131128 Lite tomt här hemma idag…

Idag fick vi säga hej då till Ronja för denna gång men som tur är kommer hon snart tillbaka. Hon kommer att var hos oss även över nyår och det ser vi fram emot hela flocken. Måste plocka fram ett ett foto i repris på gogumman!
 
Goa fina Ronja.
 
Vi tog en morgonrunda lite tidigare idag så Ronja skulle vara välrastad inför resan hem till Segeltorp. Det var molnigt och grått och det snöade lite så det blev pannlampa och blinkhalsband. Så här såg det ut när jag fotade på samma plats som igår med utsikt över Sundsjön.
 
 
Lite mysigt är det allt med ljuspunkter. Lägg märke till ljust till högre, det var en timmerbil som kom.
 
När Kristina, Ronjas matte hade varit här och hämtat Ronja var det dags att ta itu med dagens uppgifter. Lite ”spabehandling” för Thord som hade tid på Remonthagen för Botoxbehandling så då gäller det att vara ren och fräsch och lukta gott!
 
På eftermiddagen kom även den tredje som skulle lämna anbud på köket men han ville ta sig en funderare om han vill lämna någon. Han brukade bara gå på löpande och behövde därför hjälp med att göra en offert. Naturligtvis fick han fundera men jag sa också att vi ville veta så snart som möjligt om han kommer med ett anbud.
 
Jag passade också på att gå runt och titta hur det stod till med tomten efter stormbyarna. Min eldningstunna hade dragit iväg en bit längre. Den hade stannat mot stenmuren. Dessutom var det lite andra saker på drift lite här och var på tomten.
 
Vitt och fint är det ju men nu får det inte komma mera snö på ett tag.
 
För övrigt tror jag att flickorna har saknat Ronja lite. Ser ut som om de tittar lite extra var hon kan vara. Rätt härligt ändå att det fungerar så bra, känns som hon tillhör flocken faktiskt.
 
Marith
 

131127 En helt vanlig dag… alltså både positiva och negativa händelser…

Ja dagen skulle visa sig att den skulle vara precis som så många andra dagar nu på sistone. Den började rätt bra med plusgrader när vi gick vår morgonrunda. Innan rundan så får flickorna mat och så här går det till.
 
 
Ronja lägger sig när hon väntar på maten…
 
 
Piga & Garbo brukar sitta som två ljus….
 
 
Vad Greta tycker om att sitta och vänta visar hon tydligt!
 
Äntligen!!!
 
Pigga, glada hundar fick jag med mej på morgonrundan men ingen kamera. Som tur var har jag ju telefonen med mej. Bilderna blir inte riktigt bra men de får väl duga.
 
 
Måste ju förstås ta en samlingsbild… Greta ser nästan ut som ”en katt bland hermelinerna”.
 
Jag tycker man ser rätt tydligt att de andra tre är släkt. Garbo och Ronja sitter tätt tillsammans och nog syns det väl att de är mor och dotter? Piga är ju förstås också rätt lika dem, eller är det bara jag som tycker de tro?
 
 
Det såg ut som om det skulle bli en riktigt fin dag, solen på väg upp.
 
 
Ett foto på Ronja i siluett
 
 
Sjön hade gått upp igen och låg nästan spegelblank
 
När Thord och jag hade ätit frukost var det dags för en timmes sjukgympa hade vi bestämt. Sagt och gjort, jag tränade efter mitt schema och Thord ställde sig på Crosstrainern. Bäst som vi höll på så fick vi besök. Vi har beställt fler offerter på köket och nu var det nr 2 som kom. Han hade rätt bra ideér faktiskt. Han föreslog att vi skulle ta bort överskåpen helt och bara ha bänkskåp. Detta tilltalar mej oerhört måste jag säga. Hoppas bara kommunen går med på det också. Tror att det skulle bli ett fantastiskt kök. Lättstädat, lätt att nå alla grejor och dessutom snyggt! Vi få väl se vad det kostar också. En del får vi ju betala för själva förstås.
 
Kristina, Ronjas matte ringde och frågade när hon kunde komma och hämta Ronja i morgon. Oj, oj vad fort tiden går. Det har ju varit så roligt att ha henne här och hon är så följsam och snäll så hon märks nästan inte. Bara när hon kommer och vill pussas och gosa.
 
Jag tänkte att jag skulle ta och klippa lite klor och se till så hon är snygg och prydlig när vi återlämnar henne och då passade jag på att ta mina egna hundar också. Tyvärr så upptäckte jag att det var dags för ett nytt besök hos Ejra igen för Garbo. En ny ”böld” hade dykt upp. Jag har funderat lite för Garbo har en tendens att komma och sätta sig alldeles tätt intill mej och trycka sig mot mitt ben så fort det är något som inte är helt ok. Det har hon gjort nu i två dagar. Jag har tittat på operationsärret varje kväll men inte sett något konstigt och inget annat heller men det var alltså detta. Hon har säkert känt av det innan det syntes för mej.
 
 
Så här såg det ut idag. Nästan som en ny ”tutte” som växt ut.
 
Ringde upp och fick skicka fotot till Ejra men vi blev tvungna att åka in. Detta resulterade i ett annat penicillin än det hon ätit och nu hoppas jag verkligen att det kommer att bli bra. Som tur var behövde vi inte betala något för besöket.
 
Strax innan vi skulle åka kom det stormbyar. När vi åkte in var jag väldigt glad över att det inte var ishalka för då hade vi nog blåst av vägen. När vi åkte hem hade det lugnat ner sig så jag trodde att det hela var över men pyttsan. När vi hade ätit middag och parkerat oss framför TV’n var det dags igen. Det blåste så kåken skakade. Strömmen gick och när jag tittade ut på bron hade en ampel blåst ner, vindspelet likaså. Dessutom hade ena urnan blåst ikull, detta trots att den är så tung att jag nästan inte orkar flytta den. Jag gruvar mej för att titta ut när det är ljust.
 
Vad gjorde vi då? Jo vi tände en massa värmeljus och det var faktiskt lite mysigt så vi passade faktiskt på att ta oss ett glas vin också. Det är ju ”lillördag”! Strax efter 9 kom så strömmen tillbaka och det var slut på myset. Alltså en helt vanlig dag i familjen Hemmingssons resident.
 
 
Marith

131125 Ibland är det tvära kast….

Ibland är det faktiskt tvära kast. Vi hade blivit lovade en tryckpump för vattnet av kommunen men det blev ändrat till att de skulle byta vattenledning istället. I morse ringde de och sa att vi kommer kl 10.00 och sätter in tryckpumpen, och det gjorde de faktiskt:
 

 

 
Så skönt att äntligen få lite fart på vattnet. Det har alltid varit så dåligt tryck på övervåningen men nu kan man duscha och känna att man faktiskt är nyduschad…
 
Hur som helst, morgonen började som vanligt men en tur för flickorna och mej. Idag hade Ronja och Piga ett race, om än inte alltför långvarigt, men det gick så fort så jag hann inte med att varken filma eller ta kort.
 
När det rasat av sig lite så passade jag på att ta ett foto på dem:
 
 
Bilden ljuger lite. Det ser ut som om Piga är mycket större än Ronja men så är inte fallet i verkligheten.
 
 
Under tiden hittade Garbo en hel tuva med bär som var kvar. Jippi!!!
 
 
Tro inte att du får ha dem för dej själv sa Greta.
 
I övrigt har det varit en lugn dag bortsett från att jag har suttit i telefonkö till försäkringskassan i 30 minuter x 2. Det värsta är att jag måste ringa dit igen i morgon…. Skit!
 
Marith
 
 

131124 Somliga har av- och på- knapp!

Apropå den diskussion på FB som jag nämnde i går diskuterades även hundarnas av- och på- knapp. För det mesta ligger de och sover när de är inomhus, förutom när det är dags för mat förstås. Ibland kan de också ha en liten ”lektimme” men de sköter sig bra. Inga stora åthävor inomhus. Antingen ligger de på golvet och slickar och tuggar på varandra eller också gör de som Piga och Ronja börjat med på sistone. Retas med varandra om ett märgben, bilderna talar för sig själva (ber om ursäkt för kvalitén, hade bara telefonen tillgänglit):
 
 
 
 
 
 
Just nu ligger de rätt samlade är i TV-rummet med oss och mår gott:
 
 
Greta, Piga och Garbo njuter av lugnet en lördagskväll
 
Ronja ser också rätt så avslappnad ut.
 
Jag kan förstås inte motstå lusten att visa Pigas sköna stil tidigare idag:
 
För övrigt har det varit en skön inomhuslördag. Tiden rusade och jag vet egentligen inte vart den tog vägen. Kanske berodde det på att det blev en rejäl sovmorgon. Vaknade kl 8.30 av att Piga försiktigt gav mej en puss… sedan fnös hon… Men nog var det en ganska söt väckarklocka trots allt. Då stiger man upp med gott humör redan från start.
 
Marith
 

131123 Nu är det helg igen!

Nu är det helg igen. Veckorna går så fort, så fort. Jag har nu varit hakvsjukskriven i en hel månad. Otroligt, men välbehövligt. Mina axlar börjar bli bättre och även höften så det känns att det går åt rätt håll. Nu är jag sjukskriven till den 15:e december och som det känns nu kan det finnas en chans…
 
Idag på morgonrundan, som var otroligt härlig med 0-gradig temperatur, lite moln men solen tittade fram lite här och där. Jag stannade och fotade flickorna lite då och då och efter ett sådant stopp så upptäckte jag helt plötsligt att en av smärtorna i min höft gav med sig när jag började gå. Helt fantastiskt! Det är ju fortfarande ont men på en betydligt lägre nivå. Känns som mina instinkter att i första hand stretcha och ”bolla knutar” är rätt väg att gå. Snart kanske jag är mogen att börja träna också men inte än. Måste få bort smärtan längsmed benet också först men även den börjar avta. Blir nog bra det här.
 
Hur som helst var det mycket härligt väder och jag tycker det är så kul att ta foton på tjejerna så här kommer en hel drös:
 
 
Ronja håller lite koll på vad Greta hade gjort. Nr 1 eller nr 2?
 
 
Flickorna hade full fart i benen. Jag tror att de också uppskattade den något varmare temperaturen.
 
 
Fortfarande letar de efter bär men Ronja har lite svårt att förstå deras farchination….
 
 
Så hon stannar oftast på stigen och betraktar vad de andra gör.
 
 
Här springs det kors och tvärs och letas…
 
 
Ronja var som vanligt lite bussjuk…
 
 
… medan Piga låtsades som det regnade…
 
 
Jag ser dej inte, så det så, tänkte Piga
 
 
Undrar vad det är där borta?
 
 
Okey då! Vi tar väl en liten dust om du så gärna vill….
 
 
Kom och ta mej om du vill, sa Ronja
 
 
Japp! Då gör jag det!
 
Ronja fick även busa med Greta idag och en mycket liten kort sväng med Garbo. Inomhus har Piga och Ronja lite olika saker för sig. I morse hade de dragkamp med en tuggmutt och nu i kväll hade de ett märgben som de bägge bevakade. Så fort den ena släppte det stal den andra det. Detta pågick säkert en halvtimme. Tror de hade det rätt kul och det var rätt kul att titta på dem.
 
Piga och Garbo ligger alltid i sofforna i TV-rummet. Ibland ligger även Greta där men hon ligger oftast på sängen i hundrummet. Ronja ligger på ryamattan bredvid sofforna (tror inte att hon är van att ligga i sofforna) men nu de sista dagarna har hon kommit på en bra idé. När Garbo och Piga sover som godast, smiter hon ut i köket och lägger sig i Pigas säng. Piga själv ligger oftast där bara när jag är i köket eller när vi sitter i matrummet så det funkar riktigt bra det där.
 
 
Ronja ser ut att må så gott!
 
Ronja var hos oss när jag köpte sängen till Piga som då var bara några månader. När jag ställde fram sängen var inte Piga särskilt intresserad men det var Ronja som snabbt parkerade sig i den. DÅ blev sängen intressant även för Piga och sedan har det varit en favorit.
 
Det har varit en massa diskussioner på Facebook om labradorens mentalitet och att uppfödarna inte vill diskutera den och inte tar hänsyn till den. Trådarna, för det har varit flera på olika ställen från samma person, har, vad jag kan förstå, gått ut på att för att man ska seriöst ska ta hänsyn till mentaliteten så är det bara mentalbeskrivningarna som är det allena saliggörandet. Något annat är man inte villig att lyssna på. Jag tycker förstås att det är så mycket mera än några fasta situationer som man utsätter hubndarna för olik saker, skrammel, spöken m m. Dessutom får föraren inte på något vis påverka hunden, man får alltså inte bete sig som man brukar utan ska vara passiv i alla situationer. Jag är inte 100 säker på att det är exakt rätt metod att få ett rättvist svar på mentaliteten på våra hundar då de är avlade på att läsa av föraren och vara uppmärksam på vad föraren vill. Här får man bara bete sig annorlunda mot vardagen. Jag tror att an kan se mentaliteten på andra sätt mycket bättre. Vi har MH-beskrivit hundar i kenneln, det ger kanske en fingervisning var svagheter och styrkor finns men som sagt, jag tror att det finns även andra sätt att läsa av vad man har för hund.
 
Hur som helst, jag visade ett foto (flera av er kanske har sett det redan) vad vi tycker de ska kunna klara av, och de gör de också. Det är lite svårt att se alla hundarna men det ska vara 21 stycken där. Fyra av tikarna löpte, varav en var i höglöp. Hur många hanhundar det var minns jag inte riktigt men det var minst 4 stycken.
 
Döm själva och trevlig helg!
 
Marith

131121 Nu är vintern här som det verkar!

I morse hade vädret hunnit ikapp årstiden tror jag. En titt på termometern visade på -8 grader. När flickorna och jag kom tillbaka från morgonrundan var det -11. Brrr… det tar nog ett tag innan man vänjer sig.
 
Idag hade vi tid för massage hos Jessica Massör, både Thord och jag. Flickorna fick följa med i bilen även idag. Som sagt var nyttigt att åka iväg och det inte händer något. Jag passade även på att proviantera men så klart glömde jag en del så det blir väl en tur in till Gällö även i morgon.
 
Det är tur att jag får möjlighet att gå hos Jessica för det kändes att det var precis vad jag behövde. Thord hade tiden efter mej så Jessica ”stal” 5 minuter av honom så hon hann göra färdigt det hon hade tänkt med mej. Hon använder ju också laser nu och det är nog inte alls så dumt. Vi diskuterade även det här med sjukgymnastiken och att det inte går så värst bra. Hittills har det blivit ett steg fram och efter varje pass, två steg tillbaka. Just nu kör jag bara stretching och bollar som jag trycker knutar med och det blir faktiskt bättre och bättre för varje dag. Jessica sa apropå att doktorn sa att det var pay back time angående min överrörlighet. Det är pay back time när det gäller smärtan också. Hon sa att jag har en mycket hög smärttröskel och har den varit lägre så hade jag satt ner foten för länge sedan….
 
Jag tittade på mina fötter när jag tog av mej skorna och inser att även där är det pay back time. I min ungdom (och en god bit längre upp i åldern också för den delen) så gick man ju i högklackat och med smala, icke fotriktiga skor. Därför ser mina fötter ut så här numera:
 
 
 
Det är lite svårt att hitta bra skor numera annars blir det ont, ont, ont!
 
Varnar alla ungdomar: Tänk på vad ni har på fötterna. De ska ju följa med hela livet är det tänkt så var rädd om dem.
 
När vi kom hem från vår utflykt var solen på väg ner. Sundsjön har börjat ”skråa på”. Det är inte is över allt men i vikarna där det är lugnt är det alldeles spegelblank, tunn is. Jag var tvungen att gå ut på altanen och ta ett foto för det var underbart vackert med en riktigt orange sol som speglade sig i den tunna isen på sjön. Vi kan ju se den nu sedan stormen Dagmar härjade här för några år sedan. Då blev skogen bakom vår granne en kalyta i stället och vi kan se en glimt av Sundsjön.
 
 
 
Är det inte tjusigt så säg. Ser nästan ut som om sjön brinner.
Marith

131120 En något blandad dag….

Denna dag har haft ett mycket blandat innehåll. Sovmorgon till halv 8, ljuvligt! Pigga och glada flickor på morgonpromenaden. Greta var lite ”alltför glad” när hon busade med Ronja. När hon tycker att hon får problem så kommer hon till mej och idag snurrade hon till och dunsade mot mitt onda ben. Det gjorde så ont så jag tappade nästan andan. Det tog en stund innan jag hämtat mej så pass att vi kunde fortsätta att gå. Det jag sa till Greta passar sig inte i skrift men jag tror hon förstod andemeningen:
 
Visst ser det väl ut som om hon ber om ursäkt?
 
Nåja, det blev lite lugnare sedan och Ronja riktade in sig på Garbo och Piga en stund i stället:
 
 
Här ligger Ronja och lurpassar på Garbo och Piga som kommer i full fart.
 
 
När de kom närmare var det anfall direkt.
 
 
Lite snopet att de inte var så intresserade av att busa….
 
Vi fortsatte vår runda och solen sken och det var lite ”nypudrat” på marken och i träden. Sundsjöns vikar låg alldeles spegelblanka av nattgammal is.
 
Vackert! Känns nästan lite lyxigt att man får bo på detta ställe.
 
Detsamma tror jag flickorna tycker. Det ser ut som det njuter i fulla drag:
 
 
Garbo och Piga
 
 
Goa, härliga Ronja!
 
I morse var det spårsnö så vi såg att det alldeles nyss hade gått en människa med två hundar men när vi vek av från stora stigen, för att gå den nedre vägen till Alexis, fortsatte spåren rakt fram istället. Flickorna fick springa lite lösa  men rätt som det var dök det upp något lurvigt, rödbrunt framför oss på stigen. Jag hann aldrig riktigt se vad det var för det tvärvände och försvann bakom kröken och Ronja, Greta och Piga satte efter. Blåste inkallning för allt vad jag var värd och visp var alla vid min sida. Garbo hade aldrig sprungit efter utan hon var strax bredvid mej hela tiden. Nåja, dumt att de satte efter men bra att de vände och kom med detsamma. Jag gick och kollade spåren och det såg ut att vara de små spåren efter en av de hundar som gått mot Alexis. Några människospår såg jag inte till på flera hundra meter så den hade nog varit på rymmen….
 
När vi kom hem och gick mot postlådan såg jag färska, fina spår på vägen:
 
Kan det vara Jösse som varit på besök?
 
För övrigt har det inte hänt särskilt mycket idag… Jag har under några dagar nu försökt att ringa till Z-trafik för att kolla hur det går med Thords ansökan om färdtjänst men utan resultat men idag ringde de själva upp. Jag började få lite kalla fötter för nuvarande tillstånd går ut den sista november. Hon som ringde hade lite frågor och när hon hörde att han går på sjukgymnastik fortfarande ville hon prata med hans sjukgymnast så jag berättade att det måste hon göra idag i så fall för HC har stängt torsdag och fredag. Det skulle hon göra och sedan skulle hon ringa upp och berätta vilket beslutet blev. Det gjorde hon och tack och lov så fick han sitt tillstånd som räcker i två år. Däremot fick han inte beviljat att kunna ha med sig sin permobil vid några tillfällen per år som vi ansökt om. Eftersom han kan kliva in i en bil själv så beviljas inte specialfordon… Synd men inte helt oväntat. Vi får vara glada att det övriga blev beviljat i alla fall.
 
Thord fick även besked om att kommunen inte kommer och sätta in någon tryckpump för vattnet. De ska byta vattenledning istället. Får väl tro på det då OM det nu blir av…. Verkar föga troligt att det sker i en blink i så fall, det är ju snart riktig vinter, inte gräver man väl då?
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
.

131119 Alla besked är väl kanske inte vad man önskar…

Efter en skön sovmorgon tog vi en tur i skog och mark som vanligt, flickorna och jag. Det går en aning lättare att gå så det känns som jag är på rätt väg i alla fall med kroppen.  Det är också Garbo som för första gången fick gå lös och ledig. Dock hade hon T-shirt även idag då det är en liten sårskorpa kvar. Det är bäst att ta det försiktigt.
 
Ronja och Greta busar lite men jag tror det är mest Ronja som tycker det är kul fast Greta ställer upp en stund. Piga och Ronja försöker också hitta ett sätt att busa på men det blir i bästa fall att de springer efter varandra med varsin pinne. Hoppas det kommer underfund om hur de ska göra snart, tror att de skulle kunna ha hur kul som helst. Filmade två små snuttar idag men tyvärr går dessa inte att lägga ut i bloggen, bara bilder.
 
Idag packade vi in oss i bilen allihop och gjorde en tur till Östersund för lite proviantering och till Tandsbyn för lite proviantering för hundaran. Flickorna trodde nog att det skulle bli något extra kul men tji fick de. Det kan vara bra att åka bil utan att det händer något också.
 
På kvällskvisten ringde läkaren och röntgenplåtarna visade att vänster höft var fri från artros i alla fall. Däremot hade höger höft blivit mycket sämre. Förklaringen till att jag får sen- och muskelinflammation är att muskler och senor försöker ”steloperera” höften och begränsa rörelserna för att undvika smärtan. Bägge axlarna var också påverkade av artros, den högra mer än den vänstra. Inte så roligt besked men det känns i alla fall bra att veta att det faktiskt finns en real orsak till att jag har haft så ont på sistone. Läkaren sjukskrev mej till mitten av december och om jag ska fortsätta med sjukgymnastik och om det inte känns bättre så blir det remiss till ortoped för eventuell operation. Få hoppas att det inte behöver bli så.
 
Just nu är det i alla fall lugnt i huset. Husse är på övervåningen och tittar på fotboll på TV. Garbo och Piga ligger i soffan och snarkar, Ronja ligger nedanför på ryamattan, även hon snarkar. Greta är på övervåningen med husse. Själv sitter jag i fåtöljen och tittar på Sommartider samtidigt som jag bloggar.
 
Marith
 
 
 

131117 Hela huset skakar!

Hilde körde hårt i natt. Vaknade två gånger av att huset skakade och det lät ungefär som om det var snö på taket som rasade av. Första gången var jag tvungen att lämna lopplådan för att göra en koll i huset. Allt såg ut att vara i sin ordning men jag hade lite svårt att somna om. Jag vaknade några gånger till, en gång med samma ljud som det jag nyss beskrev. Hundarna var också mycket ”kärvänliga” så jag tror att det var fler än jag som kände lite oro. Thord hade heller inte sovit så gott.
 
Det var lite spännande när vi gav oss av, flickorna och jag, på vår morgonrunda. Allt var lugnt men det blåste fortfarande men inga stormbyar precis.
 
Flickorna sköter sig alldeles utmärkt när vi går. Ronja är mycket noga med att hålla koll på alla så att ingen tappas bort. Hon drar inte iväg på några längre turer, vilket Piga kan göra, Som tur är kommer Piga som ett skott när jag visslar på henne men hon tycker att alla bär i närheten av stigen är borta så hon måste få göra lite större svängar….
 
 
Rätt vad det är så  hör det något som verkar intressant. Jag måste naturligtvis föreviga dem.
 
 
När vi kom hem igen gjorde vi en inspektion av tomten.
Det enda som inte stod där det skulle var min tunna som jag eldar löv och kvistar i.
 
 
Nu ikväll på vår lilla runda hade vi sällskap av månen.
 
Marith
 

131116 En välkommen besökare!

I morse fick vi fint besök. Ronja (Amamus Gallinago Media) med husse Jan kom strax efter frukost. Flickorna undrade förstås var hon hade varit. Lite omständiga hälsningar och pusskalas och lite skall och snurra runt lite hit och dit en stund. Men så småningom blev det lugnt. När vi satte oss för att fika lite innan Jan måste åka igen så hade lugnet lägrat sig.
 
Ronja tror jag känner sig rätt hemma här så när Jan gick tittade hon bara lite efter honom sedan kom hon in till köket där vi andra var. Jag passade på att gå en morgontur med dem. Jag hade hoppat över det denna morgon för jag visste att det skulle kanske bli lite jobbigt att gå två rundor tätt inpå varandra. Min uppfattning är att om de får röra sig lite fritt och busa lite och känna varandra på pulsen så fort som möjligt så funkar det allra bäst.
 
Det var inga som helst problem under promenaden. Först fick det gå fot en bit och sedan var det lite fritt för att rasta sig innan vi fortsatte men då fick bara Garbo gå fot.
 
 
Passade på att fota mor och dotter lite….
 
 
Här håller både Garbo och Ronja koll på vad Greta och Piga gjorde
 
Jag gjorde några inkallningar med visselpipa för att se att det fungerade även för Ronja och hon tittade bara på vad Piga och Greta gjorde och så gjorde hon som dem.
 
 
Ronja och Greta busade lite men det gick så undan så de fastnade inte på bild just då
men här är de lite lugnare
 
 
Ronja kollar vad Greta gör…..
 
… och hon letar bär som vanligt.
 
Det hade regnat under natten och det var ca 8 grader varmt. Snön hade mestadels smält bort men det var lite is kvar på stigen så jag är jätteglad att jag köpte icebugs. Så skönt att inte behöva halka.
 
För övrigt var det en lugn lördag och jag har under veckan som gått, hämtat lite ris i ”lagoma” doser, så nu var det dags att göra lite snyggt vid bron. Det blev enris i två amplar och lite gran- och enris i urnorna. Jag hade köpt en ny belysning med timer som jag passade på att testa. Den till de första urnan gick jättebra… inte den andra. Tyvärr fattas det grejor där batterierna skulle sitta så det blir till att klaga. Köpt på Rusta så det kanske inte är så konstigt… eller? När allt blir färdigt ska ni få se foto på det hela.
 
När jag kom in igen så skulle jag gå och sätta mej i fåtöljen med datorn i knät en stund hade jag tänkt. Pyttsan heller, den gick sönder. Som tur är, är Thord rätt klurig fortfarande på vissa saker så småningom fungerar den igen. Fåtöljen alltså! Datorn är det inget fel på (peppar, peppar).
 
När jag var in och tittade på Facebook så är det en hel del inlägg om gamla grånande labbar i en grupp. Måste förstås titta på några gamla bilder på våra hundar också och hittade denna:
 
 
Ture & Märta (Amamus Phalacrocorax Aristotelis & Amamus Pica-Pica)
 
Ture var Thords fjärde hund och Märta var min fjärde. De följdes åt genom hela livet. Ture föddes först och Märta kom sedan. De fick bägge vandra över regnbågsbron tillsamman, endast drygt 10 år gamla. De hade tyvärr bägge fel på leder och vid 10 års ålder började problemen komma så med omtanke om dem så fick det somna in innan det blev alltför tungt. Mycket härliga och duktiga hundar som lämnade ett stort tomrum efter sig!
 
Marith