140113 Nu är två av våra älsklingar hemma igen!

I fredags packade vi bilen och åkte ner till Falun för att hämta hem våra flickor. Det gick riktigt bra att köra ner för vi tog det lugnt och tog flera bensträckare efter vägen. Som vanligt blev vi varmt mottagna av Ingegärd och Gustaf. Innan vi skulle sätta oss till dukat bord gick Gustaf och jag upp i skogen med flickorna en sväng. Medan Gustaf gick ut med 15 dummisar som han hade med sig och lade ut dem på ett hygge:
 
 
 
Området sträckte sig upp till ris/virkeshögen och en bit till höger (inte i bild).
 
Innan han gick ut så fick de sätta sig alla fyra. Piga satte sig bums mellan Ronja och Sita, det var ju Gustaf som hade dummisarna. Garbo satte sig bredvid mej hon. I och med att Gustaf gick ut som kom dock Piga och satte sig alldeles intill mej…
 
 
 Här sitter det och tittar intresserat på vad Gustaf håller på med.
 
 
Spännande värre tyckte flickorna.
 
Garbo som var äldst fick äran att börja söket och sedan fortsatte vi i nedåtgående åldersordning. Pigas första dummy sprang hon till Gustaf med men när hon fick klart för sig att det var till mej hon skulle var det inga problem.
 
När det återstod 4 dummisar fick de var sin dirigering. Pigas och Garbos låg alldeles vid rishögen på vänstra sidan. Piga var först ut och in kom den även om jag fick använda rösten för att hon skulle stanna när hon var vid rishögen. Vi har lite att jobba med där men på det stora hela så skötte de sig rätt bra båda två. Kul! Det enda felet med det hela är att träningslusten väcktes så nu får jag lägga på ett kol så jag får upp orken och flåset för att ge mina flickor det som de behöver och vill ha.
 
När vi kom tillbaka så blev det på något sätt bestämt att vi skulle stanna till söndag. Vi hade egentligen tänkt att åka hem på lördag men det blev så vi våldgästade dem en extra dag istället.
 
På söndag förmiddag tog Gustaf med sig alla fyra hundarna och gick iväg på deras vanliga runda. Ingegärd och jag gick en stund senare och gick och mötte dem och Thord väntade ytterligare en stund och gick och mötte oss när vi var på landsvägen på väg tillbaka. Det blev inte så långt för honom att gå på det viset. Själv tyckte jag det gick otroligt lätt att gå. Riktigt skönt att röra på sig efter gårdagens timmar i bilen. Det jag inte riktigt tänkte på var att det var nedförsbacke en god del av vägen som Ingegärd och jag gick. Det blev uppför tillbaka men det gick bra det också. Det var bara det att när vi kom tillbaka gick jag in på toaletten… Fick kramp i skinkan så jag trodde jag skulle dö, och visste inte riktigt hur jag skulle ta mej upp därifrån. Skam den som ger sig, det ordnade sig och klok som jag var när jag packade hade jag liniment med mej. Problemet löst!
 
Jag undvek i alla fall att gå en runda med hundarna i morse för att inte riskera att det blev trassel att sitta när vi skulle åka hem. Gustaf gick före med alla hundarna och vi plockade upp Garbo och Piga efter vägen en stund senare. Jag körde förbi dem och stannade på en parkeringsficka ca 25 m längre bort. Snacka om det blev fart på Garbo och Piga. De drog så Gustaf fick nästan småspringa sista stegen… Skönt att de vill följa med hem trots att de har haft det så fantastiskt bra! Vi kan inte ge rättvisa över vår tacksamhet mot Ingegärd och Gustaf som stått ut med flickorna i dryga 5 veckor och som dessutom gett dem både motion och lite träning. Sådana vänner växer inte på träd! Tusen, tusen tack! Ni är GULD värda!!!
 
Hemresan gick bra. Vi tog lite raster med bensträckare och det enda bekymret var väl att jag fick lite ont i vänster axel men det tog en klick Voltaren gel hand om.
 
 
Nu ligger flickorna i soffan här hemma och myser….
 
 
… m a o ordningen återställd!
Det är bara Greta som fattas och hon får komma hem till veckan tror jag.
 
Marith
 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

8 − fyra =