130924 Mor-dotter-tur del 2!

Lördag morgon vaknade vi relativt pigga men vi visste inte riktigt när provet skulle starta. Ca 9 trodde de men det berodde lite på om de hade hunnit lägga upp det…  En liten samling hade de vid ca halv 9 men den förstod vi inte särskilt mycket av då de pratade finska. Som tur var fanns det några som pratade svenska så de översatte det allra viktigaste. Efter det bar det sta….
 
Klockan blev nog säkert halv 10 – 10 innan det kom igång. Vi fick order om att vi skulle vara beredda att hoppa in om det var någon hund som missade första momentet och faktiskt så var det någon som gjorde det, bl a min parkompis.
 
Först fick vi hälsa och tala om vad hunden kallades för.
 
Provet började med att den ena hunden fick stå bakom ett torn.
 
Till höger om tornet fick vi stå men just här på detta foto håller de på att förbereda innan start.
 
Den andra hunden fick gå till vänster om tornet och under gång kom ett skott och sedan var det en andpipa som lät och nytt skott och en kort enkelmarkering kastades i ett buskage till vänster.
 
Bakom granen längst till vänster kan man ana buskaget och den kom ungefär när man nådde stenen till höger.
 
De som knallade i detta moment var ute ur leken! Effektivt och tidsbesparande…. Nästa moment var att man fick gå fram en bit ut i träskmarken och sedan blev det en landdirigering.
 
Den var relativt lång och det var svårt att se hunden, man fick ana sig till var den var genom att se var det rörde sig i växtligheten.
 
För Garbos och min del gick skottet under gång och markeringen utan problem. Dirigeringen blev lite omständlig då det var svårt att styra. Om man blåste stopp så måste de nästan hoppa för att de skulle se vart man dirigerade men efter lite besvär så kom hon rätt. När dessa tre moment var färdiga fick vi gå och ställa oss bakom tornet medan den andra hunden gjorde samma sak.
 
Det blev lite lång väntan för oss efter det första momentet då vi fick byta parkompis och de var inte riktigt på plats och redo att hoppa in på stört.
 
Sedan var det dags för en förflyttning ut i markerna för bl a en trippelmarkering.
 
 
Här var startplatsen för markeringen medan det andra ekipaget fick stå bakom gömslet.
 
 
 

I bakgrunden ser ni två prickar, nästan intill andra stranden (några pinnar sticker också upp där).
Där hade man bundit fast två änder med papperssnören. Framför markeringarna låg det vättar som störning.
Längst ut på udden kom första markeringen.
 
Den andra kom bakom vättarna men på udden den också.
 
Den sista fågeln landade längst ner på udden och därefter vände båten och följde andra stranden.
 
Först skulle man ta in två av markeringarna, nr 2 och 3. Den först kastade skulle ligga kvar, detta var viktigt. Därefter skulle man skicka hunden på dirigeringen som låg bakom udden.
 
Jag har svårt att bedöma hur långa avstånden var men det var rejäla avstånd kan jag säga.
 
För vår del avgjordes väl priset på markeringarna som jag (som vanligt) sullade bort. Skytten stod till höger om oss och det gjorde att hon såg nr 1 klart och tydligt. Nr 2 gick också bra men när den 3:e kom tittade hon bara på skytten så jag ville hjälpa henne och satte fram handen vilket hon tog som klartecken att gå. Jag sa naturligtvis nej och tog tillbaka henne. Efter att domaren funderat lite så fick jag klartecken att skicka henne ändå, han tyckte det var mitt fel och inte Garbos. Det var bara det att jag själv blev lite skärrad och skickade henne med ett Jaaa! istället för på namnet som jag brukar vilket resulterade till att Garbo inte alls visste riktigt vad som förväntades så vi fick avbryta utan att hon hämtat något.
 
Däremot gick vattendirigeringen bra, trots att vi fick ta den vänstra fågel så hon måste simma förbi den första. När detta var klart fick vi gå och ställa oss bakom skyddet och den andra hunden fick sina markeringar och dirigering.
 
Efter detta fick vi komma fram igen och då skulle Garbo dirigeras till andra sidan vattnet för ett sök.
 
 
 
Till höger ser ni ett skogsparti på andra sidan och där låg det två vilt på vardera sidan om skogsrimpan i skogskanten.
 
 
 
Två vilt låg på andra sidan precis i mitten av detta foto. Som sagt var… det var långa avstånd!
 
Den andra hunden fick börja sitt fältarbete i skogen och bakom skogspartiet.
 
Det fanns inga vilt ute på den träskmarken så där ville man inte att de skulle söka. När Garbo tagit in två på andra sidan fick de byta plats och ta två i skogspartiet. Sedan skulle vi byta plats igen men då var det lite svårigheter att få henne att gå över på andra sidan. Jag skickade henne längs med strandkanten och försökte få henne att gå över till rätt område men det gick segt. Då kom domaren och sa att jag behövde inte bråka mer med henne för hon hade ändå gjort ett godkänt sök och eftersom hon missat markeringarna så påverkade det inte prismässigt.
 
Resultatet blev ett 3:e pris men jag kände mej ändå liiiite nöjd efter prisutdelningen. Det blev två 3:or och tre 2:or, ingen etta och resten 0:or på 15 hundar så ett gott jobb gjorde hon nog ändå. Det som var roligt att se var att orken och viljan fanns där. Markeringarna tar jag själv på mej så det jag kanske lastar henne för (eller egentligen inte då hon inte fått den träningen) var att det var svårt att få henne att gå i vattnet på sånt långt avstånd (låg nog på ca 50 m).
 
Nu var det i alla fall brått för vi skulle vidare för att försöka hinna se Maria och Molli som skulle starta i nkl. Vi möttes av en mycket glad Maria som berättade att Molli skulle få gå spår. Detta innebar att hon låg på ett 1:a pris och att hon gjort ett mycket gott jobb. Spåret skulle gå vid provbasen så vi åkte dit för att se hur det gick. Gissa om vi höll tummarna!
 
Här står de och väntar på att få gå spåret.
Spåret är 200 m långt och man ska skicka ut hunden mot spåret  (som gamla tiders ekl-spår i Sverige). Spåret tog hon snyggt och prydligt och efter en liten stund kom hon med sin kanin.
 
 
 
Glada i hågen gick de tillbaka till provbasen
 
Molli ser nog rätt nöjd ut efter dagens arbete.
 
Medan vi väntade på prisutdelningen gick vi en promenad ute på fälten så Potifar, Molli och Piga fick träffas lite. Marias andra hund Kina och Garbo var också med men de fick hålla sig undan ungdomarna som busade hej vilt. Jättekul att se att efter bara en kort stund läste de varandra och lekte och busade, sprang i kapp med varandra och lurpassade på varandra.
 
Vi tog förstås också lite ”familjefoton”:
 
 
Potifar, Garbo & Molli i nämnd ordning
 
 
Man kan inte missa likheterna
 
 
Molli tittar precis på samma sätt som de flesta Garboavkommorna gör.
Lägger huvudet lite på sned och fångar blicken
 
 
Ett härligt familjeåterseende!
 
Maud och jag hann också ut med Piga och Potifar för lite apportering ute på fältet innan det blev kväll. Tror att det var ganska bra att de fick dräneras på lite energi. Inte lätt att sitta i husbilen hela dagen och höra skott, känna fågeldoft och se en massa hundar och folk utan att få göra något.
 
Det var tydligen ett distriktmästerskap också som avgjordes i elitklassen så det var en hel del firande i stugan men Maud och jag stannade i husvangen och tittade lite på TV istället efter en skön dusch. Det är lite svårt när man inte förstår språket och vi var dessutom rätt trötta. Vi gick nog och lade oss vid 10-tiden. Även denna natt var det ett stilla regn nästan hela natten men som sagt, rätt sömngivande. Vi tänkte stiga upp en halvtimme tidigare för jag ville iväg och jobba lite med Garbo innan vi åkte så det var rätt skönt att komma i säng i tid.
 
Fortsättning följer
 
Marith
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 4 =