141120 Att kunna se i spegeln

Ja ibland önskar man att folk kunde titta lite i spegel. Jag är med i några grupper på FB och det är lite svårt att hålla sig från kommentarer i vissa trådar. Jag lyckas inte helt… då jag tänker skriva lite om det här i bloggen istället. Just nu diskuteras A-prov kontra B-prov och det är där jag önskar alla ”Besserwisser” från alla håll kunde se lite i spegeln och se hur det uppfattas det som det skriver.
 
Personligen tycker jag att det bra att det finns både A-, B- och C-prov. Just nu i alla fall, så är det olika former på proven. C-proven är inofficiella och bra för de som vill tävla och kanske testa på att köra hund under bedömning. Ett bra sätt att börja träna för alla som inte har förmånen att jaga med sin hund. Här kan det få ett litet kvitto på träningen och kanske nöjer man sig med det. Då får i alla fall hunden använda en del av sitt arv.
 
PÅ B-proven tittar man på egenskaperna hos hunden.  På ett B-prov andvänder man ju artificiella medel och mer standardiserat upplägg än under riktigt jakt men är nog en förutsättning om man ska titta speciellt på egenskaperna. Hur hunden använder  (de betygsatta?) egenskaperna ser man väl kanske först när de deltar i det praktiska jaktprovet. Det finns krafter som nu vill förändra B-proven till att mera efterlikna A-prov och det tycker jag är katastrofalt. Det finns ju A-prov redan! Om en hund går igenom alla klasserna och får sina sex 1:or och blir godkänd på det praktiska provet  så har den visat att den har mycket bra egenskaper.
 
A-prov har jag ingen riktig erfarenhet av att själv starta på men sett några stycken. De som är ”A-provsfrälsta” tycker förstås att  det är där man verkligen prövar hunden. Ja, visst blir den prövad men inte nödvändigtvis alla egenskaperna på ett och samma prov. Det är ju också lite slumpen och turen som har ett finger med i spelet då det finns både ”lätta och svåra fåglar” och det är ju lite olika vad man blir tilldelad (andrahands information, svårt att se på håll). Att de blir testade i passivitet finns ingen diskussion om men däremot kanske inte uthålligheten. Jag tycker förstås hunden visar mycket goda egenskaper men att den också behöver en mycket duktig förare för att bli champion på A-prov.
 
Alla har säkert sitt eget tyckande men det verkar som att det faktiskt är tabu att tycka att B-proven är bra som de är och att man tycker att championet ska finnas kvar. Om man inte är jägare eller startat på A-prov eller har förmånen att delta på en massa stora jakter som apportör så är man helt okunnig om det jaktliga (även om man t ex jagat i liten skala på hemmaplan) och därför har man ingen talan.  Om man tror att man kan och vet så mycket mera än andra så får man ingen förståelse om man dumförklarar de som inte har samma erfarenheter eller kunskaper och som inte håller med. Till dem skulle jag vilja skicka ett citat från filosofen Sören Kierkegaard som jag hittade idag när jag började städa bort gamla papper på kontoret:
 
”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra. För att undervisa någon, måste jag först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa henne. All äkta undervisning börjar med ödmjukhet inför den jag vill lära och därför måste jag förstå att detta med att undervisa inte är att vilja härska, utan att tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte hjälpa någon.”
 
Nu kanske någon säger att man inte vill undervisa, man vill ändra på saker istället. Ja, det gäller nog ändå att vara lite ödmjuk och se till att man får folk med sig och inte emot sig.
 
Summa kardemumma så undrar jag vad felet kan vara att ha tre helt olika provformer att testa sina hundar på? Varför måste man jämföra t ex vilken champion är mest ”värdig”? A-provschampion eller B-provschamion? Varför inte helt enkelt inse att de är två olika championat och var och en kan värdera det ena eller andra högre men utan att nedvärdera det motsatta?

Nä nu ska jag sluta att bråka… Jag har börjat städa upp bland papperna på kontoret som jag sa. Insåg att jag har nog varit hur ambitiös som helst när jag var som mest aktiv som instruktör/instruktörutbildare. Det fanns pärmvis med material och på den tiden var det inne med overheadbilder så sådana finns det massor av. Nu blev  det bara att jag bläddrade lite, de papperna får jag ta itu med nästa torsdag (kanske) när soptippen är öppen. En OH kommer jag dock att behålla i alla fall, som minne från ”den gamla goda tiden” :

 
En nyttig påminnelse till alla som ”kör hund”!
 
Trots att jag inte kom så långt som till utbildningsmaterialen så blev det nästan en full bil till tippen i alla fall.
 
 
 
Undrar hur många ”lass” det kommer att bli innan kontoret är ”tömt”?
 
Idag har det inte funnits så mycket tid över för mina flickor. Det blev en ´”gå-fot-runda” med klövjeväska för Garbo och självklart fick även Piga gå morgonrundan strikt fot. Nyttigt på alla sätt.
 
Marith
 
 

1401117 Novemberkänsla…

Ja som ni kanske sett så har det varit lite novemberkänsla = lite låg… Någon träning av flickorna värt namnet har det inte blivit. Dessutom är bägge skendräktiga. De senaste dagarna har det i och för sig varit lite fart på dem när vi gjort vår morgonrunda. Lite ovanligt mycket bus med varandra har det också varit ute i skogen. Försökte filma en snutt idag men i och med jag tog upp kameran så blev det slut på det roliga. Ett foto från rundan blev det:
 
Snöfritt är det i alla fall….
 
Hemma bäddar jag om Pigas hundbädd flera gånger om dagen och hon bäddar också… Idag suttade hon t o m på sin filt.
 
 
Det ska vara knöligt i sängen tycker Piga
 
Som sagt var… skendräktiga tikar är som de är. Pipiga och rastlösa har de varit idag så jag tänkte att de skulle få något annat att tänka på. Vi åkte till ”Toutinviken” och körde lite dirigering. OJ så kul det kan vara. Faktiskt riktigt duktiga trots att de var ivriga. När de insåg att det lönade sig inte att hetsa upp sig så blev det faktiskt riktigt bra och koncentrerade linjetag, både härsan och tvärsan på ängarna och över dikena. Jag tror att vi tyckte det var lika kul alla tre.
 
Ikväll kom flitig liten Piga i onåd… Rastningen efter kvällsmaten skötte hon finfint men när vi gick hem så stannade hon till vid logen och vips så drog hon iväg in i skogen. Kom inte på varken signal eller rop. Hittade henne på hemväg efter någon minut men då hade matte hunnit ilskna till minsann. Det blev koppel hem. Det går aldrig att slappna av när man har hund.
 
Marith
 

141106 Dags för rapport!

Ja nu är det ett tag sedan det blev någon rapport. Ibland har jag ”skrivklåda” men rätt vad det är blir det bara inte av. Garbo har nu gått sista gången hos Anna Björk på Björks Hundrehab. Hon har varit dit 10 gånger och det har gått otroligt fort och otroligt bra. Efter första gången såg jag henne halta till en gång på morgonen efter men sedan har jag inte sett något alls. Fina muskler och faktiskt tycker jag hon går ”finare” när vi går vår morgonrunda också. Hon har bättre steg…

Garbo har njutit i fulla drag varje gång vi varit dit. Sista gångerna har hon haft så bråttom in i Water Trademillen så hon har på eget bevåg stuckit iväg in. Nu ska vi fortsätta att träna lite hemma genom att hon får gå med klövjeväska ca varannan dag ett tag och med 1 kg vikt (hälften i varje väska). Vi får börja med 20 minuter per gång för att sedan öka tiden och vikten. Idag blev det premiärtur då det skulle ha varit vattenträning om vi fortsatt med det.

 
 
Vad menar du nu matte?
 
 
Ska jag verkligen gå omkring och bära på det här?
 
Rätt snabbt fattade hon galoppen och gick snällt en skogstur med matte. Vi gick en bit efter samma stig som vi  brukar gå på morgonrundan.
 
Idag var morgonrundan lite speciell… Sista morgonrundan (i alla fall på ett bra tag) som jag hade alla tre flickorna med mej.
 
 
Här sitter de alla tre tillsammans. Piga till vänster, Garbo bakom och Greta till höger.
 
 
Ett solokort blev det förstås också (eller de blev många men det här var det bästa).
 
Ikväll kom Kicki Hedman och Anders Persson och hämtade henne. Hon kommer numera att ha hemadressen i Häggenås. Vi kommer förstås att få vara hundvakt när det behövs och även träffas lite då och då i övrigt men nu har hon nu en ny husse.
 
Det var förstås med lite blandade känslor som vi såg henne åka. Vi vet att hon kommer att få det så bra. Hon har ingen att konkurera med när det gäller Anders (eller… det skulle ju kunna vara Kicki då förstås)… Hon älskar att stå i centrum och nu kommer hon att få följa med Anders i lastbilen och verkligen få vara med. Känns mycket bra för hennes skull. Att hon glatt och villigt följde med ikväll gör inte saken sämre. Hon blir inte utan hundsällskap heller för ibland kommer hon att träffa och få vara med Lava och Sally (Kickis flattar) som hon gott kommer överens med.
 
Idag har jag förstås passat på att ha en Greta-dag. Lite manikyr, pedikyr, massage och allmän ompyssling, lite frisbee och ett grisöra efter maten blev det också. Även om det blir tomt, vi kommer naturligtvis att sakna henne, så känns det rätt bra ändå.
 
Marith