131022 Horoskopet hade rätt. Tisdag blev en bra dag!

I morse ringde väckarklockan strax efter 6 då jag hade tid hos läkaren på förmiddagen. Det gäller att se till så man hinner med morgonrundan och allt annat som man bara måste. Klädde mej varmt som vanligt utan att titta på termometern… varmt blev det. Vädret hade blivit mildare så man blev en aning svettig. Tur man skulle hoppa in i duschen bara frukosten var överstökad.
 
Jag kom dit i god tid så jag fick vänta en stund men den som väntar på något gott… Jag fick träffa en mycket trevlig läkare som, hör och häpna (!) hade läst min journal så han var insatt i det mesta som drabbat mej. Det är nog många år sedan jag upplevde att någon gjort sig det besväret.
 
Efter en rätt noga undersökning av axlar och höft föreslog han att först och främst skulle jag på en ny röntgen, kallelse kommer. Sedan skulle jag beställa tid igen för att få sprutor i axlarna och så skulle han prata med vårdteamet (sjukgymnast bl a) och se vad mera som behövs göras för att saker och ting ska kunna bli bättre. Lite ändring i doseringen av mina värktabletter och medicin mot ”restless legs” blev det också, så nu kanske jag slipper det på kvällarna. Dessutom sjukskrev han mej 1 månad på halvtid (från städjobbet då det är det som frestar på mina leder).Känns faktiskt riktigt hoppfullt må jag säga. Jag som hade laddat för att vara tvungen att bråka för att få någon att lyssna och för att få lite hjälp. Tydligen finns det en och annan bra läkare kvar.
 
Hela förmiddagen gick åt då jag passade på att proviantera och hämta ut min nya medicin på apoteket. Dessutom hämtade jag ut paketet från Loobo med Ascorflex till Garbo. Sedan slöade jag ett tag och började så småningom fundera på om jag skulle ta en tur med flickorna innan maten men så fick jag se att det snöade för fullt. Hmmm… det blev fåtöljen en stund till men så såg jag att nu hade det slutat snöa. På med kläderna och ut med flickorna. Här gäller det att passa på tänkte jag. Hann inte långt innan det började regna! Inga regnkläder hade jag på mej heller så jag var lika blöt som flickorna när jag kom hem. Man skulle vara som dem…. glad för att kunna få gå ut oavsett väder. Det får en att tänka till lite…. Får nog vara glad så länge som jag tar mej fram så det gäller nog ta vara på alla tillfällen oavsett väder.
 
Igår fick jag ett mail från Kristina och Ronja med ett höstligt, härligt foto där Ronja ligger bland höstlöven. Måste förstås dela med mej:
 
Goa, fina Ronjagumman!
 
Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fem × två =