130227 Dagen började så där… och slutade så där….

Dagen började lite så där… Efter att flickorna fått frukost bar det av på vår vanliga runda i skog och mark. När jag kommit en bra bit på väg så tackade jag min lyckliga stjärna att jag har mina regler för flickorna. Vi börjar alltid promenaden i koppel och först när jag stannar och kopplar loss är det tillåtet att rasta.
 
 
Startläge på promenaden
 
Innan jag släppte loss dem så såg jag att jag hade glömt ta av tikskyddet på Garbo. Det är inte så lätt när man är trött och det sitter så bra så om man inte tänker på det så är det inte så där väldigt iögonfallande:
 
 
Se så stilig hon är!
 
Efter raststoppet brukar de få gå fot en lämplig stund…
 
 
Min alltid glada, optimistiska Greta väntar på kommando för att slippa gå fot 
så hon får sticka iväg på egen tass en stund
 
 
De var lite allmänt uppmärksamma på saker och ting idag. Stannade och lyssnade och tittade. Själv gick jag med mina hörselkåpor med radion på. Brukar lyssan på Rix FM så länge som flickorna får springa lösa.
 
 
Här ser man hur Piga och Garbo funderar….
 
 
Även Greta verkar fundera över något….
 
 
De stannar och tittar och är lite allmänt frågande denna morgon.
 
 
Så småningom hittade jag älgspår i skoterspåret….
 
 
… så jag tänkte att det kanske var älg som de kände doften av….
 
 
Men tillslut så hörde även jag att det var något på gång….
 
 
Det var en helikopter i luften som kvistade träden efter kraftledningen….
 
 
Det var verkligen skönt att se hur väl flickorna skötte sig.
 
 
När helikoptern var som närmast, ca 20 – 25 m ifrån oss, satt de blick stilla och tittade ömsom på mej och ömsom på helikoptern men helt lugna.
 
 
Så här ser det ut efter att det var färdigröjt på ena sidan. De har nog tänkt komma tillbaka
och ta den andra sidan också men jag hoppas de blir färdiga idag så vi slipper dem i morgonbitti.
 
 
Här var det lite mer kvisthögar….
 
Nu ikväll när vi skulle ut på kvällsrundan upptäckte jag hur det såg ut på vår gård……
 
 
Snöras…. o
Snöras…. Orkar inte skotta nu i kväl!  Finns inte en chans och i morgon finns det nog inte tid.
Fryser det fast blir det omöjligt att få bort så jag vet inte vad jag ska göra….
 
 
Tröstar mej med min lilla linslus som tittar så gott på mej!
 
Vi får hoppas på under i morgon, att snön från takraset hokus pokus är borta!  Aldrig är man riktigt nöjd….
 
Marith
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × tre =