140421 En morgonprommenad som tog lite tid!

Ja i morse hade man verkligen inspiration. 7 grader varmt redan kl 7 på morgonen. Vem kan vara på dåligt humör då? Inte jag och inte flickorna i alla fall. Vi tog det lite lugnt och började våra ”övningar” med lite inkallning med stopp. Heta Greta gjorde mej ytterst förvånad genom att fixa ett stopp på 20 meter och dessutom, om än lite oroligt, stanna kvar medan både Piga och Garbo sprang förbi henne. Mycket beröm blev det…
 
Vem kunde ana att det skulle ställa till det? Jag hade med mej en bunt smådummis och tänkte mej att lägga ut ett fält till flickorna. Satte ner dem och gick iväg. Det tog lite tid då jag måste vara extra försiktig så jag inte kliver snett eller halkar. Greta tyckte att det tog alldeles för lång tid så när jag kom ut på ängen vid Alexisbacken kom hon som ett skott. När jag försökte få henne att gå tillbaka till sin plats drog hon i väg på fältet och var sten döv!!! Varken rösten eller pipan räckte till. In kom förstås en dummy men då fick hon sitta fastbunden medan Piga och Garbo fick jobba. De hade stannat på plats och kom snällt på inkallning innan det var dags. Tända var de också förstås…
 
 
 
Förväntansfulla och ”något” ivriga flickor!
 
 
Det blev ”nära ögat” för Garbo men skyddsängeln var med som tur var.
 
På hemvägen lade jag ut tre dirigeringar. En på  var sida om stigen och en på stigen. Greta fick gå först… Fortfarande het som en kamin, trots att hon faktiskt satt lugnt i skicket, drog hon förbi den på stigen, nonchalerade min stoppsignal, sprang in på höger sida om stigen och hittade en minidummy. Glad i hågen kom hon hem men ville egentligen inte lämna av. Det vill till att man har stort tålamod när Greta är med kan jag säga…
 
Sedan fick Garbo gå, vilket gick efter skolboken. När det så var tänkt att Piga skulle få sitt skick kom hon som ett skott utan kommando. Det blev till att gå tillbaka till sin plats och Garbo fick en markering i stället. Nästa gång jag tänkte flitig liten Piga skulle få sitt skick satt hon lugnt kvar. Hon lär sig fort den lilla. Synd bara att minnet är en färskvara. Tål nog att öva, öva, öva! Skicket och stoppet och uppföljning av tecken gick utmärkt.
 
Senare på dagen fick de gå till hundgården igen. Jag gick in och rensade märgben som jag upptäckte hade tinat fram i snön innan de fick gå in. Jag hade kollat Garbos tänder igen för att vara säker på att inget hänt under gårdagen för då tänkte jag inte ens på att de skulle kunna finnas några märgben där. Jag hade ju så noga rensat någon dag tidigare.
 
I eftermiddag när jag hämtade dem hittade jag ytterligare fem ben… Attans men jag tror att även idag hade Garbo låtit bli att försöka knäcka något.
 
Göran, som har varit här och samlat ihop och eldat upp en del av riset efter Ivars röjningar i vintras hade också lagt ett spår till sin jämthund Kitty. Nu i kväll gick det spåret men det hade väl varit en del fnurror. Han hade lagt spåret över ”skoterspåret” ett par gånger och där har det nog varit en hel del trafik av byns hundar under dagen. Sårslutet hade hittats i alla fall. Få se om flickorna hittar spåret i morgon när vi går vår runda.
 
Igår skickade jag ut inbjudan till kennelträffen som vi ska ha i juli. Jag hoppas verkligen att vi får se så många som möjligt av våra ”Beckasiner” och ”Tärnor”. Det är ju så härligt att få träffa både två- och fyrbenta. Instruktörer i år blir Heléne & Janne Kalla. Det bäddar för en riktigt härlig och rolig kennelträff.
 
Marith

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton + 10 =