131031 Rapport från sjuksängen…

Natten har varit helt lugn. Garbo har sovit hela natten utan något ”stök”. I morse var hon vrålhungrig, det känner på att inte få äta på ett helt dygn. Vi hade order från veterinären att gå i koppel på promenaden… Det tyckte inte Garbo var så där alldeles roligt men desto gladare blev hon när hon fick hämta posten i alla fall.
 
 
Jippi, sa hon och såg till att vara först på väg hem
 
 
Hon var tvungen att vända och se var vi andra blev av. Kommer du inte matte?
Ska du stå där och fota i alla evighet?
 
 
Samlat gäng
 
Efter frukost tog vi det lite lugnt men plötsligt fick vi ett telefonsamtal. En arbetsterapeut från Bräcka kommun ville komma på besök. Thord hade pratat om att få andra dörrstockar när han gick på Balansskolan, så det var därför hon kom. När hon tittat på det så frågade Thord om köket också. Efter att ha tittat och gått igenom vad som skulle behövas för att Thord skulle få det lättare att kunna göra något i köket så blev det bestämt att vi ska ta in offerter för lite nya skåp. Sedan ska vi skicka in en ansökan. Det vore ju toppen förstås men nackdelen är ju att vi i så fall själva måste kosta på att byta ut de skåp vi har (de som inte byts ut) och så vill man tapetsera om, måla om panelen, kanske byta golv…… Hmmmm….
 
Efter besöket var det dags att ta hand om Garbo. Bandaget skulle tas av och eventuellt tvätta såret. Det behövdes dock inte för det var hur fint som helst.
 
Rent och snyggt och Garbo är en ängel att pyssla om. Man får göra precis vad som helst.
 
Marith
 
 
 
 

131030 Upp-och-nervända-världen

Idag har det varit upp och nervända världen för flickorna. Upp kl 6, snabb rastning (ingen långpromenad och ingen frukost först). Matte stökade på ett tag och sedan väcktes husse. Thord gav Piga och Greta mat (färdig, bara att ställa ner) när Garbo och jag hade åkte iväg till Ejra djursjukhus. Garbo fick nämligen inte äta något för hon skulle operera bort sin krånglande tutte. 8.15 anlände Garbo och jag till Ejra djursjukhus.
 
 
Här anlände vi
 
 
I väntrummet medan vi väntade på veterinär
 
 
Efter undersökning förstod nog Garbogumman att något var på gång….
 
 
Hemma! Piga gav Garbo sin kära tuggmutt, förstod nog att hon inte mådde så bra
 
Piga kände sig lite deppad också när inte Garbo är tipp topp.
 
Tratten som Garbo fick blev liggande på bordet.
 
Operationen gick bra och nu har Garbo piggnat till på kvällskvisten. Vi satte på en T-shirt istället för tratt och det verkar gå hur bra som helst. Hon heter väl inte Garbo den gudomliga för intet.
 
Hur som helst är det tur att vi har försäkring. Utan försäkringen skulle det hela kostat strax under 10 000:-, Nu fick jag betala strax under 2 000:- istället. Veterinären och jag hade en liten diskussion om medicineringen också men jag tror att vi förstod varandra till slut. Hon hade skrivit ut Rimadyl och det har jag, efter att Kråka nästan strök med av den medicinen (Garbo och hon har dessutom genmensamma linjer bakom sig), svårt att tänka mej att ge Rimadyl. Nu fick vi Metacam i stället och vem vet, det kanske inte är bättre men det känns bättre i alla fall.
  
Nu i kväll har vi besök av Arne Hunnestad som numera är utflyttad Fjällstabo. Han lämnar in nycklarna från sin lägenhet i morgon och sover över här hos oss. Det blev en sen middag då jag fick hämta Garbo vid fyra och det tog lite tid innan hon var utskriven och sedan stod ett besök på  Apoteket.
 
Marith

 

 
 

131029 Ännu en dag till handlingarna

Nu är det bara två dagar kvar av oktober. Vädret har varit kanon med sol redan från morgon. Visserligen inte varmare än 6 – 8 grader men klar och härlig luft. Morgonen började lite abrupt med att Garbo spydde kl 5. En rejäl ”gräskorv” så det är tydligen väldigt lite bär kvar i markerna för då duger gräs istället. Hmmm… Nu fick vi i alla fall somna om och promenaden anträddes inte förrän kl 8.
 
 
 
Solen tittade fram mellan trädstammarna….
 
 
När vi nådde Alexisbacken hade den stigit ett rejält kliv upp på himlen.
 
 
Här tror jag att det var gräs som var mest intressant, inga bär alltså
 
Härligt när man kan se Sundsjön i solsken mellan trädstammarna.
 
Jag brukar för det mesta ha lite små övningar för flickorna när vi är ute på våra rundor. Bland annat inkallning på visselpipa. Nu när vi går är det ju en hel del rådjur i farten så det gäller att se upp och att ha en bra inkallning. Är de i närheten är det lättast att ge akt på vad flickorna signalerar. Piga var för ett tag sedan, lite trög på inkallningen så det måste vi göra något åt, tänkte jag. När hon inte kom på min signal, gick jag och mötte henne, på med koppel och när vi kom till stigen satte jag ner henne. Tog sedan med mej de andra två en bra bit och gjorde därefter en inkallning med visselpipa. Detta gjorde jag tre gånger. Gissa vem som oftast är snabbast in, alternativt har snabbaste farten in? Rätt gissat, Piga så klart! Mera behövdes faktiskt inte. Härligt när de förstår vad man menar på ett enkelt sätt.
 
Idag har jag äntligen varit till Jessica Massör igen. Det blev behandling med både laser och massage. Så välbehövligt och så skönt. Tyvärr räcker inte tiden till att ta alla ställen som det finns behov men idag blev det axlarna och ryggen som fick sig en duvning.
 
Marith
 

131028 Nostalgi!

Det finns några bra saker med att vara sjukskriven trots allt. Helst vill man iväg och jobba förstås men när det inte går får man göra det bästa av situationen. En bra sak är att man har tid att laga riktig mat (stuvade makaroner och fläsk idag) och det andra är att man får tid att läsa allt sånt som man lagt på hög och titta på allt intressant som finns på internet.
 
Idag har jag suttit och tittat på bilder från Retrievermästerskapet och blev otroligt nostalgisk. Jag glömmer aldrig första gången RM gick på levande vilt. Det var 1990 och gick på Ruuthsbo i Skåne och domarna kom från Danmark. Thord skulle starta Loppa och jag och Pepsi (Iliadens Reitia) hängde på när vi ändå skulle dit. Vi hade under hösten varit ut och jagat fågel och hoppats (hmm…!?) att det skulle bli någon skadskjuten så jag fick se hur Pepsi skulle reagera på skadat vilt men det som föll, föll stendött. Vi skulle nämligen iväg till Frötuna för att starta på ett praktiskt jaktprov inför Pepsis, förhoppningsvis, blivande championat veckan därpå.
 
Det var naturligtvis Loppa som vi hade förhoppning på en placering på men hon knallade på första fågel som sköts. Den landade 1 m framför henne så frestelsen blev förs stor. Vi stod bredvid, Pepsi och jag, och jag höll andan men Pepsi stod kvar hur lugnt som helst. Ja, just stod, för det var ca 1 dm vatten där vi stod så sitta ville hon ju inte. För att göra en lång historia kort så åkte Thord och Kaunitz (den tidens retrieverguru)  ut första av alla och fick sedan gå med i drevkedjan medan jag och Pepsi var kvar och fick gå med bland 5 andra till finalen. Vi slutade 4:a  och när jag tänker på det så kan jag känna vad stolt jag var över min Pepsi.
 
Detta får mej att tänka på hur mycket det är som har hänt under alla de år som vi varit aktiva. Jag kan inte säga att det var bättre förr men jag kan heller inte säga att det är bättre nu. Bara annorlunda och det är väl så det ska vara kanske. Saknar ibland ambitionen som man hade att vara med överallt och nyfiken på allt nytt som kom, på ont och gott. Visst finns det en gnutta ambition nu också men inte alls på samma sätt, hungern saknas. Jag är i alla fall glad över att fått vara med om så mycket roligt och träffat så många trevliga människor och förhoppningsvis kommer jag även i fortsättningen få göra det men kanske i lite lugnare och mindre skala.
 
Nåja, flickorna har även idag varit ut på två skogsrundor, även det en bra sak med att vara sjukskriven, för jag ska ju röra på mej men lagom så att det inte provocerar ”mitt onda”, bara mjukar upp. Idag var det bra väder så det var riktigt, riktigt skönt att ge sig iväg i morse. 
 
Här kommer lite bilder från dagens rundor:
 
 
Flickorna ”läste posten” och letade bär och jag beundrar som vanligt ”julgranen” 
som står i mitten av bilden. Synd att den inte står på vår mark.
 
 
Idag syntes sjön mellan trädstammarna
 
 
Här nere brukar rådjuren hålla till. Mycket att lukta på tycker Greta.
 
 
Garbo gör Greta sällskap…
 
 
 
…medan Piga kollar berget där de också brukar hålla till
 
Ute på ängen fanns det tablettaskar!
 
Nu ikväll fick vi ett trevligt telefonsamtal. Jan Ytterberg, Ronjas husse, ringde och undrade om vi vill låna Ronja dels i november och dels över nyår. Själklart vill vi det! Länge sedan vi träffade henne nu och hon är alltid välkommen hos både oss tvåbenta och de fyrbenta. Det brukar ta en kvart så är hon inne i flocken och sedan märker man henne knappt.
 
Marith
 
 
 

131027 Äntligen!

Jag kan nu äntligen meddela att hemsidan är uppdaterad. Efter många om och men… Tanken var att jag skulle göra om den och göra den lite enklare men så har det inte blivit. Tiden räcker inte till riktigt men få se om det blir tid över framöver.
 
I natt var det ju dags att ställa om klockorna till vintertid. Det fungerade alldeles utmärkt utom att hundarna ville upp i vanlig tid så någon extra sovtimme blev det inte men inte alltför tidigt heller så jag ska väl inte klaga.
 
Morgonrundan kändes lite ruggig för dimman låg rätt tät.
 
 
Dimman låg som sagt var som ett luddig täcke över markerna
 
 
Det brydde sig inte flickorna om, det letade bär som vanligt.
 
 
Lite olika stilar…. Garbo
 
 
Piga hittade en tuva på stenen
 
Greta
 
Jag gick och funderade lite idag på morgonrundan. Piga har ju fått väldigt fin kritik för sitt sök på alla proven som hon startat på. Ändå har jag inte lagt särskilt mycket tid på just sökarbetet då det har fungerat mycket bra även de gånger vi tränat. Kanske är det så att det är tack vare deras letande efter bär som gör att det blir fenomenala på att använda näsan? Vem vet?
 
I övrigt har det varit en mycket lat och skön söndag. Inte många knop gjorda. Kanske börjar jag läar mej att koppla av till slut … eller inte. Jag har ju roat mej med datorn och hemsidan förstås. Vad gäller vädret så har det varit grått hela dan och nu i kväll regnade det men trots det är det +8,7 grader nu kl 10 på kvällen. Hoppas på uppehåll i morgon.
 
Marith
 
 

131026 Lite ”dagavill” men jag tror det är lördag idag

Det är lite märkligt men när man inte åker iväg och jobbar så blir man lite ”dagavill” (jämska för förvirrad över vilken dag det är)… Jag fick i alla fall klart för mej att det är lördag för jag visste trots allt att vårt barnbarn Melinda blir tonåring idag. Självklart har vi varit iväg och grattat henne. Märkligt vad barnbarnen blir stora och vad fort det går tills de blir tonåringar. Själva blir vi ju bara äldre på utsidan, eller hur?
 
Nåja, morgonen började lite ruggigt. När vi steg upp, flickorna och jag, regnade det. Vi sparade som vanligt en stund innan vi gick vår runda och hipp som happ så hade regnet slutat regna och det var faktiskt ganska skönt att på vår morgontur. Tyvärr fick jag göra flickorna besvikna idag för när vi skulle hämta ÖP´n så fanns det ingen. Vid en koll så hade tryckeriet haft en krasch så ingen i Jämtland hade fått tidningen på morgonen men den skulle komma under dan och det gjorde den faktiskt.
 
Jag hade lite småpyssel för mej på förmiddagen. Blomvattning och pyssel med blommorna, bäddade rent i sängarna, stoppade i tvättmaskinen och lite annat smått och gott som inte tär på krafterna. Min arbetsgivare för städningen ville ha min arbetsjournal för oktober de timmar jag jobbat så det fixade jag också.
 
När jag skulle fixa till mej lite för att vara presentabel när vi skulle åka och gratulera Melinda så kom vår snälla ”hustomte”. Han ville mäta lite i hundhuset där han ska sätta skivor på väggarna och bygga nya liggplatser till flickorna. Piga raserade ju mattan som satt på väggen i fjol vår och sedan dess har det sett mer än lovligt risigt ut men nu blir det snart tipp topp igen.
 
När vi så småningom  kom till Gällö så bjöds vi på ett ordentligt fikabord. Massor av gottis innan vi tog itu med de två tårtorna som Ann-Sofie hade bakat. Thord lät sig väl smaka av allt medan jag själv blev proppmätt innan jag nådde sista tårtbiten så den fick jag allt avstå. Ann-Sofie borde egentligen vara med i Sverige bakar, Ann-Sofie, både snyggt och gott!
 
När vi var på väg hem kom Göran och Kitty hem från skogen. En älg hade blivit skjuten, en ko, så dagen var väl rätt okey om jag fattade det rätt. Själv började jag fundera lite över hur vi klär oss i skog och mark. Göran hade en kammuflagefärgad jacka och byxa men en självlysande gul keps. Själv väljer jag ofta gröna kläder när jag ska ut och jaktträna flickorna men har gärna något vitt på armarna för att synas bättre när jag dirigerar. Hur är det egentligen? Vad ser djuren? Varför kammuflage/grönt samtidigt som något som verkligen syns? Någon som kan svara? När man börjar funderar så känner man sig allt lite dum, hur hänger det ihop egentligen? Jag vet förstås att när man är ute på t ex gåsjakt/andjakt då gäller kammuflage för hela slanten, t o m så målar man sig i ansiktet, men var kommer det nästan självlysande in när det gäller älgjakt t ex?
 
Nåja, efter en liten kortare kvällstur fixade jag middag till gubben och mej. Idag blev det lövbiff med potatis, morötter, paprika, rödlök kryddad med salt, peppra och timjan ugnsstekta i lite olja samt lite cremy peppersås. Behöver jag säga att det smakade faktiskt riktigt gott (trots att jag själv var kock).
 
Ha en skön lördagkväll vet jag!
 
Marith
 
 

131025 När man får oväntat besök…

Det blev lite sovmorgon idag också även om den inte blev så lång som den varit de senaste dagarna. Morgonrundan avverkades åter igen i rätt långsam takt. Lite bakslag för min del så det gäller väl att ha tålamod.
Greta lyckades storligen förvåna mej under morgonturen. De var alla lite utspridda i närheten letandes kvarvarande bär. Plötsligt fick både jag och Greta syn på några vita, guppande stjärtar och Greta drog förstås…. Men när jag blåste inkallning kom de alla tre som ett skott, alltså även Greta.
 
Efter frukost fixade jag Thords dator så nu kan han surfa som han vill…. och vill gör han ofta! För övrigt blev det lite småplock och småfix för att inte alldeles få lappsjuka. Inga större åthävor dock för det gäller nog att ta det lugnt.
 
Sjukgymnasten ringde och talade om att det hade haft möte med vårteamet och hon undrade om vi jag ville komma dit och själklart ville jag det. Fick tid den 7 november. Jag passade på att fråga hur det blir med Thord, han har ju inte fått någon tid sedan blansskolan avslutades men det skulle han visst få så vi bokade tid åt honom med den 8 november.
 
Innan maten ikväll tog flickorna och jag och gick en tur i skogen igen. Rätt skönt och riktigt vackert. Solen var på nedgång och lyste alldeles orange.
 
 
Solen och en glimt av sjön tittade fram mellan stammarna nu när löven har fallit
 
 
Alexisbacken i solnedgång
 
Våra solstrålar sitter och njuter i dagens sista solstrålar
 
Strax efter att jag tagit detta foto så fick flickorna springa lite som de ville en stund men plötsligt blev det ett ”himla liv”. Fick syn på en prickig hund tillsammans med mina tre (varav två höglöpande) flickor. Som tur var, var det vår grannes pointer Ricki (som är kastrerad). Blev en stund lite rädd att det var dalmatinern som inte är så där alldeles säker mot andra hundar. Visslade på mina flickor som kom som ett skott och Rick försvann mot det håll han kom ifrån. Skönt att det var han och att det gick bra! När man får oväntat besök alltså!
 
Nu pustar vi alla ut efter middagsmaten. Det blev lite extra gott till flickorna (lite överbliven köttsoppa i torrfodret)då det ju är fredag. Vi åt också gott, kokt potatis, rökt röding, romsås och sallad.
 
Thord ser rätt nöjd ut, mätt och belåten, parkerad framför TV’n  med datorn i knät
och ett glas vin vid sidan av.
 
Marith

131024 En ny slö- o slappardag

Att vara till hälften sjukskriven gör att man får rätt mycket tid över. När man är van att hela tiden vara aktiv är det lite svårt i längden. Idag blev det i alla fall sovmorgon IGEN!!! Börjar bli en vana nu men rätt skönt. Har varit så några nätter nu när jag inte har riktigt lika ont så sover jag bättre, ca 7 timma istället för 3 – 5/natt. Jag tror knappt det är sant är jag vaknar och tittar på klockan. Konstigt nog är jag fortfarande rätt trött tidvis men det ger väl med sig så småningom. Känner att jag är på rätt väg och att det blir lite mindre ont. Finns alltså hopp nu.
 
Morgonrunda i plusgrader (8) blev det också idag. Flickorna var lite lugnare och mindre vidlyftiga idag av någon anledning. Själv kunde jag hålla en lite högre fart än jag gjort på länge. Uppförsbackarna var förstås riktigt tunga även idag men som sagt var, jag känner att jag är på rätt väg.
 
Herr T hade fått löfte om lite ”spabehandling” efter frukosten och sedan bestämde vi att vi skulle göra en tur till Östersund. Jag hade några grejor som jag måste inhandla bl a ”konstgräs” till hundrummet (liggplatserna) för har vi tur så kommer vår ”hustomte” till helgen och fixar hundrummet. Annars blir det kanske helgen därpå. Då är det bra att ha alla grejor hemma så allt kan bli klart. Dessutom behöver vi en ny presenning så vi kan ta två pelletssäckar åt gången. Den ena måste då stå ute i skydd medan vi lossar den andra i källaren. Piga behöver en ny säck med hundfoder vilken dag som helst så det gäller även där att vara förberedd.
 
Thord har länge haft önskemål om en bärbar dator för att kunna sitta och surfa på. Den gamla är så långsam och seg och det går knappt att ta sig in på Facebook så vi tittade även på en sådan. Hittade en till rimligt pris så nu är det bara att tuta och köra så fort som jag installerat antivirusprogrammet….
 
Själv firade jag dagen med att klippa mej. Mycket välbehövligt. Som grädde på moset så blev det Thaimat till middag. MUMS! En bra dag men nu i kväll känns det i kroppen så nu är det fåtöljen som gäller. För flickorna är det soffan. Kan inte låta bli att tycka att de är bra söta och goa mot varandra. Piga är ju lite påverkad just nu för hon är i höglöp men också väldigt ”mammakär”. Tycker det är mysigt att få ligga nära:
 
Marith
 
 

131023 Varmt och skönt!

Idag var det riktigt varmt och skönt. 11 grader när vi gick morgonrundan. Visserligen blev det en ordentlig sovmorgon idag så vi gick nog inte iväg förrän vid 8 – ½9-tiden. Jag klädde mej rätt lätt, vis av gårdagens morgontur men jag fick knyta tröjan runt midjan för att inte svettas ihjäl.
 
Det bästa av allt var att vi såg ett enda snökorn på vår runda.
 
 
Grönt och skönt så långt ögat når
 
Även stigarna var helt snöfria.
 
Mitt på dagen tänkte jag att flickorna skulle få gå ut till hundgården en stund. De blir lite rastlösa när vi är ”snälla” och de får vara inne med oss. I går var det snö/regn och ruskväder så då fick de vara inne hela dagen även om det var rätt varmt då också.
 
Synen som mötte mej när jag skulle släppa in dem i hundgården var däremot inte så trevlig. Fattar inte att jag inte såg det i förrgår när jag hämtade dem… Det hade ju varit kallt några dagar så jag har satt på golvvärmen i hundhuset. För att inte elda för kråkorna så sätter jag då en frigolitskiva i luckan över natten. Denna hade jag glömt ta bort så det fixade de själva. De fixade lite mera också, var nog rätt kul att bita sönder gissar jag. Så här såg det ut:
 
 
Små, små frigolitbitar över hela hundgårdens första sektion…
 
En spade och en piassavakvast gjorde susen men det tog lite tid.
 
Själv känner jag att jag måste få sysselsätta mej med något som inte är kroppsligt tungt för det blir lite långa dagar annars. Idag tog jag och lagade till kålpudding. Det har jag inte gjort på 20 år tror jag. Passade på att göra lite mera än till middagen i kväll och det blev dessutom lite köttfärs över så jag tog och gjorde en köttfärslimpa med rårivna morötter i. Bra att ha framöver tror jag.
 
Medan detta puttrade i ugnen var det dags att gå en runda med flickorna igen. Tur att de roar sig själv så jag kan gå i sakta mak.
 
 
Piga var i sitt esse och hittade ett vattenfyllt dike som gick att bada i…
 
 
Bär plockades som vanligt
 
 
Även om det numera är rätt tunt med dem nu
 
 
Garbo måste kolla vad Piga hade hittat. Det luktade visst riktigt gott ur hennes mun.
 
Ett foto på Greta utan ”slips” se och häpna!
 
Idag ringde jag och beställde tid för Garbos operation av ”tutten” också. Passar ju bra nu när jag är sjukskriven så kan jag hålla ett öga på henne. Den sista oktober blir det. För övrigt har jag nu fått tillbaka min härliga Garbo. Har saknat henne hela säsongen faktiskt. Hon har varit splittrad och inte så kontaktbenägen, lite för mycket på tårna. Resultatet på hennes prov i Finland är ju också ett bevis på att det inte har fungerat men nu är hon min goa Garbo.
 
Igår när vi gick och skulle hämta posten och de som vanligt satt på vår väg medan jag gick över byvägen för att hämta tidningen så drog Greta och Piga över till grannen, trots mina protester!!! Garbo satt snällt kvar och tyckte att det bar sig dumt åt. Gissa vem som ensam fick äran att bära posten? Piga och Greta fick vackert finna sig i att gå i koppel tillbaka till huset.
 
I morse hann vi inte ens börja gå ner mot postlådan förrän de två stökfiorna drog iväg men denna gång stannade de inom 10 meter när jag skrek åt dem. Snopet för dem så fick det gå och sätta sig på bron och vänta medan Garbo och jag gick och hämtade tidningen. Det märks att de är i höglöp både Piga och Greta. Det verkar som det kliar i kroppen….
 
Jag ringde och beställde tid för mina sprutor i axlarna också men det fanns ingen tid förrän den 4 november. Blir ett par hårda dagar då… den 5 ska jag till tandläkaren.
 
Marith
 

131022 Horoskopet hade rätt. Tisdag blev en bra dag!

I morse ringde väckarklockan strax efter 6 då jag hade tid hos läkaren på förmiddagen. Det gäller att se till så man hinner med morgonrundan och allt annat som man bara måste. Klädde mej varmt som vanligt utan att titta på termometern… varmt blev det. Vädret hade blivit mildare så man blev en aning svettig. Tur man skulle hoppa in i duschen bara frukosten var överstökad.
 
Jag kom dit i god tid så jag fick vänta en stund men den som väntar på något gott… Jag fick träffa en mycket trevlig läkare som, hör och häpna (!) hade läst min journal så han var insatt i det mesta som drabbat mej. Det är nog många år sedan jag upplevde att någon gjort sig det besväret.
 
Efter en rätt noga undersökning av axlar och höft föreslog han att först och främst skulle jag på en ny röntgen, kallelse kommer. Sedan skulle jag beställa tid igen för att få sprutor i axlarna och så skulle han prata med vårdteamet (sjukgymnast bl a) och se vad mera som behövs göras för att saker och ting ska kunna bli bättre. Lite ändring i doseringen av mina värktabletter och medicin mot ”restless legs” blev det också, så nu kanske jag slipper det på kvällarna. Dessutom sjukskrev han mej 1 månad på halvtid (från städjobbet då det är det som frestar på mina leder).Känns faktiskt riktigt hoppfullt må jag säga. Jag som hade laddat för att vara tvungen att bråka för att få någon att lyssna och för att få lite hjälp. Tydligen finns det en och annan bra läkare kvar.
 
Hela förmiddagen gick åt då jag passade på att proviantera och hämta ut min nya medicin på apoteket. Dessutom hämtade jag ut paketet från Loobo med Ascorflex till Garbo. Sedan slöade jag ett tag och började så småningom fundera på om jag skulle ta en tur med flickorna innan maten men så fick jag se att det snöade för fullt. Hmmm… det blev fåtöljen en stund till men så såg jag att nu hade det slutat snöa. På med kläderna och ut med flickorna. Här gäller det att passa på tänkte jag. Hann inte långt innan det började regna! Inga regnkläder hade jag på mej heller så jag var lika blöt som flickorna när jag kom hem. Man skulle vara som dem…. glad för att kunna få gå ut oavsett väder. Det får en att tänka till lite…. Får nog vara glad så länge som jag tar mej fram så det gäller nog ta vara på alla tillfällen oavsett väder.
 
Igår fick jag ett mail från Kristina och Ronja med ett höstligt, härligt foto där Ronja ligger bland höstlöven. Måste förstås dela med mej:
 
Goa, fina Ronjagumman!
 
Marith