131201 Första advent är här!

Nu har vi avverkat den månaden som vi förr ansåg vara en lång och dyster månad men med åren har man fått omvärdera detta. Den har bara svitchat förbi… De här sista dagarna har det inte hänt så mycket. Inte annat än att vi igår hade lite middagsgäster. Det blev en riktigt trevlig kväll som faktiskt gick in på denna dag innan gästerna avvek och den Hemmingssonska flocken somnade sött i lopplådan.
 
I morse hade jag tänkt ta lite sovmorgon. Hade ställt klockan på halv 8 men halv 6 vaknade jag av att det blåste. Låg och funderade, vred och vände på mej. Tänkte på amplarna som förra gången det blåste åkte i golvet på bron och gick sönder och som jag nu ersatt med nya. Tänkte också på lyktorna med tända ljus som stod på stenen nere vid vägen och på bron till ”Hilton”. Sedan hörde jag hur våra element susade, pannan hade nog stannat. Vi halv 7 hade jag inte lycktas somna om så det var bara att stiga upp och kolla läget. Lyktorna hade bägge klarat sig. Åker de i backen brukar det bli besök hos glasmästaren, det har hänt ett antal gånger tidigare om åren. Nu ställde jag undan dem för säkerhets skull. Plockar väl fram dem igen i morgon tror jag.
 
Pannan hade stannat, slut på pellets. Det var till att fylla på och även att aska ur pannan så det blev inte precis en skön söndagsmorgon men man har sig själv att skylla. Hade jag tittat igår så hade jag ju fixat det då istället.
 
Idag hade vi avslutning på samträningen och vi träffades hemma hos oss. Vi var 5 tappra hundförare och en ”funktionär” och en som höll Thord sällskap framför TV där det var skidåkning bl a.och först gjorde vi ett pass med stadge- och passivitetsövningar vilket de skött över förväntan bra.
 
Sedan gick vi ner till kalytan nedan för oss och körde lite markeringar. När det var klart gick vi in till oss och drack glögg/kaffe och käkade lussekatter och pepparkakor. Det var riktigt skönt att komma in i värmen och även få lite värmande i sig för det var väldigt blåsigt även om temperaturen låg runt nollan.
 
När vi fikat var alla sugna på lite mera träning trots vädret så vi begav oss ut i skogen igen. Nu körde vi ett fält och man valde själva om man ville köra i par eller ensam och hur många dummisar man ville ta in.
 
Flitig liten Piga var med hela tiden medan Garbo endast var med på markeringarna. Jag ville inte köra henne mer då hon fortfarande äter penicillin. Piga skötte sig mycket bra på passivitets- och stadgeövningarna och även dubbelmarkeringen satt där de skulle. Garbo fixade också sin dubbel fullt godkänt.
 
 
Mina fina flickor sitter och tittar intresserat när de andra markerar
 
Pigas fält var dock inte som man brukar se henne. Hon gick som sista hund och ensam då alla andra hade kört. Vi hade två fält, ett på var sida om en stig. Den ena sidan var lite mindre än den andra och vi lade ut 4 på var sida till Piga. De andra hade 5 på varje sida och de som gick i par tog in tre på den ena sidan och två på den andra sidan vardera om de ville. För Piga blev det en kvar på det ”stora” fältet trots att hon hade varit i rätt område. Lite snö, stark vind och kalla dummisar gjorde väl sitt till. Hon gjorde nog så gott hon kunde, lillstumpan.
 
Tyvärr blev jag alldeles färdig i både ryggen och höften trots att jag inte ”funtionerad” något. Har lite dåligt samvete när andra får jobba och slita och jag själv inte har möjlighet att göra något. Tröstar mej med att jag ”köpte mej fri” med att bjuda på fikat i stället.
 
När alla hade åkt skulle jag helst ha velat gå och lägga mej kände jag men det fanns en rolig sak till på agendan. Tog lite värktabletter,vilade en stund och sedan var det bara att bita ihop lite så bar det iväg till vår dotter Maud som fyller år i morgon. Där blev det förstås tårta och kaffe. Vi fick också träffa deras nya familjemedlem, Chili. Rätt söt faktiskt men väldigt svår att fånga på bild:
 
 
Först låg hon platt på mage….
 
 
… sedan låg hon lite retfullt på sidan….
 
… för att till slut låta oss få se framsidan någorlunda bra.
Dock ser hon lite ilsk ut men det var hon inte, mest bara lekfull.
 
Hemfärden var lite jobbig då det hunnit bli mörkt och det var riktigt spårigt på vägen. Jag har nu i flera år svurit ve och förbannelse på E14 som de saltar mellan Bräcke och Brunflo men jag måste säga att det var en ren lisa när vi nådde Brunflo och fick köra på den saltade vägen som i stort sett var helt utan spår.
 
Innan vi åkte från Hissmofors så beställde vi hämtpizza i Pilgrimstad så det fick bli dagens middag. Rätt gott faktiskt och dessutom skönt att slippa laga till något.
 
Marith
 

5 reaktioner på ”131201 Första advent är här!”

    1. Tack själv! Marwin är en klok hund som gav sin matte lite extra motion bara…. Skämt åsido, det var ju rätt provocerande övningar och med tanke på att det dessutom fanns en löptik i närheten så tycker jag faktiskt att det gick riktigt bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + 5 =