130830 Det började lite grått….

Morgonrundan började i ett grådis. Det dröp av fukt från träd, buskar och gräs:
 
 
…. men nog är det något visst med hösten?
 
 
Flickorna uppskattar gräset oavsett väder.
 
 
Alexisbacken var ordentligt dold i dis idag
 
 
Men nog gör naturen sina egna konstverk?
 
 
En riktig trollskog …
 
Flitig liten Piga ser onekligen liten ut i den stora skogen trots sina modiga 23,4 kg.
 
Det är faktiskt ganska skönt med morgonrundan oavsett väder. Enda problemet är att det blir rätt halt när det är fuktigt. Idag gjorde jag världens vurpa och landade med min onda höft på en sten. Som tur var var hade den ”stoppning” av mjuk mossa annars vete gudarna hur det hade gått. Trodde att ”Nu är det kört”, men när smärtan domnade bort och jag började röra på mej kändes det faktiskt bättre än det gjort innan. Hmmm… Det kan jag ju inte klaga på. Det har för övrigt också blivit bättre med artrosen i både axel och knäna. Det går lite i skov men jag tror faktiskt att det är mycket collagenets förtjänst. Har ätit det 1 månad nu och det känns som om det hjälper. Det är bara att hoppas att det är så.
 
Efter frukost åkte jag och hundarna till Roland & Berit för att hämta hundmat och för att Piga skulle få träna lite markeringar. De har långa rader av vinbärsbuskar och i övrigt bra marker för att träna markering. Hon skötte sig godkänt tycker jag. Lite knepigt var det förstås att lista ut i vilken rad av vinbärsbuskarna dummisen hamnade men hon höll sig i området och jobbade. Jag såg också hur hon tog lärdom av varje markering. När vi gjorde om blev det bättre och bättre. Två gånger fick vi ”gör om gör rätt” men i övrigt löste hon sina uppgifter. Roland körde Garmin på några markeringar också.
 
När vi åkte hemåt stannade vi vid Loktjärn och både Garbo och Piga fick ett par vattendirigeringar och en landdirigering. Gick rätt bra förutom att jag lyckades ”sulla bort” en dummis igen för stackars Garbo. Tur att hon är så säker så det fungerar ändå. När hon letat och letat runt hela ön så satte jag ner henne mitt på ön och så fick hon en markering i stället. Nästa dirigering gick hon ändå glatt och villigt rakt ut tills hon närmade sig land och tog därefter styrning fram till dummisen som för säkerhets skull låg på land denna gång.
 
Nu blev det brått att komma hem för det var dags för mej att åka och jobba. Idag kom chefen in och undrade om jag var ledig tisdag kväll. Hon ville nämligen bjuda på middag i  Östersund då. Kul!
 
Marith
 
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + fjorton =