130205 Det är som det är…

Nu är det en preiod där man går och väntar på besked hela dagarna… En otålig person som jag trivs inte så värst med det men vad kan man göra? Jo, försöka leva så normalt som möjligt förstås.
 
Således tog flickorna och jag vår dagliga morgonpromenad och nästan alltid händer det något. Greta kom, glad i hågen, med en skadad fågel:
 
 
Jag bostade av snön från en liten gran och satte den där och hoppas den överlever men jag tror inte det. Den såg rätt medtagen ut, stackarn.
 
Efter frukost kom vår snälla svärson Lars med Pellets. Snäll som han är så hjälpte han mej (på eget bevåg) att serva pannan. Sådana personer är guld värda! Jag hade tänkt att sätta mej och ringa en hel del samtal för att samla ihop lite papper att skicka till A-kassan men vi skulle också få besked om Thord får komma till Remonthagen så jag tog itu med lite annat som ”låg på hög” istället. Det känns bättre att ringa samtalen när man vet förutsättningarna.
 
Detta resulterade i att tiden rann iväg och helt plötsligt var det dags att åka till sjukgymnasten och därefter eftermiddagens arbetspass. Flickorna får vara i hundgården nu när jag jobbar. Förut kunde de vara inne med Thord då det bara är att öppna dörren till hagen när de vill ut.
 
Nu verkar det gå bra att vistas i hundgården, peppar, peppar. Marodören flitig liten Piga har inte gett sig på inredningen igen, bara fällarna, så nu får de klara sig utan dem. Det blev aldrig så vi fixade till väggarna riktigt i somras men det verkar fungera i alla fall men som sagt var, peppar, peppar. Vet inte vad jag gör om hon får för sig sådan hyss igen.
 
Nu ligger alla tre och snusar och sover och verkar rätt nödja med tillvaron.
 
Marith
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − 3 =