140216 Hur dum får man vara?

Ibland undrar man… hur dum får man vara? Jag var ju lite orolig över Garbos hälsotillstånd i förrgår och igår så spydde hon galla innan det var dags för kvällsmaten. I morse då var hon lite tveksam innan hon började äta…
 
Det är bara det att våren 2010 och 2011 hade hon en stor valpkull bägge åren. Sedan dess har hon konstant blivit ordentligt skendräktig på vårlöpet, speciellt illa däran har hon varit i skiftet 5/6 veckan. Där är vi nu. Skönt iof så slipper man oroa sig över att det är något allvarligt.
 
I morse på morgonrundan fick de pulsa lite i snön… vi busade med att kasta snöbollar, vilket uppskattades mycket. För ordnings skull så körde vi lite inkallning och stoppsignal också. T o m Greta sköter sig något sånär. Önskar att jag hade haft ork och möjlighet att motionera dem lite extra så att Garbo kunde få annat och tänka på men tyvärr går det inte så bra.
 
En stund i hundgården blev det idag med och det uppskattas, liksom när jag hämtar dem. Det uppskattas också lika mycket!
 
 
De hör på avstånd när man kommer så då står de vid grinden och väntar….
 
 
Man kan ju undra varför snön på bron är så smutsig….
 
 
… om man följer spåren så kommer man till vindskyddet….
 
 
… som det är möjligt att gräva under….
 
 
… en ”skön” grop har det blivit. Är det Garbo som gräver lya månntro?
 
 
Medan de satt på bron och väntade på att få gå in var det någon go doft som störde.
 
Vad det var fick vi inte reda på, varken hundarna eller jag.
 
Här inne luktar det i alla fall älgstek. Det står en gryta på spisen och puttrar men det är för oss tvåbenta. Flickorna får nöja sig med sitt torrfoder.
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton − fyra =