även denna gång. Trodde att jag skulle följa spåren…. hmmm. Matte tog in mej och sedan gick hon dit och motiverade platsen med bollen och då gick det förstås. Naturligtvis kände jag att vi inte hade gjort några bra jobb, varken matte eller jag men jag gick i alla fall riktigt fint fot efteråt, liksom alla andra! Det var vi superduktiga på.

På eftermiddagen hade Britt och Gustaf fixat en skojtävling till oss alla, både Tärnor och Beckasiner.

Britt & Mats hade klurat ut en riktigt skojig tävling för bägge grupperna

Maud och matte hade blivit utsedda, till lagledare för var sitt lag, av Britt och Gustaf. Sedan blev det lottdragning om vilka ekipage som skulle ingå i vilket lag. Vi skulle vara tre Tärnor och tre Beckasiner i varje lag. I vårt lag hade vi Plura, Ozo, Eeizha och Kiska och i Mauds lag fanns förstås Potifar, Anton, Max, Doris, Zigge och Maxima.
 
Första momentet var linjetag. Tre ekipaget ur vardera laget fick gå ut på planen och se när Mats lade ner en minidummy vid en björk. Sedan blev det förflyttning och skick från ett annat håll. Intressant att se att väldigt många av hundarna trodde att det var en annan björk, lite längre ner mot planen. Sedan var det en markering bakom ett skjul.

Linjetag var första uppgiften sedan var det markering bakom ett skjul

Här kan man se skjulet (men momentet tillhör sista momentet).

Matte och jag gick ut som sista ekipage på markeringen. Vi lyckades inte särskilt bra kan jag säga. Mats hade ett knippe dummisar i skjulet och när jag sprang förbi skjulet så kände jag naturligtvis dem. Försökte nå dem ett antal gånger men då kallade matte in mej. Jag fick gå på linjetag vilket jag gjorde rätt så elegant men när jag kom bakom skjulet och matte blåste söksignal (hon såg inte var jag var där) så visste ju jag var dummisarna fanns så då sprang jag in i skjulet igen förståss. Då blev jag inkallad igen och samma procedur upprepade sig. Då gav matte upp och gick ut och visade mej… Eeizha hade också samma problem men hon släppte vittringen av dummyknippet så småningom och fick in dummisen på egen tass. Duktig tjej!

Nästa moment var att vi skulle sättas bakom skjulet och sedan skulle våra hussar/mattar snabbt förflytta sig till en björk en god bit till vänster om skjulet. Där skulle vi kallas in och sedan skulle vi förflytta oss så snabbt som möljigt till målet och tiden stannade när vi var över mållinjen med kopplet på. Det skötte vi i alla fall riktigt bra.

Sista momentet var riktigt kul. Där skulle ett ekipage snabbt förflytta sig till björken som skulle rundas och sedan tillbaka. Vi fyrbenta skulle vara okopplade. Sedan skulle den hussen/matten dirigera nästa ekipage som skulle gå samma väg mellan konerna men där föraren hade ögonbindel och hunden okopplad. Matte var blindbock och det var lite underligt. Försökte få ögonkontakt men det gick inte och hon gick lite krokigt och konstigt så jag fick hoppa undan ibland så hon inte trampade på mej men jag tror att jag var riktigt följsam så det gick nog rätt bra.

Hälften av ekipagen fick springa….

 

Vi andra fick leka blindbock!

Hur det gick på tävlingen? Nja, det är väl som matte sa… Det viktiga är inte att vinna utan att delta, så det gjorde vårt lag. Alltså var det Mauds lag som vann men 49 poäng mot 39.

Summeringen av helgen som helhet var att det var jättekul! Mina syskon skötte sig alldeles utmärkt och både matte,  Mats & Britt tyckte att vi är en mycket lovande kull. När det gäller mej själv säger matte att det gäller att hitta på lösningar och träningsmetoder som löser våra problem, som ju visade sig vara större än hon trodde. Det var ju tur att de kom fram nu så vi kan försöka lösa dem i tid. Just nu känner hon att hon inte har några riktigt bra verktyg så vi får avvakta lite tills inspirationen och ideérna dyker upp säger hon. Jag hoppas det blir snart för jag vill ju jobba men jag kan nog glöma någon mer jaktprovsstart i höst!

Lite om vad den andra gruppen, mina halvsyskon Beckasinerna, hade för sig ska jag få berätta lite om lite senare.

Fr vänster Gustaf Nilsson (instruktör), Garbo, Lena & Anton, Birgitta & Nobel, Monica & Doris, Maud & Portifar, Ellen & Kiska, Fredrik & Ozo

Nu är jag alldeles slut och matte har fått skrivkramp… men jag längtar faktiskt till nästa år för då blir det en ny kennelträff vid samma tid. Yabbadabbadoooo!

Puss på er!/ Piga  

120703 Änteligen!

 Piga berättar:

Änteligen var det dags för lite träning. I söndagas fick vi åka till Bodtjärn allihop, även husse var med för en gångs skull.

Matte fixade ett stort fält med 23 dummisar. De låg några på ”hit-sidan” om ett ”simbrett” dike och resten låg på andra sidan. På hitsidan låg det några vanliga dummisar och närmast diket på andra sidan låg det tre rader med valpdummisar och sedan låg det 4 rader med minidummisar (totalt 12 minisar).

Vi fick gå i turordning och till att börja med jobbade vi en och en och nästa fick gå när den som var ute hade greppat. På slutet fick vi gå två och två. Husse körde Greta och matte körde mej, Garbo och Potifar.

Matte hade lagt upp det på detta viset för att jag ska lära mej gammal och ny vittring. Om vi är flera som jobbar på samma fält finns det ju rätt många ”gamla” vittringar. Jag tror det hjälper för jag börjar i alla fall få lite kläm på vad man ska lägga energin på. Matte tycker det är bra att jag känner vittringen, det visar att jag har bra näsa, men också att jag släpper den när jag konstaterar att det var en gammal vittring.

Summa sumarum så var matte jättenöjd över mej och Garbo. Vi skötte oss alldeles som vi skulle. Även Potifar och Garbo jobbade riktigt bra. Potifar är inte så van att jobba när det är flera och dessutom med ”fel” förare men som sagt var han skötte sig riktigt bra liksom Greta när hon lugnat ner sig lite.

Idag kommer Potifars flock hem och troligtvis kommer de och hämtar honom i eftermiddag. Det kommer att bli lite tomt men matte säger att det blir bara några dagar så ska vi på kennelträffen och då ska Potifar, Maud och alla vi bo i samma husvagn. Potifar och jag kommer att få jobba lite på kennelträffen också så det ska bli kul.

Matte har kollat vädret mycket noga och det ser ut som om det kommer att bli kanonväder även i år. Vi håller tummarna!

Puss på er! /Piga