140717 Finväder och träning vid Loktjärn

Ja idag fick vi tillbaka finvädret… i alla fall för en dag. Skulle visst blir regn och 16 grader i morgon enligt väderleksrapporten. Spelar inte så stor roll egentligen för morgondagen är ändå bokad för diverse aktiviteter, mestadels inomhus. Först ska vi iväg för lite laserbehandling för Garbo och sedan lite shopping, reservdelar till gräsklipparen. Det går hårt åt den i sommar…
 
Men nu var det denna dag jag skulle skriva om. Roland och jag hade bestäm att vi skulle ut och träna vid Loktjärn igen. Idag blev det markeringar och dirigeringar och ett litet närsök. Vi började med landmarkeringar på vänstra sidan av tjärnen. Vi gick på var sin sida om sankmarken och stod i skogskanten och kastade åt varandra
 
 
Jag stod på vänstra sidan ….
 
 
…och kastade till Garmin
 
 
Roland stod på högra sidan och kastade i skogskanten till Piga  
 
Som ni ser så var inte terrängen den allra lättaste. Det var lätt att komma ur kurs när det var en massa dyhål och en liten, liten bäck som rinner genom området. Dessutom var vi utan vind. Vi bytte sedan sida.
 
 
Här var det vattendirigering som gällde. Apporten låg på andra sidan tjärnen.
 
 
Undan går det när flitig liten Piga simmar. Det blir rejäla svallvågor.
 
 
Det går lika fort på land….
 
 
”Hem” till matte med apporten.
 
Vi gjorde även ett närsök innan vi lämnade denna sida av tjärnen och gick tillbaka till platsen man kommer fram till tjärnen. Roland skickade Garmin på en apport som låg ute på tjärnen och när den var inne skickade jag Piga mellan två öar ut på tjärnen, vinklade till höger och hon fick hämta den sista apporten som vi hade placerat ut från början.
 
Detta gick enkelt så Roland fick skjuta ut en till högra sidan och meningen var att den skulle landa vid stranden men den gick som sjutton och landade ett gott stycke upp på land. Där finns också stora vattenhål och långgräs så uppgiften blev inte så lätt. Självklart såg hon aldrig när han sköt ut apporten, vi höll på med lite skojapportering i skogskanten under tiden.
 
Det visade sig att jag fick ta till lite röstresurser då hon var snabb som attan, försvann i den höga växtligheten. Jag hade dessutom missuppfattat lite var apporten fanns men som tur är har hon näsan med sig. Stopp på långt håll blir en viktig punkt på programmet nästa gång vi är ute och tränar. Sammantaget blev det en träning med både vin och vatten…. men jag är ändå rätt nöjd med vad hon presterat. Vi är kanske på väg mot något bra.
 
Marith
 
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × fem =