120619 Äntligen var det min tur….

 Garbo berättar:

Äntligen var det min tur att komma i första rummet! I helgen åkte jag och hela min flock till Fosen, Norge för att starta på jaktprov. Vi fick sällskap av Gustaf & Ingegerd då min halvsyrra Ronja och henens dotter Zita också skulle starta (Zita i Ökl, jag och Ronja i Ekl). Dessutom kom min dotter Kiska (Amamus Gallinago Megala) också dit för att starta i Ökl.

Kiskas matte Ellen hade fixat stugor åt oss och vi bodde alla på Austråt Caming. Ingen lyx men tillräckligt bekvämt och trevligt. På fredag kväll satt de tvåbenta (Ellen, Irene, Ingegerd, Gustaf, husse och matte och hade det gemytligt. Då kom även Hustads och hälsade på och hade med sig en släkting till oss, en systerson till mej och Ronja.

En riktig sötnos tyckte alla tvåbenta. Det blev rätt sent innan det var dags att gå och lägga sig och jag förstod att det skulle bli riktigt roligt dagen därpå så jag skyndade mej att somna så det skulle gå fort till nästa morgon.

Under samlingen drog de vårt startnummer men det skulle sedan visa sig att det spelade inte så stor roll. Vi var bara fyra elithundar och alla fick starta samtidigt. Först körde de nybörjarklassen men det var bara tre hundar så det gick skapligt snabbt. Sedan blev det ett långt uppehåll för de skulle lägga upp provet för oss.

När det äntligen blev dags hade jag laddat för fullt. Vi fick börja med att ”gå på linje” på stenhällar och liknande. Vid första stoppet kom det först en markering som Ronja skulle ta. Den landade bakom en ås och efter en stund, innan Ronja var tillbaka kom det ett skott framåt. Det var meningen att hund nr 4 skulle ta en landdirigering men kastaren hade missuppfattat så han kastade en markering till. När Ronja kom tillbaka med en av markeringarna skulle matte skicka mej på den andra. Hon var inte riktigt beredd på det och hon visste heller inte vilken markering Ronja hade tagit så hon skickade mej mitt emellan. Nu fixade jag den efter en liten stund och då fick hund nr 3 sin markering. Därefter fick hund nr 4 och sedan hund nr 3 sina landdirigeringar. Därefter blev det min tur och det gick riktigt bra. Till sist fick hund nr 4 sin markering och därefter Ronja sin landdirigering.

Nu blev det markeringar för oss alla uppe på åsen vi hade på vår högra sida. Där var det en brant klippvägg som vi skulle ta oss upp för att nå markeringarna som landade uppe på själva åsen. För mej gick det lätt som en plätt, den spikade jag. 

Efter detta fick vi följa skytten och vi gick då över åsen där hundarna hade markerat och på andra sidan fick vi stanna och där fick vi också en markering i en sluttning men med klippskreva som skymde nedslaget. Den markeringen gick också rätt bra.

Sedan fick vi ta oss nerför slänten och ut på en ny stenås. Därifrån blev vi skickade på fältsök. Vi fick en gräns på både vänster och höger sida som vi inte skulle passera men fältet var relativt stort och rätt så kuperat och som sträckte sig ner mot vattnet.

Vi fick ut och söka i turordning och så småningom blev vi skickade på en land/vattendirigering. Den gick över ett klippkrön, ner mot två ”dammar” och i den bortre dammens borte vasskant låg dirigeringarna. Det fixade vi alla rätt bra och domaren hade trott att det skulle vara rätt utslagsgivande så han avslutade med en markering till åt oss alla fyra. Där fick vi stå rätt tätt intill varandra och markeringen kom i en sluttning med en klippa som skymde nedslaget. Den fixade jag också rätt lätt.

Naturligtvis var inte allt frid och fröjd…. Jag var som jag sa i början rätt tänd och kunde inte låta bli att pipa till lite när det var markeringar. Dessutom blev det ett litet glädjetjut när matte skickade mej på den sista dirigeringen. Detta kostade mej 1:a priset sa domaren. Hade jag bara pipit någon enstaka gång, för det var inte särsklit högt eller mycket varje gång, då skulle han ha haft överseende med det men nu blev det lite för mycket. Hmmm… nåja, jag fick ett 2:a pris och blev andra bästa hund efter Ronja. Inte illa pinkat det heller.

På kvällen åkte de tvåbenta på supé. De fick helstekt gris med massor av tillbehör och det hela avslutades med en jättefin och god tårta och kaffe. Under kvällen var det också prisutdelning och ”vår” domare berättade varför han hade tackat ja till att komma dit och döma. Det var för att han hade hört talas om den goda maten, alltså den helstekta grisen som var så god så man åt tills bägge ändarna var vidöppna och matte sa att det nog stämde. Det var jättegott, berättade hon.

Å vad fick vi göra under tiden? Jo vi satt snällt i mattes bil på campingen, för hon och husse fick åka med Gustaf till middagen. Tyvärr så blev Piga dålig i magen av avmaskningsmedlet så det hände en olycka i bilen så när de kom hem så blev det städa av. Gustaf och Ingegerd hjälpte matte med städandet så det gick rätt bra ändå. Natten blev lugn och inga fler olyckor hände.

Söndag morgon var vi uppe lite extra tidigt då matte var tvungen att städa ut oss också innan vi lämnade campingen. De hade lottat startordningen på supén så när vi kom fram var det bara att gå till provplatsen. Även denna dag körde ”vår” domare Nkl först.

Denna gång gick vi två och två och jag hade start nr 1. Det hela började med att det kom ett skott mot andra sidan av ett elljusspår, uppför en relativt brant backe. Där uppe låg en dirigering, relativt kort. Nemas problemas.

Sedan fick vi förflytta oss en bit och nu kom det en dubbelmarkering. Den var inte så lång men rätt knepig för det var lite träd och buskar och lite kuperat. Jag hittade dem utan hjälp men det tog förstås lite tid. Alla andra hade också problem med dem och de andra fick faktiskt hjälp för att hitta.

När vi bägge markerat blev det en ny förflyttning och sedan fick vi vända oss om. Nu kom det en dirigering åt det håll vi kom från men lite längre bak uppför en liten kulle. Publiken var kvar till höger om oss som vi måste passera (men de satt föstås en liten bit ifrån). Detta gick enkelt. Rakt fram, ett litet stopp och en liten styrning.

Nu blev det ny förflyttning och så fick vi stanna på en klipphylla. Nedanför oss var det lite myrmark och där kom en trippelmarkering. Först en till höger som landade vid kanten av en klippbrant, sedan en markering ute på myren till vänster och sist en markering rakt bakåt och där började fältsöket. Den andra hunden fick ta den vänstra och jag skulle ta den högra. Den i mitten var bara en störning. Jag fick gå som andra hund och mellan mej och markeringen (som var rätt lång) var det en ”vik” av gyttjevatten som jag var tvungen att ”runda” och då vek jag av mot fältet. Matte var lite orolig att jag skulle dra ut på fältet så hon stoppade mej så fort jag hade kommit runt och styrde mej till höger. Då kom jag lite fel och uppför branten så hon stoppade mej igen och blåste söksignal när jag kom ner och då hittade jag den förstås.

Nästa uppgift var ett stort sök i flera olika terränger. Jag gjorde stora effektiva slag och hittade dummisar i alla områdena och till slut sa domaren att matte skulle hålla mej.

Sista uppgiften var en vattendirigering från en klippa ut till en ö. Gissa om det gick lätt som en plätt!

När domaren hade sin öppna kritik började han med att säga att jag var lugn och stabil, uppmärksam vid skott och kast, tyst, smarbetsvillig, mycket följsam och utan minsta tillstymmelse till stress! Hur glad blev matte då tror ni, efter gårdagens kritik? Hon tycket det var synd bara att han hade skrivit så lite på protokollet, bara den sammanfattande kritiken så många av de goda orden fanns inte med. Det enda han tyckte kunde ha varit lite bättre var markeringarna. Lite mera distinkt på den första dubbeln och att matte skulle ha haft lite mer is i magen på den sista markeringen där hon gick in och stoppade för att hon var rädd att jag skulle gå till fältet som vi inte fick. Nu blev det ju jättebra i alla fall. 1:a och även denna dag, 2:a bästa hund efter Ronja som tog sin andra 1.a denna helg. Zita fick sin första Ökl 1:a och om jag minns rätt så blev hon 2:a bästa Ökl-hund.

Nu kanske ni undar hur det gick för min dotter Kiska? Jo på lördagen fick hon en 3:a. På söndagen gjorde hon ett riktigt bra jobb ocrh skulle säkert ha fått ett högra pris, kanske det högsta om hon inte hade nobbat en fasan. Det blev en 0:a men med ett stort HP tyckte matte. Hon och hennes matte Ellen gjorde ett kanonjobb och fortsätter de på det viset kommer de höga priserna också. Om ni går in på Ellens blogg så berättar hon lite mera om vad som hände och hon har också lagt in lite bilder från provet.

Nu återstod bara den långa resan hem igen. Gustaf och Ingegerd gjorde sällskap för de skulle bo över hos oss även på tillbakavägen. När vi kom över på den svenska sidan och efter vårt (de fyrbentas) matstopp och sedan de tvåbentas matstopp så blev det tvärstopp på bilen då matte måste stanna tvärt då bilen höll på att koka. Nu hade matte kylarvätska + lite vatten som hon fyllde på så vi tog oss hem. Dagen efter kollade de bilen och konstaterade att det var en slang som läkte….. Verkstaden igen, men tur att det inte hände när vi var på väg till Norge!

Nu har matte en snäll arbetsgivare så hon får låna bil av henne tills vår är reparerad och det blir den i morgon om inget annat inträffar. Ordningen återställs med andra ord!

Ha de’! Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − sju =