140427 Full huggning idaga för somliga….

Ja idag blev det så gott som fulltecknat. Det blev iof en något förkortad morgonrunda då jag ville spara lite på mina ben då Piga och jag skulle till Bensjö och träna lite. Man vet aldrig hur mycket det blir att gå när man tränar hundar.
 
Flickorna var på väldans gott humör och så var jag. Fint väder, solen sken och fåglarna kvittrade och full rulle på flickorna när de fick röra sig som de ville.
 
 
Trots tassen i bandage (syns inte på bild dock) så är det full fart på Garbogumman…
 
 
Greta är som vanligt på väldans gott humör!
 
 
Lite tragiskt tycker jag nog allt det är att man inte kan spara att rida på stigen innan den torkat upp….
 
 
Vi väntar ivrigt på att isen ska försvinna på Sundsjön men det dröjer minst ännu en dag…
 
Efter frukost så var det dags att packa bilen och göra sig i ordning för en tur till Bensjö och lite gemensam träning. Det var ett träningsläger i Rissna också denna helg så uppslutningen var inte så stor. Det blev Rune, Anna-Lisa med Ivy, Roland med Garmin och jag med Piga. Rune hade en liten söt valp i hasorna, Jen, tror jag hon hette.
 
 
Söt som socker!
 
 
På andra sidan av trädridån med tillhörande dike, gjorde vi några markeringar.
 
Sedan hade vi två målområden, dels vid det första trädet (med buskar) och dels vid dubbelbjörkarna till vänster. Vi lade tå dummisar vardera på vardera stället. Sedan skickade vi hundarna växelvis till det båda ställena. Därefter gick vi bakåt och gjorde lika dant. Detta gjorde vi fyra gånger, alltså tills vi hade tagit in alla dummisar.
 
Jag kunde konstatera att lyssna på avstånd är en färskvara. Sista skicket hörde flitig liten Piga inte ett dugg när hon var längst där borta så det var att komma tillbaka och så startade vi om. Då funkade det…
 
Sedan gick vi till andra sidan, förbi bilarna och där var det nära till vattnet. Jag lät Piga gå ner dit för att dricka lite, för varmt blev det. Tröjan åkte av!
 
 
 Piga nöjde sig inte med att dricka vatten, hon tog sig en simtur också!
 
 
Nästa uppgift blev ett närsök på ängen till vänster om vägen.
 
 
Sedan var det dags för avslutande markeringar. Här är det Anna-Lisa och Ivy som står beredda.
 
 
Rune och Jen stod i dungen och kastade minidummisar som markering.
 
Jag kan inte direkt påstå att det blev klockrena markeringar för vår del i alla fall. Särskilt lätta var de väl inte heller men även här har vi lite att jobba på framöver.
 
Det var en underbart strålande dag i alla fall och träffen avslutades med lite fika hemma hos Runde och Anna-Lisa. Tusen tack för en trevlig träningsträff!
 
Inspirationen och lusten att träna är i alla fall väckt riktigt ordentligt. Blir så sugen på mer samträning så jag har föreslagit samträningsgruppen en träff den 1 maj. Få se om någon har tid eller om alla är engagerade i annat den dagen.
 
På hemvägen provianterade jag lite och när jag kom hem satte vi oss i solen en stund, gubben och jag. Hundarna hade öppet så de kunde gå ut och in i hundhagen som de ville. Idag blev frestelsen för stor så det blev grillad filé till middag. Dagen till ära skulle vi skruva ihop en liten gjutjärnsgrill som har haft liggande i flera år. Det slutade med att vi skrotade den. Dels så gick ett fäste till gallret av, bara så där. Dels så hade det ändå inte fungerat då fästena satt på helt fel ställen… Dessutom var det felborrade hål för ventilen så den gick inte att sätta dit.
 
Nåja, vi hade ju lite sysselsättning i alla fall…
 
Marith

140422 Ingen bra dag för Garbo idag heller!

I morse vaknade  flickorna och jag ovanligt tidigt och ovanligt pigga… eller rättare sagt, jag var ovanligt pigg. Halv 8 begav vi oss iväg på vår morgonrunda. Idag hade jag bestämt mej för att det inte skulle bli någon som helst apporteringsövning men flickorna såg mycket väl att jag hade dummis i västen när vi gick.
 
Det blev lite inkallningsövningar istället och för första gången sedan min operation, gick vi rundan där stigen bitvis har försvunnit tack vare stormen Ivar. Dessutom är det både uppför och nedför men det gick riktigt bra även om flåset inte är det bästa. 
 
 
Den här backen kändes oändligt lång….
 
 
… men det var inte bara jag som hade lång tunga…
 
 
Snart ger nog isen vika på Sundsjön och gräset har börjat så smått att grönska i backen
 
När vi kom hem fick jag se att en av Garbos klor såg lite konstig ut. Vid närmare undersökning såg det ut så här:
 
 
 
Den hade delat på sig och pulpan var framme…
 
 
När jag klippt bort den lösa biten såg det ut så här!
 
Ringde Östersunds Djursjukhus för att boka tid men i och med att de hörde att det var en klo som var orsaken till min tidsbokning så fick jag veta att då blir det akuttid. Nej tack sa jag, då struntar vi i det. Men du måste väl åtgärda det sa receptionisten. Då ordnar jag det på annat sätt svarade jag. Ringde Ejra veterinärklinik och fick besked om att det fanns en tid sist på dagen men jag skulle dröja lite så de fick kolla. När hon återkom så talade hon om att tiden kanske inte räckte till så hon undrade om jag kunde komma från morgonen i morgon istället. Sedan fick jag lite info om hur jag skulle sköta om klon under tiden. Det kallar jag service. Ris till Östersunds Djursjukhus och ros till Ejra!
Marith
 
 

140421 En morgonprommenad som tog lite tid!

Ja i morse hade man verkligen inspiration. 7 grader varmt redan kl 7 på morgonen. Vem kan vara på dåligt humör då? Inte jag och inte flickorna i alla fall. Vi tog det lite lugnt och började våra ”övningar” med lite inkallning med stopp. Heta Greta gjorde mej ytterst förvånad genom att fixa ett stopp på 20 meter och dessutom, om än lite oroligt, stanna kvar medan både Piga och Garbo sprang förbi henne. Mycket beröm blev det…
 
Vem kunde ana att det skulle ställa till det? Jag hade med mej en bunt smådummis och tänkte mej att lägga ut ett fält till flickorna. Satte ner dem och gick iväg. Det tog lite tid då jag måste vara extra försiktig så jag inte kliver snett eller halkar. Greta tyckte att det tog alldeles för lång tid så när jag kom ut på ängen vid Alexisbacken kom hon som ett skott. När jag försökte få henne att gå tillbaka till sin plats drog hon i väg på fältet och var sten döv!!! Varken rösten eller pipan räckte till. In kom förstås en dummy men då fick hon sitta fastbunden medan Piga och Garbo fick jobba. De hade stannat på plats och kom snällt på inkallning innan det var dags. Tända var de också förstås…
 
 
 
Förväntansfulla och ”något” ivriga flickor!
 
 
Det blev ”nära ögat” för Garbo men skyddsängeln var med som tur var.
 
På hemvägen lade jag ut tre dirigeringar. En på  var sida om stigen och en på stigen. Greta fick gå först… Fortfarande het som en kamin, trots att hon faktiskt satt lugnt i skicket, drog hon förbi den på stigen, nonchalerade min stoppsignal, sprang in på höger sida om stigen och hittade en minidummy. Glad i hågen kom hon hem men ville egentligen inte lämna av. Det vill till att man har stort tålamod när Greta är med kan jag säga…
 
Sedan fick Garbo gå, vilket gick efter skolboken. När det så var tänkt att Piga skulle få sitt skick kom hon som ett skott utan kommando. Det blev till att gå tillbaka till sin plats och Garbo fick en markering i stället. Nästa gång jag tänkte flitig liten Piga skulle få sitt skick satt hon lugnt kvar. Hon lär sig fort den lilla. Synd bara att minnet är en färskvara. Tål nog att öva, öva, öva! Skicket och stoppet och uppföljning av tecken gick utmärkt.
 
Senare på dagen fick de gå till hundgården igen. Jag gick in och rensade märgben som jag upptäckte hade tinat fram i snön innan de fick gå in. Jag hade kollat Garbos tänder igen för att vara säker på att inget hänt under gårdagen för då tänkte jag inte ens på att de skulle kunna finnas några märgben där. Jag hade ju så noga rensat någon dag tidigare.
 
I eftermiddag när jag hämtade dem hittade jag ytterligare fem ben… Attans men jag tror att även idag hade Garbo låtit bli att försöka knäcka något.
 
Göran, som har varit här och samlat ihop och eldat upp en del av riset efter Ivars röjningar i vintras hade också lagt ett spår till sin jämthund Kitty. Nu i kväll gick det spåret men det hade väl varit en del fnurror. Han hade lagt spåret över ”skoterspåret” ett par gånger och där har det nog varit en hel del trafik av byns hundar under dagen. Sårslutet hade hittats i alla fall. Få se om flickorna hittar spåret i morgon när vi går vår runda.
 
Igår skickade jag ut inbjudan till kennelträffen som vi ska ha i juli. Jag hoppas verkligen att vi får se så många som möjligt av våra ”Beckasiner” och ”Tärnor”. Det är ju så härligt att få träffa både två- och fyrbenta. Instruktörer i år blir Heléne & Janne Kalla. Det bäddar för en riktigt härlig och rolig kennelträff.
 
Marith

140419 Lite kul i Påsk!

Igår var det första morgonen på länge som Greta var med på morgonturen. Jag hade bestämt mej för att det skulle bli en tur med lite ordning och reda. Greta löper och är väldigt glad att vara hemma igen så hennes hjärna är lite snurrig just nu. Hon har haft det fantastiskt bra medan hon varit borta men jag tror att hennes självkänsla har växt lite extra. Det är nämligen så att nu när hon pinkar över Garbo och Piga (ja hon brukar ofta göra det annars också) men nu lyfter hon höger ben rätt högt. Inte bakåt, uppåt som en hanhund utan lite utåt, framåt. Tänkte jag skulle få det på bild men jag hinner inte med. Kameran tar sån tid på sig innan den är färdig att ta ett kort.
 
I alla fall så upptäckte jag en dalmatiner med matte och sällskap, precis när vi skulle gå ut på stigen (fd skoterspåret) nedanför oss. Denna dalmatiner har lite dåligt rykte så för säkerhets skull så vände jag och gick tillbaka en bit tills de passerat. Sedan blev det fotgående på behörigt avstånd för vår del. Dalmatinern var nämligen okopplad och jag ville inte riskera något, speciellt när Greta nu löper, även om det är i början på löpet. Hon började löpa på torsdag, samma dag som hon kom hem. Hon är förståndig den damen… Nåja, vi körde som sagt var fotgående sitt, stanna kvar, inkallning osv.
 
I morse däremot tänkte jag att vi skulle ha lite kul så här i påsktider. Började med lite fotgående och sedan fick de sitta och titta på när jag gömde tre bollar i ett litet område. Något djur hade varit där, såg det ut som, för det var fullt med rätt djupa hål. Utmärkta gömställen tyckte jag.
 
När jag var färdig fortsatte jag efter stigen en bit och sedan kallade jag in dem en efter en och sedan fortsatte vi mot Alexisbacken. Halvvägs dit så slängde jag ut en dummy till höger om stigen, en till vänster om stigen och en på mitt på stigen. Sedan fortsatte vi en rejäl bit och när vi stannade så skickade jag först Greta på ett linjetag. Hon skulle få ta den som låg på stigen hade jag tänkt. Det gick alldeles utmärkt… tills hon plockat upp. Sedan gjorde hon en repa till höger för att kolla den andra dummisen. Inkallningssignalen hjälpte föga men så småningom kom hon tillbaka och hör och häpna… Hon hade bara en med sig!
 
När jag så skulle skicka Piga skrek Greta i högan sky och kunde inte sitta stilla….. Det slutade med att jag fick sätta på kopplet och gå en bit därifrån med henne…. Het som en björkvedseldad gjutjärnsspis…
 
Så småningom fick då Piga sin dirigering. Rakt fram stopp och till vänster. Hon hade riktat in sig mot höger uppfattade jag det som (där Greta kom ut) så därför blev det tvärt om. Garbo fick sedan den tredje men även hon med ett stopp för hon såg ut som hon ville till vänster…
 
Vid Alexis blev det lite fotografering:
 
 
Ser nästan ut som om de tycker om att posera lite…
 
 
Efter lite bus och spring i backen var Piga och Garbo nöjda med att vända hemåt….
 
 
Greta gjorde bara några korta rusningar, annars bevakade hon mej som en hök.
 
När vi närmade oss området där jag hade lagt ut tennisbollarna så skickade jag dem en och en på en kort dirigering med närsökssignal. Trodde ju att det skulle få det dom gjorde men Greta som gick först, hittade sin boll rätt snabbt. Pigas gick om än möjligt, något snabbare och Garbo hade heller inga problem. Hmmm…. vad ska man då hitta på? Bollarna låg gömda i hål och täckta med mossa… Kan ju konstatera att ingen av dem har något fel på sin näsa.
 
Själva skulle vi en tur till Östersund på eftermiddagen så flickorna fick vara i hundgården. Det hade de inget emot även om det var mycket länge sedan sist, i alla fall i vår hundgård. Nu i kväll ligger de som utslagna hjältar. Piga och Garbo i soffan och Greta har smugit sig iväg och ligger i min säng…. M a o så tror jag att de är rätt nöjda med påskaftonen.
 
Marith
 
 

140415 Kunde inte hålla mej längre…

I morse, liksom igår morse, gick vi en morgonpromenad bort till Alexisbacken. Så himla skönt att det fungerar med promenader igen även om de inte är så långa som tidigare men det kommer mer och mer.
 
 
En älskad vy!
 
När vi kom till Alexis så kunde jag inte hålla mej längre. Jag hade tagit med två bollar och två valpdummisar så naturligtvis måste vi göra några enkla övningar. Det blev dirigering (valpdummis) tvärs över ängen och in en liten bit i skogskanten och med bollarna mitt på ängen. De såg när jag lade ut dirigeringarna men bollarna droppade jag så dem såg de  inte.
 
 
Inte någon avancerad  övning men vi fick träna på stopp och söksignal, vilket var tanken.
 
 
Sedan blev det en dirigering in i denna skogskant.
 
 Som störning fick de två tydliga bollkast i linjen mot skogen och som de inte skulle ta. Tyvärr tog flitig liten Piga den första bollen men sedan gick det alldeles utmärkt. Summa sumarum så var vi rätt nöjda alla tre tror jag även om flickorna helst skulle vilja jobba mera.
 
 
Ett litet foto efter väl förrättat värv blev det.
 
Som ni kanske ser så får kryckorna fortfarande följa med på vår skogspromenad, för skoterspåren är fortfarande fulla med både snö och is. Hoppas verkligen att det töar med raketfart nu.
 
Jag vill ju inte riskera något… så ja, kryckorna följer med även om de är undanställda annars.
 
Det känns i alla fall riktigt skönt att vi börjar få lite ordning på livet och i morgon eftermiddag eller torsdag förmiddag så kommer Greta hem. Då är vi riktigt fulltaliga igen. Det ska bli riktigt härligt för hur det än är så är det ju någon som fattas när inte alla hundarna är hemma.
 
Jag tror att ”Hissmoforsarna” kommer att få det lite lugnare också även om det hörs som om det gått riktigt bra. Det enda som jag hört som varit lite besvärligt är att Greta viftar med sin svans så hon river ner en massa grejor. De har ju lite mindre hus och lite fler saker framme och goa, glada Greta tar ingen hänsyn till det. Är hon glad så är hon glad och då går svansen.
 
Marith
 

140414 Dags för nya gratulationer igen!

Idag för 4 år sedan chockade Garbo oss med att föda 10 välskapta valpar, fem av vardera könet. Vi trodde inte att det var riktigt sant när vi såg hur många det blev…. Trots mjölkstockning m m så fixade hon hela kullen själv utan att vi behövde stödmata några valpar förrän det var dags att introducera vanlig mat för den tio-hövdade skaran. Vi vill på detta sätt och med en nostalgitripp även från denna kull, gratulera alla  ”Beckasiner”.
 
 
Är det lite trångt vid ”matbordet” får man se till att fixa plats.
 
 
Att ha en varm och go sovkamrat tyckte även denna kull om….
 
 
… Ju trängre ju mysigare…
 
 
Ibland kunde det förstås vara skönt när man inte var så många….
 
 
… men ”burarna” var utmärkta sovkojor….
 
 
Även för en ”Beckasin” dög vatttenkoppen rätt bra att krypa ihop i…
 
 
Rampen var mäkta populär….
 
 
… liksom balansgång och…..
 
 
…. kurragömma i häggen.
 
 
Men bäst av allt tyckte även denna kull att mamma Garbo var!
 
Vi fick även ett mail från Jenny och Mika dagen till ära och så här skriver de:
 

Mika søv søtt inn i sitt fjerde år. Me feirer med påskeferie på hytta på fjellet. Lange skiturer og hundar som kviler godt i sofaen etterpå; då er livet deilig. 

 
Mika er sunn og frisk som før, veldig blank og fin i pelsen og deilig mjuk å ta på. Snart skal ho bli ”store-søster”; eg har termin 22. April. Det blir spennande. Fint for babyen å vekse opp med snille dyr rundt seg.
 
Heilt rart at Mika er 4 år. Hugser den vetle kvalpen eg henta, den gode lukta og den fine første sommaren. 
Sidan har det blitt mykje trening, litt konkurranser, redningshundutdanning og veldig mange gode turar. Og så mykje glede eg har hatt med ho allereie, det er eg veldig takksam for,  og forhåpentligvis blir ho med meg i mange år framover. 
 
Til lukke med dagen alle Gallinagoer!
 
 
Fina Mika!
 
 
Vilken underbar utsikt hon sitter och njuter av!
 
Här sover hon sött bredvid sin kamrat Sakko
 
Vi tackar för rapporten och hälsningen och önskar Mika en riktigt härlig födelsedag och önskar även Jenny lycka till med familjens ”nytillskott”. Vi hoppas förstås att vi får se det lilla underverket på foto så småningom.
 
Ha en riktigt härlig födelsedag alla Beckasiner önskar mamma Garbo, syster Piga, Greta, Thord och jag!
 
Marith

140113 Nu är två av våra älsklingar hemma igen!

I fredags packade vi bilen och åkte ner till Falun för att hämta hem våra flickor. Det gick riktigt bra att köra ner för vi tog det lugnt och tog flera bensträckare efter vägen. Som vanligt blev vi varmt mottagna av Ingegärd och Gustaf. Innan vi skulle sätta oss till dukat bord gick Gustaf och jag upp i skogen med flickorna en sväng. Medan Gustaf gick ut med 15 dummisar som han hade med sig och lade ut dem på ett hygge:
 
 
 
Området sträckte sig upp till ris/virkeshögen och en bit till höger (inte i bild).
 
Innan han gick ut så fick de sätta sig alla fyra. Piga satte sig bums mellan Ronja och Sita, det var ju Gustaf som hade dummisarna. Garbo satte sig bredvid mej hon. I och med att Gustaf gick ut som kom dock Piga och satte sig alldeles intill mej…
 
 
 Här sitter det och tittar intresserat på vad Gustaf håller på med.
 
 
Spännande värre tyckte flickorna.
 
Garbo som var äldst fick äran att börja söket och sedan fortsatte vi i nedåtgående åldersordning. Pigas första dummy sprang hon till Gustaf med men när hon fick klart för sig att det var till mej hon skulle var det inga problem.
 
När det återstod 4 dummisar fick de var sin dirigering. Pigas och Garbos låg alldeles vid rishögen på vänstra sidan. Piga var först ut och in kom den även om jag fick använda rösten för att hon skulle stanna när hon var vid rishögen. Vi har lite att jobba med där men på det stora hela så skötte de sig rätt bra båda två. Kul! Det enda felet med det hela är att träningslusten väcktes så nu får jag lägga på ett kol så jag får upp orken och flåset för att ge mina flickor det som de behöver och vill ha.
 
När vi kom tillbaka så blev det på något sätt bestämt att vi skulle stanna till söndag. Vi hade egentligen tänkt att åka hem på lördag men det blev så vi våldgästade dem en extra dag istället.
 
På söndag förmiddag tog Gustaf med sig alla fyra hundarna och gick iväg på deras vanliga runda. Ingegärd och jag gick en stund senare och gick och mötte dem och Thord väntade ytterligare en stund och gick och mötte oss när vi var på landsvägen på väg tillbaka. Det blev inte så långt för honom att gå på det viset. Själv tyckte jag det gick otroligt lätt att gå. Riktigt skönt att röra på sig efter gårdagens timmar i bilen. Det jag inte riktigt tänkte på var att det var nedförsbacke en god del av vägen som Ingegärd och jag gick. Det blev uppför tillbaka men det gick bra det också. Det var bara det att när vi kom tillbaka gick jag in på toaletten… Fick kramp i skinkan så jag trodde jag skulle dö, och visste inte riktigt hur jag skulle ta mej upp därifrån. Skam den som ger sig, det ordnade sig och klok som jag var när jag packade hade jag liniment med mej. Problemet löst!
 
Jag undvek i alla fall att gå en runda med hundarna i morse för att inte riskera att det blev trassel att sitta när vi skulle åka hem. Gustaf gick före med alla hundarna och vi plockade upp Garbo och Piga efter vägen en stund senare. Jag körde förbi dem och stannade på en parkeringsficka ca 25 m längre bort. Snacka om det blev fart på Garbo och Piga. De drog så Gustaf fick nästan småspringa sista stegen… Skönt att de vill följa med hem trots att de har haft det så fantastiskt bra! Vi kan inte ge rättvisa över vår tacksamhet mot Ingegärd och Gustaf som stått ut med flickorna i dryga 5 veckor och som dessutom gett dem både motion och lite träning. Sådana vänner växer inte på träd! Tusen, tusen tack! Ni är GULD värda!!!
 
Hemresan gick bra. Vi tog lite raster med bensträckare och det enda bekymret var väl att jag fick lite ont i vänster axel men det tog en klick Voltaren gel hand om.
 
 
Nu ligger flickorna i soffan här hemma och myser….
 
 
… m a o ordningen återställd!
Det är bara Greta som fattas och hon får komma hem till veckan tror jag.
 
Marith
 
 

140409 Nostalgi! Tärnorna fyller 3 år idag.

I eftermiddag har jag haft en liten nostalgitripp som jag tänkte dela med mej av. Tärnorna fyller 3 år idag och eftersom jag inte har min flitiga lilla Piga här så har jag fått nöja mej med att titta på lite foton.
 
Vår fantastiska Garbo (SE NO JCH Djurbergas Levisham Moor) födde åter igen en stor kull, 10 stycken välskapta valpar. Namnen blev Tärnor på latin och här är hela gänget:
 
Naturligtvis fick de ”egna” namn av sina ägare och från mitten längst upp och runt blev det följande: Eeizha, Maxi, Piga, Zigge, ”Svenske Max”, Plura, Alak, Lizzy, Hero, ”Norske Max”.
Så här såg det ut när de föddes:
 
 
Praktmorsan Garbo hade mat till dem alla 10…
 
 
… även när det började bli lite trångt vid ”matbordet”…
 
 
…. och det finns lösningar för allt!
 
 
När man ska sova vill man ha det trångt och varmt…
 
 
… men ibland är det skönt när vi inte är så många…
 
 
Man kan leta sig en egen sovplats också …
 
 
… och de flesta fungerar bra….
 
 
…. om man får vara ifred vill säga!
 
 
Rampen var riktigt kul….
 
 
… liksom tunneln.
 
 
Gömstället vid häggen var heller inte så dumt.
 
 
Ibland kom det oväntat besök. Katten ”Fjant” var en cool kille…
 
Men bäst av allt var nog mamma Garbo!
 
Marith
 
 
 

140407 Men nu närmar det sig…

Nu kan vi börja räkna ner dagarna tills vi kan åka och hämta hem våra flickor i Dalarna. Har precis pratat med Ingegerd och vi bestämde fredag. Thord har tider att passa tisdag, onsdag och torsdag så tidigare går inte eftersom han gärna vill följa med. Snacka om att jag längtar…. mina fina flickor!
 
Vi är så otroligt tacksamma för att det finns så snälla och hjälpsamma vänner som Ingegerd och Gustaf. Jag vet inte hur det skulle ha gått om flickorna varit kvar här hemma… Naturligtvis är vi även tacksamma för att familjen Barkar tagit hand om Greta.  Eventuellt kommer hon att stanna där några dagar till så vi får pytsa in dem lite lugnt. Hon är ju lite burdus så det kan vara bra om Piga och Garbo kommit in i vår ”lunk” innan det blir dags för Greta. Vi har ju också haft förmånen att få träffa henne ett par gånger då hon har varit hem och hälsat på några dygn (inkl hundvakterna). Piga och Garbo har vi bara fått se på bild….
 
Vi har ju fått en hel del blötsnö senaste dygnet men i Falun hade det spöregnat. Vete sjutton om jag inte skulle ha uppskattat regn istället så snön försvinner fortare. Den försvinner väl med blötsnön också men inte lika bra. Det gäller att skogsbilvägarna töar av nu så jag har någonstans att gå med flickorna. Jag är nog inte riktigt fit for fight för rena skogsturer ännu även om det går framåt med stormsteg.
 
Marith
 
 

140407 Men nu närmar det sig…

Nu kan vi börja räkna ner dagarna tills vi kan åka och hämta hem våra flickor i Dalarna. Har precis pratat med Ingegerd och vi bestämde fredag. Thord har tider att passa tisdag, onsdag och torsdag så tidigare går inte eftersom han gärna vill följa med. Snacka om att jag längtar…. mina fina flickor!
 
Vi är så otroligt tacksamma för att det finns så snälla och hjälpsamma vänner som Ingegerd och Gustaf. Jag vet inte hur det skulle ha gått om flickorna varit kvar här hemma… Naturligtvis är vi även tacksamma för att familjen Barkar tagit hand om Greta.  Eventuellt kommer hon att stanna där några dagar till så vi får pytsa in dem lite lugnt. Hon är ju lite burdus så det kan vara bra om Piga och Garbo kommit in i vår ”lunk” innan det blir dags för Greta. Vi har ju också haft förmånen att få träffa henne ett par gånger då hon har varit hem och hälsat på några dygn (inkl hundvakterna). Piga och Garbo har vi bara fått se på bild….
 
Vi har ju fått en hel del blötsnö senaste dygnet men i Falun hade det spöregnat. Vete sjutton om jag inte skulle ha uppskattat regn istället så snön försvinner fortare. Den försvinner väl med blötsnön också men inte lika bra. Det gäller att skogsbilvägarna töar av nu så jag har någonstans att gå med flickorna. Jag är nog inte riktigt fit for fight för rena skogsturer ännu även om det går framåt med stormsteg.
 
Marith