140930 Vissa dagar är faktiskt riktigt härliga…

… och idag har det varit en sådan. Väckarklockan ringde faktiskt då jag ville upp i tid för idag var det dags för Garbo att träffa Anna Björk på Björks Hundrehab på Frösön. Morgonrundan gick i lite raskare takt än vanligt. Inte så många ”blåbärsstopp”…
 
I tid kom vi och hon började med att titta lite på hur hon gick så vi fick gå ut på gatan och gå lite fram och tillbaka. Sedan kände hon igenom hela kroppen och hon hittade en tå (den längst ut) som var lite stel, ryggen är det mycket bra spänst i. Muskeln på höger bog var något lite mindre än på vänster men i övrigt är hon riktigt välmusklad så det låter ju lovande…
 
 
Böj och sträck… lite överallt…
 
 
Garbogumman lät henne hålla på så länge som hon ville….
 
 
… och när det var klart ville hon försöka ge Anna en puss.
 
Sedan var det dags för vattenträningen. Hon fick ta det mycket lugnt och mutades med lite godis och rätt som det var så stod hon inne i ”apparaten” (vet inte vad den kallas för). Efter en stund fyllde Anna på med vatten strax ovanför armbågarna och sedan körde hon igång gåbandet. Sedan fyllde hon på med vatten lite upp i brösthöjd. Varför det gör så är för att om man fyller dit upp på en gång så brukar de försöka simma.  Lite fundersam  och förundrad över var hon hamnat var hon till en början. Hon fick gå i intervaller och första gången så gick hon lite bredbent men så småningom gick hon riktigt fint och hon såg faktiskt lite glad ut (blev fortfarande mutad med lite godis då och då och de hjälpte kanske till).
 
 
Lite konstigt att se matte bakom glaset tyckte hon att det var…
 
Tyvärr så hade jag ett stort fönster bakom mej och det speglade sig i glaset till ”apparaten”.
 
Hon fick order att ta det lugnt i eftermiddag/kväll och det ska bli spännande att se om hon får lite träningsvärk i morgon. Nu ikväll ligger hon mestadels i soffan och ser ut att sova så gott men lite då och då hoppar hon ner och riktigt sträcker på sig för att hopa upp och lägga sig och sova en stund till. Så jag tror nog att hon i alla fall känner av det hon gjorde idag. Om hon inte får träningsvärk så kommer Anna att öka på träningen lite undan för undan och vi har bokat in 7 träffar framöver, de tre sista bokas lite senare.
 
När vi kom hem var det strålande sol och en riktigt varm och härlig höstdag så jag tog med mej Piga och gick ner till skogen en sväng. Jag hade lite dummisar med för jag ville ”känna på henne”. Hon har ju inte fungerat på träning medan hon löpte. Ofokuserad och ohörsam och noll koll på allt. NU var min flitiga lilla Piga tillbaka. Mycket bra fotgående, fokuserad på minnesmarkeringarna, alla spik. Hörsam på både signal och tecken på dirigering. Nu var det kanske inte så våldsamt långa avstånd men vilken skillnad! Vi var överflugna av en helikopter som flög fram och åter över skogen. Riktigt vad den sysslade med kunde jag inte räkna ut men nåt ärende hade den säkert. Inte ens den störde min lilla Piga. Bådar gott! Var riktigt kul för första gången på snart en månad!
 
När vi kom in fick jag ett sms med ett foto på vårt 5:e och allra färskaste barnbarn. Hon föddes med kejsarsnitt och 8 veckor för tidigt men vägde 1624 g ram och är 42,5 cm lång, andas själv men sondmatas. Mamma Ann-Sofie har förstås ont efter snittet men hon verkar rätt pigg ändå för vi har chattat lite via Facebook. Vi har ju förstås varit lite oroliga så det känns väldigt skönt att allt har gått bra och att det ser så bra ut.
 
Som sagt var… vissa dagar ÄR faktiskt riktigt härliga!
 
Marith

140927 Hur gick det sedan?

Ja igår berättade jag i Svederkäringas blogg om att vi var i spänd förväntan över vissa saker. Bland annat att en av Garbos telingar skulle starta på prov. Friskt vågat hälften vunnet. Deras mål var att våga starta på prov och det målet nådde de. De låg också på en trea till sista detaljen, passivitet när en annan hund fick två vattenmarkeringar… Då gick det inte att vara riktigt tyst så där rök priset. Det hördes inte som om de blev avskräckta, tvärt om, nya tag nästa år. Låter mycket lovande!
 
För övrigt så inleddes dagen som vanligt med en morgonrunda. Det blåste lite men detta skulle förändras till att det blåste rätt mycket senare under dagen men rundan fick vi avnjuta i relativt bra väder.
 
 
Fortfarande får flickorna sin ”efterrätt” efter frukosten.
 
 
En flitig herre trummade intensivt på stolpen….
 
 
… jag tror att det kanske var hans frukost…
 
 
… hungrig var han säkert för det tog en mycket lång stund innan han upptäckte oss
 
 
Under tiden blev jag ”tvungen” att göra en stilstudie på Garbo och Piga.
 
 
Jag tycker att det syns väldigt tydligt att de är mor och dotter.
 
 
Vädret var som sagt var, rätt hyggligt på morgonen
 
 
Den här vyn mötte oss när vi gick ner mot skogen. Njuter av omgivningen varje dag faktiskt!
 
I morgon är det dags för nästa pärs… Håller tummarna och hoppas att det blir finfint resultat på Sundsvallsprovet.
 
Marith
 
 

140923 Den ena löser av den andra!

Ja, det var som precis… När Piga nästan har löpt färdigt så sätter Garbo igång, dessutom ovanligt tidigt, bara 4,5 månader sedan sist… Jag undrar hur det kommer att gå med hennes rehabträning?
 
Garbo ser också ut att undra…
 
Greta har det bra på sin långsemester. De dagar som hon inte är co driver och följer med Anders i lastbilen så får hon vara i sällskap med Sally och Lava:
 
 
Laddade för prommis…
 
 
Inga problem att dela säng….
 
 
Det går heller ingen nöd på Greta när hon är i hundgården ibland.
 
 
Lite lek och bus med Lava hinns också med…
 
… och när Anders kommer så är det stora famnen och pusskalas.
 
Piga är som sagt var på ”sluttampen” i löpet. Skönt, då kanske hon återgår till att vara lite mera lyhörd och samarbetsvillig igen.
 
 
Hoppas kan man ju….
 
 
Linslusarna….
 
Det ska bli intressant att se hur det är med Garbos hälta i morgon. Hittills så har det varit så att om hon har fått simmat minst varannan dag så har det gått bra men har det gått tre dagar emellan så har hon markera lite.
 
Maud & Potifar och Marie & Plura startade på provet i Järvsö i helgen. Resultatet?
 
 
Marie & Plura tog en 1:a på lördag och en 3:a på söndag
 
Maud  & Potifar tog en 3:a på lördag och en 2:a på söndag
Strongt jobbat men tyvärr är det de små detaljerna som avgör priset. Stolta över dem är vi hur som helst. Två riktigt duktiga ekipage! Vi önskade förstås att vi har varit med och sett dem men rapporterna säger att de gjorde riktigt fina jobb bägge två.
 
Marith
 
 
 
 
 
 

140915 En rätt så trög måndag…

Ja igår var det valvaka och tyvärr så satt jag uppe lite för länge så i morse var det tungt att kliva ur sängen av flera anledningar. Man har ju anpassat sig till de omständigheter som nu har pågått en tid men nu vet man ju nada vad som kommer att hända. När man lever på marginalerna så behövs det inte mycket för att rubba balansen.
 
En morgonrunda med flickorna är ju aldrig fel och det brukar alltid lätta humöret om man vaknar på ”fel sida”. Så även idag… i alla fall till en början. Sundsjön visade sig från den vackra sidan då den nästan låg helt spegelblank. Husen på Fanbysidan speglade sig i vattnet och höstfärgerna glöder.
 
 
Vackert är det även om min kamera inte gör vyn rättvisa.
 
Nåväl, humöret sjönk något när jag kom fram till stigen där man grävt för fiber. Knöligt, bökigt och skitigt… Gick och funderade på hur framtiden kommer att te sig så flickorna fick springa lite som de ville. De brukar alltid stanna och äta bär och sedan kommer de i full fart och springer ikapp mej. Piga kom men inte Garbo så jag visslade på henne. Jo då, hon kom hon med men jag kan inte påstå att jag blev speciellt glad. Så här såg hon ur:
 
 
Lite skamsen såg hon allt ut och hon hade då rullat sig från topp till tå… Suck!
 
 
Det är tur att vi har ”hundduschen”!
 
Tur att vi även har denna Torkduk som är mycket flitigt använd.
 
Flickorna fick vara i hundgården då Thord hade besök av tandsköterska och tandhygienist för kontroll av läget med tänderna. Det blev bestämt att han ska få åka in varannan månad för koll. Själv hängde jag upp gardinerna i köket efter fönsterputsningen i lördags. Dessutom putsade jag fönsterna i matrummet så nu kan vi titta ut även där.
 
Innan middagen åkte jag och flickorna upp till Bodtjärn för några snabba simturer. Piga för att dränera lite energi. Hon är fortfarande alldeles knäpp så något vettigt går inte att göra. Garbo behöver sina simturer då hon blev lite halt när hon fick jobba lite förra onsdagen men igår och idag har hon varit bra så då var det dags. Simma är ju väldigt snällt mot lederna så vi fortsätter så länge som det är finväder.
 
Marith

140913 Liten sammanfattning av de senaste dagarna

Den senaste veckan har varit rätt så lugn. Greta är hos Anders i Labbgård och provar livet som co driver som jag redan berättat. Hon verkar trivas riktigt bra med både katter och att åka lastbil. Fick ett foto via FB idag, liten storlek men jag hoppas ni ser att han verkar må riktigt gott.
 
 
Hur länge hon stannar är oskrivet just nu, vi får väl se. Huvudsaken är att hon har det bra, och det har hon minsann. Lite tomt är det förstås. Trots att vi har Garbo och Piga så märks det att hon inte är hemma men just nu slipper jag mitt ständigt dåliga samvete att inte ha riktigt den tid som hon så gärna skulle vilja ha ifrån mej.
 
Garbo och Piga har fått motionera i vatten… Bra för Garbo och hennes bogar men det är snart det enda som går att göra med flitig liten Piga som helt plötsligt blivit helt kokobello. Finns ingen som helst vilja att varken lyssna eller följa anvisningar. Jag har blivit helt tagen på sängen över det. Jag vet inte om jag öht har haft någon som blivit så påverkad av löpet som Piga. Hoppas det är en engångsföreteelse. Så här vill vi INTE ha det.
 
Det värsta är att snart går hon in i höglöp och då kan hon inte få dräneras på energin genom att simma. Igår var vi iväg till Sundsjön och Hoviken och körde lite markeringar med apportkastare och röda skott. Då ´”virrade hon bort” en markering och drog iväg utåt och sökte igenom nästan hela vassen. Hörde inte på varken pipa eller röst så jag fick låta henne hållas ett bra tag. När jag sedan visslade igen tittade hon faktiskt och tog tecken och fick tag på sin apport. Hoppas hon lärde sig något. Själv var jag mest arg!!
 
Som tur är skötte sig Garbo exemplariskt. Behövs det korrigering så tar hon den utan mankemang, peppar, peppar.
 
 
Här var det dags att packa ihop och åka hem för att få oss lite mat i magen.
 
I morse när vi gick vår runda fick vi se att de har börjat gräva för fiber i skogen igen. Det värsta är att de gräver på stigen, på kanten visserligen, men de lägger jorden på resterande del av stigen. Skitigt, bökigt och tråkigt att gå våra rundor och så kommer det nog att vara ett bra tag framöver. Bilder kommer i svederkaringa.blogg.se
Här i den här bloggen visar jag hellre lite foton från den delen av rundan som både hundarna och jag uppskattar just nu. Inget grävt på stigen och lite bär kvar här och där för flickorna.
 
 
Så härliga höstfärger…
 
 
… och med morgondimman som hänger över oss blir skogen lite trolsk
 
Ett fint foto på min älskade Garbo fick jag också.
 
Ibland gör det nästan ont i hjärtat när man tänker på allt gott och roligt som hon gett mej genom åren. Underbara hund!!! Garbo den gudomliga, hur rätt var inte valet av namn!
 
Nu ikväll laddar jag för att hålla kurs i morgon. Har lovat fyrar fristående kurser under helgdagar och fyra fristående kurser torsdagskvällar. Hur det kommer att falla ut vet jag inte riktigt än då jag har sagt att de inte behöver anmäla sig förrän några dagar i förväg. Det blir så rörigt när folk anmäler sig och sedan avbokar. Till slut vet man inte vem som kommer så för enkelhetens skull så blir det sista-minuten-anmälningar och hoppas på det sättet att jag vet, i alla fall dagen innan, vem som kommer så man har chans att förbereda sig lite.
 
I morgon blir det markering/dirigering i Ismundsundet. Var vi kommer att hålla till i fortsättningen beror på vilka övningar som är aktuell inför varje kurs.
 
Marith 
 
 
 

140908 En lite märklig dag…

Ja den här dagen har det varit lite si och så med.  Förmidagen var det fjäderfänas tid… En liten stackare fick sätta livet till då den trodde den kunde flyga in på den inglasade altanen:
 
 
Tyvärr så går det så när man inte ser sig för…
 
Piga och jag gick ut på gården en stund. Tänkte träna lite fokusering när det gäller markeringar. Gick så där… hon var lite splittrad. Till slut så stannade hon bland buskarna mot grannarna till vänster. Hon tittade ömsom på mej och ömsom in i buskarna men till slut så plockade hon upp dummisen som låg alldeles i närheten och kom in med den. Jag tyckte det såg så märkligt ut att jag måste gå dit och titta om det var något konstigt bland buskarna. Ja, vad säger man?
 
 
Grannes höns hade kommit på besök….
 
 
Efter en liten stund kom de trippandes fram på gräsmattan….
 
 
Rätt fina är de förstås.
 
Våra grannar, ägarna till hönsen, har vi inte pratat så mycket med och vi visste att de hade olika efternamn och vad de heter i förnamn så efter lite försök med kombinationerna så fick jag tag på ”herrn” i huset genom Eniro. Nu var han i Stockholm på jobb så han kunde inte göra så mycket åt det hela men han skulle kontakta sin sambo. Hon ringde en stund efteråt och talade om att hon var i Östresund så hon hade svårt att komma ifrån.
 
För vår del var det väl ingen fara med några pickande höns men jag var mest rädd för grävarna som just kommit och som höll på att gräva strax bredvid grannarna. Jag har inte hört något mera och har inte sett till hönsen heller så jag hoppas de gick hemåt igen. Kanske lite väl optimistiskt att tro att de håller sig på tomten utan stängsel men jag hoppas det reder sig.
 
 
Blev också lite överraskad när jag hämtade posten idag. Skickade in mina fakturor från Ejra från mina första besök med Garbo (juli, augusti) och kvittona från apoteken i tisdags. Idag fick jag brev från Agria med besked att pengarna fanns på mitt konto. Kan man kalla snabba ryck! Dessutom kollade jag mina lotter på Postkodlotteriet och lyckades vinna en ny lott. Jag har ju sagt upp lotterna men de går ut den 12 september men nu har jag i alla fall en lott tills i oktober…
 
På eftermiddagen tänkte jag åka ner till sjön och låta Piga och Garbo jobba lite i vatten med hjälp av apportkastaren (Greta är ju i Labbgård för att testa på att vara co driver som jag tidigare berättat).  Innan vi åkte så upptäckte jag att Piga har börjat löpa. Hon har visst tagit efter sin mor och har nu två gånger hållit knappt 5 månader mellan löpen. Kanske hon tagit efter Garbo genom att bli lite påverkad i jobbet i och omkring löp. Garbo blir ju het som bara den och riktigt så har väl inte Piga varit men med tanke på Norge så var hon ju väldigt okoncentrerad och ofokuserad. Kände inte riktigt igen henne och blev lite ställd som jag också tidigare berättat om. Inget att skylla på för har allt suttit bergfast så hade det kanske gått bra ändå men värt att tänka på om man upptäcker samma okoncentration i framtiden så kanske man kan hantera det på annat sätt, vem vet.
 
Även idag var det spegelblankt och det finns inte så många alternativ när man är begränsad på var man kan hålla till pga älgjakten. Då gäller det att försöka ”krångla till det” med enkla medel. Blev lite dubbelkörningar och ”äggen” gick så pass långt så även om de är vita så ser de dem inte förrän de närmar sig så lite fick de klura. Det blev alltså röda skott och Paw of Sweeden’s nya ”ägg”, så långt gick de. Jag hade med mej avståndsmätaren men tyvärr så har vi inte kvar bruksanvisningen och vi får inte till inställningarna. Trodde att jag hade kläm på det men icke sa Nicke. Thord som har varit den som använt den mest kom heller inte på hur man gjorde så om någon har bruksanvisningen till en Konus Range 600 så är jag ytterst tacksam om jag kan få ta del av den. 
 
 
Zoomat!
 
 
 Här är Garbo på väg ut och Piga på väg in..
 
 
Här sitter Piga och inväntar sin tur att få hämta en dirigering.
 
Ja det känns som det varit en lite märklig dag idag… Få se vad morgondagen bjuder på!
 
Marith
 
 
 

140906 September… det kan man väl aldrig tro?

Strålande vackert väder idag. Nästan vindstilla och sol, sol, sol. I gruppen Jämt(!)samträning hade vi blivit inbjudna till träning i Labbgård (passande namn för att retriverträning, eller hur?). Naturligtvis nappade vi på det erbjudandet. Maud & Potifar, Jens &  Kasper samt värdparet Kicki med Sally & Lava & Anders, ägare till fastigheten som vi tränade på.
 
Härliga ängar med ”holmar” och böjande kullar. Utmärkt för markerings- och dirigeringsträning men först blev vi bjudna på kaffe och sockerkaka. 
 
 Vi tänkte att Thord skulle få ta bilen och hänga med oss ut på ängarna men…
 
 
Batteriet slut!
 
 
Snabbt och smidigt fixade Anders ström till bilen.
 
Efter ett pass med två olika markeringsövningar och ett pass med dirigering var det dags för lite fika. Jag fick besök på min arm av en nyckelpiga av det lite mer ovanliga slaget. Jag har aldrig sett en sådan förut.
 
 
Den heter visst Harlekin nyckelpiga.
 
Efter en liten fikapaus så begav vi oss till andra änden av ängarna och körde en dirigeringsövning till. Det var utlagt två till varje hund + några extra, så alla fick två chanser att lösa uppgiften på bästa sätt. Lite variationer blev det och Potifar, Piga och Garbo fick en markeringsstörning vid andra omgången.
 
 
Det var varmt och gott i solen tycker Anders och Sally
 
 
Tungan hängde även på Potifar medan Maud ser rätt bestämd ut.
 
 
Kicki och Lava kommer tillbaka efter väl förrättat värv och Kasper håller koll bredvid sin husse Jens
 
 
Garbos och Pigas tungor hängde också som slipsar….
 
När vi tackade för oss och skulle fara hem fick Greta stanna kvar hos Anders. Hon ska nämligen testa att vara hans co driver i lastbilen denna vecka. Jag tror att det finns mycket goda förutsättningar för att de ska trivas med varandra.
 
Hon ser rätt nöjd ut, skulle jag vilja säga.
 
Tusen tack för en härlig dag Jens, Maud, Kick & Anders. Kanonhärliga marker!
 
Marith
 

140903 En summering och eftertanke är aldrig fel!

Ja jag har gått och grunnat en hel del på proven som Piga startat på i år och jag inser att trots att det gick väldigt bra på hennes premiärstart i elitklass så har vi, och jag säger vi, dalat i prestationerna. Det är tur att det är ett år tills hon ska ut i hetluften igen för vi behöver bygga upp säkerheten och förtroendet så det håller. Jag kände redan på provet förra söndagen att jag inte riktigt litade på henne och självklart litade inte hon på mej. Samhörigheten och samförståndet finns där… tills vi tar av kopplet. Sedan känns det som om vi jobbar lite var och en för sig. Det duger förstås inte. Det finns ingen härligare känsla än när man känner att det är du och jag så det får vi göra något åt.
 
Hon är en fantastisk sökhund, trots att hon bara fått något enstaka fältsök, för att kolla läget, i år. I våras var hon rätt säker på långa dirigeringar och signaler och tecken men helt plötsligt känns det som det mesta är borta. Jag gick ut här hemma idag och kände henne på pulsen… Det är till att backa rejält, känner jag. Markeringarna har ju varit hennes svaghet redan tidigare men tyckte att vi kommit en bit på vägen men om man tittar på Norgeprovens markeringar så är vi kvar på ruta 1. Iof tar jag inte så hårt på de markeringarna, i alla fall inte söndagens. Man måste ju ha chansen att se om man ska kunna markera.
 
Det som jag är mest besviken över är vattendirigeringarnas tveksamhet. Där har hon tidigare varit riktigt stark men jag såg ju tendenserna, när man tänker efter, redan på Jämtlandscupen. Ja, det är mycket träning som ligger framför oss, känner jag.
 
Jag har också funderat en hel del på årets prov. Egentligen skulle jag ha velat sett många fler elitprov för att känna efter vad som väntar i framtiden. Vid Litsprovet var det väl egentligen inga konstigheter men de två Norska proven begriper jag mej inte på. För det första så talade en norrman (satt vid samma bord som oss på supén) om att man bestämt att i elitklass så skriver man inte någon annan kritik än den sammanfattande. Synd! På ett B-prov är ju EGENSKAPSBEDÖMNINGEN det som är grunden/orsaken till att man har provet. Jag hoppas verkligen att vi i Sverige inte tar efter! I så fall finns det ju ingen anledning att ha elitklass på B-prov.
 
Dessutom funderar jag ju på om hur vettigt är det att köra 5 hundar samtidigt med en domare? Hur ska en domare kunna hålla reda på vem som gör vad i alla lägen? Inte konstigt att man inte vill skriva protokoll då.
 
Avstånden på markeringarna var ju också väldigt långa. På söndagens landmarkering (den första i trippeln) måste ha varit dubbla apportkastaravståndet med röda skott och ägg. I vårt ”gäng” såg jag ingen som spikade den, alla behövde MYCKET hjälp för att få in den. Det kändes lite -90-tal på sätt och vis. Då hade vi ju i Sverige våldsamma avstånd på både fält, markeringar och dirigeringar. Ja det är i alla fall tur att man inte är aktuell som provledare längre, måste jag säga.
 
Man kan kanske tror att jag är besviken över proven som inte gick så bra. Det är jag inte! En bar erfarenhet och en påminnelse om att det mesta är färskvara. Dessutom behöver man testa sina vingar för att se om de bär. Testar man inte så har man faktiskt ingen aning om var man står när det gäller. Såg ju förstås även sånt som är bra och som jag också lägger på minnet.
 
Som jag sa i början så har jag kört signaler och tecken med Piga lite här hemma. På eftermiddagen tog Thord med sig Greta ner till kyrkoruinen och kastade lite boll på vattnet.
 
 
Det ser ut som de har haft det rätt kul!
 
 
 
 
Jag tog Piga och Garbo till gamla badplatsen och körde lite långa markeringar på vattnet. Mest för att låta Garbo simmaträna men förstås, Piga fick ju också chansen att bygga upp förtroende för vattenjobb. De två sista apporterna blev röda skott och Paw of Sweden’s ny ”ägg”. Långt gick de så simträning blev det. 
 
 
Om ni tittar noga så ser ni två små prickar långt ute på vattnet, till vänster Garbo och till höger Piga.
 
 
Två nöjda flickor elller….
 
 
…Piga ser ut att längta tillbaka till vattnet….
 
… och Garbo verkar tycka ”skit att det är över redan”.
 
Eventuellt får vi besök av härliga Max i morgon. Lite svårt att hitta träningsytor nu när älgjakten är igång men i skogsområdet mellan skolan och Alexisbacken är det förstås riskfritt. Vi får se hur det blir.
 
Marith
 
 
 
 
 
 
 
 

140901 En Norgehistoria.

Ja, även i år var vi lite sugna på att göra ett besök på ett Norskt jaktprov. Vi valde Trondheimsprovet. Vi, dvs jag och Maud var ju iväg även i fjol men i år var det lite fler svenska vänner som kom. Mats och Barbro, Lena och Carina och ett helt gäng från Dalarna (som gjorde storslam på lördagen. Djurberga’shundar vann i alla klasser). Strongt!

 
I år var även Thord med. Greta hade vi ”bokat in” på Boda B&B hos Kicki. Tusen tack!!! Maud körde husbilen så Thord och jag fick bara njuta av färden som började vid 7-snåret när Maud hade slutat jobbet på fredag kväll.
 
 
Resesällskapet ser rätt nöjda ut…. Thord & Garbo satt på ena sidan…
 
 
…. Potifar och Piga på den andra.
 
 
Det var en fin kväll när vi körde mot solnedgången.
 
Campingen låg i Lundemo…
 
 
För att ta sig till Campingen måste man över en mycket smal bro.
 
 
Det är tur att Maud har tungan rätt i mun!
 
Vi kom fram strax före kl 11 på kvällen och vi var rätt trötta så vi installerade oss och kröp i säng. Lite svårt var det att somna då vi bodde på en Camping nära en väg där bönderna körde praktiskt taget hela natten med sina traktorer. Tåget gick inte så långt därifrån heller och det var ett evigt tutande.
 
Vägen upp till provplatsen var också en historia för sig. Inga kort tagna men det var en smal, och jag menar smal, väg som bar uppför med kurvor hit och dit och en del broar som såg lite riskabel ut att köra på med husbilen men det gick utan intermezzon.
 
När vi kom upp till provplatsen visade det sig att det var en fantastisk natur. Norge är vackert, man blir helt betagen av naturen!
 
Lite chockartat blev det när vi fick reda på upplägget. I elitklassen gick man i två slängar, fem och fem ekipage. I öppen var det tänkt fyra och fyra…. men då det var 9 hundar blev det tre och tre.
 
Elitklassen började med att vi fick gå en sträcka upp till en kulle med hundarna okopplade. Framme vid själva provplatsen sköts det hej vilt och när vi kom fram fick vi stå på en kulle och där man, i alla fall där jag fick stå längst till höger, inte såg hundarna hela tiden. Det var en brant ner till en dalja med lite vatten och på andra sidan var det en ås.
 
 
De fick jobba en och en till att börja med för att så småningom jobba två och två
 
 
Ingen fick skicka hunden innan domaren knackat på axeln.
 
Piga gjorde ett jättefint fältjobb. Vid ett av skicken fick hon en ”jagande” hund efter sig men hon jobbade oförtrutet och hittade en dummy vilket den andra hunden försökte ta ifrån henne men se det gick inte. Hon hade vänt bort huvudet och kom hem som ett skott. Jag själv såg bara slutettampen då detta hände bakom den kulle som jag hade framför mej. Domaren tyckte att hon skötte det mycket bra!
 
När fältet var färdigt så var det dags för markeringar. Nu blev det inget kort taget där men här i bakgrunden kan man se en ås. (Fotot är taget från startplatsen för söndagens ökl som började från vägen och längre ned än där vi började).

Längst uppe på åsen stod det en kastare och ekipagen stod väl ca 30 – 40 m från foten på den. Skott kom och sedan kast, rakt upp i luften så dummyn syntes ovanför trädtopparna för att sedan landa i sluttningen. De flesta kasten kom på linje och där man började var det brantast och tätast med skog för att glesna och åsen blev lägre allt eftersom man gick framåt.

 
 
Naturligtvis fick Piga den första markeringen och hur mycket hon såg vet jag inte men vi löste uppgiften tillsammans.
 
Efter markeringarna blev det en landdirigering med lite ”surhål” och diverse  hinder på vissa ställen på vägen dit. När hunden var i närheten av apporten som låg i buskagen vid vägen, kom det en dubbelmarkering åt andra hållet för en annan hund. Rätt långa avstånd även här och med kullar framför och höga kast.
 
För Pigas del blev hon även där först ut  och det blev det en lite strulig dirigering men den kom in. Däremot kom inte markeringen in. Hon missade helt dubbelmarkeringen. Vi har nog inte tränat så mycket på att hon ska titta högt i luften…
 
Hon blev även först ut på vattendirigeringen. Lite snurr i början, det var stora vågor för det blåste pålandsvind, så det gällde att ha viljan att simma. Till vänster i bild (se nedan) var startplatsen. Om ni tittar på stranden till höger ser ni något ljust som anas. Där ligger en båt och ungefär bakom den tjockaste tallkronan i mitten av bilden låg apporten en bit upp på land. Piga kom iland strax bortom båten och jag blåste stopp. Hon stannade, fick tecken vänster, drog rakt upp på sluttningen och sedan till höger. Dövörat var på och det blev lite blåsa av innan hon kom ner till stranden där jag fick stopp på henne och skickade till vänster. Då drog hon förbi men vände självmant och fick så småningom fatt på en apport.  Hmmm…
 
 
I viken till höger rinner en liten bäck med lite tuvor och tussar där så småningom närsöket låg.
 
 
När vattendirigeringshunden var nästan framme kom skott och kast från denna ås.
 
Här stod man också högt uppe på åsen och kastade enkelmarkeringen över trädtopparna och lät den rasa nedför branten. Man ser egentligen inte riktigt hur högt det var på fotot, svårt med perspektiv.
 
När det var Pigas tur hördes det som om dummyn fastnade i träden men domaren sa att jag skulle skicka henne så fick vi se hur det var. Hon spikade den! Till sist fick vi göra ett närsök i bäcken. Även denna gång fick Piga ut först.
 
Tänkte i mitt stilla sinne att det var en liten favör… Hon ut och rätt snabbt så slog hon på en dummy men jag såg inte riktigt vad hon sysslade med. Såg bakändan och svansen och hon såg ut att böka. Domaren stod lite bättre till så jag frågade om den satt fast… Han svarade inte men Piga kom med dummyn och jag fick skicka ut henne igen. Rätt snabbt kom hon in med nästa och jag kände mej rätt nöjd med hennes jobb.
 
Vid den öppna kritiken så fick jag reda på vad hon hade gjort på närsöket. Hon hade försökt att få med sig två dummisar. Om hon sprungit dit och hämtat den andra när jag skickade ut henne igen, så hade han köpt det, sa domaren. Nåja, en nolla hade hon ju redan efter mina mått mätt så det gjorde väl varken till eller ifrån.
 
Hur det gick till på de andra klasserna vet jag inte då jag inte hade möjlighet att gå och titta. Domaren där dömde först nybörjarklassen och sedan öppenklassen och Maud och jag startade ungefär samtidigt.
 
På kvällen var det supé som avåts i ett växthus. Det var väl inte den festligaste supén men maten var i alla fall god. Vi hade även lite ”gemyt” tillsammans med Lena, Mats och Barbro innan vi gick dit.
 
Det blev inte så sent då vi var dödströtta efter en rätt hård dag. Naturen (sugande mark att trava på och långt att gå) och vädret (soligt men blåsigt), gjorde sitt till. Vi somnade alla ovaggade och hörde varken traktorer eller tåg…
 
Söndagen hoppades jag på att resultatet skulle bli lite bättre… Blev det inte! Tvärt om, tyvärr. Även söndagens upplägg var 5 och 5 ekipage. Nu hade jag ingen kamera då telefonen var utan batteri (hade glömt ladda under natten). Men marktypen var liknande som lördagen men upplägget var lite annorlunda. Här gick vi i nedför i en ”dalja” med lite högre mark på båda sidor. Jag fick gå i mitten, så klart!  Vi gick på linje och rätt som det var kom det ett skott och ett kast till höger, högt upp även här. Direkt efter kom skott och kast på vänster sida.
 
Ny förflyttning och en skott från varje sida och en dubbelmarkering kastades, i dubbel bemärkelse, framför oss. Kastaren kastade två dummisar samtidigt så de landade i stort sett på samma ställe och inte så långt ifrån oss. Piga fick ut först och den kom in utan större åthävor. Den andra fick den som stod till vänster om mej ta.
 
Sedan fick vi vända oss om och den som stod på vänsterflanken skulle hämta den första som kastats och den som stod på högerflanken skulle ta den vänstra. Här gällde det att förarna visste var den låg. Inte så lätt då man hade förflyttat sig så någon riktig minnesbild hade man inte. När det var vår tur fixade vi den rätt snabbt ändå.
 
Ekipaget som stod direkt till höger om mej hade en hel del blåsande och strul med sin markering. Piga blev nog lite frustrerad till slut (hon visste nog var markeringen låg men det gjorde nog inte matten). Till slut gäspade Piga rätt ljudligt! Hrmpf! Aja baja.
 
När alla hade löst sina uppgifter kom näsa uppdrag. Nu skulle det komma en trippel. En jättte, jätte, jätte lång på land (nerför den slänten där vi stod, över ett dike, sumpmarker i omgångar och som det såg ut, ett dike till innan de nådde hårdbacke och några träd. Skytt och kastare stod där ute. Till vänster om oss stod skytt och kastare för vattenmarkeringar. Den delen av trippeln kom rätt snabbt i förhållande till landmarkeringen och dessutom kastades dummyn före skott vid de flesta tillfällena. Dessutom landade den ena dummyn på varierande plats medan den andra oftast landade på samma ställe.
 
Vi stod lite snett uppställda så att vi alla skulle ha chans att se men tyvärr så skyndade föraren till vänster om mej att ta ett steg ut från linjen och ställde sig precis i vägen för att Piga och jag skulle kunna se markeringarna. När tredje omgången hade gått och hon gjort lika dant alla tre gångerna så var jag tvungen att säga till att hon fick låta bli att ställa sig i vägen för oss. Då hade Piga missat ett skick till vattnet redan. Jag hade heller ingen aning om var den var men antog att den fanns där de andra hundarna hade hittat så jag försökte hålla henne i det området och hon letade och letade och letade och tillslut drog hon iväg åt fel håll. Försökte få fatt i henne men det gick segt så jag fick kalla in henne i stället. Då visade det sig att dummyn låg på samma ställe som den andra som hämtats, hade legat. Vi fick heller inte fråga domaren var den fanns för det var vår uppgift att hålla rätt på var de landade. Lätt det när man har ett ekipage som står i vägen!
 
Sedan blev det en rätt lång förflyttning till fältområdet. Vi fick ställa upp oss på strandkanten, fältet låt runt en vik och uppe på åsen som omgav området. Nu kom det en klappjakt. Folk gick och tjoade, klappade, sköt och kastade. Stopp och så skulle man skicka hunden på en vattendirigering. Det var en liten vik åt höger och där låg det dummisar i strandkanten så dit skulle de inte. Istället skulle de simma lite snett till höger och till den tunga där de stått och kastade vattenmarkeringarna. Sedan kom ny klapp och ny dirigering och så höll det på tills alla hade gjort vattendirigeringen.
 
Piga fick gå ut som tredje hund. När jag skickade henne såg jag att hon var totalt snurrig i huvudet. Vattendirigering, som är hennes stora passion annars (näst efter fältjobb förstås,) fungerade inte alls. Bara snurrr och knas så jag tog in henne helt enkelt.
 
När alla skickat på vattendirigeringen så fick vi äntligen skicka på sök. Domaren sa redan när vi kom till fältet att han hade hört att Piga lät där borta vid markeringarna och om han hörde det en gång till fick jag sätta på kopplet. Detta innebar att vi hade honom som en skugga, max en meter ifrån oss, praktiskt taget hela detta arbetspass, förutom när han gick fram till förarna och talade om att de skulle skicka sina hundar.
 
När Piga hade hämtat två fick vi bara stå där medan de andra hämtade in både tre och fyra och någon även sin femte dummy. Han hade ibland tre hundar ute samtidigt så man kan ju undra vad det var han tittade på eller om han bara var intresserad av att provocera Piga så mycket han kunde för att få henne att pipa. Tji fick han i alla fall! Jag var på vippen att fråga om vi hade gjort vårt så jag kunde gå därifrån men så plötsligt fick jag skicka igen. Nu visade hon sig på styva linan igen. Hon gjorde ett kalasjobb, i alla fall enligt mej. En ren fröjd att se hur hon lägger upp söket. Fina slag i bra fart och med tvärnit (nästan så hon gör kullerbytta när hon får vittring) och ibland ser man hur hon på långt håll har fångat in vittringen och jobbar sig fram.
 
I Norge skriver man ju inget annat än sammanfattande kritik i elitklassen men så här blev det under lördagen:
 
En hund som viser et svärt godt söksarbeit, men mangler selvstendighet og presisjon i markeringsarbeit. Bedre lydighet i dirigeringssituasjoner svärt önskelig.
 
Söndagens löd sålunda: En jakthund som i dag tidvis viser fint retrieverarbeid og gjör et fint söksarbeid. Dagens premiegrad bestemmes av manglende effektivitet i markeringsarbeidet og at ikke alle oppgavene löses, samt noe lyd i enkelte situasjoner.
 
Öppenklassen var denna dag ett vettigt prov. De fick gå två och två och med vettiga avstånd och jobb som flöt på för bägge hundar. Det började med skott när ekipagen gick in och den ena hunden fick gå och ställa sig redo för landmarkering och den andra fick en vattendirigering med vettigt avstånd men, förstås, snett över en liten vik (verkar inte som man använder sig av båt i Norge).
 
 
Startplatsen låg strax nedanför där gårdagens landdirigering för elitklassen låg.
 
När hunden nästan var framme kom skott för dubblemarkeringen för den andra hunden. Denna markering kom på linje. Sedan var det en förflyttning med en lite knepig landdirigering för den ena hunden och en enkelmarkering för den andra. Förflyttning och omvänt. Sedan kom det en vattendirigering men den såg jag inte riktigt hur den var. Avslutades med fältjobb i området där elitklassens närsök låg under gårdagen.
 
Ja så var det med den Norgehistorien!  Eftersom vi har en bit att åka så bestämde vi att vi åker när vi var färdiga så vi kom iväg vid 15-tiden.
 
 
Otroligt vacker natur! Kunde inte låta bli att fota lite även om bilderna inte är av bästa kvalitét
 
 
Bilderna talar för sig själva, hoppas jag.
 
När vi nådde Hissmofors var det att snabbt packa ner och stoppa in vår packning i vår bil och bege oss till Boda för att hämta Greta. Kvart över 9 var vi där och hemma strax efter 10. Packade ur bilen och packade upp det viktigaste. Jag hade satt på diskmaskinen innan vi åkte men den hann inte färdigt så jag slog av den innan vi åkte. Glömde låta den pumpa ur och nu hade jag  startat den igen för att diska om. Hmmm… det var till att skura köksgolvet innan jag äntligen fick gå och lägga mej.
 
Vaknade både trött och seg i morse men det tror jag inte att jag är ensam om. Både Thord och hundarna har tagit långa ”tupplurar” idag. Själv måste jag åka in till Ejra och betala för Garbo för nu var det reglerat med försäkringsbolaget.
 
Tror att det var jobbigt även för Garbo som inte fick göra något. Bevista jaktprov utan att få jobba?
 
Marith