131230 Årets näst sista dag…

I morse, på årets näst sista dag, var det faktiskt riktigt vitt utanför dörren. Det hade snöat under natten. Inte så hemskt mycket men så pass att det var några cm på backen och i träden. Inte för att jag är någon snöälskare men rent och snyggt ser det faktiskt ut och även lite ljusare.
 
Jag brukar sitta en stund innan flickorna och jag går en morgonrunda sedan de ätit frukost, så även idag. Det är lite roligt att titta på Ronja och Piga som ligger på golvet och leker.
 
 
De turas först om att ligga/stå överst….
 
 
…. men slutar med att….
 
 
… de bägge ligger och tuggar på varandra eller….
 
 
… som här, en tyggmutt…
 
 
… som är tillräckligt neutral att kämpa om.
 
Idag var det riktigt tur att jag tog med mej en krycka i stället för käppen för jösses vad halt det var! Det var tillräckligt med snö för att dubbarna på mina icebugs inte skulle nå ner till isen. Än slant vi hit och än slant vi dit, både hundarna och jag. Rena turen att jag höll mej på fötterna.
 
Det blev, av förklarliga skäl, ingen längre tur än till Alexisbacken. Det tog tillräckligt med tid ändå. Flickorna tyckte det var jättekul nu när det var härlig lössnö att pulsa i. Jag kunde förstås inte låta bli att ta lite foton på dem. Tyvärr blev Gretas foto så dåligt så vi får ta ett bättre nån annan gång istället.
 
 
Mamma Garbo
 
 
Flitig liten Piga
 
Goa Ronja eller ”Jonjon” som jag brukar kalla henne.
 
Lite andra bilder blev det förstås också.
 
 
Ronja & Garbo håller lite koll på vad Greta och Piga gör….
 
 
… men rätt vad det är ger de sig iväg alla fyra.
 
Efter vår frukost och lite stök här hemma så beslutade vi oss för att åka till Östersund och proviantera lite inför nyår. Greta, Garbo och Piga fick vara hemma i hundgården medan Ronja fick följa med oss. Jag tror att flickorna gärna ville få lite ”frihet” i hundgården medan Ronja kanske mer uppskattade att få följa med. Hon är ju inte van att var i hundgård och nu när det är kallt också så var det nog inte så lämpligt att testa heller.
 
Det var bilar och köer över allt. Man är allt lite dum när man ger sig in till Östersund sådana här dagar. När jag kom till Apoteket fick jag nummer 87 och den som expedierades just då var 64. På Systemet var det inte bättre, fullt med folk och trångt och bökigt… och framför allt varmt. Jag trodde ett tag där jag stod i kön, att nu svimmar jag. Det gick bra, men med nöd och näppe. Huvva!
 
När vi kom hem passade vi att hämta posten när vi åkte förbi brevlådan. Jippi! Brev från landstinget. Kallelse till ortopeden den 16 januari. Det var tydligen sant att jag ligger på prioritetslistan. Måtte det inte bli några bakslag nu då bara…
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − elva =