120830 Mattes reflektioner… Dags att lägga jakt-/träningsstövlarna på hyllan?

Idag har flickorna överlämnat bloggskrivandet till mej. Vi har varit på turné och det har resulterat i att en hel del tankar och funderingar dykt upp. Frågeställningen just nu är om det är dags att ställa jakt-/träningsstövlarna på skohyllan för gott. Just nu lutar det faktiskt åt det hållet men vi börjar väl från början hur den tanken har kommit.
 
Garbo fick tid för sitt praktiska jaktprov på Björkvik, Östra Ryd, den 29 augusti. Vid ett godkänt prov så skulle hon bli både Svensk och Norsk Jaktchampion. En lång resa förstås men det låg rätt i tiden, innan kylan och jobb i riktigt kallt vatten börjar. En provhund får ju heller inte ha neopreneväst på sig under jobb och vis av fjolåret kyliga vatten så kunde man ju inte annat än tacka ja fastän det var onödigt lång resa…. 
 
Det blev också en hel del att fixa för att få det att fungera. Thord ville gärna följa med och Greta ville min arbetsgivare låna. Piga fick följa med då vi tänkte passa på att stanna till i Sandviken för att röntga henne. Rum bokades på vandrarhem i Nyköping och det hela såg alltså rätt lovande ut. Lite ändringar hit och dit av starttider, info om att fika och lunch skulle kosta 100,- för oss som startade på provet, vägbeskrivning och telnr mottogs under de sista dagarna men till slut verkade allt relativt klarlagt så det var bara att packa.
 
Kvällen före avresa blev lite jäktig. Bland annat programmerades GPS-en sent på måndag kväll tillsammans med en del annat småfix. På tisdag morgon kom Elizabeth och hämtade Greta och vid 9-tiden var bilen packad och vi började åka. Resan gick riktigt bra, vi ”körde in” lite tid och kom till Sandviken ca 1 timme före utsatt tid. Vi anmälde oss och  passade på att rasta hundarna och fika men vi hann inte fika färdigt förrän det var dags, en halvtimme tidigare, snacka om service.
 
Piga undersöktes och fick sedan sin spruta, blev lite lummig och var lite vinglig på benen så hon fick lite hjälp in i röntgenrummet. Det var veterinären själv tillsammans med en assistent som skötte röntgen. Piga var trött om än med på vad som hände. När röntgenbordet flyttades gick hennes svans på hennes karaktäristiska snabba sätt, ”flitig liten Piga”… Efteråt fick jag titta på plåtarna tillsammans med veterinären. Han har jobbat tillsammans med Håkan Kasström så han stor erfarenhet och han förklarade att så vitt han kunde se fanns det ingenting konstigt utan det såg riktigt bra ut. Skarpa kanter, inga skuggor och kulan på höftleden låg helt rätt. Eftersom de använder en mildare form av lugnande behövs heller ingen ”uppvakningsspruta” men lite trött var hon förstås under eftermiddagen. Det gjorde ju inte så mycket då vi tillbringade de närmaste timmarna i bilen. 
 
Glad i hågen fortsatte vi vår resa. Nu var det Nyköping nästa och det flöt väl på rätt skapligt tills vi kom till Stockholmstrakten. Vi tyckte vi blev hänvisade åt lite fel håll men det var vägreperationer och ”stök” så vi trodde att det berodde på det. Så småningom såg vi att vi var nästan i Nynäshämn! Hmmm…. stannade bilen och kollade GPS´n och naturligtvis fanns det en Brunnsgatan 2 även i Nynäshamn. Den hade blivit programmerad till fel stad! Nytt försök att nå fram men nu behödes det tankas… Inte lätt att ta sig av motorvägen men vi såg en mack och svängde av och svängde sedan fel så vi kom upp på motorvägen igen men åt fel håll. Vet inte hur många snurr, och felkörningar det blev men summa sumarum så hade vi nog kört fel i 2 timmar. Kul? Nä inte ett dugg. Hungriga och trötta var vi men vi lyckades få oss en korv på en mack till slut så det fick bli vår middag.
 
Väl framme var det ett trevligt vandrarhem. Lite gammaldags men rent och prydligt. Ställde klockan på ringning och efter en sista rastningstur med flickorna ner mot hamnen kröp jag dödstrött i säng.
 
Morgonstöket gick bra liksom resan ner till Björkvik. Vi var ute i god tid så vi hade en dryg halvtimme att rasta lite och ta en sista kopp kaffe innan allvaret började. Vi var 4 hundar som skulle prövas och två dommare och två elever/aspiranter (?) skulle hålla ögonen på oss.
 
När vi kom fram till första såten var det lite trångt att parkera men efter en liten stund hade alla fått sig en plats. Sedan samlades vi provhundar och domare och eleverna/aspiranterna (?) och fick lite förmaningar, bl a att vi måste ha på oss kepsar och sedan gick vi i samlad tropp till första såten. Här fick jag klart för mej att det här var något annat än vad jag har förknippat med praktiskt jaktprov. Det här liknade i mycket hög grad ett A-prov. Carina Asp som var ”min” domare placerade den ena provhunden till höger om sig och mej till vänster och på min vänstra sida hade jag Åke Liedgrens högra hund och den sista placerades till vänster om honom. Vi fick sitta på huk på en liten kulle med någon meter mellan provhundarna. Vi hade domarna emellan oss och eleverna/aspiranterna (?) tätt bakom oss. Snacka om att vara övervakad och kompakt placerade! Sedan gick skicken till så att en i taget fick skickas efter fåglarna som landade på ett mycket litet fält med ett vassdike i mitten och en kulle mittemot samt en vassrugge framför skyttarna som stod nere på ängen. När alla hade hämtat två fåglar vardera fick vi skicka så att det var fler hundar ute. Till sist fick vi göra ett litet eftersök men då fick vi gå ner på ängen.
För Garbos del tyckte jag att det gick rätt bra i början. Hon lyssnade på pipan, tog tecken och hittade sina två första fåglar relativt snabbt. Vid tredje skicket lät hon lite när hon gav sig nerför den lite steniga kullen, jobbade och kom så småningom in med en fågel som hon kanske något motvilligt lämande över. På eftersöket hittade hon en fågel till och därefter var vi färdiga.
 
När vi skulle iväg fick jag vänta lite innan jag försökte vända bilen men då satt den fast liksom en av de andra provhundarnas bil. Nu var det några kvar så vi fick hjälp, den andra bilen tog sig loss med hjälp av att de knuffade på medan vår bil måste dras loss då den är rätt tung. Till slut kom vi så iväg till nästa ställe men innan vi skulle gå ut fick vi samlas kring domarna och  eleverna/aspiranterna (?). DÅ fick vi vår dom. En av Åkes provhundar hade pipit lite under passiviteten så där var det tack och adjöss. Nu skulle hon få stanna kvar och stå på sidan av och apportera lite när tillfälle gavs. Sedan åkte Garbo och jag ut. Hon hade skallat under ett utskick sa man (konstaterar att jag har nog inte definierat läte respektive skall på rätt sätt jag. Trodde skall var när hunden skäller inte när den undslipper sig ett ljud…) och därmed var hon icke godkänd.
 
Jag tackade för mej och önskade de övriga två lycka till och gick bort till bilen och satte in Garbo. När jag öppnade framdörren ropade Åke och frågade: ”Åker du hem”? med förvånad röst. Jajjemän sa jag! Har man har en hund som man precis blivit utdömd och duger inte till att apportera på jakt då anser jag självklart att då har man inget där att göra, men det sa jag inte. Det borde ju var självklart för alla, eller hur?
 
Vi åkte tillbaka till Vandrarhemmet och packade ihop och begav oss hemmåt vid 13-tiden. Hämtade upp Greta när vi nådde Gällö och var hemma strax före 20.30 på kvällen. Trött och mör i kroppen, besviken, frustrerad och en aning ilsk kröp jag i säng så småningom. Mina tankar har snurrat en hel del kan jag säga. Mycket synd att hon skulle låta vid ett utskick men eftersom hon inte är van vid dessa jakter och dessutom blev tvungen att stå hopträngd med andra (trots att det fanns mycket gott om plats och jag tror också att apporteringen skulle ha varit mycket effektivare om vi två stått t ex på var sin kulle/sluttning med bättre uppsikt över händelserna men nu skulle det tydligen efterlikna A-prov…
 
Jag är frustrerad mest för att jag har ingen som helst ambition att starta på A-prov. Därtill har vi alltför få möjligheter att träna både tillsammans med ”sparringpartners” då dessa helt saknas och jag har i stort sett tränat ensam under de tre sista åren. Dessutom krävs det att man får tillfällen att delta på stora jakter så de får in vanan. Jag har under de tre sista åren bara lyckats tjatat till mej en apporteringsplats (av välvilliga snälla vänner) och fått vara med på en gåsjakt 2010 (där det sköts 6 gäss om jag inte minns fel) och i fjol fick vi vara med på Harg under slyngeljakten och eftersöket dagen därpå. I år har vi fått vara med på andjaktspremiären där men då kunde vi inte. Att vara med på jakterna är också förknippad med rätt stora kostnader, ledigt från jobbet, resa och boende och min ekonomi tillåter inte att jag kan resa hur mycket som helst. Alltså anmäler jag inte till A-prov!
 
Praktiskt prov däremot har tidigare varit annorlunda och tagit hänsyn till att det finns hundar som inte har vana av regelbundet vara med på stora jakter. Därför har man fått börja lite lungt och försiktigt med lagom provokation så att hundarna har haft en chans att komma igång. Bedömningen har också skett under en hel dags jakt och man har då tittat på helheten och har kunnat ha lite överseende om hunden gjort något misstag i början. Vi (jag 4 ggr och Thord 2) har ju startat 6 gånger på praktiskt jaktpov då detta sätt att bedöma har gällt, senast i fjol i slutet av september och då jag inte har har hört eller sett något om att reglerna har ändrats trodde jag att det var så det praktiska jaktprovet ska gå till.
 
Besviken är jag naturligtvis på Garbo som inte kunde vara tyst och på mej själv, då man funderar på om jag har kunnat förutsett och motverkat ljudet genom att skicka på annat sätt kanske. Något att fundera över…
 
Ilsk på SSRK för att man inte tydligt klargör att reglerna har ändrats. Har jag vetat att det skulle gå till på det här viset hade jag natruligtvis INTE lagt ner startavgift 450,-, boende 900,-, bensinpengar 15,20 x140 mil = drygt 2000,-, ledigt i 3 dagar = ca 1500,-, summa sumarum ca 5000,- och åkt ner till Björkvik under dessa bedömningsregler. Då har jag nog tänkt till både en och två gånger och sedan tackat nej. Nu är det ju inte säkert att hon har blivit godkänd oavsett hur provet gått till men att resa så långt och redan innan start få klart för oss att det är igen idé och att jag inte har fått chansen att avstå då jag inte blev informerad om ändrade reger gör mej uppriktigt sagt riktigt arg!
 
Kontentan av det hela är att lusten att fortsätta med ”hunderiet” känns långt borta. Ska naturligtvis ta mej en ordentlig tankeställare men kul, det är det inte. En hobby ska kännas meningsfull och ge en positiv energi.  Glädjen som jag känt då Garbo i fjol på tre veckor tog sina tre elitettor och sin norska elitetta nu i år känns en aning fadd i smaken då det ändå inte leder någon vart. Nu känns det som att ställa in jakt- och träningsstövlarna i garderoben för gott är rätt beslut!
 
Ett långt blogginlägg blev det och det skulle vara mycket trevligt om de som känner för det också kommer med tankar och funderingar kring det praktiska jaktprovet och hur det har utvecklats. Hur tycker ni att ett praktiskt jaktprov ska gå till?
 
Marith
 

En reaktion på ”120830 Mattes reflektioner… Dags att lägga jakt-/träningsstövlarna på hyllan?”

  1. Marith, kan alldeles för lite för att ge kommentarer på hur jaktprov ska utföras. Dock kan jag utifrån mitt perspektiv förstå din frustration. MEN du är en fantastisk människa och hundförare och jag hoppas av hela mitt hjärta att du fortsätter. Vi är många som behöver dig och din förmåga att lära ut. Kramar Jenny m Lissy

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre − 1 =