131217 Det hjälper att tänka positivt…. eller?

 
Jag har sedan början av december försökt se det ljusa i tillvaron och tolka det som händer på ett positivt sätt. Har det hjälpt? Näe skulle inte tro det. Snarare tvärt om.
 
Vi har (som många andra förstås) drabbats av stormen Ivar. Han åstadkom detta hemma hos oss:
 
 
Halva storgranen (dubbelväxt) ramlade ner mot hundgården och hundhuset
 
 
Björken tog emot det värsta så själva hundhuset……
 
 
… och även staketet, klarade sig, underligt nog.
 
 
En tall framför logen föll också och naturligtvis över stigen men logen klarade sig i alla fall
 
 
För säkerhetsskull föll en på andra sidan…
 
 
… och även nedanför logen precis över stigen där också.
 
 
Lite besvärligt att ta sig fram blev det förstås.
 
 
Vid kraftledningen var det rena rama plockepinn.
 
Vi blev förstås utan ström vilket innebär inget vatten, ingen värme, ingen telefoni. Inte ens mobilen fungerade. Det var till att göra det bästa av situationen förstås.
 
Värmeljus och brasa i öppna spisen….
 
 
Lite mysigt första timmarna medan stormen tjöt runt knuten….
 
 
Ett glas vin och lite choklad lättade upp stämningen något.
 
Vi hämtade vatten i Bräcke när vi ändå hade ärende dit på fredag. Fredag kväll hade kommunen installerat ett reservkraftverk så vi fick tillbaka vattnet. Skönt att kunna gå på toaletten utan större problem i alla fall. 
 
På lördag kom min bror Sune och hans sambo Lull och hälsade på. De hade med sig en julgran, tunnbröd och två harar. Det finns, som jag tidigare sagt, änglar!
 
Den mindre skulle Maud få men eftersom de kommer hit för att äta julhare i helgen
så ville hon att jag skulle göra i ordning bägge två istället. Då får alla kalasa som de vill. Mums!
 
Både vi och hela Mauds familj uppskattar verkligen julmiddagen med hare. Det är en gammal tradition från mitt barndomshem som vi tack vare min snälla bror, kan fortsätta att upprätthålla.
 
Vi bjöd naturligtvis Lull & Sune på lite lunch trots de primitiva omständigheterna. Det blev Thaiwok på Murrikan ute på altanen och ris kokt på spritköket… Gick visst att äta i alla fall. Innan de hann åka kom Göran och Ann-Sofie och hade med sig ett reservelverk som vi kunde koppla in på frysen. Elen hade blinkat till ett par gånger så förhoppningen var stor om att den skulle komma tillbaka inom kort men man vet aldrig så när alla hade åkt så åkte jag till affären och provianterade lite mera ljus och batterier.
 
När jag kom hem från affären efter en jobbig biltur så var elen faktiskt tillbaks. Snön vräkte ner och det var oplogat och halkigt men nu hade vi i alla fall värme, vatten och allt älgkött i frysarna var räddade i sista stund. Vi avvaktade med att koppla in elverket tills vi såg hur det skulle gå med elen.
 
På söndag eftermiddag kom Göran och Ann-Sofie och tog bort granen från hundgården och även en bit av tallen vid logen så jag kan ta mej ner till skogen med flickorna. Hos Göran eldar de med ved så det blir rätt mycket i vedboden när allt är borta. Allt var oskadd och flickorna var jätteglada på måndag när de äntligen fick vara där en stund.
 
På måndag när vi hämtade posten kom två nya negativa överraskningar. Vi har väntat på skattebeskedet för Thords räkning. Med lite tur så skulle Thord få tillbaka 4 500,- men istället blev det restskatt på 400,-. Jippi! Brevet från Försäkringskassan förklarade att jag inte kunde få sjukpenning för 50 % då jag jobbat fler timmar som personlig assistent än lokalvårdare. Jag har ju inte tagit ut någon semester som PA men däremot som lokalvårdare. Detta innebar att jag jobbat 54 % åt Kommunen men bara 46 % åt Elizabeths Miljöstädning. Summa sumarum 48 minuter i veckan. Tack vare det så mister jag hälften av vad jag annars skulle ha fått. Jippi igen!!!!
 
Idag har jag tillbringat hela förmiddagen med att prata med olika byråkrater men det verkar helt kört. Sitter just nu och väntar på att ett telefonsamtal från FK i Östersund men hyser inget hopp egentligen. Kan man djävlas så gör man det naturligtvis. Det finns ingen gråzon utan allt är svart eller vitt. Hade jag jobbat bara 1 % mer som PA hade resultatet blivit detsamma säger man….
 
Så jag konstaterar krasst att det hjälper inte att försöka hålla humöret uppe. Då får man bara lite fler smällar istället. Det är tydligt att man ska hålla sig knappt över vattenytan. Blir faktiskt jävligt less!
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 3 =