130930 Sista september… redan?

Uj, uj, uj vad tiden går fort. Idag är det redan den sista september. Vart tog den här sommaren vägen? Det var så mycket vi skulle göra, så många besök som vi äntligen skulle komma iväg på och vad blev det? Inte mycket för tiden försvann…
 
Nåja, vardagen går ju sin gilla gång vare sej man vill eller inte. I morse vaknade jag klockan fem av … pip…..pip…. pip… pip… Låg och funderade på vad detta kunde vara. Så gick det upp ett ljus! Brandvarnaren. Hmmm…. fram med en pall så jag kunde nå den och plockade ur batteriet som var på upphällningen för det blinkade rött också.
 
Passade på att gå på toaletten och kröp sedan sömnig i säng igen… pip…. pip…. pip…. pip…. Hmmmm… brandvarnaren på nedervåningen hade också slut på batteriet. Upp igen, letade efter hushållsstegen för det är högre i tak så det räcker inte med en stol. Som tur är så insåg flickorna direkt att det inte var läge för att kliva upp så de låg snällt kvar och sov vidare medan jag stökade på.
 
Äntligen fick jag krypa ner i sängen och somna om. Vaknade till så småningom och då var klockan nästan 8. Full fart upp för jag hade lite att pyssla med innan jag skulle iväg på jobbet. Naturligtvis fick flickorna sin morgonpromenad men annars har det varit lugnt för deras del. Hinner nog inte med någon träning i morgon heller  då jag ska till tandläkaren på förmiddagen. Huvva, men tur ändå att det är bara undersökning i morgon…
 
Marith

130929 Söndag – helgdag!

Idag var det veckans sista dag, söndag. Ingen vilodag iof då det var full rulle redan från morgonen. En timmes skogstur med flickorna och den var välbehövlig. Sån fart som det var på dem idag är det länge sedan det var så tidigt på morgonen.
 
Efter frukost tog jag tag i sista tvättarna och frostade av kylskåpet. Fixade lite utomhus och försökte snygga till lite men nu faller löven så man får ta det som det är.
 
Strax före 12 stack Thord och Greta iväg med permobilen och jag åkte till Fanbyn för lite efterlängtad träning med Garbo och Piga. Maud och Potifar mötte upp och vi började lite lugnt med långa dirigeringar.
 
 
Första målområdet var nästan nere vid skogskanten bakom stolpen och det andra fick bli vid stolpen
 
Det tredje blev vid ”hörnet” i en ”tuss långgräs”
 
Det fjärde och sista målområdet blev vid den mörka ”tussen” i bortre kanten på ängen
 
Vi avverkade målområdena 2, 3, och 4 först och då skickade vi efter varandra men till olika målområden. Lätt som en plätt så både Potifar och flickorna.
 
Vi ökade på svårigheten lite genom att skicka förbi stolpen och till målområde 1 som låg längst bort.
 
Full fart ut på Potifaren…
 
Ett kort stopp vid stolpen och signal och ut-tecken
 
Full fart in med apporten
 
Snygg avlämning….
 
Nu var jag väl duktig matte?
 
Sedan blev det lite markeringar med ägg och apportkastare. För att avsluta lite lugnt som vi började så blev det en dirigering ner till ladan.
 
Nog kan man se att de är släkt, trots Potifars långa tunga?
 
Maud skulle till Tavnäs och hämta upp Emelie och två kompisar som hade varit på cykelhajk i helgen. Innan dess hann hon få sig en kopp kaffe och morotskaka. Själv fick jag ta itu med att få igång frysen igen men jag sparar nog att flytta tillbaka maten tills i morgon. Tror att den har det bättre i andra frysen tills det blir tillräckligt kallt i frysen inne. Det blev faktiskt en liten lugn stund i fåtöljen också så söndagsfriden lägrade sig.
 
Jag hade tänkt överraska Thord med att åka till Pilis och köpa pizza men tyvärr så hade de semesterstängt. Camp Viking öppnar inte restaurangen förrän nästa år…  Det blev en pizza köpt på ICA istället. Hmmm… inte vad jag hade tänkt men man måste väl bara lite flexibel eller…
 
Marith
 
 
 
 

130928 Intensiva dagar….

Fredagen var som vanligt fulltecknad. Först en morgonpromenad med flickorna, sedan försökte jag göra lite helgfint utan att storstäda… Vi skulle få främmat till kvällen. Arne och Astrid skulle komma och få sig en lite matbit tillsammans med oss så det gällde att sno sig hem. Arne hade varit till oss på torsdagen och satt upp en huv över huvudet på parabolen, en lite för tidig julklapp. Förhoppningsvis så kommer det inte att spela någon roll om det är oväder, vi kommer att ha bild i alla fall. Som det nu har varit så har vi blivit utan bild när det har varit kraftigt regn eller snöfall.
 
Jobbet drog över lite och så måste jag proviantera innan jag åkte hem så jag blev lite sen men det blev de också så det löste sig. Kvällen förflöt mycket gemytligt och jag tror att klockan närmade sig 1 innan jag kröp upp i lopplådan.
 
Idag var det lite mildare väder på morgonturen. Ingen frost hade det varit under natten så det var riktigt härligt på vår morgonpromenad.
 
 
Härliga höstfärger, bara att njuta, speciellt när det inte är någon nattfrost.
 
Jag hade planerat massor av saker som skulle avprickas men det blev kanske hälften… Bra ändå kanske men stackars flickorna. Det blev ingen tid över för dem tyvärr men Maud och jag ska ut en sväng i morgon istället. Tror att det kommer att bli mycket uppskattat.
 
Idag for jag iväg till återvinningsstationen med ett lass och hämtade samtidigt hem en utlånad kärra för att slippa bära ner trädgårdsmöblerna ner till logen. Mycket lättare att ta dem på kärran. Dessutom blev rishögen, som väntat på lämpligt väder, uppeldad. Detta tog en evinnerlig tid då det mesta var fuktigt så det gällde att stå där och se till att hålla brasan levande. Tre tvättmaskiner blev också avverkade och sedan blev det lite ”spabehandling” för både gubben och mej då vi stank rök så det stod härliga till. I morgon väntar avfrostning av kylen, mera plock utomhus så hösten kan komma i lugn och ro och sedan ska flickorna få sitt.
Lite att fundera på har jag dock fått. Ska man prata med grannarna när man är lite missnöjd med något? Vad gör man? De har nämligen lagt slaktavfall 20 m från vår loge, nere i skogen, inte på vår tomt dock. De har petat över lite jord men man ser benknotorna. I måndags kväll försvann Greta när vi var ute och kvällsrastade. Nu är det ju mörkt så jag kunde inte se var hon var och jag ropade och visslade men hon ville inte komma. Till slut kom hon i alla fall och slickade sig om munnen. På tisdag morgon, när vi gick vår morgonrunda, såg jag vad hon hade sysslat med. Hon hade dragit fram en bröstkorg och en benknota av förmodligen rådjur och hade säkert stått där och kalasat  hela tiden hon var borta. Idag såg jag att grannarna hade varit dit och öst över ett tunt lager jord igen men inte mer än att man kunde se vad som fanns under. Hur gör man? Ska man prata med dem? Blir man en gnällmåns då? Jag vill ju kunna ha mina hundar lösa på tomten men detta drar iväg dem ner till skogen. Det känner ju av det på långt håll. Dessutom måste det väl dra till sig både råttor och rovdjur. Vi har ju räv och lodjur i skogen. Vill inte ha dem runt knutarna. Vad skulle ni göra?
 
Ja man får väl fundera lite till. Det är ju viktigt med grannsämjan också.
 
Marith
 

130926 Det kom ett mail….

Härom dagen fick vi ett trevligt mail från Jenny och Mika. Det har varit lite fullt upp så jag har inte haft tid förut men nu vill jag gärna dela med mej av de goda nyheterna.
 
Så här skriver Jenny:

 
Hei.
 
Litt frå oss her. Sakko veks og blir stor. Han er grei, og Mika og han leiker mykje i lag.
 
I helga gjekk Mika og eg konkurranse igjen. Laurdag var det spor kl. B. Sporet gjekk veldig bra, eit flott oppsøk og ho gjekk eit veldig bra spor. Sikker og roleg i sporet, ikkje kavete, slik ho har vore i periodar før. Fann alle pinnane og dermed fekk me 10 i sporet.
 
På lydnaden gjekk det diverre dårleg denne dagen, fleire øvelsar me ikkje hadde trent på, og var også uheldige med eindel andre. Men me gjekk til godkjent.
 
Sundagen starta me i kl. C rundering. Me gjekk lydnaden først på dagen, denne gjekk veldig bra. Gode poeng i alle øvelsar unntatt kryp, der ville ho ikkje, men det var ikkje så rart; det hadde regna mykje og var veldig vått. Dette har me ikkje trent nok på.
 
På runderinga gjekk det slik det har gått på trening i det siste; veldig bra. Ho fann alle (tre) figurantane, meldte fint, me kunne visa til eit strukturert søksmønster og det var berre velstand. Veldig morro for både ho og meg! Ein skikkeleg seier å få dette til. Kjempeglade.
 
Me fekk 10 på rundering – det var veldig stort.
Med det blei me klassevinnarar kl. C, fekk opprykk og la oss trøytte i går.
 
Nokre bilete frå helga.
 
 
Mika & Jenny
 
 
 
 
 
Klassvinnare
 
Helsing frå Mika og Jenny (og Sakko)
 
Vi tycker det är så trevligt att få följa Garbos ”telingar” även när de bor så långt ifrån som t ex Mika. Vad härligt det är med internet! Tusen tack för rapporten Jenny!
 
Själv har vi börjat inse att nu har hösten kommit på allvar. I morse var det -1,5 grader kallt och luften var krispig.
 
Flickorna tyckte dock att frusna bär är lika goda som färska….
 
 
Alexisbacken i höstkläder
 
 
Frosten ligger även på gräsmattan men flickorna bryr sig inte.
De väntar snällt på att få bära hem morgontidningen.
Marith
 
 
 

130925 Mor-dotter-tur del 3!

 

Söndag morgon vaknade vi av väckarklockan vid halv 7-tiden. Dags att stiga upp. Det hade ju regnat under natten men som gårdagen så slutade det att regna när det var dags för oss att gå ut. Frukost till oss och de fyrbenta och morna till sig för att gå en liten rastningstur med hundarna. De uträttade sina behov rätt snabbt och effektivt och vi fick besked om att det var dags att ge sig iväg. Det blev lite tidigare än det var sagt så det var bäst att ge sig av. Garbo skulle starta i andra par så man ville ju vara på plats i god tid. Vi var instängda av två bilar som skulle på öppenklassprovet som skulle starta senare då den domaren (som dömde ekl på lördag) skulle starta i första par i elitklassen. Maria hjälpte oss så en av bilarna flyttades och vi kom iväg. Nu visade det sig att det kanske inte var så stor brådska. När vi kom till provplatsen var det i full gång med att lägga upp provet och det tog en bra stund kan jag säga.

 
Vi hade bra utsikt över provet när vi stod på bron och jag räknade kallt med att jag skulle kunna se första paret under halva deras prövning innan jag gick och förberedde Garbo. Tji fick jag! Rätt som det var ropade de att jag skulle hoppa in. Ett av ekipagen (det var inte domaren) hade fått bryta så nu var det vår tur. Så gick det med den förberedelsen. Ut med Garbo och snabba sig till startplatsen.
 
 
Provet började med att man fick en minnesmarkering. Dvs den kom på andra sidan av en vik men sedan fick man gå därifrån och ställa sig bakom en buske medan den andra hunden (som också fått en minnesmarkering) gick och fick dels en landmarkering och dels en lång vattendirigering för att sedan hämta minnesmarkeringen men från en helt annan plats än den man stod på när markeringen kastades. När den hunden gjort det den skulle var det dags att byta plats och andra ekipaget gjorde samma sak.
 
Sedan kom en ny förflyttning och det var dags för en ny dirigering. Den ena hunden skulle dirigeras till andra sidan vattnet medan den andra dirigerades på land åt motsatt håll. Sedan bytte ekipagen plats.
 
Därefter  kom en förflyttning och man fick hämta var sitt fältvilt. Man fick välja om man ville hämta på land eller vatten. Ny förflyttning och ena hunden skulle ut på sök på land medan den andra skulle dirigeras ut på en udde där det låg två vilt som de skulle söka rätt på. Det fanns några vimplar på andra sidan som hundarna inte fick gå till höger om (gällde även den första vattendirigeringen) för där låg ”förbjudet vilt”.
 
Det blev lite få och dåliga foton över provet men här kommer de och jag hoppas ni får en någorlunda bild över hur provet gick till. Avstånden var rejäla även idag….
 
 
 
 
 
 
För Garbos del så fixade hon landmarkeringen och långa vattendirigeringen även om jag fick trycka på lite extra vid strandkanten för att få ut henne i vattnet men sedan gick hon alldeles utmärkt. Gick förbi alla vilt som låg på andra sidan utan problem. Det låg även vilt på vänstra sidan om vattnet (fältvilt) men det gick också bra. Hon ”landade” ungefär där jag räknat ut och en omstyrning till rätt plats.
 
Minnesmarkeringen var däremot en annan historia. Varken Garbo eller jag hade någon säker bild av var den var. Vi hade ju förflyttat oss till en helt annan plats men med gemensamma krafter så löste vi problemet och fick in viltet.
 
Den korta vattendirigeringen och landdirigeringen gick också bra. Fältet fick vi kritik på. Det ena fältet hade jag tydligen styrt för mycket på så hon var osjälvständig och på det andra var det tvärt om. Inte lätt att förstå hur de menar man skulle ha gjort när man inte förstår språket…
 
Var i alla fall rätt nöjd ändå med hennes jobb. Det var bara domaren, som jag gick i par med som tog en 1:a och jag tror att det var bara en eller kanske två 2:or liksom 3:or varav Garbo fick en. Resten nollade av 12 startande ekipage. I o f var det väl inte 3:or som jag siktade mot men man får väl vara realist också….
 
Nu var det dags att åka iväg till öppenklassen för att se hur den skulle gå till. Som tur var startade ju inte provet förrän domaren hunnit dit så vi såg även där upplägget.
 
Provet började även denna gång med att ena ekipaget fick stå på sidan av bakom ett vindskydd medan det andra ekipaget fick gå framåt mot ”träskmarken” efter skytten. Plötsligt kom ett skott och man fortsatte därefter framåt för att stanna vid skytten. Där blev det ett kvarts varv vändning och man skulle skicka hunden på dirigering. Den låg åt samma håll som gårdagens elitdirigering men på ett kortare avstånd. Vi hade samma problem även denna dag. Det var svårt att se hundarna när man skulle styra om dem.
 
När dirigeringen var inne kom en dubbelmarkering, en på land till höger och en i vattnet i viken. Man fick skicka medan båten förflyttade sig förbi den först kastade. När detta var klart bytte ekipagen plats. Om någon misslyckades på dessa moment så blev de utbytta av ett nytt ekipage. Jag tror, om jag inte har helt fel, att det var en 5 – 6 stycken som drabbades av detta.
 
Nu blev det en ny förflyttning till samma startplats som gårdagen och ett ekipage bakom gömslet medan den andra hunden fick en vattendirigering till andra sidan. Dirigeringen låg på samma ställe som gårdagens fältvilt på vänstra sidan om udden med skogsrimpan.
 
Sedan blev det återtransport till tornet och den ena hunden fick ett vattensök i träsket. Det visade sig att det låg 6 fåglar alldeles till vänster om startplatsen för både landdirigeringen och markeringarna. På andra sidan tornet var landsöket i skogen där gårdagens landsök låg men nu stod vi alltså från andra hållet.
 
Inga nya foton blev det men jag använder lördagens för att förklara lite hur det gick till:
 
 
Bakom detta vindskydd (med grillplats) fick man stå passiva
 
Markeringarna – Fältvilten låg på udden och i kanten vid slutet av viken bl a
 
 
Samma startplats och gömsel användes även under söndagen.
 
 
 
Här låg skogssöket
 
Maud och Potifar skulle egentligen starta så det fanns två ekipage emellan oss. P g a att hundarna fick bryta så blev vi i par efter varandra. Potifar hade riktig otur för han fick tag på ett flätvilt i stället för en av markeringarna och därmed var det adjöss…. Så synd för han har verkligen visat framfötterna på träningarna och varit den som varit allra säkrast på markeringar (men då har det i o f inte legat fältvilt i närområdet). Jag tror också att om han fått fortsatt så skulle han ha fått visa vilken härlig arbetshund han är. Kritiken han fick var också rätt omfattande trots den korta tid han fick delta. Vi fick den muntligt översatt och den var rätt positiv trots att han fick bryta. Så synd!
 
För Pigas del blev det ett prov som jag med ett stort leende tittar tillbaka på. OJ vilken energi hon hade men trots det så var hon riktigt följsam. Landdirigeringen var ju lite knepig men jag fick henne till området (trodde jag) så jag blåste söksignal… Gick inte så bra, domaren sa att jag var 15 m för kort…. Hmmm, nåja, efter några omstyrningar fick jag henne på plats. Sedan kom markeringarna som gick riktigt snyggt! Phuu! Det var den som var min största farhåga.
 
När det var dags för vattendirigeringen blev det lite omstyrningar innan jag fick henne i vattnet men sedan gick det som en dans. Fälten var inga som helst problem. Hon dansade sig fram både på landsöket och vattensöket. Domaren hann inte riktigt med att ta emot vilten. Vi fick vänta lite mellan varven (vi fick byta plats tre gånger med det andra ekipaget). Vår parkompis var en kraftigare labrador och han hade lite svårt att ta sig fram i träsket så det tog en rätt god tid på sig. Det som var lite roligt var att när man tittade på publiken och funktionärerna så tittade de på flitig liten Piga med ett stort leende på läpparna. Så gjorde även domaren och han sa i den öppna kritiken att det skulle bli ett bra pris. Det blev det också. Pigas andra 1:a i ökl var i hamn. Om jag uppfattade allt rätt så blev hon bäst under söndagen, jag blev i alla fall sist att få gå fram och hämta kritiken. Tyvärr så förstod jag inget av vad domaren sa då han pratade finska men han log finurligt och tryckt min hand med eftertryck.
 
Efter prisutdelningen packade vi ihop och påbörjade resan hemåt. Inga större intermezzon inträffade och vi passerade Umeå innan vi parkerade för natten. Även denna natt vaggades vi till sömns av regn mot husbilstaket.
 
Måndag morgon vaknade vi vid halv 8-tiden och så fort vi stökat undan frukost och rastning av hundar startade vi sista etappen. Regnet tilltog och det blev ungefär som när vi reste dit, vindrutetorkarna gick för det mesta.
 
Det blåste också rätt bra, det kändes när vi passerade högakustenbron.
 
För att undvika torsdagens krångel med avstängda vägar gjorde vi omvägen om Sundsvall och passade även på ett besök på Biltema. Thord fick en ”stryknopp” till ratten på gräsklipparen bl a. Han hade för övrigt fått skjuts hem så när vi anlände var Greta och han redan hemma. Vi hade stannat i Bräcke och inhandlat pizza till oss alla tre.
 
För min del blev det två höjdpunkter på denna resa, förutom att det var helt underbart att bara kunna åka iväg utan ansvar för något annat än mej själv och mina hundar och det i sällskap med min fantastiska dotter Maud.
 
Den ena höjdpunkten var förstås Pigas härliga arbete under söndagen som dessutom betalade sig med ett 1:a pris:
 
Flitig liten Piga poserar tillsammans med sin 1:a prispokal.
 
Den andra höjdpunkten var ju att få träffa Molli och se hur fantastiskt lik hon är i beteende och utseende som sina syskon (även halvsyskon).
 
 
Puss på dej morsan, säger Molli
 
Marith
 

130924 Mor-dotter-tur del 2!

Lördag morgon vaknade vi relativt pigga men vi visste inte riktigt när provet skulle starta. Ca 9 trodde de men det berodde lite på om de hade hunnit lägga upp det…  En liten samling hade de vid ca halv 9 men den förstod vi inte särskilt mycket av då de pratade finska. Som tur var fanns det några som pratade svenska så de översatte det allra viktigaste. Efter det bar det sta….
 
Klockan blev nog säkert halv 10 – 10 innan det kom igång. Vi fick order om att vi skulle vara beredda att hoppa in om det var någon hund som missade första momentet och faktiskt så var det någon som gjorde det, bl a min parkompis.
 
Först fick vi hälsa och tala om vad hunden kallades för.
 
Provet började med att den ena hunden fick stå bakom ett torn.
 
Till höger om tornet fick vi stå men just här på detta foto håller de på att förbereda innan start.
 
Den andra hunden fick gå till vänster om tornet och under gång kom ett skott och sedan var det en andpipa som lät och nytt skott och en kort enkelmarkering kastades i ett buskage till vänster.
 
Bakom granen längst till vänster kan man ana buskaget och den kom ungefär när man nådde stenen till höger.
 
De som knallade i detta moment var ute ur leken! Effektivt och tidsbesparande…. Nästa moment var att man fick gå fram en bit ut i träskmarken och sedan blev det en landdirigering.
 
Den var relativt lång och det var svårt att se hunden, man fick ana sig till var den var genom att se var det rörde sig i växtligheten.
 
För Garbos och min del gick skottet under gång och markeringen utan problem. Dirigeringen blev lite omständlig då det var svårt att styra. Om man blåste stopp så måste de nästan hoppa för att de skulle se vart man dirigerade men efter lite besvär så kom hon rätt. När dessa tre moment var färdiga fick vi gå och ställa oss bakom tornet medan den andra hunden gjorde samma sak.
 
Det blev lite lång väntan för oss efter det första momentet då vi fick byta parkompis och de var inte riktigt på plats och redo att hoppa in på stört.
 
Sedan var det dags för en förflyttning ut i markerna för bl a en trippelmarkering.
 
 
Här var startplatsen för markeringen medan det andra ekipaget fick stå bakom gömslet.
 
 
 

I bakgrunden ser ni två prickar, nästan intill andra stranden (några pinnar sticker också upp där).
Där hade man bundit fast två änder med papperssnören. Framför markeringarna låg det vättar som störning.
Längst ut på udden kom första markeringen.
 
Den andra kom bakom vättarna men på udden den också.
 
Den sista fågeln landade längst ner på udden och därefter vände båten och följde andra stranden.
 
Först skulle man ta in två av markeringarna, nr 2 och 3. Den först kastade skulle ligga kvar, detta var viktigt. Därefter skulle man skicka hunden på dirigeringen som låg bakom udden.
 
Jag har svårt att bedöma hur långa avstånden var men det var rejäla avstånd kan jag säga.
 
För vår del avgjordes väl priset på markeringarna som jag (som vanligt) sullade bort. Skytten stod till höger om oss och det gjorde att hon såg nr 1 klart och tydligt. Nr 2 gick också bra men när den 3:e kom tittade hon bara på skytten så jag ville hjälpa henne och satte fram handen vilket hon tog som klartecken att gå. Jag sa naturligtvis nej och tog tillbaka henne. Efter att domaren funderat lite så fick jag klartecken att skicka henne ändå, han tyckte det var mitt fel och inte Garbos. Det var bara det att jag själv blev lite skärrad och skickade henne med ett Jaaa! istället för på namnet som jag brukar vilket resulterade till att Garbo inte alls visste riktigt vad som förväntades så vi fick avbryta utan att hon hämtat något.
 
Däremot gick vattendirigeringen bra, trots att vi fick ta den vänstra fågel så hon måste simma förbi den första. När detta var klart fick vi gå och ställa oss bakom skyddet och den andra hunden fick sina markeringar och dirigering.
 
Efter detta fick vi komma fram igen och då skulle Garbo dirigeras till andra sidan vattnet för ett sök.
 
 
 
Till höger ser ni ett skogsparti på andra sidan och där låg det två vilt på vardera sidan om skogsrimpan i skogskanten.
 
 
 
Två vilt låg på andra sidan precis i mitten av detta foto. Som sagt var… det var långa avstånd!
 
Den andra hunden fick börja sitt fältarbete i skogen och bakom skogspartiet.
 
Det fanns inga vilt ute på den träskmarken så där ville man inte att de skulle söka. När Garbo tagit in två på andra sidan fick de byta plats och ta två i skogspartiet. Sedan skulle vi byta plats igen men då var det lite svårigheter att få henne att gå över på andra sidan. Jag skickade henne längs med strandkanten och försökte få henne att gå över till rätt område men det gick segt. Då kom domaren och sa att jag behövde inte bråka mer med henne för hon hade ändå gjort ett godkänt sök och eftersom hon missat markeringarna så påverkade det inte prismässigt.
 
Resultatet blev ett 3:e pris men jag kände mej ändå liiiite nöjd efter prisutdelningen. Det blev två 3:or och tre 2:or, ingen etta och resten 0:or på 15 hundar så ett gott jobb gjorde hon nog ändå. Det som var roligt att se var att orken och viljan fanns där. Markeringarna tar jag själv på mej så det jag kanske lastar henne för (eller egentligen inte då hon inte fått den träningen) var att det var svårt att få henne att gå i vattnet på sånt långt avstånd (låg nog på ca 50 m).
 
Nu var det i alla fall brått för vi skulle vidare för att försöka hinna se Maria och Molli som skulle starta i nkl. Vi möttes av en mycket glad Maria som berättade att Molli skulle få gå spår. Detta innebar att hon låg på ett 1:a pris och att hon gjort ett mycket gott jobb. Spåret skulle gå vid provbasen så vi åkte dit för att se hur det gick. Gissa om vi höll tummarna!
 
Här står de och väntar på att få gå spåret.
Spåret är 200 m långt och man ska skicka ut hunden mot spåret  (som gamla tiders ekl-spår i Sverige). Spåret tog hon snyggt och prydligt och efter en liten stund kom hon med sin kanin.
 
 
 
Glada i hågen gick de tillbaka till provbasen
 
Molli ser nog rätt nöjd ut efter dagens arbete.
 
Medan vi väntade på prisutdelningen gick vi en promenad ute på fälten så Potifar, Molli och Piga fick träffas lite. Marias andra hund Kina och Garbo var också med men de fick hålla sig undan ungdomarna som busade hej vilt. Jättekul att se att efter bara en kort stund läste de varandra och lekte och busade, sprang i kapp med varandra och lurpassade på varandra.
 
Vi tog förstås också lite ”familjefoton”:
 
 
Potifar, Garbo & Molli i nämnd ordning
 
 
Man kan inte missa likheterna
 
 
Molli tittar precis på samma sätt som de flesta Garboavkommorna gör.
Lägger huvudet lite på sned och fångar blicken
 
 
Ett härligt familjeåterseende!
 
Maud och jag hann också ut med Piga och Potifar för lite apportering ute på fältet innan det blev kväll. Tror att det var ganska bra att de fick dräneras på lite energi. Inte lätt att sitta i husbilen hela dagen och höra skott, känna fågeldoft och se en massa hundar och folk utan att få göra något.
 
Det var tydligen ett distriktmästerskap också som avgjordes i elitklassen så det var en hel del firande i stugan men Maud och jag stannade i husvangen och tittade lite på TV istället efter en skön dusch. Det är lite svårt när man inte förstår språket och vi var dessutom rätt trötta. Vi gick nog och lade oss vid 10-tiden. Även denna natt var det ett stilla regn nästan hela natten men som sagt, rätt sömngivande. Vi tänkte stiga upp en halvtimme tidigare för jag ville iväg och jobba lite med Garbo innan vi åkte så det var rätt skönt att komma i säng i tid.
 
Fortsättning följer
 
Marith
 

130924 En ny mor-dotter-tur!

Jahapp, då har man varit på resa igen! Maud och jag var ju till Norge på jaktprov för ett antal veckor sedan. Detta var ju kanontrevligt så det gör vi om tänkte vi. Nu blev det en tur till grannlandet Finland i stället och några dagar längre.
 
Thord och Greta skulle få vara hos Ellen och Gunder Nilsson (Thords syster och svåger). De skulle dels vara i Östersund och dels ”på Nickes”, deras härliga sommarstuga vid Greningssjön. Dessutom var det lite olika utflykter inplanerade så de hade fullt upp alla dagarna. Ellen & Gunder var dessutom så snälla så de både kom och hämtade Thord och Greta på torsdag kväll och dels skjutsade hem dem på måndag kväll. Om ni läser detta, TUSEN, TUSEN TACK!!! Guld värt för oss alla!
 
Maud kom med husbilen vid halv 6-tiden och det mesta av mina saker var bara att packa in så vi kom nog iväg ganska precis 6 på kvällen. Vi valde vägen över Solletfteå – Ö-vik för att sedan ta E4 upp till Torneo som var vårt resmål. Vi tänkte köra så långt som vi orkade, övernatta och fortsätta under fredagen och det flöt på riktigt bra tills vi började nå Sollefteå. Vi kom in i ett regnområde och vid Sollefteå och uppöver var det inte nådigt vad det regnade. Hade nog gjort det hela dagen.
 
 
 
 
När vi passerat Sollefteå på väg mot Ö-vik så blev det tvärstopp. Rätt som det var så var vägen avstängd med en skylt motortrafik förbjuden. Ingen förklaring eller hänvisning… Mörkt hade det också blivit. Vi satt länge och funderade på vad vi skulle göra. Tittade på kartan och kliade oss i huvudet. Rätt som det var kom det en bil till som stannade bredvid oss och vi tänkte att han var nog lika fundersam som oss. Efter en liten stund förstod vi att han ville prata med oss så vi vevade ner rutan. Då berättade han att han bodde alldeles i närheten och han talade om att den här vägen och två andra var avstängda. Vägen var obrukbar lite längre fram, bara ett stort hål. Hans bror hade kört en väg några timmar tidigare och där var det en bit av asfalten kvar, då, och vi kunde försöka med den. Han gav oss en vägbeskrivning som vi hoppades vi skulle komma ihåg och vände. Tänk att det finns så snälla människor!  Det blev väl totalt 7 mils omväg om vi räknade rätt men fram kom vi (med andan i halsen). Det var några ställen som vi passerade som vi fick köra på fel sida vägen för att ta oss fram, men fram kom vi.
 
Strax före Ö-vik hittade vi en perfekt rastplats som vi stannade vid och övernattade. Lite svårt var det att sova då spöregnet slog hårt mot taket så det dånade i takluckorna men några timmars sömn blev det i alla fall.
 
På fredag morgon hade regnet lugnat sig något och vår färd fortsatte. Efter någon timme hittade vi en perfekt rastningsrunda i närheten av Umeå. Det var en asfalterad cykelbana bakom viltstängslet så hundarna kunde få springa av sig lite energi och vi hade det ganska torrt på fötterna där vi gick på asfalten. Det blev en 2-km tur och hundarna gjorde väl dubbla sträckan så de blev rätt nöjda tror jag.
 
 
 
Ett fynd på asfalten – tur det inte var drömprinsen!
 
Resten av resan flöt på bra och ganska problemlöst nådde vi Torneo. När vi skulle hitta ”provbasen” blev det dock lite problem. Koordinaterna som vi fått ville inte GPS:en befatta sig med. Den kunde inte lägga upp någon resrutt då det inte fanns någon väg…. Vi hade en karta som vi försökte lista oss fram med. Det var heller inte så lätt då det stod på finska men vi tog oss till rätt område. När vi hade vänt, för vi kände att nu har vi nog kört för långt, fick vi syn på en funktionär som stannade och satt upp en provskylt. Det var bara att hänga på honom så kom vi fram till provbasen. Man ska ha lite tur också! Några minuter tidigare eller senare så hade vi missat honom.
 
Klockan var bara ca 5 finsk tid när vi kom fram men vi fick pricka av oss och betala och sedan installerade vi oss. Ström fick vi till husbilen om vi ville och toalett och dusch fanns det också. Perfekt! Hundarna fick sitt och sedan åt vi middag. Vi var rätt hungriga för det blev bara lite mackor till lunch då vi hellre ville lägga tiden på att komma fram innan det blev mörkt. Efter maten tog vi och gick en promenad med hundarna så de fick röra på sig lite och rasta av sig ordentligt, också det innan det blev mörkt. Vi hittade bl a ett stort fält så det fick, även denna kväll, springa av sig en hel del energi.
 
Fältet var minst lika stort åt vänstra hållet och avdelat av en massa diken…
 
Vi satt och tittade lite på TV och kojade sedan vid 11-tiden. Denna natt regnade det bara rogivande så det blev en riktig återhämtning från förra natten. Visserligen låg jag och funderade lite på hur provet skulle vara dagen efter men det är ju inte så stor idé att fundera när man inte har en aning om varken plats eller upplägg. Så jag somnade rätt snart och sov nog lika gott som mina flickor.
 
(Fortsättning följer)
 
Marith
 
 

130918 Kvällsträning

Igår var det en lite hektisk dag men kvällen var ägnad åt träning i Fanbyn med Maud o Potifar. Vid 6-tiden möttes vi och efter lite funderingar så var upplägget klart. Vi började med en dubbelmarkering i svår terräng:
 
 
Här kan man se terrängen.
 
Inte helt enkelt… utom för Potifar som spikade dubbeln lätt som en plätt!
 
 
Vi satte ner hundarna utom synhåll och gick själva iväg ner till tjärnen och planerade söket. Först sköt vi ut tre apporter med apportkastaren för avslutande vattendirigering. Röda skott och två ”vanliga apportkastardummis” samt ett ägg som låg ännu längre ut.
 
 
Här var startplatsen
 
Vi hade lagt ut 12 dummy’s i skogsremsan som bestod bl a av stora vattenhål, ute på blötmyren och i vattenkanten. Myren delades av med en bäck på högra sidan så ett par stycken blev kastade så långt det gick på andra sidan bäcken. Den var lite för bred för att ta sig över för tvåbenta nämligen. 
 
 
Vid 7-tiden körde vi igång och solen lyste mörkröd i bakgrunden.
 
Vi tänkte att vi har i alla fall en timme på oss… Fältet var riktigt stort med besvärlig terräng så vi visste att det skulle ta tid även om de var tre som jobbade.
 
Garbo fick börja och sedan Potifar som var borta en bra stund…. och kom med en av dirigeringsapporterna. En rejäl simtur började alltså han med.
 
Efter ett tag kom Potifar med den andra dirigeringen (han hade hämtat någon från fältet emellan) och då tyckte tydligen inte Piga att hon skulle vara sämre så hon kom med den riktigt långa dirigeringen. Så går det när man tror man är klyftig och rationell….
 
De fick dock lite problem med de två avslutande fältapporterna så precis när de var färdiga var det i det närmaste kolsvart ute. Dessutom kände vi de första regnstänken. Vilken tur att de redan hade plockat in dirigeringarna, annars hade de blivit kvar där ute för det hade nog inte gått att styra någon hund på vattnet, så mörkt var det.
 
Vi åkte hem till oss och fikade lite och nu började det regna riktigt ordentligt. Vi kan väl säga som så att ”Vi hade i alla fall tur med vädret”…
 
I morse var det revelj kl 6. Thord skulle till ortopeden för att ta bort gipset och taxin kom kl 8 så det gällde att alla morgonsysslor var avverkade innan dess. Det blev en kortare runda för flickorna och jag tror inte att de hade något emot det för det spöregnade så det var inte så trevligt att vara ute.
 
När Thord hade åkt så gjorde jag lite manikyr och pedikyr på flickorna. Då upptäckte jag detta:
 
 
Flitig liten Piga hade gjort illa sig på bakbenet.
 
Som tur var hade jag tid hos veterinären för ett annat ärende så hon fick titta på även detta. Nu var det inte så farligt som jag befarade. Inget som Piga besväras av och hon skrapade lite och satte ett stygn mitt på för att få lite snabbare läkning. En liten hake finns och det var att det är en liten ficka under såret som vi måste se upp med. Kommer det in skräp måste vi ta bort stygnet och spola och hålla rent. Vi håller tummarna!
 
Marith

130916 Men idag var det lite ruggigt…

I morse när jag drog upp persiennerna så möttes jag inte av sol. Det var regnrusk på gång men morgonpromenaden avklaraesd utan regnstänk. Garbo var svårövertalad att äta men fick i sig sin frukost men på morgonrundan gick hon mest fot hela tiden, helt självvalt. Jag hade lite brått då Thord skulle iväg på Balansskola på förmiddagen så idag blev det bara en runda i snabb takt utan större aktiviteter.
 
Lite telefonsamtal avklarades under förmiddagen tillsammans med lite annat pyssel som blivit liggande. Strax efter 11 åkte jag till Bräcke för att uträtta lite ärenden och två arbetspass. Flickorna fick varsina märgben innan jag åkte. Det var bara det att Garbo var inte intresserad av sitt…. Hmm… undar vem av Greta eller Piga som tog det också?  
 
När jag kom hem ikväll såg det ut som om det hade varit en orkan på gården. En presenning låg ute på ängen och garagedörren var vidöppen. Vi har ett spett lutat mot dörren då haken inte brukar kunna hålla dörren på plats när det blåser riktigt bra men inte ens det hade hjälpt.  När det var dags för flickornas kvällsmat behövdes ingen större övertalning för att Garbo skulle äta. Nu på kvällsrundan var ögonen pigga och ”rosettöronen” på plats igen. Undrar om hon tror att hon äntligen har ”valpat” nu, så det är slut på allt krångel. Märkliga hund… Man kan ju hoppas.   
 
Precis när vi satt oss i TV-rummet med var sin kopp kaffe efter maten, gubben och jag, kom Rickard med kontraktet för att få fiberkabel till huset. Det kommer nog att bli riktigt bra om allt går som det ska. Insatsen kommer att tjänas in på 2 år om det går gott. TV (tvilling), bredband och telefoni för 350:-/månad. Det låter i alla fall bra!   
 
Marith 
 
 PS. Något gör att det inte går göra radbrytningar. Ursäkta att det ser konstigt ut men jag hoppas att Blogg.se rättar till felet omgående. DS.

130915 Fortfarande ”goflyt”!

Idag kan man väl säga att man haft riktigt ”goflyt” igen. Lite murrigt väder i morse men inget regn och solen kämpade tappert för att titta fram på morgonrundan. Garbo var fortfarande lite svårövertalad om att äta frukost (igår kväll ville hon inte ens ha ett chips!)….
 
Vi hade bestämt att Maud och Potifar, Kicki, Pelle med Zigge och Dixon skulle komma och träna vid 12-tiden. Perfekt väder för hundträning trots att det hotades om regn och rusk idag. Det började bra! Maud hade med sig en riktigt härlig present till mej, bara så där! Vad har jag gjort för att få henne som min dotter? Så här såg presenten ut:
 
 
Naturligtvis blev den invigd idag. Perfekt för hundträning, så skön att ha på. Tusen tack Maud!!!!
 
Pelle hade också med sig överraskning… och det var perfekt för smaklökarna! Just nu sitter vi och avnjuter lite Cocosprickar. Ingredienser till bak och godistillverkning var det också. Tack snälla Pelle!!!
 
Vi packade bilarna med diverse träningsattiraljer inklusive 14 vilt och åkte till Fanbyn. Vi började med 2 timmars ”Walk the line”. Tyngdpunkten låg på passivitet och följsamhet. Så härligt att se när ”polletten” börjar ramla ner och få se en mer lugn och sansad arbetsnivå.
 
 
Vi var noga övervakade av Pelle och Dixon
 
 
Garbo & Piga i passivitet
 
 
Potifar sitter också lugnt….
 
 
Här är det Zigge som ligger och är passiv…
 
 
… och här i jobb med matte Kicki
Efter detta tvåtimmarspass var det dags för lite fika för tvåbenta och vila för fyrbenta. Nästa övning blev fält och Zigge fick börja med ett Nkl-fält vilket han skötte med bravur. Avslutade hans pass med enkelmarkeringar. De tre första blev knallningar men när han insåg att då finns det inget att hämta så sansade han sig och gjorde två riktigt snygga markeringar.
 
Sedan lade vi ut ett stort fält på alla de vilt vi hade och körde Garbo, Piga och Potifar. Garbo gick i taket, het som en björkvedeldad kamin…. Blev skamvrån en stund medan Piga och Potifar hämtade varsina två vilt. Sedan fick även en betydligt lugnare Garbo vara med i leken. Fältet blev inplockat i en blink trots att det inte var helt enkel terräng och med olika terrängbyten. Kalashundar!
 
Medan trion vilade fick Zigge ut i hetluften igen. Det blev två enkelmarkeringar igen men på ett annat ställe och med en betydligt högre svårighetsgrad. Poletten hade verkligen landat för han skötte sig alldeles utomordentligt. Ett mycket bra avslut på en träningsdag för honom!
 
Lilla Dixon fick passa på att testa fågel. Pelle och Dixon satt och tittade på medan jag drog en kråka i gräset en bra bit. Jag lämnade den i höggräs och gick en bit därifrån och Pelle skickade. Lätt som en plätt. Hämtade och kom till Pelle med den men efter ett litet ”tapp” på vägen. Vi gjorde detta en gång till och det gick också alldeles utmärkt.
 
Sedan var det Pigas tur att få en dubbelmarkering. Försökte hitta en lagom nivå men det kändes som det var lite av en chansning på den sist kastade (blev bara en snabb båge som hon såg och med dold kastare). Nu visade det sig att farhågorna kom på skam. Detta fixade hon riktigt snyggt!
 
Potifar gjorde samma dubbel, också han med lika bra resultat. För Garbos del lade jag in en trippel och om hon varit ett snäpp mindre taggad hade hon också spikat trippeln. Nu blev det lite hjälp på tredje då hon hade alltför brått för att sansa sig riktigt.
 
Summan av dagens 4-timmarsträning var ändå fullt godkänd! Härligt väder, härligt sällskap och härliga hundar… Kan det blir så mycket bättre?
 
Garbo totalvägrade maten i kväll…. hoppas hon snart anser att hon fått sina valpar… Man blir lite frustrerad… Morgondagen visar väl hur det blir. Men man ska väl ha något att fundera på också?
 
Marith