140227 Överraskningarnas dag tyckte flickorna…

Ja idag blev det överraskningarnas dag för flickorna (och lite för mej). När jag varit till Bräcke och tagit nya prover och provianterat så satte jag mej i fåtöljen i vardagsrummet och pustade ut och väntade på att mina smärtstillande piller skulle kicka in. Genom fönstren såg jag hur härligt det såg ut utomhus. Solen sken och bara lite moln och i morse hörde vi vårfåglarna också så det ryckte lite i samvetet. Mina stackars flickor har ju inte speciellt roligt just nu så jag tänkte, efter moget övervägande, att jag skulle överraska dem lite.
 
Nu funderade jag ju förstås lite för länge så när vi kom iväg på en tur till sjön, så hade solen i stort sett gått i moln. Töväder var det i alla fall så jag kan inte klaga på temperaturen och turen blev trots allt uppskattad av flickorna.
 
När vi kom ner till sjön så såg det rätt härligt ut. Det såg ut att vara bara ett tunt snölager på isen så jag tänkte att det nu blir det lätt att gå. Då ska vi passa på att ta en rejäl tur….
 
 
Så här såg det ut strax innan vi kom ut på sjön…
 
 
… men väl där ute såg det ut så här!
 
Jag hade mina Icebugs på mej och de är visserligen vattenavvisande men jag tror inte att de tål hur mycket vatten som helst så jag gick ut bara en liten bit och så fick flickorna ”rejsa” lite som de ville.
 
Tjohooooo, sa flitig liten Piga!
 
 
Vem är det där då?
 
 
Är det inte…..
 
 
…. jo men visst är det Garbo!
 
I går eftermiddag kom jag på att hon har faktiskt fyllt hela 8 år alldeles obemärkt. Den 20 januari föddes Garbo den gudomliga, hemma hos Djurbergas i Falun. Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag fick chansen att köpa denna underbara hund! Naturligtvis fick de alla tre ett grisöra att kalas på efter maten och jag hoppas Garbo förlåter sin glömska matte. Grisöronen var förstås svenska från Sörbygårdens, inköpta på Rusta i Östersund.
 
 
Det är tur att de gärna springer på egen tass när de får. Lite ”frikommando” och inkallning blir bra motion det också…
 
 
… i alla fall tillräckligt för att Greta ska ”vädra slipsen”.
 
 
Flitig liten Piga och Garbo springer nästan mera än Greta men det är Greta som flåsar….
 
Ni kanske undrar varför jag i inledningen skrev att jag också blev lite överraskad… Det berodde på att jag inte hade en tanke på att det har varit töväder länge nu så det var mycket vatten på sjön. Kanske tur det för annars har det nog inte blivit någon tur. Jag tror att flickorna i alla fall hade det rätt kul idag och vi fick testa inkallningssignalen vid ett flertal tillfällen. Passade förstås på ibland när de hittade någon riktig intressant fläck som de stannade och luktade på. Härligt nog var de klockrena att komma när jag kallade, gostumporna!
 
Marith
 
 

140225 Fortsatt känning av våren!

Ja vi får passa på att njuta nu. Det töar så man nästan ser det med blotta ögat medan man står och tittar snön. Det blåste rätt rejält i natt också och det tar bra det på snön. Det var ju bara häromdan som flickorna fick ett rejält snösök men nu har snötäcket krympt och när det springer i det så faller snön ihop. Härligt!
 
Ni kommer kanske ihåg gårdagens foto? Annars kan ni scrolla ner en bit om ni vill. Hur som helst, så här såg det ut idag:
 
 
Finns bara enstaka snöfläckar i ”Solbacken” och ”skogstrollen” sitter och kurar i förgrunden som sig bör.
 
 
Själva Alexisbacken är fortfarande snötäckt men snölagret är rätt tunt.
 
 
Vår egen trampade stig har också bara ett tunt snötäcke.
 
 
Nästan all snö hade försvunnit från taken under natten och det utan att det rasat, bara töat!
 
Nu i kväll var det bara någon enstaka snöfläck kvar. Det finns lite mera kvar på taket på baksidan så idag fick jag för säkerhets skull stänga av två tredjedelar av hundgården. Skulle vara hemskt om det rasade från taket på mina älsklingar…
 
Töar gör det förstås även där. Så här ser det ut vid in-/utgången.
 
Vi hoppas förstås att detta väder fortsätter men det är ju bara februari ännu så det är väl en utopi men vi tänker njuta så länge det varar.
 
Marith
 

140224 En föraning av våren….

I natt blåste det så hela huset skakade. Kändes precis som när Sven var på besök men tydligen var det inte så farligt. Dock blev det en minuts strömavbrott och tyvärr stannade pannan… Tänkte inte på det! Så i morse var det inte så varmt i huset som det brukar, detta trots att det redan kl 7 var + 4 grader varmt.
 
När flickorna och jag gick vår morgontur så möttes vi av rätt så fina skoterspår. Skotrar, eller rättare sagt skoterförare på skotrar, hade kört några gånger och packat snön så idag var det mycket lättare att gå än i går, även om ytan var lite lös. Dessutom var alla spår av hästen borta tack vare att det kom så mycket snö i lördags och att skotrarna packat den så bra.
 
Det gick skapligt att gå vår runda idag.
 
 
När vi kom till Alexisbacken fick vi verkligen en föraning av våren. Härligt!
 
Jag gruvade mej för att gå min egen trampade stig då jag inte gått den sedan det snöade. Det behövde jag inte för det hade töat så all nysnö hade ”töat ihop” så stigen var också rätt okey. 
 
Vi fick besök från kommunen mitt på dagen som jag berättat om i Svederkäringas blogg. Under tiden de var här fick flickorna vara i hundgården. Precis vid ingången är det världens vattenpöl och när Greta skulle gå in så tvekade hon länge… Jag vet inte riktigt varför för hon älskar ju vatten och brukar vara först att bada i dikena på våren. Såg lite roligt ut faktisk där hon stod och gungade ett tag innan hon snabbt tog sig igenom pölen. När jag hämtade dem tvekade hon dock inte. Då var det fullt tramp i pölen så det stänkte. Tog ett foto på den men tyvärr så var den inte så lyckad. Det är inte nedanstående foto heller men där syns det hur det ser ut på gården just nu.
 
Det ska visst vara töväder i morgon också. Inte mej emot i alla fall.
 
Marith
 
 
 
 
 

140223 Lite variation på tillvaron idag!

Ja idag blev det lite variation på tillvaron. Flickorna blev lite besvikna när vi gjorde morgonpromenaden. Den blev ovanligt kort nämligen. Jag lovade dem att vi nog skulle gå en längre tur senare under dagen….
 
Det blev en lite annorlunda morgon då vi gärna ville titta på TV från den avslutande 5 milen. Nu blev det inte så spännande som vi hade trott…. Efter det fanns det två timmars aktivitetstid innan hockeyn om man ville. Nu hade jag rätt så ont i höften och benet så en långpromenad kändes inte så lockande. Att flickorna behöver aktiveras stod klart och då gick det upp ett ljus. Det har ju kommit riktigt mycket snö nu och den är fortfarande rät lös och porös trots dagens töväder. Lite sök efter dummys i snön passar nog riktigt bra så sagt och gjort. Jag tog med 16 dummisar och slängde ut dem lite härs och tvärs ner mot skogen. Nästan alla sjönk ordentligt ner i snön, någon enstaka såg man hålet av annars täcktes även det av den porösa snön.
 
Snacka om glada flickor. De förstod med ens att det var jobb på gång. Greta fick jag ta i koppel för henne var det ingen hejd på. Garbo och Piga placerade jag ut efter stigen och sedan fick de turas om lite för att till slut få leta samtidigt alla tre.
 
 
Flitig liten Piga är inte så stor så hon hade det nog jobbigast av dem alla tre.

Greta hade de svårast att vänta på sin tur men hon gör ju lite som hon vill….

Till slut fick de jobba samtidigt.
 
 
15 dummisar kom in rätt snabbt men den 16:e var det lite problem med..
 
De jobbade flitigt på, inte så lätt i den porösa snön…
 
 
Jobbigt, jobbigt!

Det gäller att stoppa huvudet under snön om man ska hitta något.

Jag tror att det tycker det är rätt skönt ändå, nästan som att simma i vatten.

Det gäller att vara intensiv om man ska hitta något.
 
 
Snart hade de sökt igenom hela området….
 
 
… men till slut visade det sig att det var flitig liten Piga som var vassast!
 
Ungdomlig styrka kan ibland överträffa erfarenhet men alla tre gjorde ett kanonjobb tycker jag. Roligt hade de också. De fick vara i hundgården en stund efteråt och jag åkte och provianterade lite. Nu ligger de alla tre i soffan och snarkar och sover. Tror nog att de är rätt nöjda med sin dag.
 
Marith
 

140221 Det kunde man ju ge sig sjutton på!

Hej å hå, ibland har man rätt i sina funderingar fast man mer än gärna skulle vilja ha fel. Det har ju snöat snart ett dygn nu och vi har nog fått nästan mer snö än den vi fått under hela tiden förut i vinter.
 
Detta innebar att morgonturen fick pulsas fram i dryga decimeter tjock snö. Nu var den kall och porös så det gick väl skapligt. För flickorna var det nog bara njutningsfyllt som det såg ut även om de nog tyckte att det kunde sluta att snöa en stund:
 
 
Flitig liten Piga poserar i snöyran…
 
 
…liksom Garbo…..
 
 
… och Greta…
 
För min del blev det extra jobbigt p g a att det finns de som inte tänker längre än näsan räcker. I förrgår konstaterade jag att skoterspåret som jag går till 2/3-delar av rundan var hård och slät och det kändes riktigt bra att gå. Nästan som man skulle gå på en vanlig väg. Tanken flög i mej att nu kommer säkert någon klipsk person att ta sin häst och ta en ridtur här och förstöra för alla andra. Skolans ungar åker ju skidor efter spåret och det måste vara nästa perfekta förhållanden för dem…. men mina farhågor blev besannade.
 
Nu har det ridits efter spåret, fram och tillbaka så hela ytan är full av hål efter hovar. En del riktigt djupa där ytan inte var tillräckligt hård för att bära en häst med ryttare. Tänker sedan en decimeter nysnö ovanpå spåren så man inte har någon aning om var de finns….
 
Jag vet inte hur många hål jag trampade i, tappade räkningen rätt snabbt. Jag försökte att lista ut var hålen fanns men vips så hade man trampat igenom ändå. Rundan tog nog nästan dubbelt så lång tid i morse för även om jag numera går sakta så blev det halv fart av det idag. Flickorna fick heller inte särskilt mycket till övningar då min koncentration låg på annat håll. Lite övningar blev det när vi kom till ”min egenfotade trampade sig” för där hade man inte ridit tack och lov! ”Min stig” är smal men intakt och jag hoppas den får vara ifred.
 
 
 
Är det min tur att komma nu, undrar Greta.
 
Här är det Garbo först och sedan Piga som kommer (inkallade efter varandra).
 
Flickorna fick vara en stund i hundgården även idag men de hade nog mest kurat inne i hundhuset tror jag för det var inte trampa värst mycket i snön i hundgården.
 
Vår kära ”hustomte” är på rymmen till ”storstan” denna helg så nu vet jag inte hur vi ska få gården skottad. Det är så otroligt mycket så jag orkar bara inte. Tog lite alldeles framför bron så man tar sig in i alla fall men bara det lilla gav rätt rejäla sviter (men det fanns ju lite sviter efter mina feltramp i skoterspåret också redan innan). Å vad jag längtar tills jag är fit for fight igen så man slipper vara så beroende av andra. Det tror jag flickorna också längtar till. Jag fick en lista på vad man får och inte får göra efter operationen. Cykla får man så vi får längta till våren och våra härliga turer efter  Hundåvägen och glömma all snö som fallit.
 
Men nu är det full fart mot helgen och långa benet före tycker både vi och Greta:
 
 
 
Marith
 
 
 

140220 Det är dags nu matte!

Ja, det tyckte nog hundarna… Vi har hållit en låg profil några dagar, har inte varit på topphumör själv så det har inte blivit något extra för flickorna. Jag var väl kanske inte idel solsken idag heller men det var solsken ute så det blev trots allt lite aktiviteter.
 
Morgonrundan avklarades som vanligt med lite sitt, stanna kvar, inkallning, stoppsignal i olika former:
 
 
Här har jag gjort en inkallning (en och en) med stopp, inkallning med stopp igen.
 
 
Här har Garbo kommit i mål och Piga på väg….
 
 
Äntligen ropade du på mej, säger Greta som kommer i ”full kareta”.
 
 
Var vi inte duktiga nu?
 
 
Var är Piga, undrar Greta och Garbo?
 
 
Här kommer hon i full fart….
 
Det finns inga hinder för en smidig hund!
 
Fram på dagen så var det så fint väder, solen sken och det var någon enstaka minusgrad och mycket svag vind, knappt så det kändes. Mitt ben hängde med någotsånär idag så jag tog med flickorna på en tur på sjön, till deras stora glädje:
 
 
Jippi! Så härligt att äntligen få sträcka ut ordentligt!
 
 
Samma fart tillbaka. De måste ju hålla reda på matte också….
 
 
Det finns vägkorsningar även på sjön!
 
 
Hej å hå, undan det gå….
 
Av en slump tittade jag bakåt och upptäckte en skidåkare med hund i draglina. Snabbt klev vi av spåret och jag satte ner flickorna och ekipaget passerade. Som tur var hade jag lite godis i fickan för den förbispringande hunden ville gärna komma och hälsa på så skidåkaren fick dra den med sig en bra bit därifrån.
 
 
Garbo tittade lite långt efter dem…
 
 
Tyvärr hade jag fullt upp så jag tänkte inte på kameran förrän det gått en stund men mitt i bilden i överkanten kan man ana ekipaget….
 
 
Greta visar alltid sin tunga när vi är ute på sjön av någon konstig anledning….
 
 
Det ser nästan ut som om den är för stor för hennes mun, gullfia!
 
Garbo och Piga springer mer än gärna ut på sjön medan Greta håller sig i närheten av mej.
 
På hemväg. Här ser man kyrkan trona under en härligt blå himmel (molnen låtsas vi inte om).
 
Just nu ligger de ovanligt stilla och sover i soffor och hundsäng. Jag tror att det har haft en fullt godkänd dag i dag.
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 

140216 Hur dum får man vara?

Ibland undrar man… hur dum får man vara? Jag var ju lite orolig över Garbos hälsotillstånd i förrgår och igår så spydde hon galla innan det var dags för kvällsmaten. I morse då var hon lite tveksam innan hon började äta…
 
Det är bara det att våren 2010 och 2011 hade hon en stor valpkull bägge åren. Sedan dess har hon konstant blivit ordentligt skendräktig på vårlöpet, speciellt illa däran har hon varit i skiftet 5/6 veckan. Där är vi nu. Skönt iof så slipper man oroa sig över att det är något allvarligt.
 
I morse på morgonrundan fick de pulsa lite i snön… vi busade med att kasta snöbollar, vilket uppskattades mycket. För ordnings skull så körde vi lite inkallning och stoppsignal också. T o m Greta sköter sig något sånär. Önskar att jag hade haft ork och möjlighet att motionera dem lite extra så att Garbo kunde få annat och tänka på men tyvärr går det inte så bra.
 
En stund i hundgården blev det idag med och det uppskattas, liksom när jag hämtar dem. Det uppskattas också lika mycket!
 
 
De hör på avstånd när man kommer så då står de vid grinden och väntar….
 
 
Man kan ju undra varför snön på bron är så smutsig….
 
 
… om man följer spåren så kommer man till vindskyddet….
 
 
… som det är möjligt att gräva under….
 
 
… en ”skön” grop har det blivit. Är det Garbo som gräver lya månntro?
 
 
Medan de satt på bron och väntade på att få gå in var det någon go doft som störde.
 
Vad det var fick vi inte reda på, varken hundarna eller jag.
 
Här inne luktar det i alla fall älgstek. Det står en gryta på spisen och puttrar men det är för oss tvåbenta. Flickorna får nöja sig med sitt torrfoder.
 
Marith
 
 
 

140214 Alla Hjärtans Dag!

Idag är det Alla Hjärtans Dag om det nu är någon som missat det. Jag tycker faktiskt att namnet på vår kennel och loggan passar utmärkt en dag som denna:
 
 
Namnet Amamus är latin och betyder jag älskar. Det kan ju visserligen ställa till det ibland. Vissa företag har ju lagt in ord som gör att anställda inte kan öppna sidor med de orden. Älska brukar vara ett av dem så några av våra valpköpare kan aldrig gå in på vår hemsida på jobbet.
 
Idag har det för flickornas del bara varit morgonrunda, hundgård, kvällsrunda och i övrigt vila i hemmets lugna vrå. Misstänker att allt inte är riktigt 100 med Garbo. Hon har legat och slickat sitt framben, vilket hon burkar göra när något är på tok. När jag höll på att bädda rent i sängarna kom hon och gnällde lite och ville att jag skulle massera hennes kropp. Kunde inte se eller känna något som var fel så jag hoppas att det är något som går över av sig själv. Har inte tid med något hälsokrångel just nu…
 
Marith
 

140212 Tur att det droppar in rapporter!

Ja nog är det tur att det är någon som skickar in lite rapporter. Det har varit några dagar som sett ut som alla andra så någon uppdatering av bloggen har det inte blivit. Igår kväll fick vi ett mail från Norge, närmare bestämt från Bente och Max.
 
De har tränat för fullt och de har även träffat Jenny och Mika vid något tillfälle. Det verkar som arbetsprestationerna är till full belåtenhet. Bente skickade även lite bilder från Max träning:
 
 
 
Fullt fokus på jobb….
 
 
… full fart på söket….
 
 
… och näsan hänger med!
 
 
Max jobbar oavsett väderlek
 
 
En riktig tuffing alltså!
 
Tusen tack till Bente och Max för bilderna och för rapporten. Det är så trevligt att få höra (och se) hur Pigas syskon (både hel- och halv) har det, vad de sysslar med och hur de mår.
 
Mina flickor tycker nog att det händer alltför lite. Idag blev det en ännu kortare långpromenad än det varit sista tiden. Jag hade lite brått för jag skulle få hjälp med pelletspåfyllning och vi sov lite för länge. Ett foto hann vi med och man kan ju se lite skillnad på både snöläge och väder…
 
 
 
De ser ju inte alltför muntra ut. Är det dags för foto igen, suckar de…
 
Senare på dagen fick de vara i hundgården några timmar. Jag tror de uppskattar det för det är full fart till grinden och ivriga på att jag ska öppna för dem. I ärlighetens namn så är de lika glada när jag kommer dit för att hämta dem också…. Omväxling förnöjer kanske?
 
Marith
 

140209 Sköna söndag?

Idag är det sköna söndag… Mulet, lite snöfall då och då, -4 grader på morgonturen med lite snålblåst. Nja, vet inte om jag kan säga att det är sköna söndag.
 
Flickorna verkar inte bry sig värst över vädret, det är nog bara ett mänskligt problem. I natt hade det faktiskt varit några skotrar som kört på stigen där vi brukar gå. Verkar ha varit high life då vi hittad denna mitt i spåret:
 
 
Den kan inte ha legat på en släde då den låg mitt i spåret och hade tydliga märken efter skotermattan under sig. Jag ställde den på en sten för att den som så småningom saknar den kanske åker tillbaka samma väg och letar. 
 
Flickorna luktade nogsamt igenom platsen där den legat, det kanske kan finnas något mer?
 
 
En lite snöig Garbo i närbild….
 
 
En lika snöig Greta
 
Flitig liten Piga hade vax i öronen idag när hon hittade godsaker att smaska på så då blev det strikt fotgående ett gott stycke av vägen.
 
Avslutade turen som vanligt med lite olika former av inkallning vilket det verkar som de gillar rätt skarpt, konstigt nog.
 
Nu är de i hundgården en stund, verkar också vara mycket uppskattat. Ska strax ta in dem så att de inte blir vana vid att det alltid är mat när det är dags att komma in från hundgården. Själv tänker jag fortsätta att lata mej hela söndagen. Ny dag i morgon, helga vilodagen!
 
Marith