120805 Tiden går fort när man har roligt.

 Piga berättar:

Oj vad tiden har rusat iväg… I torsdags kom min halvsyster Ronja Amamus Gallinago Media) och ska vara hos oss till nästa lördag. Kul, kul, kul! Det tog inte så lång tid innan hon var ”inne i flocken” igen. Det är ju bara drygt ett halvår sedan sist hon hälsade på så hon känns som om hon är en av oss.

Så här ser vi ut på morgonen när vi ska ge oss ut i skogen (längst bak Greta, vänster jag, Ronja och så Garbo). Vi tycker det är lite tråkigt att sitta stilla istället för att få vår frukostdessert.

Det tog en dag innan Ronja också uppskattade blåbären….

… men nu tycker hon också att det är riktigt gott.

Kanske inte lika mycket som vi för hon skulle hemskt gärna vilja busa lite emellanåt.

Ibland står hon och väntar på oss och rätt vad det är så kommer hon som skjuten ur en kanon och anfaller.

Här ser ni vår mysiga stig strax innan vi är hemma igen.

Igår kom Potifar med flock. Lars, Potifars husse skulle fixa med mattes bil men det var fel grejer som kommit så det blev inget av med det. Då stack jag, Garbo, matte, Potifar och Maud iväg och tränade lite i stället. Ronja och Greta stannade hemma och lekte med Lady och höll husse, Lars och Emelie sällskap istället. Andreas följde med oss och blockade blåbär. Han är nästan lika förtjust i dem som vi är.

Vi fick först göra två rätt långa dirigeringar. De gick över en svacka som hade riktigt långt gräs, ris, spår från skogsredskap, stenar och gröpper och uppför en höjd. Våra mattar trodde det skulle bli svårt… Ha, det var ju lätt som en plätt ju!

Sedan fick vi göra markeringar. Där stod jag, matte & Garbo på en höjd och Maud & Potifar på en annan. Mellan oss var det en svacka med långgräs, stenar, gröpper och diverse hinder. Matte kastade markeringar till Potifar och Maud kastade till oss. Maud var lite nyfiken på hur Potifar skulle fixa passiviteten för han hade aldrig gjord det här men det gick jättebra. Han lade sig faktiskt ner en stund.

Markeringarna var lite bekymmersamma för min del, i alla fall till en början. Jag fick sniffen av dummisen i svackan men den försvann när jag sprang uppför slänten så då måste jag vända och fånga upp vittringen igen. Det tog några stycken innan jag fattade att jag skulle fortsätta uppåt när vittringen försvann och när jag gjorde det så funkade det riktigt bra. Den sista jag gjorde var en dubbel som jag spikade.

För Garbo var detta bara blaha blaha, sa hon. Jag tycker hon ska vara glad att hon fick följa med jag. Potifar fixade sina rätt bra. Kom lite på fel sida och gjorde lite stora ringningar men ”finjusterades” och fixade sina dubbla också spik.

Det var meningen att vi skulle få köra lite vatten också men det hann vi inte. Klockan blev mycket och alla var hungringa så det bestämdes att vi skulle åka hem istället. När vi hörde det letade vi reda på en gyttjepöl och badade istället…. Jo då, det blev diskussion om hur vi skulle göra då. Det var en bit ner till tjärnen men de ville inte stoppa oss i bilen så då fixade vi det själva. Bakom oss hade det blidats en djup liten damm. Medan matte och Maud stod och dividerade om hur de skulle göra så slängde vi oss i dammen och badade av oss. Slutdiskuterat, enkelt och koncist!

Nu bar det iväg hemmåt och kvällsmat. De tvåbenta fick grillraket med nypotatis och jordgubbar till efterrätt medan vi fick nöja oss med torrfoder som vanligt. Nu är det ju inget fel på det för det är också väldigt gott men det kanske inte luktar lika mycket och lika gott.

Matte har lovat att jag och Garbo ska få ut en sväng idag också. Ronja ska också få testa på lite men det blir på hemmaplan tills vi får se var hon står, säger matte.

Puss på er! /Piga

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × fyra =