120909 Skam den som ger sig…. (mattes kommentarer)

Det är kanske tur att jag är född envis (vädur) och har livsmottot: Allting går bara man vill tillräckligt gärna… Jag var ju färdig att ge upp för en vecka sedan men då jag mötte så mycket positivt från alla möjliga håll så gjorde jag ett nytt försök att anmäla Garbo till praktisk jakt. Tack vare att retrieverjaktansvariga på SSRK var så tillmötesgående och fixade så fick vi en chans till redan i fredags. Tur var det för hon väntas börja löpa i slutet av september…
 
Jag och Garbo åkte ner till Jan & Britt Lagg där vi skulle övernattat torsdag och fedag natt. Jan & Wabda skulle också apportera och det föll sig så att vi fick jobba på samma ställen under dagen. Jättekul! Det kändes lite som om de var våra ”maskotar” som gav oss lite tur denna dag. Jan och Wanda åkte med oss ner till Avesta där vi sammanstrålande med två andra som vi sedan åkte tillsammans med ner till provet. Vi lämnade Borlänge vid 5-tiden på morgonen och vi var framme vid 8. Det kändes riktigt lyxigt att bara få åka med utan att behöva bekymra sig om vart man skulle mellan såtarna under dagen. Lite guldkant på provet kan man säga. Garbo fick dela utrymmet där bak tillsammans med Wanda och två andra hundar och det hade hon inget emot.
 
Detta prov visade sig också vara ett riktigt praktiskt jaktprov. Vi fick verkligen chansen att visa vad vi går för eller rättare sagt, Garbo fick visa sig från sin rätta sida. På jakten var det 10 skyttar, 8 apportörer och några stötande hundar som också apporterade lite. Under jakten sköts det 800 fåglar så det gällde för hundarna att ligga i.
 
Första såten var rätt snäll för vår del. Det mesta kunde hämtas på land och Garbo fick tillfälle att både visa stadga, markeringsförmåga, dirigerbarhet och hundtolerans. Det senare då en annan hund också fick sniff på samma vilt men Garbo var först och hon bara tog fågeln och kom till mej med den utan att överhuvud taget bry sig om den andra hunden som också gärna ville apportera den. På den såten blev det ca 12 apporter för Garbo.
 
Vid nästa såt skedde apporteringen mestadels på ett hygge med gröpprer, ris, stenar, buskar och diverse hinder. Vi hann också med ett litet eftersök medan vi väntade på avfärd och då spårade hon  upp en skadad fågel i en skogsbacke. Dessutom fick hon chansen att visa ett närsök. Kul!
 
Sista såten före lunch gick vid riktig våtmark. Det var dammar och, vad jag tror, en tjärn. Vass, kaveldun och risga buskar, brännässlor och salix fanns över allt dessutom var det buskar vid kanterna som erbjöd luriga gömslen för skadade fåglar. Här blev det mycket och rätt tungt jobb för i dammarna var det nog mera lera än vatten… Hit fick vi åka tillbaka för ett rejält eftersök efter lunchen. Många fåglar blev det.
 
När vi var färdiga med det eftersöket var det bara att åka till nästa såt och även där göra ett eftersök då skyttet redan var färdigt när vi kom dit. Här var det också bl a ett antal dammar och med landtungor emellan och fullt med vass, kaveldun, salix och även nyponbuskar. Det var rätt intressant att titta på hur hon jobbade ibland. När vi gick frammåt med stora buskar, vass o dyl på varje sida om oss, så kunde man se hur hon gick med hög nos och sniffade. Plötsligt stack hon in i den täta vegitationen och rotade och rätt vad det var så kom hon med en skadad fågel. En härlig känsla när man ser vilken betydelse det har att hundarna har uthållighet och vilja att jobba, både  självständigt och i kontakt med förare. Man blir lite varm om hjärtat.
 
När vi var färdiga med eftersöket frågade Lasse Hedman, som var vår domare, om jag ville bada där eller vid slottet. Ni kanske kan ana glädjen jag kände när det gick upp för mej att Garbo (den gudomliga) hade fått godkänt. Detta innebar att hon numera är innehavare av titeln SE N JCH.
 
Nöjda åtevände vi så smånigom till Bollnäs där Britt väntade med tända marchaller, Irish coffe och en god middag. Vilken härlig dag! Vackert väder (gick i T-shirt halva dagen), trevliga, skojfriska människor, gott skytte, en blandning av lätta och lite knepiga apporter för Garbos del och förstås det efterlängtade godkänt praktiskt prov. Förra veckan åkte vi hem ledsna, besvikna och arga och nu glada, belåtna och mycket nöjda. LIvet tar olika vändingar ibland och det är ju tur det.
 
Idag när vi åkte hemmåt besökte vi Ullis & Stefan och kollade hur de hade ”boat in sig” i sitt nya hus. De såg ut att ha det riktigt bra. Väldigt trevligt att träffa dem men man känner också hur mycket man saknar dem. Nu är det ju länge sedan vi träffades…
 
Ikväll har gubben och jag firat med lite bubbel och god mat men nu tror jag att det börjar bli dags att krypa upp i lopplådan. Det har varit långa, intensiva och intressanta dagar så John Blund börjar knacka på rätt kraftigt. /Marith
 
 
 

120902 Det sägs att det är någon mening med allt… kanske det?

Flickorna överlät, även idag, skrivandet till matte. Den stora respons och support som vi har fått efter blogginlägget om vårt äventyr i Björkvik och gensvar i övrigt har gjort att jag låter stövlarna stå framme ett tag till. Hur länge återstår att se.
 
Idag fick jag ett mail som sa att RoA’n för praktiskt jaktprov kommer att omarbetas och där det kommer att förtydligas vad som gäller vid praktiskt prov. Det låter förtroendeingivande! Eventuellt kommer flera positiva rapporter så smånigom…. Det finns alltså hopp om mänskligheten och detta har gjort att det känns lite roligare att träna igen.
 
Idag har vi haft besök av Max och Carina och vi gick en sväng för att ”känna honom på pulsen”. Det gick riktigt bra så även där ser det hoppfullt ut. Härligt!
 
På eftermiddagen tog jag Piga och Garbo med till ängen där vi tränade i går. Jag slarvade bort en specialapport till apportkastren igår så vi försökte hitta den men regnet och farbror Tor överraskade oss så vi fick gå hem utan. Det kändes väldigt långt hem kan jag säga….
 
Tyvärr har man flyttat bloggen till en ny plattform och hur jag än bär mej åt blir allt text understruken och det går inte att ändra. Jag ber om ursäkt och om det inte rättas till rätt snart kommer jag att byta publiceringsställe. Marith