130129 Näe, det är farligt att tro att det ordnar sig. Alltid ska det vara nåt…

Idag har jag gjort morgompromenaden med flickorna, fyllt på pellets, skottat snö, skjutsat Thord till Jessica Massör och uträttat lite ärenden. Sedan bar det av hemmåt, lite lunch och iväg och jobba. Lite gnissel på jobbet så klart, det är ju oflyt just nu. Dagisfröknarna har synpunkter på att jag lyssnar på ljudböcker när jag jobbar. Det kan ju hända att barnen vill prata med mej och då är det rädda att jag inte hör dem. Sanningen är att jag pratar med dem varje dag och svara alla som tilltalar mej. Däremot har jag inte tid att stå och dividera med dem hur länge som helst. Jag har 3 timmar på mej att städa och jag tror inte att de skulle bli så glada om jag sket i städningen och pratade med barnen istället. Dessutom händer det nästan varje dag att det är någon av dem som ber om hjälp med något och är det snabbt fixat så hjälper jag dem. Grr… Gissa vad jag kommer att göra?
 
Nåväl, när jag väl nådde hem så möttes jag av en inte alltför rolig syn. Thord låg på golvet i hallen Han hade klättrat upp på en stol och tagit ner en lampa för att byta i köket. Naturligtvis så ramlade han. Dum, dummare, dummast!!!!
 
Det blev ambulansfärd in till akuten och nu sitter jag och väntar på att det ska vara någon mening att ringa och höra hur det går. Det tar ju någora timmar innan han är undersökt och röntgad. Håll tummarna för att det inte är så allvarligt är ni snälla.
 
Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 2 =