131104 Pay back time, sa doktorn!

Det är pay back time, sa doktorn när jag besökte honom idag för att få lite sprutor…. Det är nämligen så att jag har hela mitt liv haft överrörliga leder. Inget som jag har tänkt på som nackdel, tvärt om, känt mej ganska smidig. ”Hos oss vanliga människor” sa doktorn, har lederna begränsat rörligheten men hos överrörliga personer så är det senor och muskler som håller ihop det hela. Det är det du betalar för nu, sa han. Det är därför du får inflammationer i sen- och muskelfästena vid minsta överbelastning. Sedan fick jag ett antal sprutor, dels i höger höft och dels i höger axel. Sprutorna innehöll lokalbedövning och antiinflammatoriskt läkemedel och jag måste säga att så här lite ont är det nog mer än ett år sedan jag har haft. Jag fick order om att ta det riktigt lugnt ett par dar så det får börja verka i lugn och ro så det är väl bara att lyssna. Det var dock okey att gå på promenad med flickorna så det fortsätter jag med förstås. Annars blir det bara sådant som måste göras som jag kommer att göra de närmaste dagarna. Thord måste ju ha den hjälp han behöver men resten får vara. Det är ju ingen som gör det åt mej så jag behöver inte ha dåligt samvete, det blir när det blir.
 
Flickorna fick förstås sin morgonrunda som vanligt. Idag småregnade det när vi skulle iväg så Garbo fick ”regnrock” istället för T-shirt. Det gick bra det också:
 
 
Icakassar är bra till mycket
 
När vi närmade oss Alexisbacken var Piga och Greta helt plötsligt alldeles försvunna utan att jag märkt det. Gick väl och funderade på mitt läkarbesök som väntade… Upp med visselpipan och vips så kom två lyckliga flickor, insmetade med illaluktande sörja glatt viftande på svansen. Naturligtvis! Regn + gödslad äng och dessutom plusgrader så låg sörjan fri att rulla sig i igen. Vilken hund kan motstå det?
 
 
Så här fin var flitig liten Piga…
 
 
… och så här såg den glada Greta ut!
 
De brukar alltid få gå fot när vi börjar nära oss hemma och från den större stigen fram till vår loge brukar de få gå bakom ibland. Idag när det var så insmorda med skit ville jag inte ha dem att gå fot (bara Garbo) så de fick naturligtvis gå bakom. Det var bara det att det gjorde de inte.
 
När jag kom upp på gården och skulle sätta ner dem så var de borta. På rymmen, visslade en gång, gick ner till skogen, inga hundar. Visslade igen, inga hundar, ropade inga hundar, ropade igen och då kom de. Skitglada även nu. Kan bara säga att matte var inte särskilt glad. Stoppade in dem i hundgården i mellansektionen (första sektionen innehåller hundhuset som är under reparation och inte lämplig att vara i just nu) och gick och hämtade posten med Garbo. Sedan gick Garbo och jag in och jag åt frukost. Kände att de kan gärna sitta där ute en stund och begrunda sina synder (mest för att mitt humör skulle få lägga sig innan jag stoppade dem i duschen om jag ska vara ärlig).
 
När jag kom ut till hundgården och öppnade första sektionen smet Piga fram genom en liten springa nedanför dörren till de andra sektionen. Grr… På med koppel och bort till tredje sektionen, hon fick vänta tills jag duschat Greta innan hon fick komma ut. Ibland blir man faktiskt arg fast man ju inte ska…. men man är väl bara människa.
 
Nåja, rena blev de så småningom Här är de nyduschade och ser väl inte alltför missnöjda.
 
Thord hämtades av sjukresor för han skulle till tandläkaren och strax efter att han kom hem igen var det dags för mej att åka till Bräcke och träffa doktorn som jag tidigare berättat.
 
Idag kom de från hjälpmedelscentralen och hämtade Thords permobil. Den stannar stup i kvarten och är lite trög att få igång igen och så kan han ju inte ha det.
 
På eftermiddagen ringde de från hälsocentralen och berättade att jag egentligen skulle ha tagit en massa prover men det hade doktorn glömt att säga. Eftersom jag ska till tandläkaren i morgon så fick jag komma och ta proverna i samband med det besöket istället.
 
Det känns i alla fall rätt skönt att man tagit mina problem på allvar och är villiga att göra något åt dem. Doktorn skulle pusha på om röntgen eftersom jag inte hört något.
 
Nu ska jag bara sitta och njuta av kvällen (sedan jag torkat upp en spya som Greta har presterat (”som lök på laxen”)…
 
Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 7 =