120721 Wow, vilken händelserik dag!

 Piga berättar:

Det blev en riktigt händelserik träningsdag igår. Maud, Lars, Emelie och Andreas kom till oss tillsammans med Potifar och Lady för jag, Potifar och Garbo skulle få träna lite vid Marsättstjärn.

Vi hade fågel för en gångs skull och det är ju lite extra när vi får träna på det viset, det tycker t o m Garbo. Maud och matte hade tänkt ut lite övningar åt oss och vi skulle få börja med en vattenmarkering. Lars var båtsman och först kastade han en markering på blankvattnet på andra sidan tjärnen men framför en ö. Den fick Potifar hämta, sedan blev det samma sak för mej. När jag simmade in med min fågel så lade han två fåglar på ön och sedan rodde han på baksidan av ön så han var gömd men beredd att hjälpa till om det behövdes. När jag hade lämnat av markeringsfågeln skickade matte mej på linjetag tvärs över. Lätt som en plätt! Sedan var det Potifars tur. Även det lätt som en plätt trots att han inte kört linjetag på vatten just någonting alls.

När det var klart var det dags för ett litet närsök. Matte hade gömt två kajor, en skata och en duva i ett litet område med stora ”myrmarkstuvor”, små träd och buskar. Kan väl säga som så… Ingen större utmaning för någon av oss.

Det blev också ett avbrott i träningen där vi fick bara sitta passiva och vänta för matte skulle prata i telefon… Hmmmm… gör man så när man ska träna…. eller ingår det i träningen kanske? Inte gott att veta hur de tänker de där tvåbenta. Potifar lade sig ner medan jag satt lugt bredvid och väntade. Nåja, så småningom var det dags för ett linjetag på land. Lite stök blev det för Potifar så han fick bryta en stund och stå och vänta och jag fick ta min. Hans husse hade gått lite i skogsområdet bredvid landdirigeringen och det hade Potifar sett så han blev lite väl fixerad av att ta reda på vad husse hade gjort. När jag hämtat min blev det Potifars tur igen och då gick det riktigt bra.

Nu skulle vi få en dubbelmarkering på vattnet. Lars rodde ut och lade båten bakom en liten vass. Potifar var först ut och det kom först en trut i vassen och sedan en and bland lite näckrosblad men också det lite bakom vassen. Potifar spikade sina med elegans!

Så blev det min tur. Lars kastade och jag simmade ut och hämtade anden. Precis när jag kom iland och skulle lämna av blev det ett förfärligt liv på Lars. Matte såg hur han föll bakåt och försvann ner mot vattnet och han ropade: Hjälp mej!!! Matte tog emot min fågel, satte ner mej bredvid Potifar och ropade på Garbo. Maud hade redan hunnit springa iväg liksom Emelie och Andreas. Matte och Garbo sprang förbi Emelie och Andreas för det var en liten bäck som de skulle över så det tog lite tid för dem för att hitta en bra väg över.

När det kom fram hade Lars lyckats ta sig i land och hade även lyckats få med sig båten men årorna, korgen som fåglarna låg i, en mås, Lars handskar och bägge årorna låg i vattnet. Garbo fick agera hjälte! Hon plockade in allt utom korgen som låg upp och ner och som matte bedömde som rätt omöjlig att få tag på för en hund. Gissa om matte tyckte hon var skitduktig som bogserade in bägge årorna. Det var inte så lätt precis för de är ju rätt långa och svårhanterliga för en hund. Korgen plockade Maud upp sedan när båten kommit i ordning.

Nåväl, allt blev räddat och Lars var oskadd, vilket var det viktigaste. Hans telefon däremot fick några vattendroppar i sig och han hade jour. Han och Andreas åkte hem till oss för att se om han kunde hitta några kläder som han kunde låna. Han lånde Andreas telefon och ringde larmtjänst för att lämna ett nytt telefonnummer och då fick han reda på att han hade fått larm. Något som ytterst sällan händer men det är klart, ska det hända så är det väl en sådan här gång. Det var bara för Lars att ge sig iväg i Thords röda gamla vindtygsbyxorm, som var de enda som passade som han hittade i en hast. Lars är ju några storlekar större än Thord…

Jag och Potifar hade suttit stilla och tyst och betraktat kalabaliken och de tyckte nog att vi var rätt duktiga som suttit där okopplade och tittat på utan att röra en fena. Nåväl, jag fick börja om på min avbrutna markering. Maud kastade om bägge och jag hämtade dem utan några som helst missöden.

Sedan rodde matte ut och kastade en markering till Potfar, ungefär på samma sätt som vi började men på ett annat ställe men även nu på motsatta sidan av tjärnen. Nu skulle han emellan två öar när han gav sig ut. Det fixade han lätt som en plätt. Sedan lade matte ut två fåglar på en liten ö där och rodde sedan till vänstra sidan av tjärnen. Efter lite omtag för Potifar, han ville gärna gå åt vänster där matte satt i båten, så gick han mellan öarna, ut till andra sidan av tjärnen, upp på ön och tillbaka raka vägen hem.

Då kom matte i land och hämtade mej och jag fick göra vattendirigeringen. Gick jättebra! Maud filmade när jag skickades över så bildbevis finns men tyvärr går det inte att lägga ut filmer här på bloggen (kommer på Facebook, så ni som är med där kan se den). När jag var klar skulle Garbo få en dirigering mellan alla öarna (s k ”kanalsim). Det gick också lätt som en plätt.

Som avslutning på dagen lade matte ut alla 12 fåglarna på ett myrområde med en bäck som ringlar sig i mitten. På sidorna finns gles ”myrmarksskog” med träd, buskar och stora tuvor. Vi fick alla tre turas om att hämta 4 stycken var. Den som blev kvar till näst sist var den som låg i bäcken alldeles intill där vi startade. Matte och Maud tyckte nog att vi skulle ha börjat jobba med näsan lite tidigare… I övrigt var de mycket nöjda med våra jobb. Nöjd var även jag för jag sov gott både i går kväll och i natt.

Puss på er!/Piga

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − nio =