140901 En Norgehistoria.

Ja, även i år var vi lite sugna på att göra ett besök på ett Norskt jaktprov. Vi valde Trondheimsprovet. Vi, dvs jag och Maud var ju iväg även i fjol men i år var det lite fler svenska vänner som kom. Mats och Barbro, Lena och Carina och ett helt gäng från Dalarna (som gjorde storslam på lördagen. Djurberga’shundar vann i alla klasser). Strongt!

 
I år var även Thord med. Greta hade vi ”bokat in” på Boda B&B hos Kicki. Tusen tack!!! Maud körde husbilen så Thord och jag fick bara njuta av färden som började vid 7-snåret när Maud hade slutat jobbet på fredag kväll.
 
 
Resesällskapet ser rätt nöjda ut…. Thord & Garbo satt på ena sidan…
 
 
…. Potifar och Piga på den andra.
 
 
Det var en fin kväll när vi körde mot solnedgången.
 
Campingen låg i Lundemo…
 
 
För att ta sig till Campingen måste man över en mycket smal bro.
 
 
Det är tur att Maud har tungan rätt i mun!
 
Vi kom fram strax före kl 11 på kvällen och vi var rätt trötta så vi installerade oss och kröp i säng. Lite svårt var det att somna då vi bodde på en Camping nära en väg där bönderna körde praktiskt taget hela natten med sina traktorer. Tåget gick inte så långt därifrån heller och det var ett evigt tutande.
 
Vägen upp till provplatsen var också en historia för sig. Inga kort tagna men det var en smal, och jag menar smal, väg som bar uppför med kurvor hit och dit och en del broar som såg lite riskabel ut att köra på med husbilen men det gick utan intermezzon.
 
När vi kom upp till provplatsen visade det sig att det var en fantastisk natur. Norge är vackert, man blir helt betagen av naturen!
 
Lite chockartat blev det när vi fick reda på upplägget. I elitklassen gick man i två slängar, fem och fem ekipage. I öppen var det tänkt fyra och fyra…. men då det var 9 hundar blev det tre och tre.
 
Elitklassen började med att vi fick gå en sträcka upp till en kulle med hundarna okopplade. Framme vid själva provplatsen sköts det hej vilt och när vi kom fram fick vi stå på en kulle och där man, i alla fall där jag fick stå längst till höger, inte såg hundarna hela tiden. Det var en brant ner till en dalja med lite vatten och på andra sidan var det en ås.
 
 
De fick jobba en och en till att börja med för att så småningom jobba två och två
 
 
Ingen fick skicka hunden innan domaren knackat på axeln.
 
Piga gjorde ett jättefint fältjobb. Vid ett av skicken fick hon en ”jagande” hund efter sig men hon jobbade oförtrutet och hittade en dummy vilket den andra hunden försökte ta ifrån henne men se det gick inte. Hon hade vänt bort huvudet och kom hem som ett skott. Jag själv såg bara slutettampen då detta hände bakom den kulle som jag hade framför mej. Domaren tyckte att hon skötte det mycket bra!
 
När fältet var färdigt så var det dags för markeringar. Nu blev det inget kort taget där men här i bakgrunden kan man se en ås. (Fotot är taget från startplatsen för söndagens ökl som började från vägen och längre ned än där vi började).

Längst uppe på åsen stod det en kastare och ekipagen stod väl ca 30 – 40 m från foten på den. Skott kom och sedan kast, rakt upp i luften så dummyn syntes ovanför trädtopparna för att sedan landa i sluttningen. De flesta kasten kom på linje och där man började var det brantast och tätast med skog för att glesna och åsen blev lägre allt eftersom man gick framåt.

 
 
Naturligtvis fick Piga den första markeringen och hur mycket hon såg vet jag inte men vi löste uppgiften tillsammans.
 
Efter markeringarna blev det en landdirigering med lite ”surhål” och diverse  hinder på vissa ställen på vägen dit. När hunden var i närheten av apporten som låg i buskagen vid vägen, kom det en dubbelmarkering åt andra hållet för en annan hund. Rätt långa avstånd även här och med kullar framför och höga kast.
 
För Pigas del blev hon även där först ut  och det blev det en lite strulig dirigering men den kom in. Däremot kom inte markeringen in. Hon missade helt dubbelmarkeringen. Vi har nog inte tränat så mycket på att hon ska titta högt i luften…
 
Hon blev även först ut på vattendirigeringen. Lite snurr i början, det var stora vågor för det blåste pålandsvind, så det gällde att ha viljan att simma. Till vänster i bild (se nedan) var startplatsen. Om ni tittar på stranden till höger ser ni något ljust som anas. Där ligger en båt och ungefär bakom den tjockaste tallkronan i mitten av bilden låg apporten en bit upp på land. Piga kom iland strax bortom båten och jag blåste stopp. Hon stannade, fick tecken vänster, drog rakt upp på sluttningen och sedan till höger. Dövörat var på och det blev lite blåsa av innan hon kom ner till stranden där jag fick stopp på henne och skickade till vänster. Då drog hon förbi men vände självmant och fick så småningom fatt på en apport.  Hmmm…
 
 
I viken till höger rinner en liten bäck med lite tuvor och tussar där så småningom närsöket låg.
 
 
När vattendirigeringshunden var nästan framme kom skott och kast från denna ås.
 
Här stod man också högt uppe på åsen och kastade enkelmarkeringen över trädtopparna och lät den rasa nedför branten. Man ser egentligen inte riktigt hur högt det var på fotot, svårt med perspektiv.
 
När det var Pigas tur hördes det som om dummyn fastnade i träden men domaren sa att jag skulle skicka henne så fick vi se hur det var. Hon spikade den! Till sist fick vi göra ett närsök i bäcken. Även denna gång fick Piga ut först.
 
Tänkte i mitt stilla sinne att det var en liten favör… Hon ut och rätt snabbt så slog hon på en dummy men jag såg inte riktigt vad hon sysslade med. Såg bakändan och svansen och hon såg ut att böka. Domaren stod lite bättre till så jag frågade om den satt fast… Han svarade inte men Piga kom med dummyn och jag fick skicka ut henne igen. Rätt snabbt kom hon in med nästa och jag kände mej rätt nöjd med hennes jobb.
 
Vid den öppna kritiken så fick jag reda på vad hon hade gjort på närsöket. Hon hade försökt att få med sig två dummisar. Om hon sprungit dit och hämtat den andra när jag skickade ut henne igen, så hade han köpt det, sa domaren. Nåja, en nolla hade hon ju redan efter mina mått mätt så det gjorde väl varken till eller ifrån.
 
Hur det gick till på de andra klasserna vet jag inte då jag inte hade möjlighet att gå och titta. Domaren där dömde först nybörjarklassen och sedan öppenklassen och Maud och jag startade ungefär samtidigt.
 
På kvällen var det supé som avåts i ett växthus. Det var väl inte den festligaste supén men maten var i alla fall god. Vi hade även lite ”gemyt” tillsammans med Lena, Mats och Barbro innan vi gick dit.
 
Det blev inte så sent då vi var dödströtta efter en rätt hård dag. Naturen (sugande mark att trava på och långt att gå) och vädret (soligt men blåsigt), gjorde sitt till. Vi somnade alla ovaggade och hörde varken traktorer eller tåg…
 
Söndagen hoppades jag på att resultatet skulle bli lite bättre… Blev det inte! Tvärt om, tyvärr. Även söndagens upplägg var 5 och 5 ekipage. Nu hade jag ingen kamera då telefonen var utan batteri (hade glömt ladda under natten). Men marktypen var liknande som lördagen men upplägget var lite annorlunda. Här gick vi i nedför i en ”dalja” med lite högre mark på båda sidor. Jag fick gå i mitten, så klart!  Vi gick på linje och rätt som det var kom det ett skott och ett kast till höger, högt upp även här. Direkt efter kom skott och kast på vänster sida.
 
Ny förflyttning och en skott från varje sida och en dubbelmarkering kastades, i dubbel bemärkelse, framför oss. Kastaren kastade två dummisar samtidigt så de landade i stort sett på samma ställe och inte så långt ifrån oss. Piga fick ut först och den kom in utan större åthävor. Den andra fick den som stod till vänster om mej ta.
 
Sedan fick vi vända oss om och den som stod på vänsterflanken skulle hämta den första som kastats och den som stod på högerflanken skulle ta den vänstra. Här gällde det att förarna visste var den låg. Inte så lätt då man hade förflyttat sig så någon riktig minnesbild hade man inte. När det var vår tur fixade vi den rätt snabbt ändå.
 
Ekipaget som stod direkt till höger om mej hade en hel del blåsande och strul med sin markering. Piga blev nog lite frustrerad till slut (hon visste nog var markeringen låg men det gjorde nog inte matten). Till slut gäspade Piga rätt ljudligt! Hrmpf! Aja baja.
 
När alla hade löst sina uppgifter kom näsa uppdrag. Nu skulle det komma en trippel. En jättte, jätte, jätte lång på land (nerför den slänten där vi stod, över ett dike, sumpmarker i omgångar och som det såg ut, ett dike till innan de nådde hårdbacke och några träd. Skytt och kastare stod där ute. Till vänster om oss stod skytt och kastare för vattenmarkeringar. Den delen av trippeln kom rätt snabbt i förhållande till landmarkeringen och dessutom kastades dummyn före skott vid de flesta tillfällena. Dessutom landade den ena dummyn på varierande plats medan den andra oftast landade på samma ställe.
 
Vi stod lite snett uppställda så att vi alla skulle ha chans att se men tyvärr så skyndade föraren till vänster om mej att ta ett steg ut från linjen och ställde sig precis i vägen för att Piga och jag skulle kunna se markeringarna. När tredje omgången hade gått och hon gjort lika dant alla tre gångerna så var jag tvungen att säga till att hon fick låta bli att ställa sig i vägen för oss. Då hade Piga missat ett skick till vattnet redan. Jag hade heller ingen aning om var den var men antog att den fanns där de andra hundarna hade hittat så jag försökte hålla henne i det området och hon letade och letade och letade och tillslut drog hon iväg åt fel håll. Försökte få fatt i henne men det gick segt så jag fick kalla in henne i stället. Då visade det sig att dummyn låg på samma ställe som den andra som hämtats, hade legat. Vi fick heller inte fråga domaren var den fanns för det var vår uppgift att hålla rätt på var de landade. Lätt det när man har ett ekipage som står i vägen!
 
Sedan blev det en rätt lång förflyttning till fältområdet. Vi fick ställa upp oss på strandkanten, fältet låt runt en vik och uppe på åsen som omgav området. Nu kom det en klappjakt. Folk gick och tjoade, klappade, sköt och kastade. Stopp och så skulle man skicka hunden på en vattendirigering. Det var en liten vik åt höger och där låg det dummisar i strandkanten så dit skulle de inte. Istället skulle de simma lite snett till höger och till den tunga där de stått och kastade vattenmarkeringarna. Sedan kom ny klapp och ny dirigering och så höll det på tills alla hade gjort vattendirigeringen.
 
Piga fick gå ut som tredje hund. När jag skickade henne såg jag att hon var totalt snurrig i huvudet. Vattendirigering, som är hennes stora passion annars (näst efter fältjobb förstås,) fungerade inte alls. Bara snurrr och knas så jag tog in henne helt enkelt.
 
När alla skickat på vattendirigeringen så fick vi äntligen skicka på sök. Domaren sa redan när vi kom till fältet att han hade hört att Piga lät där borta vid markeringarna och om han hörde det en gång till fick jag sätta på kopplet. Detta innebar att vi hade honom som en skugga, max en meter ifrån oss, praktiskt taget hela detta arbetspass, förutom när han gick fram till förarna och talade om att de skulle skicka sina hundar.
 
När Piga hade hämtat två fick vi bara stå där medan de andra hämtade in både tre och fyra och någon även sin femte dummy. Han hade ibland tre hundar ute samtidigt så man kan ju undra vad det var han tittade på eller om han bara var intresserad av att provocera Piga så mycket han kunde för att få henne att pipa. Tji fick han i alla fall! Jag var på vippen att fråga om vi hade gjort vårt så jag kunde gå därifrån men så plötsligt fick jag skicka igen. Nu visade hon sig på styva linan igen. Hon gjorde ett kalasjobb, i alla fall enligt mej. En ren fröjd att se hur hon lägger upp söket. Fina slag i bra fart och med tvärnit (nästan så hon gör kullerbytta när hon får vittring) och ibland ser man hur hon på långt håll har fångat in vittringen och jobbar sig fram.
 
I Norge skriver man ju inget annat än sammanfattande kritik i elitklassen men så här blev det under lördagen:
 
En hund som viser et svärt godt söksarbeit, men mangler selvstendighet og presisjon i markeringsarbeit. Bedre lydighet i dirigeringssituasjoner svärt önskelig.
 
Söndagens löd sålunda: En jakthund som i dag tidvis viser fint retrieverarbeid og gjör et fint söksarbeid. Dagens premiegrad bestemmes av manglende effektivitet i markeringsarbeidet og at ikke alle oppgavene löses, samt noe lyd i enkelte situasjoner.
 
Öppenklassen var denna dag ett vettigt prov. De fick gå två och två och med vettiga avstånd och jobb som flöt på för bägge hundar. Det började med skott när ekipagen gick in och den ena hunden fick gå och ställa sig redo för landmarkering och den andra fick en vattendirigering med vettigt avstånd men, förstås, snett över en liten vik (verkar inte som man använder sig av båt i Norge).
 
 
Startplatsen låg strax nedanför där gårdagens landdirigering för elitklassen låg.
 
När hunden nästan var framme kom skott för dubblemarkeringen för den andra hunden. Denna markering kom på linje. Sedan var det en förflyttning med en lite knepig landdirigering för den ena hunden och en enkelmarkering för den andra. Förflyttning och omvänt. Sedan kom det en vattendirigering men den såg jag inte riktigt hur den var. Avslutades med fältjobb i området där elitklassens närsök låg under gårdagen.
 
Ja så var det med den Norgehistorien!  Eftersom vi har en bit att åka så bestämde vi att vi åker när vi var färdiga så vi kom iväg vid 15-tiden.
 
 
Otroligt vacker natur! Kunde inte låta bli att fota lite även om bilderna inte är av bästa kvalitét
 
 
Bilderna talar för sig själva, hoppas jag.
 
När vi nådde Hissmofors var det att snabbt packa ner och stoppa in vår packning i vår bil och bege oss till Boda för att hämta Greta. Kvart över 9 var vi där och hemma strax efter 10. Packade ur bilen och packade upp det viktigaste. Jag hade satt på diskmaskinen innan vi åkte men den hann inte färdigt så jag slog av den innan vi åkte. Glömde låta den pumpa ur och nu hade jag  startat den igen för att diska om. Hmmm… det var till att skura köksgolvet innan jag äntligen fick gå och lägga mej.
 
Vaknade både trött och seg i morse men det tror jag inte att jag är ensam om. Både Thord och hundarna har tagit långa ”tupplurar” idag. Själv måste jag åka in till Ejra och betala för Garbo för nu var det reglerat med försäkringsbolaget.
 
Tror att det var jobbigt även för Garbo som inte fick göra något. Bevista jaktprov utan att få jobba?
 
Marith
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 1 =