120307 Nu är det baske mej dags….

 Piga berättar:

Nu är det baske mej dags att vi tar oss i kragen och skriver lite i bloggen sa matte. Visst, jag håller med… det har ju faktiskt hänt en hel del.

Husse & Greta har ju börjat göra turer med Permobilen och de dagarna får jag och Garbo träna lite apportering. Ja inte samtidigt men vi följs åt ut. Jag har fått börja med sidotecken. Jag har ju redan hållit på med ut-tecknet och matte tycker det sitter rätt så bra. Sidotecknen börjar jag också förstå så i dag fick jag för första gången träna ”klockan”! Skitkul ju!

Matte satter ner mej och gick rakt bakåt och lade ut en dummy, kom tillbaka till mej och gick sedan rakt ut från min högra sida och lade en till höger, gick till sist förbi mej och rakt ut från min vänstra sida och lade ut en dummy där också. Sedan gick hon tillbaka till mej och såg till så att jag satt med ryggen rakt mot den som låg bakom mej. Sedan gick hon bort från mej och vände sig sedan om. Såg till så att jag tittade noga på henne och så skickade hon mej till den vänstra dummyn. När den kom in så satte hon ner mej på samma ställe och skickade mej med höger sidotecken till den högra. Samma procedur igen och nu skickade hon mej bakåt med ut-tecken.

Garbo fick några linjetag, fyrkanten, ute på skaren. Nu bar den inte riktigt så hon valde hellre skoterspår än gick rakt… Matte tyckte väl att det inte var optimalt. Tur att det är länge tills hon ska ut i hetluften sa hon också.

Annars har vi alla tre fått vara ute på sparkturer, som t ex i går. men då chockade jag matte! Det var kanonföre i skoterspåren, hårt och bra så det gick undan för både matte och oss. Jag och Greta larvade oss och småbusade. Rusade fram som vildingar och så tvärvände Greta och sprang tillbaka till matte och jag efter. Tyvärr tänkte inte jag på att matte kom farande i full fart med sparken så jag kasta mej helt plötsligt framför sparken… och aj, aj, aj vad ont det gjorde. Jag skrek och hoppade på tre ben och matte sa att hennes hjärta stannade för en stund. Hon hann tänka många tankar innan hon kunde konstatera att jag inte hade brutit något ben.

Efter en liten stund var det full fart igen. Lite aktar jag mej nog för sparken men är inte speciellt rädd heller. Hmmm sa matte! Jag trodde att du skulle bli riktigt förståndig och passa dej för att komma framför sa hon. Men hon känner väl mej? Jag är ju ingen liten mes utan här är det full fart framåt som gäller oavsett vad vi gör.

Kan föresten visa en bild som matte tog på mej och mamma för ett par dagar sedan:

Matte säger att Garbo inte kan neka till att jag är hennes dotter, vi är ju faktiskt rätt lika.

Puss på er! /Piga

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + 10 =