131003 En fin höstdag igen

Idag var det en fin höstdag igen. Ja den var väl inte så tokig i går heller men det var dis och dimma under förmiddagen innan solen bestämde sig för att skingra det gråa diset. I morse möttes vi av detta när vi började vår morgonrunda:
 
 
Det såg nästan ut som om skogen brann. Lite frost på gräsmattan förstärkte illusionen.
 
 
Idag kunde man se Sundsjön klart och tydligt vilket inte gick i gårdagens morgondimma.
 
 
Härligt att få se solen stiga upp över grantopparna.
Vilken tur man har som har flickorna som drar mej ut i arla morgonstund!
 
 
Garbo står och insuper vyn över Aliexisbacken
 
 
Piga och Greta letar fortfarande efter bär…. som de också hittar!
 
Hittar annat gör de också. Nu i kväll när vi var ute och kvällsrastade i skumrasket (för ljust för pannlampa men för skumt för att se klart och tydligt) så stack de båda fröknarna när jag för ett ögonblick släppte ögonen på dem och svarade i telefonen som ringde. När de inte kom på visselpipan avslutade jag samtalet, satte ner Garbo för att vänta och gick dit jag redan listat ut var de två rymlingarna fanns. Grannens nedgrävda slaktavfall, eller rättare sagt utlagda och pudrat med jord, stank lång väg och naturligtvis är det alltför stor frestelse för två ständigt hungriga labrado(å)rer. Garbo är ju lite mer finsmakare och inte så frestad av sådant så hon satt snällt och väntade tills jag kom tillbaka. Hon påminner mej lite då och då om varför hon fick sitt namn, Garbo ”den gudomliga”…
 
MEN jag kände bara att näe, nu får det vara nog! Så här kan jag inte ha det. Sagt och gjort, gick till grannen och pratade med honom. Talade om att jag inte ville vara en gnällig granne men förklarade vilka konsekvenser det utlagda slaktavfallet hade för oss. Vilken tur att jag gjorde det! Grannen förstod och han sa också att det var mycket bättre att jag kom och pratade med honom än att jag skulle gå och vara arg på honom. Han skulle genast ta bort det. Så skönt! Både att han tog det på rätt sätt och att problemet löste sig. Känns bra att jag faktiskt tog mot till mej och sa ifrån också.
 
Telefonsamtalet då? Jo det var vår snälla dotter som ringde för Lars (lika snälla svärson) hade lite funderingar över våra bildäck. Det är några som ska läggas om för på vår gamla bil hade lättmetallfälgar men inte den ”nya” men den har å andra sidan bättre vinterdäck. Lite stök och bök blir det men det kommer säkert att lösa sig. Dessutom skulle han komma till oss i morgon och bygga en ränna för pelletsen så den lätt kan ösas in i källaren när vi får nya leveranser. Vad gjorde vi utan Maud och Lars?
 
Att snälla människor finns runt omkring oss fick vi bevis på igår. Först ringde vår son Göran och bjöd hem oss på planka på lördag kväll. Sedan dröjde det inte lång stund förrän nästa telefonsamtal kom. Då blev vi bjudna på middag på söndag kväll av goda vänner. Det har varit en riktigt slitsam vecka med övertid varje dag så jag längtar faktiskt till helgen och speciellt när man har sådant att se fram emot också!
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − fjorton =