120712 Vilken helg (del 1)!

 Piga berättar:

Vilken helg det blev! Matte sa att det var kennelträff men det spelar inte så stor roll vad det heter, kul var det ialla fall.

På torsdagen kom några som skulle vara instruktörer åt oss fyrbenta… eller det kanske egentligen är till de tvåbenta som sedan ska lära oss en massa. Först kom Gustaf och Ingegerd och de hade med sig moster Ronja och kusin Zita samt Olle. Gustaf skulle vara instruktör för Beckasinerna. Efter ett tag så kom Britt Sandahl-Gustafsson och Mats Gustafsson. De hade med sig min pappa Dopping (han blev lite kär i mej, tyckte nog att jag var ovanligt söt förstås).

De tvåbenta grillade och hade det lite mysigt på kvällen medan vi laddade för fullt inför helgen, för vi förstod alla att det var något på gång. Mitt på dagen på fredag så var det dags att ge sig av till Rissna och Depå Grande där vi skulle bo.

Vi skulle samlas kl 13.30 och starta Rallylydnad kl 14.00 och sedan skulle vi fyrfota få vila medan de tvåbenta fikade lite. Nu blev det ändrade planer då det var lite folk som blev sena så till slut beslöt de att de skulle fika först och sedan åka dit vi skulle köra Rallylydnad med Emil Falk som insturktör och domare.

Först fick vi träna lite på en del moment som sedan skulle ingå i en liten tävling på skoj.

Matte drog sista startplats så jag fick starta som nr 13, alltså inget lyckonummer….. men det blev det för vi vann faktiskt. Det trodde vi inte och det trodde kanske ingen annan heller. Alla som vi trodde låg bra till kom långt ner på listan men det är ju klart, det är ju inte lika med vanlig lydnad så vi kanske inte skötte oss så illa. Det blev ju avdrag bl a om föraren gjorde något fel på varje station och tydligen var det inte så lätt att komma ihåg vad varje skylt menade. På en del ställen skulle vi sitta när vi kom i rätt position och på en del ställen skulle vi inte göra det tex. Vi fick inte ha sträckt koppel och det var väl kanske inte så lätt att komma i håg. Hur som helst… Kul att få vara bäst någon gång också! Vi startade på topp och det skulle visa sig att det behövde vi för sedan blev det lite blandat resultat för mej och matte.

Alla som deltog fick priser, även instruktörerna samt supportrarna som en del hade med sig. ”Priset” var vår nya ”kenneltröja”:

Sedan gällde de att för oss fyrbenta att ta det lugnt medan de fyrbenta åt och umgicks och hade det trevligt under kvällen. Vi hade kanonväder, lite för varmt för min smak men jag tror det tvåbenta var väldigt nöjda.

Lördag morgon var det riktigt gråmulet och regntungt. Vi passade på att ta lite gruppfoton på morgonen och det var tur det för sedan regnade det hela dagen. För det mesta ett fint duggregna men rätt som det regnade som kom det en skur också och då var det som att hälla vatten ur en hink. Varmt var det i alla fall så det gick rätt bra ändå.

Fr vänster: Garbo, Piga, Marie & Plura, Hans & Maxima, Sofia & Eeizha, Carina & Max, Kicki & Zigge samt vår instruktör Britt Sandahl-Gustafsson med Dopping

Vi, Tärnorna, gjorde mest lite basicövningar, fotgående, sitt – stanna kvar, hopp upp på låda, fotgående med kast som vi inte skulle bry oss om, stoppsignal/tecken och att gå på linje men inte apportera och sedan fick vi också göra ett närsök. Naturligtvis så avslutade vi med lite fotgående. Både matte och Mats o Britt tycket att vi skötte oss alldeles utomordentligt bra! Vi kunde med gott samvete koppla av medan de hade det trevligt på kvällen. För min del fanns det dock några minus. Jag blev lite osäker på linjetaget och stannade på skicket och sedan måste jag titta på matte innan jag plockade upp dummisen. Detta vet ju matte att jag gör när jag blir osäker men hon förstod inte varför jag blev osäker just då. Jag har lite svårt att förklara det men det handlar lite om mattes närvaro också. Jag kände nog att hon inte var med till 100 %, tror att hon hade tankarna lite hos Beckasinerna som hon hade dåligt samvete över eftersom hon var här hos Tärnorna och tränade själv i stället för att titta på dom… 

Sitt, stanna kvar medan matte o Britt bollad dummy mellan sig.

Hopp upp på låda

Här går vi på linje med Mats som ”riktkarl”.

Under söndagen fick vi först gå fot, sitt – stanna kvar, fotgående en och en och det kastades en dummy både från sidan och bakifrån. Därefter fick vi göra markeringar. Först fick vi göra två relativt korta enkelmarkeringar och sedan förflytta oss dit de landade och så kom det två enkelmarkeringar till. Sedan fick vi backa till utgångspunkten och så kom det två långa enkelmarkeringar.

Övning två var krysset, d v s en fyrkant där vi använde hörnen. Först fick vi (fyra ekipage) göra en kort linjetagning och ett närsök i hörnet (vi hade följt med och sett att matte/husse hade gömt en boll där). Sedan gick vi tillbaka till hörnet och bollen gömdes igen men nu fick vi gå tillbaka till mitten och ta ett linjetag därifrån. Sedan fortsatte vi så tills vi hade varit i alla hörnen. NU kom det svåra. Våra mattar och hussar gömde ånyo bollen i ett av hörnen och sedan gick vi alla fyra tillsammans på rad till det första hörnet. Den som hade lagt i motsatt hörn fick skicka sin hund på linjetag och närsök där. När den bollen var inne fortsatte vi till nästa hörn och nästa ekipage fick göra samma sak. Så fortsatte vi tills vi alla hade gjort var sitt hörn.

För min del blev både markeringarna och krysset ganska så katastrofala. Första markeringen såg jag inte så den fick jag göra om men det gick bra. Sedan fixade jag de andra tre också. Problemet uppstod förstås när jag fick de långa markeringarna och jag skulle över där jag och alla andra (för jag var sist även nu) hade fått våra korta markeringar. Jag låste mej vid de vittringarna. Jag har en ”djävulsk näsa” säger matte och när jag känner en vittring så vill jag inte släppa den. Har inte lärt mej att sortera bort ”gammal” vittring, så jag låste mej där så någon markering kan man inte tala om att jag gjorde på de långa markeringarna även om jag fick in dem till slut.

Krysset blev också lite av samma grej. Vi skulle ju också där över mitten där vi alla stått så jag stannade ju till lite förstås men släppte det rätt fort och fortsatte till hörnet. Där fick jag ju söksignal och stannade till men jag kände ju också spåren som gått förbi från alla hundar och förare och då ville jag ju kolla om det inte var efter den linjen som dummisen låg, vi hade ju nyss gått där. Det fick jag inte och matte blåste stopp och ville styra in mej i hörnet igen. Nu var det inte det vi skulle göra utan linjetag och närsök så hon fick kalla in mej igen i stället och nu blev jag riktigt osäker. Stannade lite längre på mitten och hamnade i hörnet så småningom men det blev samma sak även denna gång. Trodde att jag skulle följa spåren…. hmmm. Matte tog in mej och sedan gick hon dit och motiverade platsen med bollen och då gick det förstås. Naturligtvis kände jag att vi inte hade gjort några bra jobb, varken matte eller jag men jag gick i alla fall riktigt fint fot efteråt, liksom alla andra! Det var vi superduktiga på.

På eftermiddagen hade Britt och Gustaf fixat en skojtävling till oss alla, både Tärnor och Beckasiner.

Britt & Mats hade klurat ut en riktigt skojig tävling för bägge grupperna

Maud och matte hade blivit utsedda, till lagledare för var sitt lag, av Britt och Gustaf. Sedan blev det lottdragning om vilka ekipage som skulle ingå i vilket lag. Vi skulle vara tre Tärnor och tre Beckasiner i varje lag. I vårt lag hade vi Plura, Ozo, Eeizha och Kiska och i Mauds lag fanns förstås Potifar, Anton, Max, Doris, Zigge och Maxima.
 
Första momentet var linjetag. Tre ekipaget ur vardera laget fick gå ut på planen och se när Mats lade ner en minidummy vid en björk. Sedan blev det förflyttning och skick från ett annat håll. Intressant att se att väldigt många av hundarna trodde att det var en annan björk, lite längre ner mot planen. Sedan var det en markering bakom ett skjul.

Linjetag var första uppgiften sedan var det markering bakom ett skjul

Här kan man se skjulet (men momentet tillhör sista momentet).

Matte och jag gick ut som sista ekipage på markeringen. Vi lyckades inte särskilt bra kan jag säga. Mats hade ett knippe dummisar i skjulet och när jag sprang förbi skjulet så kände jag naturligtvis dem. Försökte nå dem ett antal gånger men då kallade matte in mej. Jag fick gå på linjetag vilket jag gjorde rätt så elegant men när jag kom bakom skjulet och matte blåste söksignal (hon såg inte var jag var där) så visste ju jag var dummisarna fanns så då sprang jag in i skjulet igen förståss. Då blev jag inkallad igen och samma procedur upprepade sig. Då gav matte upp och gick ut och visade mej… Eeizha hade också samma problem men hon släppte vittringen av dummyknippet så småningom och fick in dummisen på egen tass. Duktig tjej!

Nästa moment var att vi skulle sättas bakom skjulet och sedan skulle våra hussar/mattar snabbt förflytta sig till en björk en god bit till vänster om skjulet. Där skulle vi kallas in och sedan skulle vi förflytta oss så snabbt som möljigt till målet och tiden stannade när vi var över mållinjen med kopplet på. Det skötte vi i alla fall riktigt bra.

Sista momentet var riktigt kul. Där skulle ett ekipage snabbt förflytta sig till björken som skulle rundas och sedan tillbaka. Vi fyrbenta skulle vara okopplade. Sedan skulle den hussen/matten dirigera nästa ekipage som skulle gå samma väg mellan konerna men där föraren hade ögonbindel och hunden okopplad. Matte var blindbock och det var lite underligt. Försökte få ögonkontakt men det gick inte och hon gick lite krokigt och konstigt så jag fick hoppa undan ibland så hon inte trampade på mej men jag tror att jag var riktigt följsam så det gick nog rätt bra.

Hälften av ekipagen fick springa….

 

Vi andra fick leka blindbock!

Hur det gick på tävlingen? Nja, det är väl som matte sa… Det viktiga är inte att vinna utan att delta, så det gjorde vårt lag. Alltså var det Mauds lag som vann men 49 poäng mot 39.

Summeringen av helgen som helhet var att det var jättekul! Mina syskon skötte sig alldeles utmärkt och både matte,  Mats & Britt tyckte att vi är en mycket lovande kull. När det gäller mej själv säger matte att det gäller att hitta på lösningar och träningsmetoder som löser våra problem, som ju visade sig vara större än hon trodde. Det var ju tur att de kom fram nu så vi kan försöka lösa dem i tid. Just nu känner hon att hon inte har några riktigt bra verktyg så vi får avvakta lite tills inspirationen och ideérna dyker upp säger hon. Jag hoppas det blir snart för jag vill ju jobba men jag kan nog glöma någon mer jaktprovsstart i höst!

Lite om vad den andra gruppen, mina halvsyskon Beckasinerna, hade för sig ska jag få berätta lite om lite senare.

Fr vänster Gustaf Nilsson (instruktör), Garbo, Lena & Anton, Birgitta & Nobel, Monica & Doris, Maud & Portifar, Ellen & Kiska, Fredrik & Ozo

Nu är jag alldeles slut och matte har fått skrivkramp… men jag längtar faktiskt till nästa år för då blir det en ny kennelträff vid samma tid. Yabbadabbadoooo!

Puss på er!/ Piga  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + elva =