130726 En dag med många dimensioner…

Ännu en solig morgon,17 grader kl 7! Vi passade på att gå vår runda rätt snabbt medan luften var någotsånär klar och daggen låg kvar i gräset. Flickorna var rätt så alerta och glada att få röra på sig. Självklart måste det vara lite blåbär efter frukosten…
 
 
Garbo & Piga samsas om samma tuva…
 
 
… medan Greta funderar vad hon ska hitta på.
 
 
Jag kunde inte låta bli att fota min favortivy från Alexisbacken.
 
 
Vi gick ner på vägen från Alexisbacken för att fota Sundsjön från en annan vinkel
 
 
Den låg så gott som spegelblank….
 
 
Det är lätt att hämta kraft och inspiration trots motgångar när man har dessa vackra vyer inpå sig.
 
 
Här ser man över till Fanbyn
 
 
Mina fina flickor satt snällt och väntade på andra sidan vägen medan jag fotade.
 
Efter frukost fick Garbo & Piga ”en duvning” här hemma på gården och sedan tog jag och rev den gamla rasthagen. Vi hade köpt lite rep och vita stängselkäppar när vi var in till Östersund i går, som vi satte upp istället. (Gårdagen blev en lite hektisk dag med shopping i Ösd, lite jobb och sedan kom grannarna över för lite grillspett). Så här ser hagen ut just nu, får väl se hur det går:
 
 
Det är ju inte så att de inte kan smita om det vill, bara en markering var gränsen går.
Det var den förra hagen också då de mycket lätt kunde hoppa över om de vill. De är aldrig obevakade ute i hagen så vi hoppas det fungerar men förhoppningsvis blir det lättare att klippa gräset nu.
 
 
På eftermiddagen tog vi och åkte upp till Bodtjärn för att flickorna skulle få svalka sig lite.
 
Thord och jag satte oss i var sin ”fåtölj” och njöt av solen och käkade körsbär. MUMS!
 
 
Flickorna fick göra vad de ville men Geta hon satte sig och flåsade bredvid Thord….
 
 
Piga & Garbo växlade mellan att ta sig ett dopp och att äta lite mera blåbär.
 
När vi kom hem hittade jag blod på golvet.
 
 Garbo! Naturligtvis!
 
Vi som skulle köra lite hårt nu inför Finlandsäventyret. Som tur är fick jag kontakt med Linda Laser och vi får komma dit i morgon kl 12. Går det bra så behöver det ju inte bli någon katastrof. Vi får leva på hoppet så länge.
 
 
Min goa snälla Garbo accepterade detta ”tåbandage” så länge som det blödde.
 
Efter maten, när vi satt oss i vardagsrummet för att titta lite på TV kom världens åskskur. Störtregn och kraftiga vindar, muller och smällar och blixtar. Jag kunde förstås inte låta bli att gå ut på altanen. Tycker faktiskt om dessa urladdningar!
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + tolv =