130925 Mor-dotter-tur del 3!

 

Söndag morgon vaknade vi av väckarklockan vid halv 7-tiden. Dags att stiga upp. Det hade ju regnat under natten men som gårdagen så slutade det att regna när det var dags för oss att gå ut. Frukost till oss och de fyrbenta och morna till sig för att gå en liten rastningstur med hundarna. De uträttade sina behov rätt snabbt och effektivt och vi fick besked om att det var dags att ge sig iväg. Det blev lite tidigare än det var sagt så det var bäst att ge sig av. Garbo skulle starta i andra par så man ville ju vara på plats i god tid. Vi var instängda av två bilar som skulle på öppenklassprovet som skulle starta senare då den domaren (som dömde ekl på lördag) skulle starta i första par i elitklassen. Maria hjälpte oss så en av bilarna flyttades och vi kom iväg. Nu visade det sig att det kanske inte var så stor brådska. När vi kom till provplatsen var det i full gång med att lägga upp provet och det tog en bra stund kan jag säga.

 
Vi hade bra utsikt över provet när vi stod på bron och jag räknade kallt med att jag skulle kunna se första paret under halva deras prövning innan jag gick och förberedde Garbo. Tji fick jag! Rätt som det var ropade de att jag skulle hoppa in. Ett av ekipagen (det var inte domaren) hade fått bryta så nu var det vår tur. Så gick det med den förberedelsen. Ut med Garbo och snabba sig till startplatsen.
 
 
Provet började med att man fick en minnesmarkering. Dvs den kom på andra sidan av en vik men sedan fick man gå därifrån och ställa sig bakom en buske medan den andra hunden (som också fått en minnesmarkering) gick och fick dels en landmarkering och dels en lång vattendirigering för att sedan hämta minnesmarkeringen men från en helt annan plats än den man stod på när markeringen kastades. När den hunden gjort det den skulle var det dags att byta plats och andra ekipaget gjorde samma sak.
 
Sedan kom en ny förflyttning och det var dags för en ny dirigering. Den ena hunden skulle dirigeras till andra sidan vattnet medan den andra dirigerades på land åt motsatt håll. Sedan bytte ekipagen plats.
 
Därefter  kom en förflyttning och man fick hämta var sitt fältvilt. Man fick välja om man ville hämta på land eller vatten. Ny förflyttning och ena hunden skulle ut på sök på land medan den andra skulle dirigeras ut på en udde där det låg två vilt som de skulle söka rätt på. Det fanns några vimplar på andra sidan som hundarna inte fick gå till höger om (gällde även den första vattendirigeringen) för där låg ”förbjudet vilt”.
 
Det blev lite få och dåliga foton över provet men här kommer de och jag hoppas ni får en någorlunda bild över hur provet gick till. Avstånden var rejäla även idag….
 
 
 
 
 
 
För Garbos del så fixade hon landmarkeringen och långa vattendirigeringen även om jag fick trycka på lite extra vid strandkanten för att få ut henne i vattnet men sedan gick hon alldeles utmärkt. Gick förbi alla vilt som låg på andra sidan utan problem. Det låg även vilt på vänstra sidan om vattnet (fältvilt) men det gick också bra. Hon ”landade” ungefär där jag räknat ut och en omstyrning till rätt plats.
 
Minnesmarkeringen var däremot en annan historia. Varken Garbo eller jag hade någon säker bild av var den var. Vi hade ju förflyttat oss till en helt annan plats men med gemensamma krafter så löste vi problemet och fick in viltet.
 
Den korta vattendirigeringen och landdirigeringen gick också bra. Fältet fick vi kritik på. Det ena fältet hade jag tydligen styrt för mycket på så hon var osjälvständig och på det andra var det tvärt om. Inte lätt att förstå hur de menar man skulle ha gjort när man inte förstår språket…
 
Var i alla fall rätt nöjd ändå med hennes jobb. Det var bara domaren, som jag gick i par med som tog en 1:a och jag tror att det var bara en eller kanske två 2:or liksom 3:or varav Garbo fick en. Resten nollade av 12 startande ekipage. I o f var det väl inte 3:or som jag siktade mot men man får väl vara realist också….
 
Nu var det dags att åka iväg till öppenklassen för att se hur den skulle gå till. Som tur var startade ju inte provet förrän domaren hunnit dit så vi såg även där upplägget.
 
Provet började även denna gång med att ena ekipaget fick stå på sidan av bakom ett vindskydd medan det andra ekipaget fick gå framåt mot ”träskmarken” efter skytten. Plötsligt kom ett skott och man fortsatte därefter framåt för att stanna vid skytten. Där blev det ett kvarts varv vändning och man skulle skicka hunden på dirigering. Den låg åt samma håll som gårdagens elitdirigering men på ett kortare avstånd. Vi hade samma problem även denna dag. Det var svårt att se hundarna när man skulle styra om dem.
 
När dirigeringen var inne kom en dubbelmarkering, en på land till höger och en i vattnet i viken. Man fick skicka medan båten förflyttade sig förbi den först kastade. När detta var klart bytte ekipagen plats. Om någon misslyckades på dessa moment så blev de utbytta av ett nytt ekipage. Jag tror, om jag inte har helt fel, att det var en 5 – 6 stycken som drabbades av detta.
 
Nu blev det en ny förflyttning till samma startplats som gårdagen och ett ekipage bakom gömslet medan den andra hunden fick en vattendirigering till andra sidan. Dirigeringen låg på samma ställe som gårdagens fältvilt på vänstra sidan om udden med skogsrimpan.
 
Sedan blev det återtransport till tornet och den ena hunden fick ett vattensök i träsket. Det visade sig att det låg 6 fåglar alldeles till vänster om startplatsen för både landdirigeringen och markeringarna. På andra sidan tornet var landsöket i skogen där gårdagens landsök låg men nu stod vi alltså från andra hållet.
 
Inga nya foton blev det men jag använder lördagens för att förklara lite hur det gick till:
 
 
Bakom detta vindskydd (med grillplats) fick man stå passiva
 
Markeringarna – Fältvilten låg på udden och i kanten vid slutet av viken bl a
 
 
Samma startplats och gömsel användes även under söndagen.
 
 
 
Här låg skogssöket
 
Maud och Potifar skulle egentligen starta så det fanns två ekipage emellan oss. P g a att hundarna fick bryta så blev vi i par efter varandra. Potifar hade riktig otur för han fick tag på ett flätvilt i stället för en av markeringarna och därmed var det adjöss…. Så synd för han har verkligen visat framfötterna på träningarna och varit den som varit allra säkrast på markeringar (men då har det i o f inte legat fältvilt i närområdet). Jag tror också att om han fått fortsatt så skulle han ha fått visa vilken härlig arbetshund han är. Kritiken han fick var också rätt omfattande trots den korta tid han fick delta. Vi fick den muntligt översatt och den var rätt positiv trots att han fick bryta. Så synd!
 
För Pigas del blev det ett prov som jag med ett stort leende tittar tillbaka på. OJ vilken energi hon hade men trots det så var hon riktigt följsam. Landdirigeringen var ju lite knepig men jag fick henne till området (trodde jag) så jag blåste söksignal… Gick inte så bra, domaren sa att jag var 15 m för kort…. Hmmm, nåja, efter några omstyrningar fick jag henne på plats. Sedan kom markeringarna som gick riktigt snyggt! Phuu! Det var den som var min största farhåga.
 
När det var dags för vattendirigeringen blev det lite omstyrningar innan jag fick henne i vattnet men sedan gick det som en dans. Fälten var inga som helst problem. Hon dansade sig fram både på landsöket och vattensöket. Domaren hann inte riktigt med att ta emot vilten. Vi fick vänta lite mellan varven (vi fick byta plats tre gånger med det andra ekipaget). Vår parkompis var en kraftigare labrador och han hade lite svårt att ta sig fram i träsket så det tog en rätt god tid på sig. Det som var lite roligt var att när man tittade på publiken och funktionärerna så tittade de på flitig liten Piga med ett stort leende på läpparna. Så gjorde även domaren och han sa i den öppna kritiken att det skulle bli ett bra pris. Det blev det också. Pigas andra 1:a i ökl var i hamn. Om jag uppfattade allt rätt så blev hon bäst under söndagen, jag blev i alla fall sist att få gå fram och hämta kritiken. Tyvärr så förstod jag inget av vad domaren sa då han pratade finska men han log finurligt och tryckt min hand med eftertryck.
 
Efter prisutdelningen packade vi ihop och påbörjade resan hemåt. Inga större intermezzon inträffade och vi passerade Umeå innan vi parkerade för natten. Även denna natt vaggades vi till sömns av regn mot husbilstaket.
 
Måndag morgon vaknade vi vid halv 8-tiden och så fort vi stökat undan frukost och rastning av hundar startade vi sista etappen. Regnet tilltog och det blev ungefär som när vi reste dit, vindrutetorkarna gick för det mesta.
 
Det blåste också rätt bra, det kändes när vi passerade högakustenbron.
 
För att undvika torsdagens krångel med avstängda vägar gjorde vi omvägen om Sundsvall och passade även på ett besök på Biltema. Thord fick en ”stryknopp” till ratten på gräsklipparen bl a. Han hade för övrigt fått skjuts hem så när vi anlände var Greta och han redan hemma. Vi hade stannat i Bräcke och inhandlat pizza till oss alla tre.
 
För min del blev det två höjdpunkter på denna resa, förutom att det var helt underbart att bara kunna åka iväg utan ansvar för något annat än mej själv och mina hundar och det i sällskap med min fantastiska dotter Maud.
 
Den ena höjdpunkten var förstås Pigas härliga arbete under söndagen som dessutom betalade sig med ett 1:a pris:
 
Flitig liten Piga poserar tillsammans med sin 1:a prispokal.
 
Den andra höjdpunkten var ju att få träffa Molli och se hur fantastiskt lik hon är i beteende och utseende som sina syskon (även halvsyskon).
 
 
Puss på dej morsan, säger Molli
 
Marith
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − 9 =