140221 Det kunde man ju ge sig sjutton på!

Hej å hå, ibland har man rätt i sina funderingar fast man mer än gärna skulle vilja ha fel. Det har ju snöat snart ett dygn nu och vi har nog fått nästan mer snö än den vi fått under hela tiden förut i vinter.
 
Detta innebar att morgonturen fick pulsas fram i dryga decimeter tjock snö. Nu var den kall och porös så det gick väl skapligt. För flickorna var det nog bara njutningsfyllt som det såg ut även om de nog tyckte att det kunde sluta att snöa en stund:
 
 
Flitig liten Piga poserar i snöyran…
 
 
…liksom Garbo…..
 
 
… och Greta…
 
För min del blev det extra jobbigt p g a att det finns de som inte tänker längre än näsan räcker. I förrgår konstaterade jag att skoterspåret som jag går till 2/3-delar av rundan var hård och slät och det kändes riktigt bra att gå. Nästan som man skulle gå på en vanlig väg. Tanken flög i mej att nu kommer säkert någon klipsk person att ta sin häst och ta en ridtur här och förstöra för alla andra. Skolans ungar åker ju skidor efter spåret och det måste vara nästa perfekta förhållanden för dem…. men mina farhågor blev besannade.
 
Nu har det ridits efter spåret, fram och tillbaka så hela ytan är full av hål efter hovar. En del riktigt djupa där ytan inte var tillräckligt hård för att bära en häst med ryttare. Tänker sedan en decimeter nysnö ovanpå spåren så man inte har någon aning om var de finns….
 
Jag vet inte hur många hål jag trampade i, tappade räkningen rätt snabbt. Jag försökte att lista ut var hålen fanns men vips så hade man trampat igenom ändå. Rundan tog nog nästan dubbelt så lång tid i morse för även om jag numera går sakta så blev det halv fart av det idag. Flickorna fick heller inte särskilt mycket till övningar då min koncentration låg på annat håll. Lite övningar blev det när vi kom till ”min egenfotade trampade sig” för där hade man inte ridit tack och lov! ”Min stig” är smal men intakt och jag hoppas den får vara ifred.
 
 
 
Är det min tur att komma nu, undrar Greta.
 
Här är det Garbo först och sedan Piga som kommer (inkallade efter varandra).
 
Flickorna fick vara en stund i hundgården även idag men de hade nog mest kurat inne i hundhuset tror jag för det var inte trampa värst mycket i snön i hundgården.
 
Vår kära ”hustomte” är på rymmen till ”storstan” denna helg så nu vet jag inte hur vi ska få gården skottad. Det är så otroligt mycket så jag orkar bara inte. Tog lite alldeles framför bron så man tar sig in i alla fall men bara det lilla gav rätt rejäla sviter (men det fanns ju lite sviter efter mina feltramp i skoterspåret också redan innan). Å vad jag längtar tills jag är fit for fight igen så man slipper vara så beroende av andra. Det tror jag flickorna också längtar till. Jag fick en lista på vad man får och inte får göra efter operationen. Cykla får man så vi får längta till våren och våra härliga turer efter  Hundåvägen och glömma all snö som fallit.
 
Men nu är det full fart mot helgen och långa benet före tycker både vi och Greta:
 
 
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 3 =