130816 Finlandsäventyr fortsättning och lite annat

Det går lite smått med berättelsen om vårt äventyr i Finland men det har inte blivit så mycket tid över tyvärr.
 
Lördag morgon
 
Vi fick ”sovmorgon” för provet började inte förrän vid 9-tiden. Det var lite kylslaget, bara 7 grader på morgonen och så här såg det ut när vi gick vår morgonrunda, flickorna och jag.
 
 
Dimman steg från vattendraget ….
Det kändes nästan lite magiskt där vi gick på bron på morgonkvisten.
 
Egentligen skulle jag ha börjat berätta om vår start i Ekl som vi började provdagen med men det sparar jag till i morgon (kanske). Idag tänkte jag istället berätta lite om Molli och Maria som startade i NKL. Det var så trevligt att äntligen få träffa dem och se dem i arbete. Resultatet av jaktprovet kanske inte blev det Maria hoppats på men så är det, hundar är hundar och ibland blir det lite ”tok”. Något pris blev det tyvärr inte men för vår del var det ändå mycket trevligt att få se henne i jobb. Här kommer lite bilder från lördagen.
 
 
Här möter de domaren (typisk ”Garbopose” av Molli)
 
 
Redo för ett fältsök som gick dels på hårdbacke dels på sumpmark med vattenspeglar.
Ingen lätt terräng med andra ord.
 
 
Här kommer en kråka
 
 
Här är de på väg till vattnet…
 
 
Redo för vattendirigering! Jo, ni läste rätt.
 
 
I Finland har man dirigering på NKL-hundar.
 
 
Inget lätt vatten  var det heller.
 
 
Efter vattendirigeringen var det dags för vattenmarkering.
 
 
 
 
Den första kom in men den andra blev kvar….
 
 
Tyvärr fick vi inte höra kritiken då man bara gav den på finska.
I helgen ska jag försöka komma till skott och berätta om de två EKL-proven och ÖKL-provet. Jag har lite foton kvar att bearbeta så det tar sin lilla tid.
 
Innan dess ska Piga och jag starta i Lit i morgon. Vete sjutton hur det kommer att gå. Känns så där, skulle väl egentligen strukit mej men å andra sidan har vi betalat och pengarna får vi inte tillbaka så vi kan ju i alla fall ta det som en träning. Självklart startar vi i första par! Kanske bra det så hinner man inte gruva sig men jag hoppas att jag får lite pirr i magen när vi startar så jag är lite alert. I Finaland infann sig aldrig den känslan varken när jag startade Piga eller Garbo.
 
Vi har ju tränat en hel del nu när Maud har varit här några dagar. Så mycket enklare och trevligare när man är två. Hundarna har skött sig och man känner att det blir lite framsteg. Idag har vi tränat fält på ”surmyr”. Blev också en land- och en vattenmarkering och ett enkelt linjetag.
 
Ett arbetspass har jag också hunnit med under eftermiddagen. Det känns som om det varit full dag idag.
 
Thord har varit på sjukgymnastik idag för första gången på mycket länge. Det har ju inte funnits tider och de tider som har funnits har inträffat när vi har varit bortresta så det var på tiden. Han kom hem, rätt glad i hågen. Träningen hade gått bra och dessutom hade han med sig ett papper som han visade. På det stod det: I Bräcke ramlar vi inte! Han hade blivit inbjuden till en träningsgrupp för att jobba med balansen. Kanoners! Synd bara att det inte kom efter att han bröt lårbenet i vintras. Då har det säkert varit lättare för honom men bättre sent än aldrig. Det kommer att pågå i 10 veckor och de första veckorna är det två gånger per vecka. Precis vad han behöver!
 
Maud med följe åkte hem strax efter att jag åkt för att jobba. Jag kände när vi gick vår kvällsrunda, flickorna och jag, att nu är det tomt i huset! Vi har under de senaste 14 dagarna haft sällskap så det känns nästan lite sorgligt. Jag tycker om att ha folk omkring mej och det är så trevligt att kunna utöva sitt fritidsintresse med sin dotter. En dotter med ett hjärta av guld! Tack för härliga dagar Maud och det gäller naturligtvis även Emelie och Andreas. Så härligt när ni är här!
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × ett =