131231 Nyårsafton!

Jahapp, så var vi här då. Årets sista dag. Jag måste säga att året har varit mycket blandat, både gott och ont. Mest ont på slutet… och i mitten…. och i början… Asch, strunt i det nu. Ska nog sammanfatta året som gått men kanske inte i kväll.
 
Dagen började inte så lovande. Jag vaknade halv 5 och kunde inte somna om. Vid 7-snåret gav jag definitivt upp till flickornas stora glädje. Vi poade på lite och begav oss sedan ut strax efter 8. Thord skulle få duschhjälp av hemtjänsten så jag tänkte vi skulle hinna hem innan den som kom, hade åkt igen.
 
Det första som mötte oss när vi började gå mot skogen var dessa spår…
 
 
Kanske lite svårt att se men de liknar väldigt mycket kattspår men inte borde de väl finnas långt ut i skogen?
 
När vi kom hem hade inte hemtjänsten ens kommit så jag började göra iordning frukost till oss. DÅ kom hon som hade kört vilse (i lilla Fjjällsta).  Vad jag vet är det bara två personer som inte hittat hit. Den första var personen från Försäkringskassan som skulle göra utvärdering om Thord behövde personlig assistans. Hon körde ordentligt fel för när jag via telefon fått henne att svänga av på vår väg upp till huset så lyckades hon köra till baksidan av huset, parkera, pulsa i djupsnö till framsidan. Inte konstigt att det blev avslag! Dagens besökare var alltså de andra… Ja ja, bra att hon kom i alla fall. Det jag däremot inte tyckte om var att hon gick med sina uteskor uppför trappen till övervångingen. Trappen är klädd med heltäckningsmatta! Kommer nog att riva i nästa gång för då är jag förberedd. Lite hänsyn kan man väl ta eller?
 
För övrigt kommer Ronja och Piga alltmer i samförstånd. Leker nu både ute och inne. Dessutom tävlar de om att ligga i Pigas hundsäng.
 
 
Den här gången var det Ronja som hann först….
 
… men hon hinner inte mer än lämna den så är Piga där och knör in sig.
 
Resen av dagen har varit lugn och behaglig. Har sopat bort de flesta måsten och njutit av dagen istället. Lite god mat ”kostade vi på oss” och lite senare kom Maud, Emelie och Andreas med Lady och Potifaren. Både Lady och Garbo löper, började nästan samtidigt och höglöpet närmar sig men än så länge går det mycket bra. Det blev iof lite kamp om sittplatserna i soffan men nu är det lugnt.
 
 
Det slutade med att 3 fyrbenta och 2 tvåbenta fick plats
 
 
Lady kom till mej och frågade om hon kunde få sitta hos mej…
 
Nu sitter vi och inväntar 12-slaget och det nya året 2014. Mitt nyårslöfte till er blir att jag kommer att köra igång min andra blogg, Svederkäringa, där jag kommer att ha min ventil vad gäller mina krämpor och bekymmer i stället för som det nu har blivit, en hel massa i denna blogg. Här ska jag bara försöka ha hundrelaterade händelser, funderingar och kommentarer så gott det går. Då kan man välja att slippa höra allt eländes elände… och mina jeermiader och jag kan skriva av mej en hel del. Det är skönt att ha en säkerhetsventil och få vädra ”skiten” ibland även om man långt ifrån skriver om allt. Blir nog bra det där, tror jag.
GOTT NYTT ÅR på er! Hoppas ni får ett ”smällarfritt” nyårsfirande.
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

131230 Årets näst sista dag…

I morse, på årets näst sista dag, var det faktiskt riktigt vitt utanför dörren. Det hade snöat under natten. Inte så hemskt mycket men så pass att det var några cm på backen och i träden. Inte för att jag är någon snöälskare men rent och snyggt ser det faktiskt ut och även lite ljusare.
 
Jag brukar sitta en stund innan flickorna och jag går en morgonrunda sedan de ätit frukost, så även idag. Det är lite roligt att titta på Ronja och Piga som ligger på golvet och leker.
 
 
De turas först om att ligga/stå överst….
 
 
…. men slutar med att….
 
 
… de bägge ligger och tuggar på varandra eller….
 
 
… som här, en tyggmutt…
 
 
… som är tillräckligt neutral att kämpa om.
 
Idag var det riktigt tur att jag tog med mej en krycka i stället för käppen för jösses vad halt det var! Det var tillräckligt med snö för att dubbarna på mina icebugs inte skulle nå ner till isen. Än slant vi hit och än slant vi dit, både hundarna och jag. Rena turen att jag höll mej på fötterna.
 
Det blev, av förklarliga skäl, ingen längre tur än till Alexisbacken. Det tog tillräckligt med tid ändå. Flickorna tyckte det var jättekul nu när det var härlig lössnö att pulsa i. Jag kunde förstås inte låta bli att ta lite foton på dem. Tyvärr blev Gretas foto så dåligt så vi får ta ett bättre nån annan gång istället.
 
 
Mamma Garbo
 
 
Flitig liten Piga
 
Goa Ronja eller ”Jonjon” som jag brukar kalla henne.
 
Lite andra bilder blev det förstås också.
 
 
Ronja & Garbo håller lite koll på vad Greta och Piga gör….
 
 
… men rätt vad det är ger de sig iväg alla fyra.
 
Efter vår frukost och lite stök här hemma så beslutade vi oss för att åka till Östersund och proviantera lite inför nyår. Greta, Garbo och Piga fick vara hemma i hundgården medan Ronja fick följa med oss. Jag tror att flickorna gärna ville få lite ”frihet” i hundgården medan Ronja kanske mer uppskattade att få följa med. Hon är ju inte van att var i hundgård och nu när det är kallt också så var det nog inte så lämpligt att testa heller.
 
Det var bilar och köer över allt. Man är allt lite dum när man ger sig in till Östersund sådana här dagar. När jag kom till Apoteket fick jag nummer 87 och den som expedierades just då var 64. På Systemet var det inte bättre, fullt med folk och trångt och bökigt… och framför allt varmt. Jag trodde ett tag där jag stod i kön, att nu svimmar jag. Det gick bra, men med nöd och näppe. Huvva!
 
När vi kom hem passade vi att hämta posten när vi åkte förbi brevlådan. Jippi! Brev från landstinget. Kallelse till ortopeden den 16 januari. Det var tydligen sant att jag ligger på prioritetslistan. Måtte det inte bli några bakslag nu då bara…
 
Marith
 
 
 

131229 Ännu en soffliggardag!

Idag blev det ännu en soffliggardag. Har inte gjort många knop idag heller. Vi sov faktiskt till halv 9, fast det är en sanning med modifikation. Jag vaknade kl 6 då Garbo spydde en gräskorv. Inte bara fördelar med lite snö, gammalt gräs tittar fram och tyvärr säger mina hundar mumsfillibabba till det.
 
Vi steg i alla fall upp och gjorde undan morgonsysslorna. En kortare morgonpromenade blev det för vi sparade den långa tills Ronja kunde vara med. Hennes husse Jan kom med henne vid halv 11 tiden. Efter den sedvanliga ”var har du varit uppsträckningen” av flickorna så låg de på golvet och tuggade på varandra. I alla fall både Garbo och Piga och Ronja. Greta var bara blöt på örona. Ronja är tydligen lika förtjust i Gretas öron som Potifar.
 
Mitt på dagen så tog jag med flickorna på en lite längre tur i skogen. Vilket uppskattades till fullo!
 
 
I väntan på att jag ska få på mej kläderna så de får gå ut någon gång!
 
 
Hopp och lek kommandot uppskattades.
 
 
Fullt bus!
 
 
…. men vart ska ni då?
 
 
Kommer du  tillbaka?
 
 
Då busar vi lite igen…
 
I övrigt har jag tillbringat dagen i fåtöljen med undantag för tillredning och intagande av mat och någon ytterligare rastning av fyrbenta vänner.
 
Nu är det riktigt lugnt i huset och när Ronja kom och ville hoppa upp i soffan så fick hon det.
 
Hoppas husse och matte inte har något emot det, men hemma är hemma och här är här så jag tror inte att vi ställer till med något. Ronja uppskattade stunden i soffan tillsammans med mamma Garbo men helt plötsligt var hon borta och Piga låg där i stället. Jag vet inte om Piga har ett tyst språk och bestämmer över Ronja eller om det var en slump. Det visar sig väl så småningom.
 
Marith

131228 En riktigt lat lördag mitt mellan jul och nyår.

Idag har jag inte gjort många knop inte. Elis skulle komma och hjälpa oss med att få in sista pelletssäcken vid 9… Jag sov till 8! Det blev en snabb frukost och rastningsrunda för flickorna och en snabb frukost för oss innan han kom. Efteråt satte jag mej i fåtöljen en stund…. Det blev en lång stund!
 
Mitt på dagen tog jag och flickorna skogsrundan i sakta mak. Ja det vill säga jag gick i sakta mak, flickorna for som små lysen över allt ett tag. Ingen snö som är något att tala om och springer de utanför stigen så är det inte ens halt. Dessutom finns det många ”tablettaskar” efter rådjur och hare.
 
När vi kom hem fick de gå till hundgården en stund. Själv satte jag mej i fåtöljen igen. Idag var den skön… När det började skymma gick jag ut och tände lyktan vid vägen och på bron till Hilton. Kunde inte låta bli att ta lite kort och föreviga även denna julhelg, sett lite utifrån:
 
 
Så här ser det ut vid entrén. Hoppas folk känner sig välkomna!
 
 
Bron vid ”Hilton”
 
 
Så här ser det ut från vägen.
 
Flickorna fick följa med in och sedan kröp jag in i duschen för att kvickna till lite. Det gick väl så där… Middagen bestod av rester från gårdagen men inte vilka som helst. Det var ungsstekta rotsaker, tjälaknöl och Cremy peppersås.
 
Sedan blev man proppmätt igen och därmed trött och däst. Då blev det fåtöljen igen…. Tur man har något att se fram emot i morgon. Då kommer Ronja och ska vara hos oss några dagar igen. Märkligt vad man fäster sig vid hundar som man får träffa med jämna mellanrum. Sedan gör det förstås inget att hon är rätt lik sin mor i sitt ”hundspråk” och även till viss del utseende.
 
Marith
 
 
 
 
 

131227 Vilken härlig dag!

Dagen började med sovmorgon till 8.30, hör och häpna. Hade en vaken tid mellan 5 och ½ 6 men sedan sov jag som en stock. Skönt!
 
Flickorna och jag halkade oss fram på morgonturen i skogen. Idel ishalka över allt men i skrivande stund snöar det så kanske, kanske är det lite bättre i morgon (eller ännu värre).
 
Efter frukost tog jag itu med att ringa först HC för att försöka få tid för nya sprutor. Tyvärr var inte min läkare i tjänst förrän vecka 3 så den 14 blir det dags. Sedan ringde jag ortopeden för att se om det gick att få vårdgarantin. Det behöver du inte sa den jag pratade med. Du har hög prioritet då du har kraftiga förändringar på mycket kort tid. Du får komma redan nu i januari men jag har ingen tid ännu men det kommer du att få inom kort. Jippi, kan man väl säga? Kanske får man lite hjälp snart.
 
Nya problem blir det förstås. Hur ska man fixa logistiken när man opereras och när man sedan blir sjukskriven några veckor. Hjälp till Thord får naturligtvis kommunen fixa men det lär ju bli som det blir…. Värre är det väl med huset och med hundarna. Kommer att behöva hundvakt några veckor. Finns det någon som läser bloggen som kan tänka sig att ta en hund eller fler? Hör av er i så fall. Skulle vara ytterst tacksam om det kunde lösa sig för jag tror inte att det kommer att fungera att lämna dem på hundpensionat tyvärr. Vi hoppas det löser sig på ett eller annat sätt i alla fall.
 
Fram på förmiddagen kom vår son Göran och svärdotter Ann-Sofie för att börja röja lite bland förödelsen som Ivar ställde till med. Idag stod stora granen på tapeten. Den var ju dubbel från början och den ena delen landade ju mot hundgården och hundhuset men utan att ställa till med skada. Den var redan nertagen och fixad men den andra delen måste ju också bort då det var lite ruttet i klykan mellan de båda träden. Så här såg det ut:
 
 
Rätt bra storlek på granen….
 
 
Först gällde det att såga på rätt sätt för att kunna få den att falla dit det var tänkt
 
 
Jag stod i säkerhet på balkongen och filmade och tog kort och Ann-Sofie på gården….
 
 
…. medan granen föll med ett stort brak med hjälp av lina till fyrhjulingen (med spel).
 
Efter väl utfört jobb åkte de hem och duschade och fräschade upp sig lite efter allt slit och tog sedan med sig Cassandra och Melinda hit igen för att äta middag. En riktigt trevlig kväll blev det. Det var ju ett tag sedan vi hade tid att sitta ner tillsammans och umgås lite.
 
Summa sumarum så blev det en riktigt bra dag som omväxling. Sådana dagar tar jag tacksamt emot flera av.
 
Marith
 

131226 Julen är här!

Ja det blev faktiskt jul trots allt. Vi var bägge glada att vi bestämde oss för att fira julaftonen hemma på tu man hand. Halt, halt var det på vägarna och båda var vi nog lika trötta. Flickorna fick sin morgonpromenad och sedan åt vi ”tomtegröt” till frukost. Enda dagen på året som det blir gröt till frukost här hemma faktiskt.
 
Vi brukar alltid ta en långtur med flickorna på julaftonen och då har vi alltid med oss lite glögg och pepparkakor. I år kände jag att jag klarar nog inte en långpromenad till så traditioner kan man alltid rucka lite på. Istället slängde jag ut 15 dummisar i snön ute på gården. Tyvärr så har det töat riktigt ordentligt och så hade det varit några minusgrader på natten så dummisarna landade väldigt ytligt. Detta innebar att de hämtade in dem snopet snabbt. Jag tror dock att de tyckte det var riktigt kul ändå även om de hade velat ha mera av det roliga. Lite glögg blev det till Thord och mej när det var klart i alla fall.
 
Lunchen bestod av lutfisk. Den brukar vi alltid äta mitt på dagen för vi tycker det är så gott med lutfisk. Har vi den tillsammans med allt annat på julbordet så kan man inte riktigt njuta av den.
 
När vi ätit färdigt var det dags för Kalle Anka. Det är en tradition som jag tror att vi aldrig ruckat på. Det var så otroligt skönt att sitta ner i lugn och ro och vi var nog rätt trötta bägge två. När det hela var över tittade jag på Thord. Det såg ut som han sov… Då tänkte jag att jag skulle gå upp på kontoret och hämta några uppgifter som jag behövde för att installera Pandas virusprogram på Thords dator som jag lovat för flera veckor sedan.
 
När jag gick förbi sovrumsdörren såg sängen så inbjudande ut att jag tänkte att jag skulle lägga mej och vila en liten stund…. Det blev drygt en timme! Thord hade sovit lika länge nere i sin fåtölj. Detta har aldrig tidigare hänt mej förr men å andra sidan tror jag inte att jag har känt mej så trött och slut heller. Har svårt att sova på nätterna igen då höften värker så jag blir tokig. Ska ringa till HC på fredag och höra om det inte är dags för sprutor igen.
 
Vårt julbord var också lite mindre än vanligt. Eftersom vi skulle vara själva var det bara det som vi absolut ville ha.Trots det blev vi otroligt mätta och dästa så fortsättningen av kvällen tillbringade vi förstås i fåtöljerna.
 
På juldagen kom familjen Barkar. De kom på eftermiddagen så förmiddagen ägnade jag åt att ordna en skattjakt till dem alla. Eftersom de inte fick sina julklappar på julafton tyckte jag att det kunde vara kul med något lite extra istället. Maud och Lars hade sin egna ”bana” och Emelie och Andreas samarbetade på en annan bana. Den första julklappen öppnade de inne efter att de fått lite fika när de kom. I paketet fanns bl a ett kort med ledtråd till nästa julklapp. När de hittat det låg det ett kort med ledtråd till nästa o s v. Lite huvudbry fick de allt och jag tror att de tyckte det var rätt kul, i alla fall hoppas jag det.
 
Middagen var också traditionsenlig. Hargryta. Alla åt med god aptit och mätta och belåtna tog vi det lugnt resten av kvällen.
 
 
Lars och Maud pustar ut efter maten….
 
 
Andreas ser heller inte ut att vara missbelåten…
 
 
… och Emelie lika glad och go som alltid.
 
Idag har det varit full rulle. Maud och jag gjorde sällskap på morgonrundan. Det var svårare än normalt att gå då det var hur halt som helst. Käppen fick följa med och det var jag ytterst tacksam för, annars har jag nog inte kommit hem igen idag. Det hade blåst rätt kraftigt i natt så jag fick ställa några saker tillrätta utomhus när vi kom hem. Tomten och korgen, som står på bron till Hilton tillsammans med en lykta, hade flyttats ett antal meter därifrån. Lyktan med sitt brinnande ljus stod konstigt nog kvar på samma ställe.
 
När vi kom hem var hemtjänsten här och hjälpte Thord med duschen. En mycket trevlig person som var fd Fjällstabo. Tyvärr blir det inte hon som kommer nästa gång, hon skulle vara barnledig ett tag. Hoppas det blir någon lika trevlig i alla fall.
 
Nu blev det snabba ryck för att fixa lite brunch innan vi skulle åka till Östersund allihop. Maud och Lars bjöd oss och Lars mamma, Anitha, på bio, 100-åringen som kröp ut genom fönstret och försvann. Bion började 12.15, enda föreställningen under dagen som fanns där vi kunde sitta tillsammans. Vi hade ju en förhoppning om att det skulle vara lite lugnt på stan och lätt att hitta parkering eftersom det var relativt tidigt på dan. Tji fick vi! Det var knökfullt över allt. Mellandagsrean förstås! Jag lämnade av Thord och Lars lämnade av Anitha, Maud, Emelie och Andreas och sedan åkte vi och letade parkering. Lars ställde sig på en ”icke parkering” på parkeringen och något annat fanns inte så han föreslog att jag också skulle göra det. Sagt och gjort!
 
Smilbanden och skrattmusklerna fick sig en ”duvning” under filmen. En hel del uttryck kommer nog också att leva med ett tag, t ex ”Det finns vissa fördelar med att vara död ibland”. Den som sett filmen förstår också vitsen med det hela. En lättsam och rolig film alltså!
 
När vi skulle hem hade någon parkerat tätt intill mej vilket innebar att det för mej blev omöjligt att ta mej ut. Hatar sånt krångel!!! Som tur var kom Lars som en räddande ängel igen och hjälpte mej. Jag säger som jag ofta brukar säga, ”Duktiga Maud som såg till så att vi fick en både trevlig och hjälpsam (bland andra goda egenskaper) svärson.
 
Potifar har haft det lite jobbigt då både Lady och Garbo löper. Visserligen bara några dagar sedan de började men igår kväll ville han inte äta upp och Maud ställde maten som blev över på bordet i köket. Gissa vem som hade ätit upp hälften under natten? Greta förstås! Matvraket! Få se hur det blir till nyår då de kommer igen (alla utom Lars som jobbar). Dessutom kommer Ronja att vara här så nu har vi bara roliga saker att tänka på en stund.
 
God fortsättning på julen hör ni!
Marith
 
 
 
 

131223 Dan före dan!

Trodde det skulle bli en riktigt bra dag idag. Granen tog jag ju in och klädde igår (ej traditionsenligt) och hyacinterna planterade jag i förrgår så det doftade faktiskt riktigt gott av jul, nästan så julstämningen infann sig.
 
 
Hyacinter luktar faktiskt riktigt ljuvligt!
 
 
Efter morgonrundan som faktiskt blev lite längre än det blivit senaste veckan så hade jag ett viktigt telefonsamtal att ringa. När jag fick beskedet om att ortopeden mottagit min remiss så stod det att det skulle ta 4 månader och då har jag rätt till alternativt vårdval. Där fanns också ett telefonnummer som man skulle ringa i så fall, öppet 8 – 15 med kösystem. Ringde förstås så fort jag kunde och fick uppgift att de skulle ringa upp kl 11.05. Passade på att städa toaletterna under tiden jag väntade men ingen telefon… Skulle kolla klockan på telefonen och upptäckte missat samtal! Fr..b telefon! Jag hade kommit åt knappen på sidan som ställer ljudet. Ljudlöst! Inte första gången heller! Grrr… det finns mycket bra med moderna mobiltelefoner men just detta att det är så lätt att av misstag stänga ljudet gillar jag inte! Ringde förstås upp igen…. Kösystemet stängt för julhelgerna. Bara akuta ärenden behandlas, återkom gärna efter helgerna.
 
Hmm… hopp det var det det. Så såg jag att jag hade ett till missat samtal. Det var från hemtjänsten. Thord skulle få städning av 2 rum och kök var tredje vecka! Inte alls vad vi kommit överens om. Fick ringa upp min kontaktperson på kommunen igen och efter lite om och men så blev det ändrat till att Thord får hjälp med dusch två gånger i veckan istället.
 
Fortsatte att stöka lite här hemma och det ena efter det andra krånglade. Bl a skulle jag uppdatera hemsidan i kväll men det strulade med överföringen så jag höll på att bli tokig. Inte min lyckodag precis men nu måste väl allt strul och skit vara över. Nu tänker jag i alla fall fira lite jul.
 
Just nu ligger flickorna i soffan och sover sött.Thord och jag har precis avsmakat årets julskinka.
 
 
Mmmm… det var riktigt gott, och med lite julmust till som pricken över iet.
 
Nu till sist vill vi bara önska er en riktigt God Jul!
 
 
Marith & Thord

131222 Det närmar sig

Hvva vad tiden går. Snart är det julafton och all planering spricker….
 
Morgonrundan med flickorna avverkades som vanligt. Stack iväg vid 8-snåret och innan vi gick tittade jag ut och tyckte det såg mörkt ut men vi brukar ju gå vid den tiden och någon pannlampa brukar inte behövas. Tyvärr var det rätt mörkt, troligen för att det var helmulet, så den skulle ha följt med. Vi fick treva oss fram en bra stund innan det började ljusna så pass att man kunde gå obehindrat. En bit av vägen hade de faktiskt kört med skoter och där var det ganska bra att gå.
 
 
 
En fyrhjuling hade också kört där, hoppas det blir fler gånger så spåret blir hårt.
 
Idag blev det mycket som blev ogjort men ett besök hos Jessica Massör för både Thord och mej lyckades vi få till i alla fall. När vi kom hem hade visst tomten varit på besök. Det låg en  hel hög med godsaker på bron. Tusen tack Pelle & Kicki. Ni är otroliga!
 
Efter middagen ikväll klädde jag julgranen som jag tog in när vi kom hem. Det var plusgrader ute och den hade stått skyddad mellan hundhuset och bryggstugan så den behövde inte stå och tina av som det oftast brukar vara fallet.
 
 
Så här blev den färdigklädd
 
 
Flickorna hjälpte till… Nej då, motvilligt men lydigt poserade de framför granen när jag bad dem.
 
Det blev i alla fall överraskningarnas dag för jag fick även ett trevligt telefonsamtal idag. Vi ska bli bjudna på bio, 100-åringen som kröp ut genom fönstret och försvann. Kul! Vi satt och funderade och kom på att det är nog 15 år sedan vi var på bio sist. Då var det Titanic. Tusen tack Maud o Lars!
 
I morgon ska jag försöka städa av lite och göra jul. Sista uppgiften blir att griljera skinkan som provsmakas så där lite halvjummen på kvällen.
 
I år tänker vi också fira jul själva här hemma. Både familjen Maud och familjen Göran har bjudit hem oss men vi känner båda att vi vill hålla oss hemma och bara poa på lite i lagom takt istället. Maud med familj kommer hit på juldagen och vi ska väl försöka få till någon dag i helgerna som Göran med familj också har tid att komma en sväng.
 
Marith
 
 
 
 

131220 Redan fredag?

Usch vad tiden rusar. Jag vet inte hur det kommer att se ut hemma hos oss när det blir jul för det blir inget gjort. Det är lite knepigt att ta det lugnt och förståndigt när samvetet och alla krav som man har på sig själv nästan slår knut på en men det blir nog jul ändå skulle jag tro.
 
Idag har jag i alla fall tagit hand om de två hararna så nu ligger de flådda, styckade i mjölk för att bli möra, goa och lättstekta i morgon.
 
Flickorna fick sin morgonrunda på samma sätt som det gjort nu några dagar. De verkar fortfarande nöjda men det är lite svårt att ta några foton då det är rätt mörkt trots att vi går vid 8 tiden.
 
 
Trots att månen lyser så längtar man tills ljuset kommer tillbaka….
 
… och då menar jag inte lysande ögon som gör att det ser ut som om man har spökhundar…
 
Idag kom bekräftelse på remissen till ortopeden… väntetid ca 4 månader. Tydligen har man då rätt att vända sig till någon annan… Får se hur jag gör, kanske jag ska kolla om man kan få komma på kort varsel om det blir återbud någonstans. Får fundera lite för så här vill jag ju förstås inte ha det.
 
Thord var på sjukgymnastik idag och fick besked om att nästa gång blir inte förrän den 17/1 -14. Hm, det gäller att hålla honom igång här hemma då. Inte det lättaste, har fullt sjå med att hålla mej själv igång med sjukgymnastiken.
 
Jag skjutsade honom till Bräcke och under tiden fick flickorna vara i hundgården. De fick lite märgben som de älskar och som håller dem sysselsatta i flera timmar. Det var tur det för jag hade naturligtvis glömt ta bort frigolitluckan i hundhuset. Det hade de själva gjort men denna gång hade de inte rivit sönder den i småbitar. Bara plockat ur ”handtaget” och lagt den på bron intill hundhuset. Kloka flickor det där!
 
Marith
 
 
 
 

131119 Det finns inget ont som inte har något gott med sig….

Man brukar ju säga att det inte finns något ont som inte har något gott med sig brukar man säga. Kanske stämmer det…. i mitt fall en liten, liten tröst i tillvaron.
 
Jag har nu pratat med 3 handläggare på Försäkringskassan, min chef på Kommunen, och ”min vårdkoordinator” och resultatet av min sjukskrivning blev följande. De första 43 dagarna som FK betalar ut blir på 1/4-del, alltså en förlust för min del på ca 12 000,- efter skatt. Eftersom beslutet kom så långt efteråt gick det inte att göra något åt de dagarna. Fr o m den 16/12 blir jag även sjukskriven 1 timme/vecka som PA vilket innebär att Thord får en ersättare för mej den timmen. För att det ska fungera på ett bra sätt blev det bestämt att hemtjänsten kommer hit 2 timmar varannan vecka och tar hand om golven. DET har jag ju förstås inget emot då det är ett av de moment som är besvärligt. Så…. det kanske är så att det finns inget ont som inte har något gott med sig.
 
För flickornas del händer inte mycket just nu. Morgonpromenaden är fortfarande kortare än vanligt. Jag klarar inte riktigt backarna just nu även om det faktiskt kändes bättre i morse så mitt nya sällskap käppen fick stanna hemma. Få se hur det känns i morgon, kanske blir det en längre tur då. Tidsmässigt blir det ingen skillnad för flickorna. De får ju springa lite som de vill (frihet under ansvar) när vi kommer till skogen och min förflyttning är ju långsammare än tidigare så jag tror inte att det har någon större betydelse för dem.
 
De är i alla fall lyckliga när de får tillbringa några timmar i hundgården. Det har ju varit bra väder också så de trivs väldigt bra. Verkar som de är mycket nöjda med renoveringen av hundrummet där ute.
 
Julstämningen har lite svårt att infinna sig här hemma men vi får väl ta igen det nästa år om saker och ting ordnat sig till dess. Dosen av levande ljus och brasa i öppna spisen fick vi ju i överflöd förra helgen….
 
Marith